Immunhematologi

Publiceringsdatum: 2021-02-22 | Senast ändrad: 2024-02-23

Inledning

Immunhematologi beskriver underliggande principer för pretransfusionstestning och omfattar blodgruppsbestämning (ABO/RhD), antikroppsscreening och identifiering, förenlighetsprövning, titrering och utvidgad fenotypning. Immunhematologiska (även kallade blodgruppsserologiska) undersökningar baserade på hemagglutination kan utföras med kolonnagglutination, rörteknik eller på plattor. Genomisk teknik kan användas för bestämning av antigen när hemagglutinationsteknik inte är lämplig.

1. Blodprover för immunhematologiska undersökningar

1.1. Provtagning

Vid provtagning ska riktlinjerna i gällande föreskrifter om transfusion av blodkomponenter från Socialstyrelsen avseende såväl märkning av rör och remiss som identitetskontroll följas, SOSFS 2009:29.

Om namn saknas såsom vid okänd identitet, skyddad identitet eller hos ett nyfött barn, ska rör och remiss märkas enligt lokal rutin eller med:

Okänd man/okänd kvinna eller
Skyddad identitet
Nyfödd pojke/nyfödd flicka

Om namn ändras, t.ex. efter giftermål eller ett nyfött barn som initialt fått moderns efternamn sedan ändras till faderns, kan namnet ändras i bloddatasystemet efter kontroll av personnummer/unikt nummer mot befolkningsregistret. För spårbarhet i bloddatasystemet mellan ett tillfälligt unikt nummer och ett personnummer (t.ex. koppling), kan uppgifter i patientjournalsystemet alternativt ett signerat underlag från provtagaren (t.ex. remiss) där både det unika numret och personnumret framgår, användas.

Av säkerhetsskäl ska blodprov för förenlighetsprövning vara taget vid annat tillfälle än blodprov för blodgruppering – detta för att kunna upptäcka förväxling. I vissa medicinskt akuta fall är denna regel inte möjlig att tillämpa.
Om förenlighetsprövning behövs inför en transfusion till ett barn under fyra månaders ålder, får blodgruppsbestämning och förenlighetsprövning utföras på samma blodprov.

1.2. Hantering och förvaring

Prov ska förvaras vid 2-8ºC då undersökning inte pågår.
Prov för blodgruppering och antikroppsundersökning bör vara högst 5 dygn vid undersökningstillfället.
Prov för förenlighetsprövning ska vara nytaget, vilket innebär inom 3 dygn från undersökningstillfället.
Prov bör sparas en vecka efter utförd undersökning.

För blodgruppering rekommenderas prov med EDTA-tillsats. För automatiserad blodgruppering och antikroppsscreening/-identifiering är detta ett krav. Vid manuell blodgruppering kan prov utan tillsats accepteras då bestämning av ABO-antikroppar och antikroppsscreening/-identifiering kan utföras såväl på plasma som på serum. Fortsättningsvis anges endast plasma.

2. Reagens

2.1. Blodgrupperingsreagens

Blodgrupperingsreagens ska vara CE-märkta enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik (LVFS 2001:7). Rutiner för kravspecifikation vid inköp och validering av reagens ska finnas: se EU förordning 2017/746.

2.2. Fenotypningsreagens

Fenotypningsreagens för vanligt undersökta blodgruppsantigen, inklusive C, E, c, e, K, k, M, N, S, s, Fy^a, Fy^b, Jk^a, Jk^b ska vara CE-märkta enligt EU förordning 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Rutiner för kravspecifikation vid inköp och validering av reagens ska finnas. Alla andra fenotypningsreagens bör vara CE-märkta om möjligt.

2.3. Egenframställda testerytrocyter

Hantering såsom infrysning, tining och förvaring i tinat tillstånd av testerytrocyter ska valideras/verifieras. Se även nationella rekommendationer avseende CE-märkning av egenframställda testerytrocyter.

2.3.1. För plasmagruppering

Som testerytrocyter för plasmagruppering ska A₁- respektive B-erytrocyter väljas.

Testerytrocyternas A1- och B-antigen ska vara bestämda på två vid olika tillfällen tagna prov.

Hållbarheten för erytrocytsuspension i isoton koksaltlösning eller LISS är två dygn vid 2-8ºC. Vid användning av CE-märkta förvaringslösningar gäller tillverkarens anvisningar. Förvaring på andra sätt måste valideras.

2.3.2. För antikroppsscreening och identifiering

Antigenbestämning av testerytrocyter ska utföras på två vid olika tillfällen tagna prov och om möjligt med olika testreagens. Genotypning bör utföras vid det ena tillfället för att identifiera ovanliga fenotyper och för att utesluta ”tysta gener” och andra vanliga polymorfismer som undertrycker antigen t.ex. Fy^x. Testerytrocyterna bör ej uttrycka HLA-associerade antigen (Bg).
Testerytrocyterna som används för antikroppsscreening ska komma från minst två blodgivare med blodgrupp O och den totala sammansättningen av antigen hos testerytrocyterna ska möjliggöra upptäckt av de vanligast förekommande erytrocytantikropparna. Erytrocyter från flera givare ska inte blandas. Se Tabell 1.
Testerytrocyterna som används i panel för antikroppsidentifiering ska komma från minst åtta blodgivare av blodgrupp O och ska för var och en av de vanligaste kliniskt betydelsefulla erytrocytantikropparna innehålla minst två antigenpositiva och två antigennegativa testerytrocyter. Sammansättningen av antigen hos testerytrocyterna ska dessutom möjliggöra identifiering av de vanligast förekommande erytrocytantikropparna utan kompletterande undersökningar. Erytrocyter från flera givare ska inte blandas. Se Tabell 2.

3. Immunhematologisk testmiljö och tolkning

3.1. Princip

Immunhematologiska tester utförs i regel med kolonnagglutination, rörteknik eller på plattor. Alla tekniker ger tillräcklig känslighet men rörteknik kan vara svår att avläsa och rekommenderas inte som rutinmetod för blodgruppering och antikroppsscreening/-identifiering. Mikroplattor är bäst anpassade till automatiserade metoder men kan även användas manuellt. Kolonnagglutination har blivit en standardteknik för manuella immunhematologiska tester. Kolonnen innehåller gel eller glaskulor (gelkort/kassetter) som används som storleksfilter för agglutinat. Kolonnerna kan vara förfyllda med blodgrupperings- eller fenotypningsreagens, eller med anti-IgG alternativt bredspektrigt AHG (anti-IgG + anti-C3d).

Se Tabell 3 för övriga tekniker som kan vara till nytta vid antikroppsidentifiering.

Gelkort/kassetter och mikroplattor ska förvaras enligt leverantörens anvisningar. Se Tabell 4.

Se Tabell 8 för en lista av NPU/SWE-koder för immunhematologi analyser.

Alla ändringar i metoder ska valideras och dokumenteras.

3.2. Automatiserade metoder

I helautomatiserade instrument är hela proceduren från inläsning av prov och reagens till avläsning av resultat automatiserad. Testerna utförs oftast i mikrokolonnsystem eller mikrotiterplattor.

Med semiautomatiserade system avses vanligen pipetteringsrobotar där mikrokolonnreagens eller mikrotiterplattor efter pipettering manuellt flyttas till centrifug och avläsningsinstrument.

