Författare: Linda Bodecker Zingmark, Norbert Lubenow, Agneta Wikman, Jesper Bengtsson, Sofia Frändberg
Publicerat: 2025-03-05
Transfusioner i hemmet ökar, både inom palliativ samt kurativ vård, då det anses önskvärt att mer vård sköts i hemmet primärt av omsorg för patienterna, men också på grund av den ökade bristen på vårdplatser. Transfusioner i hemmet har utförts sedan 1970-talet och blev en nödvändighet under pandemin 2020 för att skydda sköra patientgrupper. Omfattning och indikationer för hemtransfusioner skiljer sig åt både nationellt samt internationellt beroende av resurser och organisation (1). Resultatet av de få studier som finns inom området indikerar en acceptabel säkerhetsprofil och att allvarliga reaktioner är sällsynta (2,3).
I nuläget används transfusioner i hemmet i ett flertal regioner i Sverige. Lokala eller regionala riktlinjer för de behandlande enheterna finns inom några regioner men det saknas nationella riktlinjer. Tabellen nedan visar vilka regioner som har implementerat möjligheten att ge patienter transfusioner i hemmet. Transfusionerna genomförs av olika sjukvårdsteam och mörkertalet är därför stort. Siffrorna i tabellen ger en antydning om vilka regioner som är aktiva inom området, men eftersom siffrorna inte tar hänsyn till befolkningens storlek kan regionerna inte jämföras med varandra.
Tabell 1. Antal produkter transfunderade i hemmet 2023
| Region | Erytrocyter | Trombocyter |
| Blekinge | 32 | Uppgift saknas |
| Halland | 8 | Uppgift saknas |
| Jämtland/Härjedalen | 79 | 40 |
| Kalmar | 162 | Uppgift saknas |
| Kronoberg | 99 | Uppgift saknas |
| Skåne | 1377 | 43 |
| Stockholm | 7091 | 1193 |
| Uppsala | 264 | 26 |
| Västerbotten | 230 | 96 |
Läkare verksamma inom onkologi, hematologi, geriatrik eller allmänläkare ansvariga för hemsjukvård ger ordination om en patient kan behandlas med blodtransfusioner i hemmet.
Vid erytrocyttransfusion bör patienten ha transfunderats med erytrocyter tidigare utan komplikationer. I de fall patienter har irreguljära erytrocytantikroppar genomförs förenlighetsprövning enligt regelverket (MG–test). Om patienten har haft en transfusionskomplikation bör patientansvarig läkare göra en bedömning om transfusioner i fortsättningen bör ges på sjukhus.
Blodprodukterna bör transporteras i transportlådor avsedda för ändamålet. Trombocyter får inte transporteras i samma låda som erytrocyter och plasma då de har olika förvaringstemperatur, 20–24°C respektive 2–6°C.
I de fall erytrocyterna inte planeras att transfunderas i direkt anslutning från uthämtning från transfusionsmedicin ska produkten förvaras i en godkänd blodkyl. Om en godkänd blodkyl inte finns att tillgå bör man hämta ut blodprodukter till en patient åt gången från Transfusionsmedicin. Detta förfarande minskar också risken för förväxling av olika blodkomponenter.
Vid transfusion av erytrocyter är det optimalt om en erytrocytenhet beställs åt gången och senare utvärderas, också för att minska risken för Transfusions-relaterad volymöverbelastning, TACO. TACO rapporteras som den vanligaste orsaken till transfusionsrelaterad mortalitet. Ofta ges, av praktiska skäl, för stora volymer av blodkomponenter på för kort tid till äldre sköra patienter. Ordinerande läkare ska individanpassa transfusionsgränsen med hjälp av områdesspecifika riktlinjer. Transfusion av erytrocyter bör genomföras inom 4 timmar efter att transfusionsaggregatet kopplats till patienten, på grund av att det är ett öppet system.
Erytrocyter, plasma samt trombocyter kan ges i hemmet via intravenösa infarter, PVK, CVK eller central venport.
Ordinerande läkare beslutar om hur fort enheten kan transfunderas. Blodkomponenter ska inte ges i samma infart eller blandas med andra läkemedel. Transfusionen bör inte infunderas samtidigt med andra läkemedel då det försvårar behandling och utredning av en misstänkt transfusionskomplikation.
Enligt Vårdhandboken ska en sjuksköterska finnas hos patienten under hela transfusionen och det ska finnas tillgång till akututrusning. Vid misstänkt transfusionskomplikation ska transfusionen avbrytas, ansvarig läkare och transfusionsmedicin kontaktas. Transfusionskomplikationen ska dokumenteras och rapporteras.
Återrapportering av blodprodukter ska ske i anslutning till transfusionen. Den använda påsen ska sparas, i kylskåp om möjligt, minst 4 timmar efter avslutad transfusion (5).
Riktlinjer som ska finnas för Transfusionsmedicin:
– rutiner för utlämning och transport av blodprodukter.
– rutin för återrapportering av transfusionen samt uppföljning av återrapportering
– kliniska riktlinjer och transfusionsmedicins riktlinjer bör förankras hos varandra
Riktlinjer som ska finnas för hemsjukvårdsteamet:
– tydlig ordination inklusive volym och tid för transfusionen
– provtagning av blodgruppering samt förenlighetsprövning (BAS test/MG test).
– rutiner för övervakning
– vem som ska kontaktas vid komplikationer
– åtgärder vid en transfusionsreaktion, behandling respektive provtagning
– ansvarig enhet för transfusioner i hemmet bör vara aktiv deltagare i organisationens transfusionskommitté