Automatiserade system har en ökad säkerhet jämfört med manuella rutiner. Den ökade säkerheten består i att förväxlingsrisken av prov och reagens är minskad och att avläsning och gradering av reaktioner är standardiserad. Reagens i duplikat är inte nödvändig. En person kan svara för både laboration och godkännande av resultaten.

Dataprogram som används i instrumentet och för överföring till och från bloddatasystemet ska vara godkända och validerade för ändamålet. Vid uppgradering av dataprogram ska adekvat revalidering/verifiering göras. Det ska finnas dokumenterade rutiner för back-up av analysresultat. Dataprogram ska vara CE-märka enligt EU förordning (EU 2017/745).

3.3. Avläsning

3.3.1. Principer

Det ska finnas kriterier för gradering, tolkning och godkännande av reaktioner. Både okulär och maskinell avläsning förekommer. Vid okulär avläsning bör den som satt provet avläsa, dokumentera reaktionsmönstret, datera och signera undersökningen. Vid maskinell avläsning ska full spårbarhet finnas till utrustning, reaktionsmönster, datum samt ansvarig för undersökningen. Gradering av agglutinationsreaktioner måste vara noga fastställd och enhetlig inom laboratoriet och inom regionen.
Maskinell avläsning: Vid maskinell avläsning är en visuell inspektion nödvändig vid resultat som inte uppfyller givna kriterier, t.ex. vid blandbild. Systemet ska vara validerat, både avseende reaktionsgradering vid avläsning och eventuell elektronisk överföring av resultat till bloddatasystemet.
Manuell avläsning: För att minimera risken för fel vid manuell avläsning av blodgruppering och tolkning bör två personer göra olika delar av proceduren. Proceduren kan t.ex. indelas i resultatregistrering och tolkning av de registrerade resultaten alternativt registrering och tolkning av erytrocytgruppering respektive plasmagruppering. Bestämning av andra erytrocytantigen (fenotypning): Avläsning kan göras av en person.
Gradering och godkännande ska följa tillverkarens anvisningar eller vara validerade. Se Avläsning av immunhematologiska reaktioner.

3.4. Manuell resultatregistrering

Manuell resultatregistrering i bloddatasystemet av blodgrupperingar ska utföras av två olika personer. Fenotypningar av blodgivare bör göras av två olika personer eller två gånger. I en akut situation kan resultat av fenotypning av erytrocytenheter registreras av en person. Resultatregistrering av fenotypningar av patienter kan göras av en person.

4. Blodgruppering

4.1. Definition

Blodgruppering innebär bestämning av:

ABO-antigen och ABO-antikroppar (plasmagruppering)
RhD-antigen
Förekomst av irreguljära erytrocytantikroppar (antikroppsscreening)

Undantag: Vid akutgruppering samt vid blodgruppering av nyfödd behöver plasmagruppering och antikroppsscreening ej utföras.

Blodgruppering utförs:

Inför blodtransfusion i syfte att kunna välja blodgruppsförenliga blodenheter.
Vid graviditet för RhD-bestämning, för att kunna ge RhD-profylax till de kvinnor som blodgrupperats RhD-negativa, samt för att undersöka förekomst av erytrocytantikroppar som kan ha betydelse för fostret.

På nyfödda för att bestämma RhD-typ, inför ställningstagande till RhD-profylax till modern eller vid misstanke om hemolytisk sjukdom hos barnet.

4.2. Direkt och indirekt agglutination

ABO- och RhD-gruppering utförs med direkt agglutination. För antigenbestämning används monoklonala reagens av IgM-klass. För att påvisa svaga uttryck av RhD-antigen, till exempel hos RhD-negativa blodgivare, kan metod med indirekt agglutination (IAT) krävas. Reagenset ska då vara av IgG-klass. Oftast används en blandning av kloner av IgM- och IgG-klass (s.k. blend-reagens). Antikroppsscreening ska utföras med indirekt agglutination. Metodanvisningar godkända av specialist i transfusionsmedicin ska följas.

5. Metoder ABO- och RhD-gruppering

5.1. Automatiserade metoder

För patient- och mödravårdsprov gäller:

Provets erytrocyter ska testas med minst ett anti-A- och ett anti-B-reagens.
Anti-B-reagenset ska inte reagera med förvärvat B.
RhD-gruppering ska utföras med minst ett anti-D-reagens som innehåller anti-D av IgM-klass. RhD kategori VI (D^VI) ska inte påvisas.
Plasmagruppering ska utföras mot A₁ och B testerytrocyter. För blodgivarprov och prov från spädbarn, se 6: Blodgruppering och bedömning i speciella fall.

5.2. Manuella metoder

Vid manuell blodgruppering gäller:

Två olika reagens av vardera anti-A samt anti-B ska användas.
Anti-B-reagenset ska inte reagera med förvärvat B.
RhD-gruppering ska utföras med två olika anti-D reagens som innehåller anti-D av IgM klass. RhD kategori VI (D^VI) ska inte påvisas.
Plasmagruppering ska utföras mot A₁ och B testerytrocyter.
Rutinen ska vara noggrant beskriven så att risk för sammanblandning av prov minimeras. Vid gruppering i serie eller om fler än ett prov hanteras samtidigt ska laborationen utföras av två personer med tydlig ansvarsfördelning. Vid ensamarbete får endast ett prov i taget undersökas.

6. Blodgruppering och bedömning i speciella fall

6.1. Blodgivargruppering

Vid blodgruppering av blodgivare tillkommer ytterligare krav jämfört med blodgruppering av patienter och prov från mödravården. Principiellt är det viktigt att påvisa svaga A-antigen, svaga RhD-antigen och RhD kategori VI (D^VI).

Använt anti-D-reagens ska påvisa RhD kategori VI (D^VI). Svagt RhD-uttryck ska påvisas, vanligen genom att utföra RhD-bestämning med IAT på alla RhD-negativa blodgivare.

6.2. Kontrollgruppering av tappad blodenhet

Kontrollgrupperingar av tappade blodenheter ska göras med ett reagens vardera av anti-A, anti-B och anti-D vid varje tappning. Resultatet ska kontrolleras mot tidigare resultat av blodgruppering på blodgivaren. Om kontrollgrupperingen utfaller negativt med använt anti-D, och svagt RhD-uttryck tidigare är påvisat med IAT, kan kontrollgrupperingen manuellt ändras till positiv utan att bekräftas med ny RhD-bestämning med IAT vid varje tillfälle.

6.3. Blodgruppering av barn < 6 månader

Blodgruppering av barn < 6 månader utförs för att bestämma RhD-grupp inför ställningstagande till RhD-profylax till modern, vid frågeställning immunisering, hyperbilirubinemi eller inför eventuell blodtransfusion. Blodgrupperingen består enbart av antigenbestämning och utförs med minst ett reagens vardera av anti-A, anti-B och anti-D. DAT kan ingå i blodgrupperingen, för att påvisa om IgG finns bundet på barnets erytrocyter. Positiv DAT bör följas upp med en antikroppundersökning på modern och kontroll av moderns ABO-blodgrupp, alternativt kan BAS-test utföras på barnet.

Navelsträngsprov eller kapillärt prov bör vara taget i ett EDTA-rör eller citratrör. Man bör vara restriktiv med upprepade blodgrupperingar på ett nyfött barn, då provtagning kan orsaka blodbrist hos ett barn med liten blodvolym.

6.4. Transplantation av hematopoetiska stamceller

Dokumenterad rutin ska finnas för:

Hur blodgrupp registreras i bloddatasystemet vid byte av blodgrupp efter transplantation av hematopoetiska stamceller.
Val av blodgrupp på blodenheter vid blodtransfusion.
Informationsutbyte mellan klinik och transfusionsmedicin om att patienten har behandlats med transplantation av hematopoetiska stamceller.

7. Oklara blodgrupperingsresultat

7.1. Generella åtgärder

Avvikande resultat vid ABO- och/eller RhD-gruppering gör att resultatet inte kan tolkas. Dokumenterad rutin ska finnas för hur avvikande ABO- och RhD- grupp ska utredas. Avvikelsen kan utgöras av blandbild, svag/negativ reaktion eller oförväntad extrareaktion.

För hantering av oklar eller avvikande ABO-/RhD-grupp i en akut situation ska dokumenterad rutin finnas, inklusive svarsrutin och val av blodgrupp på de blodenheter som lämnas ut.

Vid oklart/avvikande resultat ska alltid kontroll göras av:

Anamnestiska uppgifter som transfusions- respektive transplantationshistorik, tidigare resultat och andra kliniska uppgifter
Provets beskaffenhet (hemolys, spontanagglutination, lipemi)
Att provförväxling inte har skett
Att reagens och testerytrocyter fungerar enligt definierade krav

7.2. ABO-gruppering

7.2.1. Avvikelser vid antigengruppering

Förväntat positiv reaktion blir svag eller negativ:

Orsaker: Svagt uttryckt antigen, svaga undergrupper, låg ålder (barn upp till 1 år) eller vissa, särskilt hematologiska, sjukdomar.

Åtgärd: Utredning på regionblodcentral.

Reaktion med blandbild:

Orsaker: Transfusion, stamcellstransplantation, vissa undergrupper, chimärism

Åtgärder: Kontrollera särskilt transfusions- respektive transplantationshistorik.

Förväntat negativ reaktion blir positiv:

Orsaker: Polyagglutination (enbart aktuellt vid användning av polyklonala reagens), starkt positiv DAT, starka köldagglutininer, myntrullebildning.

Åtgärder: Tvätta erytrocyterna upprepade gånger med 37 ^oC fysiologisk koksaltlösning och upprepa.

7.2.2. Avvikelser vid plasmagruppering

Förväntat positiv reaktion blir svag eller negativ:

Orsaker: Hypogammaglobulinemi, immunsuppression, hög eller låg ålder, stamcellstransplantation.

Åtgärder: Reaktionen kan förstärkas vid låg temperatur.

Förväntat negativ reaktion blir positiv:

Orsaker: Förekomst av alloantikroppar, köldantikroppar, myntrullebildning, A2 eller svagare A undergrupp med anti-A1.

Åtgärder: Utför antikroppsutredning. Gör om blodgruppering vid 37 ^oC.

7.2.3. Åtgärder vid kvarstående oklara reaktioner

Prov där ABO-gruppen trots vidtagna åtgärder enligt ovan inte kan bestämmas bör sändas till regionblodcentral för utredning. Ett nytaget prov bör då alltid skickas.

Rutiner för hur oklara resultat ska registreras i bloddatasystemet ska finnas.

7.3. RhD-gruppering

7.3.1. Avvikelser vid RhD-gruppering

Förväntat negativ reaktion blir positiv: prov från samma individ har tidigare utfallit som RhD-negativ eller Rh-kontrollreagens ger positiv reaktion.

Orsaker: Positiv DAT, polyagglutination (enbart aktuellt vid användning av polyklonala reagens).

Reagens och teknik med högre sensitivitet än vid tidigare gruppering kan ha använts.

Åtgärder: Vid positiv DAT eller polyagglutination, tvätta erytrocyterna upprepade gånger med 37 °C fysiologisk koksaltlösning och upprepa.

Reaktion med blandbild:

Orsaker: Transfusion, transplantation, myeloproliferativ sjukdom, chimärism.

Åtgärder: Kontrollera särskilt transfusions- och transplantationshistorik. Utredning på regionblodcentral.

Oväntat svag eller negativ reaktion:

Orsaker: Svagt RhD-uttryck alternativt partiellt D-uttryck (kategori).

Åtgärder: Utför RhD-gruppering med IAT-metod.

7.3.2. Åtgärder vid kvarstående oklara reaktioner

Prov där RhD-gruppen trots vidtagna åtgärder enligt ovan inte kan bestämmas bör sändas till regionblodcentral för utredning. Ett nytaget prov bör då alltid skickas.

Rutiner för hur oklara resultat ska registreras i bloddatasystemet ska finnas.

8. Erytrocytantikroppsscreening och -identifiering

8.1. Syfte

Identifiering av erytrocytantikroppar utförs för att kunna bedöma om antikroppen har klinisk betydelse vid transfusion, transplantation och/eller kan orsaka hemolytisk sjukdom hos foster och nyfödd (HDFN) samt för att undvika motsvarande antigen vid MG-test inför erytrocyttransfusion.

8.2. Erytrocytantikroppsscreening

Antikroppsscreening kan utföras automatiserat eller manuellt. Oftast används mikrokolonnsystem alternativt mikrotiterplattor med IAT, antingen med anti-IgG-reagens eller AHG (anti-IgG + anti-C3d). Dessa metoder har generellt högre känslighet än antikroppsscreening i rör med IAT/LISS. Den metod som används ska vara validerad, med dokumenterad sensitivitet och specificitet. Kliniskt relevanta erytrocytantikroppar ska påvisas.
Testerytrocyter ska väljas enligt fastställda kriterier, se Tabell 1.

8.3. Erytrocytantikroppsidentifiering

Identifiering utförs vanligen vid:

Positiv erytrocytantikroppsscreening
Positiv/avvikande förenlighetsprövning (t.ex. om erytrocytantikroppsscreening inte ger förväntat resultat)
Avvikande reaktionsmönster vid blodgruppering
Misstanke om hemolytisk transfusionsreaktion
Misstanke om HDFN

8.3.1. Principer

En antikroppsspecificitet bestäms genom att reaktioner mot testerytrocyter i en panel ger ett mönster, som sedan tolkas.

För att med acceptabel sannolikhet kunna identifiera en erytrocytantikropp krävs reaktivitet med minst 3 antigenpositiva testerytrocyter och negativt resultat med minst 3 antigennegativa testerytrocyter för respektive erytrocytantikropp. Detta ger ett rimligt sannolikhetsvärde (P = 0.05) att antikroppsspecificiteten är korrekt.
För att en alloantikropp ska fastställas ska individen sakna motsvarande antigen (se 9. Bestämning av andra erytrocytantigen, och 20. Genomisk typning).
Vid antikroppsidentifiering ska en panel av testerytrocyter alltid analyseras med IAT, minst motsvarande känsligheten hos IAT/LISS; användande av anti-IgG och AHG är likvärdigt.
Övriga tekniker som kan vara värdefulla vid antikroppsidentifiering alternativt uteslutande av antikropp är t ex IAT/PEG, IAT/enzym, neutralisering av antikropp, inkubering i 4-20 ºC, se Tabell 3. Se även Tabell 6.
En serologisk teknik är tillräcklig när endast en erytrocytantikroppsspecificitet föreligger.
Antikroppar mot C^w och Kp^a bör uteslutas i prover från gravida kvinnor.

Se även Tabell 7.

9. Bestämning av andra erytrocytantigen

9.1. Syfte

Bestämning av andra erytrocytantigen (fenotypning) än A, B och RhD utförs på prov från blodgivare/blodenheter, samt på patientprov då antikroppar påvisats eller misstänks. Undersökning av det antitetiska antigenet kan ge värdefull information. Fenotypning utförs även profylaktiskt på patientprov då regelbundna transfusioner förväntas och risken för immunisering är ökad, vanligen vid kongenitala hematologiska sjukdomar som talassemi och sicklecellanemi. Fenotypning ingår dessutom ofta i pretransplantationsutredning och utförs eventuellt på barnafadern vid graviditetsimmunisering. Patienten bör för tillförlitligt resultat inte ha fått blodtransfusion under de senaste 3 månaderna.

9.2. Automatiserade metoder

Vid fenotypning av blodgivare med automatiserad metod är det tillräckligt med fenotypning med ett reagens vid ett tillfälle. Resultatet ska överföras automatiskt till bloddatasystemet. Direkt agglutinationsteknik med monoklonala reagens bör användas då det är möjligt. Automatiserad fenotypning utförs vanligen med mikrokolonnsystem eller på mikrotiterplattor.
Fenotypning av patienter med automatiserad metod utförs för att konfirmera avsaknad av motsvarande antigen vid påvisade antikroppar eller för att profylaktiskt kunna ge fenotyplika erytrocyttransfusioner.

9.3. Manuella metoder

Vid fenotypning av blodgivare med manuell metod är det tillräckligt med fenotypning med ett reagens vid ett tillfälle om mikrokolonn med av tillverkaren tillsatt reagens används. Om reagens tillsätts manuellt i mikrokolonn, mikrotiterplatta eller rör, bör två fenotypningar vid två olika tillfällen alternativt två fenotypningar med två olika reagens utföras.
Fenotypning av patienter med manuell metod utförs för att konfirmera avsaknad av motsvarande antigen vid påvisade antikroppar eller för att profylaktiskt kunna ge fenotyplika erytrocyttransfusioner.

9.4. Åtgärder vid oklara resultat och avvikelser

Oklara resultat kan utgöras av blandbild, svaga reaktioner eller avvikelse från ett tidigare fenotypningsresultat.

9.4.1. Vid oklar/avvikande fenotypning

En kontroll ska alltid göras av:

Anamnestiska uppgifter som transfusions- respektive transplantationshistorik, tidigare resultat och andra kliniska uppgifter
Provets beskaffenhet (hemolys, spontanagglutination, lipemi)
Att provförväxling inte har skett
Att reagens och testerytrocyter fungerar enligt definierade krav

Förväntat negativ reaktion blir positiv: prov från samma individ har tidigare fenotypats som negativ för motsvarande antigen.

Orsaker: Positiv DAT, polyagglutination (enbart aktuellt vid användning av polyklonala reagens). Reagens och teknik med högre sensitivitet än vid tidigare gruppering kan ha använts.

Åtgärder: Vid positiv DAT eller polyagglutination, tvätta erytrocyterna upprepade gånger med 37 °C fysiologisk koksaltlösning och upprepa.

Reaktion med blandbild:

Orsaker: Transfusion, transplantation, myeloproliferativ sjukdom, chimärism.

Åtgärder: Kontrollera särskilt transfusions- och transplantationshistorik. Utredning på regionblodcentral.

Oväntat svag eller negativ reaktion:

Orsaker: Svagt antigenuttryck.

Åtgärder: Utredning på regionblodcentral.

Då positiv reaktion vid fenotypning med IAT-metod erhålls ska DAT utföras och beaktas vid tolkningen. Vid fenotypning av blodgivare är detta inte obligatoriskt.

Prov där fenotypen trots vidtagna åtgärder enligt ovan inte kan bestämmas bör sändas till regionblodcentral för utredning. Ett nytaget prov bör då alltid skickas.

10. Kvantifiering av erytrocytantikroppar

10.1. Syfte

Kvantifiering utförs för att bestämma mängden erytrocytantikroppar mot ett visst antigen, vanligen vid:

Graviditetsimmunisering
ABO-oförenlig transplantation, blodstamceller/solida organ
Bestämning av koncentration anti-A och anti-B hos blodgivare

10.2. Semikvantitativ titerbestämning

10.2.1. Principer

Plasma späds i en geometrisk spädningsserie eller i en singelspädning och analys utförs för: - erytrocytantikroppar av IgG-typ med IAT/LISS-teknik med mikrokolonn- eller rörteknik. - erytrocytantikroppar av IgM-typ med mikrokolonnteknik utan tillsats av antikroppar (s.k. neutralkort/kassett) eller rörteknik.

Dokumenterade rutiner ska finnas för avläsning och tolkning av antikroppstitrar. Titern anges som det sista spädningssteget som ger en tydligt positiv reaktion (ex. spädning 1/32 ger titer 32). Hur en tydligt positiv reaktion definieras ska framgå av den lokala instruktionen.
Vid kvantifiering av erytrocytantikroppar i samband med graviditetsimmunisering, rekommenderas att uppföljningsintervall enligt nationella riktlinjer från Arbets- och Referensgruppen för Perinatologi, Svensk Förening För Obstetrik Och Gynekologi tillämpas. Se ARG rapport Graviditetsimmunisering.
När en erytrocytantikroppstiter följs upp under en graviditet ska om möjligt testerytrocyter från samma givare användas. Testerytrocyterna bör vara hemi-/heterozygot för antigenet.
Förnyad erytrocytantikroppsidentifiering med panel ska utföras minst en gång i intervallet graviditetsvecka 25-28 samt i graviditetsvecka 35.
Rutiner för handläggning avseende provtagningsintervall, undersökningsförfarande och svarsrutiner ska förankras med behandlande kliniker på respektive sjukhus.
För titerbestämning vid ABO-oförenliga organtransplantationer används donatorns erytrocyter eller utvalda testerytrocyter.

11. Direkt antiglobulintest (DAT)

11.1. Syfte

DAT utförs för att påvisa eventuella erytrocytantikroppar och/eller komplement som bundit till individens blodkroppar in vivo.

Undersökningen utförs vanligen vid:

Utredning av misstänkt autoimmun hemolytisk anemi.
Blodgruppering på spädbarn/misstanke om HDFN, se 6: Blodgruppering och bedömning i speciella fall.
ABO-oförenlig transplantation, stamceller/organ.
Transfusionsreaktion.

11.2. Princip och utförande

DAT kan utföras automatiserat eller manuellt, vanligen används mikrokolonnteknik med kort/kassett som innehåller bredspektrigt AHG (anti-IgG + anti-C3d). Vid positivt utfall med AHG utförs DAT med monospecifika reagens. Alternativt utförs analysen direkt med monospecifika reagens, anti-IgG och anti-C3d. För korrekt bedömning av positiv DAT ska autologkontroll utföras. Kontrollbrunn (Ctl) finns i mikrokolonnkort.

En utvidgad DAT, där till exempel anti-IgA, -IgM, och ytterligare komplementfaktorer ingår kan utföras vid specifika frågeställningar.

11.3. Svarsrutin

Det ska vara dokumenterat hur man graderar och tolkar resultat (se 3.3 Avläsning).
Om en alternativ gradering används (t. e.x svagt positivt, positivt etc.) ska det vara dokumenterat vilket värde enligt ovan som ligger till grund för respektive klassning.
Det ska finnas dokumenterad rutin om hur en positiv DAT ska hanteras.

12. Förenlighetsprövning

12.1. Syfte

Förenlighetsprövning utförs inför transfusion av erytrocyter för att säkerställa att förenlighet föreligger mellan blodmottagaren och blodenheten.

Blodmottagarens blodgrupp ska vara bestämd.

Det finns två varianter av förenlighetsprövning: BAS-test och MG-test. I båda ingår en blodgruppskontroll.

12.2. BAS-Test

12.2.1. Princip

Blodgruppskontroll och antikroppsscreening utförs på blodprov från patient, som kan behöva erytrocyttransfusion. I undersökningen ingår kontroll av resultaten mot tidigare registrerade uppgifter. Tillämpningen av BAS-test förutsätter att mottagaren aldrig haft påvisade kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar.

Datoriserad utlämningskontroll ska säkerställa ABO-förenlighet och bevaka att RhD-positiv erytrocytenhet inte lämnas ut till RhD-negativ mottagare, såvida inte särskilda omständigheter föreligger i det enskilda fallet. Vid datorstopp ska lokal validerad och väl inarbetad reservrutin för blodgruppsförenlighet användas.

12.2.2. Blodgruppskontroll

Blodgruppskontrollen ska minst omfatta test för antigenen A och B med en uppsättning antisera och en jämförelse mot registrerad blodgrupp i bloddatasystemet ska göras. Avsikten är att upptäcka eventuell förväxling av blodmottagare och/eller blodprov. Avvikelse fordrar utredning. Kontroll av RhD kan ingå enligt lokal rutin.

Blandbild. Om patienten transfunderats med erytrocyter av annan blodgrupp under de senaste 3 månaderna kan blandbild förekomma. Kontrollera alltid patientens transfusions- och transplantationsanamnes. Om förklaring till blandbild finns ska detta dokumenteras och blodgruppskontrollen kan godkännas. (se även 7: Oklara blodgrupperingsresultat)
Efter massiv transfusion med erytrocyter av förenlig men ej identisk blodgrupp, ses inte blandbild utan endast de transfunderade erytrocyternas blodgrupp. Kontrollera alltid patientens transfusionsanamnes. Eventuellt kan plasmagruppering utföras för att förklara fyndet. Finns en säker förklaring till fyndet, ska detta dokumenteras, och blodgruppskontrollen kan godkännas.

12.2.3. Antikroppsscreening

I regel används endast en serologisk teknik. Denna måste då minst ha känslighet motsvarande IAT/LISS. Bredspektrigt AHG och anti-IgG har utvärderats som likvärdiga. Testerytrocyter ska väljas så att de täcker in de flesta antigen mot vilka antikroppar av klinisk betydelse förekommer, se Tabell 6. Om testerytrocyter ska användas till gravida eller nyförlösta kvinnor som har fått RhD-profylax, kan enbart RhD-negativa testerytrocyter väljas. Testerytrocyternas antigenuppsättning bör i övrigt uppfylla kraven, se Tabell 1, frånsett att celler som uttrycker C samt E tillåts vara heterozygota för dessa antigen. Vid blodtransfusion bör då erytrocyter negativa för C och E väljas.

Vid positivt resultat ska antikroppsidentifiering utföras och utlämning enligt BAS-test blockeras åtminstone tills utredningen är klar. Bekräftas fynd av kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar ska mottagaren spärras från vidare BAS-test och fortsättningsvis hänvisas till MG-test.

Hinner man inte invänta utredningssvar ska patientansvarig läkare informeras om riskerna och möjligheterna. Dokumentera den information som lämnats och mottagits. Kvarstår önskemål om transfusion kan de MG-testade erytrocytenheter som visar minst reaktivitet reserveras och utlämnas.

12.2.4. Godkänd BAS-test

BAS-testen är godkänd om blodgruppskontrollen är identisk med uppgiften i bloddatasystemet och kliniskt betydelsefulla antikroppar ej påvisas vid antikroppsscreening.

Godkänd BAS-test innebär att blodgruppsförenliga erytrocytenheter får lämnas ut för transfusion efter datoriserad kontroll, eller likvärdig reservrutin, under högst 5 kalenderdygn. Provtagningsdagen raknas som dag 1.

12.2.5. Ej godkänd BAS-test

(Se bilaga: Ej godkänd blodgruppskontroll vid BAS-test)

Om blodprovets blodgrupp inte stämmer med uppgift från bloddatasystemet och avvikelsen inte kan förklaras av blandbild eller massiv transfusion:

Kontrollera personnummer och namn på blodprov och beställning, gör om BAS-testen på samma blodprov.
Om blodprovets blodgrupp därefter överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet lämna ut erytrocyter enligt den godkända BAS-testen.

Om blodprovets blodgrupp vid omkörning fortfarande ej överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet, begär nytt blodprov:

Utför BAS-test.
Om nytt blodprovs blodgrupp överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet lämna ut erytrocyter enligt den godkända BAS-testen. Utred varför kontrollgrupperingen på den första BAS-test inte överensstämde.

Om nytt blodprovs blodgrupp ej överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet:

Begär nytt prov, utför blodgruppering alternativt akut blodgruppering och registrera resultatet.
Stämmer det nya blodgrupperingsresultatet med BAS-testen, lämna ut erytrocyter enligt den överensstämmande blodgruppen.
Avvikelsen ska utredas och den felaktiga blodgruppsuppgiften makuleras.

12.2.6. Besvarande av BAS-test

Vid autovalidering från instrument skickas resultat direkt över till bloddatasystemet. Manuellt resultat ska signeras och dataregistrering utförs om möjligt av den som utfört laborationen. Bloddatasystemet ska generera ett svar som anger att giltig BAS-test föreligger under definierad period. Att en erytrocytenhet har utlämnats efter BAS-test ska framgå av dess transfusionsdokument.

12.3. MG(Mottagare-Givare)-Test

12.3.1. Princip

Om mottagaren har eller har haft kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar ska MG(Mottagare-Givare)-test utföras, där erytrocytenheten testas mot plasma från mottagaren inför transfusion. Blodgruppskontroll ska utföras.

12.3.2. Blodgruppskontroll och antikroppsscreening (BKS)

Blodgruppskontroll och antikroppsscreening ska utföras enligt samma princip som vid BAS-test. Detta kan lämpligen kombineras i en laboration som utförs en gång på provet för förenlighetsprövning.

Provet ska vara högst tre dygn gammalt vid undersökningstillfället. Erytrocytenheter kan reserveras i upp till fyra dygn. Provtagningsdagen raknas som dag 1. Vid blodbeställningar under denna tid utförs test mot valda erytrocytenheter, MG-test, med plasma från provet för förenlighetsprövning.

12.3.3. Utförande

Plasma från blodmottagaren testas mot erytrocyter från varje avsedd erytrocytenhet. Föreligger erytrocytantikroppar, som bedöms som kliniskt betydelsefulla, ska avsedd erytrocytenhet i regel vara fenotypad och sakna de antigen som erytrocytantikropparna är riktade mot.

12.3.4. Godkänd MG-test

MG-testen är godkänd om blodgruppskontrollen är identisk med uppgiften i bloddatasystemet och test mot enskild erytrocytenhet är negativ. Antikroppsscreening får inte ge reaktivitet utöver den som förklaras av tidigare identifierade antikroppar. Att en antigennegativ blodenhet används bör också kontrolleras när krav på fenotyp finns.

Erytrocytenheten bör transfunderas inom fyra kalenderdygn från provtagningsdagen. Provtagningsdagen raknas som dag 1.

12.3.5. Ej godkänd MG-test

För åtgärder vid ej godkänd blodgruppskontroll, se motsvarande avsnitt under BAS-test.

Om reaktivitet uppkommer utöver den som förklaras av tidigare identifierade antikroppar:

Utför ny antikroppsidentifiering. Påvisas därvid ytterligare erytrocytantikroppar väljs nya passande erytrocytenheter och ny MG-test utförs. Reaktioner mot och antigenmönster hos de fenotypmatchade erytrocytenheterna kan ge uppfattning om specificiteten hos de nytillkomna erytrocytantikropparna.

Hinner man inte invänta utredningssvar ska patientansvarig läkare informeras omriskerna och möjligheterna. Dokumentera informationen som lämnats ochmottagits.

Kvarstår önskemål om transfusion reserveras och utlämnas de erytrocytenheter som visar minst reaktivitet. Utlämningen ska godkännas av blodcentralens läkare eller patientansvarig läkare. Dessa bör i komplicerade fall samråda.

Vid positiv reaktion mot enstaka erytrocytenhet som förväntas vara negativ, utför DAT på aktuell erytrocytenhet. Om DAT är positiv, välj ny erytrocytenhet för MG-test och utred blodgivaren senare.

12.3.6. Besvarande av MG-test

Dataregistrering utförs om möjligt av den som utfört laborationen.

Godkänd erytrocytenhet besvaras med texten ’Godkänd’. Ev. kompletterande information kan anges på transfusionsdokumentet.
Ej godkänd erytrocytenhet besvaras med texten ’Ej Godkänd’. Om den ändå begärs utlämnad, ska enhetens transfusionsdokument kompletteras med ytterligare information.
Ej utförd MG-test besvaras med texten ’Ej utförd’. Anledning till detta och annan relevant information ska anges på transfusionsdokumentet.

Kompletterande information bör anges i form av texter i standardiserat utförande.

I samband med transfusionen kan särskilda åtgärder behöva vidtas. Detta kan rekommenderas på transfusionsdokumentet, t.ex. ’Noggrann övervakning rekommenderas!’.

Vid datorstopp ska lokal validerad och väl inarbetad reservrutin användas för kontroll av blodgruppsförenlighet mellan blodmottagare och erytrocytenhet.

12.4. Preoperativ screening

12.4.1. Princip

BAS-test utförs på vanligt sätt på prov taget inom 3 månader före planerat ingrepp.

12.4.2. Krav på intygande

Om läkare skriftligen har intygat, att patienten inom de senaste tre månaderna före planerat ingrepp inte varit utsatt för risk att bli immuniserad, t.ex. genom graviditet eller blodtransfusion, får preoperativ screening tillämpas. Läkarens intyg ska dokumenteras för spårbarhet.

12.4.3. Godkänt för blodutlämning

Erytrocyter får lämnas ut för transfusion utan att BAS-test har utförts på ett nytaget blodprov om erytrocytimmunisering ej påvisats tidigare och risk för pågående immunisering ej bedöms föreligga. Ett nytt BAS-test ska utföras i direkt anslutning till det operativa ingreppet eller annan planerad åtgärd.

12.5. Dokumentation

Uppgifter som ger spårbarhet från blodgivare till blodmottagare och omvänt ska blodcentralen spara minst 30 år.

Resultatet av förenlighetsprövningen ska registreras i bloddatasystemet och redovisas på transfusionsdokumentet.

12.6. Situationer då förenlighetsprövning inte behöver utföras

12.6.1. Spädbarn yngre än 4 månader:

Enligt gällande föreskrifter SOSFS 2009:29: Transfusion av blodkomponenter, är förenlighetsprövning inte obligatorisk vid transfusion till spädbarn under 4 månaders ålder under förutsättning att kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar inte har påvisats hos modern under graviditeten.

Hur kontroll av moderns antikroppsstatus utförts ska dokumenteras. I de fall kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar påvisats hos modern, ska MG-test utföras på prov från barnet eller modern inför blodutlämning.

12.6.2. Massiv transfusion

Massiv transfusion innebär transfusion motsvarande minst blodmottagarens blodvolym under en 24-timmarsperiod.

Under pågående massiv transfusion till patient med kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar och inom det närmaste dygnet efteråt, används om möjligt antigennegativa erytrocyter, men MG-test behöver inte utföras inför transfusion i en brådskande situation när risken för en hemolytisk reaktion är mindre än risken med fördröjning av transfusion. I sådana lägen bör den patientansvarige läkaren informeras. Blodcentralen ska dokumentera den information som lämnats och mottagits.

Därefter utförs åter MG-test inför transfusion, om möjligt med blodprov taget före den massiva transfusionen.

12.6.3. Autolog transfusion

Autologa transfusioner hanteras på samma vis som övriga transfusioner frånsett att MG-test ej behöver utföras, även om patienten ej accepteras för BAS-test, förutsatt att erytrocyterna förvaras i sin ursprungliga påse märkt med personnummer, namn, tappningsnummer, komponentkod och blodgrupp samt med texten ”ENDAST FÖR AUTOLOG TRANSFUSION”.

På fryst-tinad erytrocytenhet utförs blodgruppskontroll eller kontrolleras på annat sätt att ingen förväxling skett.

13. Blodbeställning och reservation av blodenheter

13.1. Blodbeställning

Det ska finnas dokumenterade rutiner för hur blodenheter för transfusion beställs och hur blodcentralen tar emot, hanterar och registrerar blodbeställningar.

Blodenheter för transfusion ordineras av läkare. Den ordinerande läkaren ansvarar för att ”rätt” blodkomponent beställs. Blodbeställningen bör även omfatta uppgift om transfusionsorsak.

13.1.1. Identitetsuppgifter

Varje beställning av blodenheter ska innehålla blodmottagarens fullständiga identitetsuppgifter:

svenskt personnummer, efternamn samt förnamn eller initialer
om personnummer saknas, andra identitetsuppgifter som säkerställer full spårbarhet i minst 30 år
om blodmottagarens identitetsuppgifter är ofullständiga, osäkra eller saknas, ska ett fastställt system för tillfällig identifiering användas.

Blodenheter beställs via elektroniskt formulär alternativt på beställningsblankett.

Beställningen ska också innehålla uppgifter om:

beställande och mottagande sjukvårdsenhet(er) (i förekommande fall även betalande avdelning/enhet)
beställda blodenheter och ev. krav på särskilda egenskaper
datum och tidpunkt för leverans.

13.1.2. Beställning via telefon

Om blodenheter för transfusion beställs via telefon, ska blodcentralen ha dokumenterad rutin som säkerställer att minst följande uppgifter registreras:

blodmottagarens fullständiga identitetsuppgifter
beställande och mottagande sjukvårdsenhet
antal blodenheter och ev. krav på särskilda egenskaper
datum för leverans
datum för telefonbeställningen.

Den som har tagit emot och registrerat en telefonbeställning ska signera beställningen enligt fastställd rutin.

13.2. Reservation

Vid reservation av blodenheter kopplas de för en viss blodmottagare avsedda blodenheterna i bloddatasystemet till patient-ID.

För erytrocytenheter skrivs transfusionsdokumentet ut när resultat av förenlighetsprövningen föreligger.

För plasmaenheter och trombocytenheter samt vid akut utlämning av erytrocytenheter skrivs transfusionsdokumentet ut vid reservationen i datasystemet.

Av transfusionsdokumentet, som fästs på respektive blodenhet, framgår bl.a. till vilken tidpunkt blodenheten är reserverad.

Blodenheter, som reserveras för blodmottagare, ska vara frisläppta till fritt lager.

Undantag får medges när behov av färsktappade blodenheter behövs och resultat av sållningstester för smittmarkörer avvaktas – blodenheterna får då reserveras, men inte lämnas ut för användning innan testresultaten föreligger. (Om undantag vid synnerliga skäl, se §16.4).

14. Val av erytrocytenheter

Vid val av erytrocytenheter för reservation ska eventuella specialkrav beaktas, t.ex. ’bestrålad blodenhet’ eller erytrocyter som är lagrade kort tid.

Föreligger speciella krav för viss patient, t.ex. bestrålad blodenheter, kan blodcentralen hjälpa till genom att registrera kravet i bloddatasystemet. Det är viktigt att ej längre aktuella krav också meddelas så att de kan avlägsnas.

Vid kroniskt transfusionsbehov bör minst Rh- och K-fenotyp matchas i förebyggande syfte. Vid hemoglobinopatier ska Rh- och K-fenotyp matchas och Fy/Jk/Ss antigenen bör matchas. OBS: Hos Fy(a-b-)-patienter, behöver inte Fy^b-antigenet matchas.

För att undvika K-immunisering rekommenderas enbart K-negativa erytrocytenheter till flickor och kvinnor i fertil ålder.

Föreligger lokal brist på RhD-negativa erytrocyter kan RhD-positiva erytrocyter ges till RhD-negativ mottagare förutsatt att:

Mottagaren inte har påvisbara antikroppar mot RhD och
Är man (oavsett ålder) eller
Är kvinna äldre än 50 år

Fastställd rutin för utlämnande av RhD-positiva erytrocyter ska finnas, alternativt kan beslut tas av ansvarig läkare på blodcentralen från fall till fall. När RhD-positiva erytrocytenhet reserveras till RhD-negativ blodmottagare ska bloddatasystemet varna och kräva klargörande.

15. Transfusionsdokument

15.1. Princip

Transfusionsdokument kopplar samman blodenhetens identitet (tappningsnummer + komponentkod) med patients identitet och innehåller de uppgifter som krävs vid kontroll innan blodtransfusion påbörjas.

Att transfusionsdokumentet har fästs på rätt blodenhet bör kontrolleras mot bloddatasystemet.

Vid transfusionen kan transfusionsdokumentet kompletteras med uppgifter om transfusionen för att bli underlag för transfusionsrapportering.

15.2. Uppgifter i transfusionsdokumentet

Transfusionsdokumentet ska ange till vilken tidpunkt blodenheten är reserverad till blodmottagaren samt vilken blodcentral som har lämnat ut blodenheten.

Avsnitt ”Följesedel till blodenhet” ska innehålla uppgifter om:

Blodenhetens identitet (tappningsnummer + komponentkod), blodgrupp samt komponenttyp med dess eventuella särskilda egenskaper
Resultat av förenlighetsprövning (gäller erytrocytenheter)

Avsnitt ”Blodmottagare, identitet och blodgruppsuppgift” ska innehålla uppgifter om blodmottagaren:

Personnummer och namn
Blodgrupp med spårbarhet till laboration

Avsnitt ”Information från blodcentralen” kan t.ex. innehålla särskilda krav rörande transfusionen.

Avsnitt ”Transfusionsjournal” kan användas för registrering av transfusionen.

16. Utlämning av blodenheter

16.1. Princip

Utlämning av blodenheter innebär att blodenheter med tillhörande transfusionsdokument fästa vid sig lämnar blodcentralen.

16.2. Utförande

Aktiv utlämning ”över disk” bör tillämpas, där blodenheter lämnas ut till personal från patientvårdande enhet mot skriftlig uppgift om patientens fullständiga identitet.

Alternativt får blodenheter placeras i låst förvaringsutrymme, tillgängligt för behörig sjukvårdspersonal för hämtning.

Tillämpad utlämningsrutin ska vara dokumenterad och säkerställa att förväxlingsfel undviks.

Transport av blodenheter, inom det egna sjukhuset och till andra sjukhus, se Handbok sektion Blodkomponenter.

16.3. Kontroller vid utlämning

Vid utlämning av blodenheter för transfusion ska kontrolleras att:

Det av transfusionsdokumentet framgår att blodenheten är avsedd för en viss blodmottagare
Uppgifterna om blodenhetens identitet (tappningsnummer + komponentkod) överensstämmer mellan transfusionsdokumentet och blodenhetens märkning
Blodenheten är ABO- och RhD-förenlig med mottagaren
Inga sprickor eller andra synliga skador finns på blodenheten och att svetsfogarna är intakta
Förvaringstiden inte har överskridits
Reservationstiden inte passerats

Vid utlämning av erytrocytenheter ska även kontrolleras att:

Förenlighetsprövningen har utfallit med godkänt resultat (se 12.6 Situationer då förenlighetsprövning inte behöver utföras)
Onormal hemolys, synliga koagel eller missfärgad cellmassa inte föreligger

Vid utlämning av plasmaenheter ska även kontrolleras att:

Plasman inte är missfärgad
Ingen onormal hemolys, lipid- eller fibrinutfällning föreligger

Vid utlämning av trombocytenheter ska även kontrolleras att enheten:

Inte är missfärgad
Att swirling kan påvisas

Alla avvikelser ska utredas och blodenheten tas i retur, ställas i karantän eller kasseras. Alla åtgärder ska dokumenteras.

16.4. Undantag vid synnerliga skäl

Undantag från bestämmelserna om transfusionsdokumentets märkning med viss blodmottagares identitet och kravet på godkänd förenlighetsprövning vid utlämning av erytrocytenheter får göras om det föreligger en överhängande och allvarlig fara för blodmottagarens liv och hälsa.

För val av erytrocytenheter i brådskande situationer när transfusion inte kan avvakta blodgruppering eller förenlighetsprövning se 16.5: Brådskande situationer.

Plasma- och trombocytenheter kan i brådskande situationer lämnas ut enligt lokalt förankrad rutin.

Om det finns synnerliga skäl får i enskilda fall blodenheter användas innan sållningstesterna har avslutats. I sådana fall ska testerna ha utförts på blodprov från samma givare under de senaste fyra veckorna och varit utan anmärkning. Den ansvarige läkaren vid blodcentralen ska informera den läkare som ansvarar för vården av blodmottagaren om att resultaten av sållningstesterna inte föreligger. Beslutet skall dokumenteras.

16.5. Brådskande situationer

I brådskande situationer, då patientansvarig läkare bedömer att blodmottagaren inte kan vänta på blodtransfusion tills blodgruppering/förenlighetsprövning hinner slutföras, gäller följande:

16.5.1. Om blodgruppsuppgift saknas

Välj O RhD neg, K neg erytrocytenheter och lämna ut utan förenlighetsprövning.
O RhD pos erytrocytenheter kan användas som akutblod efter lokal överenskommelse.
Om plasma behövs i brådskande situationer, bör AB plasma användas. Övergå till blodmottagarens egen blodgrupp så snart den är fastställd.
Trombocyter kan lämnas ut enligt lokal rutin

16.5.2. Om blodgruppsuppgift finns i bloddatasystemet

Välj O erytrocyter med RhD enligt uppgift i bloddatasystemet och lämna ut utan förenlighetsprövning. Hänsyn måste tas till tidigare kända antikroppar.
Övergå till blodmottagarens egen blodgrupp om blodgruppskontrollen visar sig överensstämma med uppgift i bloddatasystemet.

Förenlighetsprövningen utförs/slutförs. Blodcentralen ska dokumentera den information som mottagits och lämnats.

17. Blodtransfusion

De patientvårdande enheterna ska ha fastställda anvisningar för utförande och dokumentation av transfusion av blodkomponenter. Anvisningarna ska överensstämma med bestämmelserna om transfusion i gällande föreskrifter.

Efter avslutad transfusion bör blodenheten sparas 4 timmar i kylskåp eller enligt lokala rutiner för att kunna undersökas om transfusionsreaktion inträffar.

Transfusionsreaktioner ska rapporteras till blodcentralen och handläggas utan onödiga dröjsmål. (se 19: Utredning av misstänkt transfusionsreaktion).

Transfunderade blodenheter ska registreras i patientjournalen, t.ex. genom att infoga blodenhetens transfusionsdokument med:

Påklistrad journaletikett från blodenheten
Intygande att transfusion av blodenheten har påbörjats efter föreskriven ID- kontroll
Datum och klockslag för påbörjad transfusion

Av transfusionsdokumentet framgår också resultat av förenlighetsprövning av erytrocytenhet.

Om transfusionen registreras i patientjournalen på annat sätt, ska uppgifter motsvarande dem i transfusionsdokumentet ingå.

18. Återrapportering till blodcentral

Uppgifter om varje använd blodenhet ska rapporteras till blodcentral. Rapporteringen ska göras i nära anslutning till den slutliga användningen.

Rapporteringen kan ske elektroniskt direkt från användaren eller i undantagsfall genom att till blodcentralen returnera kopia (eller kopior) av ifyllt (ifyllda) transfusionsdokument.

För att uppfylla kravet på spårbarhet ska uppgift om transfunderad blodenhets identitet, blodmottagarens identitet samt datum för transfusionen respektive transfunderande vårdenhet lagras minst 30 år i blodcentralens register.

19. Utredning av misstänkt transfusionsreaktion

19.1. Allmänt

Beställande avdelning ska utan dröjsmål anmäla misstänkta eller bekräftade allvarliga biverkningar vid transfusion till blodcentralen. Avdelningens rapport ska innehålla en beskrivning av patientens symtom vilka bör styra den fortsatta utredningen.

Blodcentralen ska utfärda anvisning för provtagning och hantering av blodenheter när transfusionskomplikation uppstår.

Blodcentralens akuta utredning syftar i första hand till att utesluta eller bekräfta hemolytisk transfusionsreaktion. Symtom som kan vara uttryck för detta ska därför alltid utredas.

Eventuella andra blodkomponenter från samma givare och tappningstillfälle ska inte lämnas ut innan utredningen är klar.

Se också Handbokskapitel: Klinisk användning av blodkomponenter; Avsnitt: Transfusionskomplikationer

Se FAKTARUTA: Transfusionsreaktioner

FAKTARUTA: Transfusionsreaktioner

Blodgruppsserologisk utredning ska utföras så snart som möjligt efter reaktion på erytrocyttransfusion.
Det ska finnas en beskriven rutin med protokoll (manuellt eller automatiserat) som minst innefattar kontrollgruppering, DAT och screening på prov före och efter reaktion, samt MG-test på prov före och efter reaktion.
Preliminär/akutsvar ska ges till beställaren när den akuta utredningen är slutförd.

19.2. Utförande

Vid transfusion av erytrocyter, beroende på om reaktionen är akut eller fördröjd, kan utredningens utformning variera. Då misstanke om hemolys saknas på grund av patientens symtom och/eller komponentens typ kan en mindre omfattande utredning utföras.

Vid behov kan utredningen kompletteras med riktade undersökningar, t.ex. odling från blodkomponenten, undersökning av förekomst av HLA-, granulocyt-, trombocyt- eller anti-IgA-antikroppar hos blodgivare eller blodmottagare.

19.3. Utredning av misstänkt akut hemolytisk transfusionsreaktion

Kontrollera i bloddatasystemet att rätt blodgrupp har transfunderats till patienten.
Inspektera blodenheten efter avvikande utseende, t.ex. hemolys eller missfärgning.
Centrifugera prov taget efter transfusion och inspektera om det finns tecken på hemolys (rödfärgad plasma talar för intravasal hemolys). Jämför med prov taget före transfusion.
Utför kontrollgruppering på transfunderad erytrocytenhet.
Utför förnyad blodgruppering och antikroppsscreening samt DAT på patientprov före och efter transfusion.
Utför MG-test med erytrocyter från transfunderad erytrocytenhet och prov taget före och efter transfusion.
Vid en positiv antikroppsscreening eller MG-test, utför antikroppsidentifiering. Vid tidigare förekomst av irreguljära antikroppar bör antikroppsidentifiering utföras vid misstanke av ytterligare antikroppar.

19.4. Utredning av misstänkt fördröjd hemolytisk transfusionsreaktion

Kontrollera i bloddatasystemet att rätt blodgrupp har transfunderats till patienten.
Utför erytrocytantikroppsscreening och vid positiva fynd, eller om blodmottagaren har kända antikroppar sedan tidigare, även identifiering.
Utför DAT och eventuellt eluering.
Eluering kan övervägas även vid negativ DAT om det finns uppenbara tecken på hemolys som inte kan förklaras på annat vis.
Vid erytrocytantikroppsfynd kontrollera i bloddatasystemet om patienten transfunderats med erytrocyter med motsvarande antigen.

19.5. Svarsrutin

Specialistläkare inom transfusionsmedicin ska kontaktas vid allvarliga reaktioner och vid positivt utredningsfynd.
Vid positivt utredningsfynd ska beställaren informeras om att patienten transfunderats med en inkompatibel blodenhet och att hemolys kan inträffa eller har inträffat när så är fallet.
Dokumentera i bloddatasystemet när en enhet orsakat transfusionsreaktion.
Det slutgiltiga svaret ska innehålla en samlad bedömning.
Rutin ska finnas för att lämna preliminär eller akutsvar i väntan på slutsvar.

20. Genomisk typning

20.1. Princip

Genomisk typning kan ersätta fenotypning i olika situationer. Det finns möjligheter att typa genomiskt på ett mycket mer storskaligt sätt vilket kan vara till nytta när antigen-negativt blod till patienter med flera antikroppar krävs. Indikation för genomisk typning föreligger också när serologisk typning av blodgivare och patienter ger oklara resultat med misstanke om svaga antigen eller varianter (inom ABO, RHD, RHCE, JK, FY) eller då reagens för serologisk typning saknas.

Ökande tillgänglighet ger stöd för fler indikationer:

Patienter som är multitransfunderade och därför inte kan typas serologiskt och som har en fördel av matchade erytrocyttransfusioner, t.ex. vid sicklecellanemi, talassemi och andra tillstånd med kroniskt transfusionsbehov, patienter som behandlas med monoklonala antikroppar som kan interferera vid immunhematologiska undersökningar.
Patienter som inte kan typas serologiskt med indirekt agglutination på grund av en positiv DAT.
Patienter från populationer där man kan förvänta ovanliga fenotyper/genotyper
Blodgivare med ovanliga fenotyper vid serologisk typning.
Testcellsgivare när man har behov av utökad antigentypning och bestämning av homo-, hemi- och heterozygoti.
Fetal RHD-bestämning från cellfritt DNA i perifert blod från RhD-negativa gravida.
Fetal RHD, RHCE eller KEL genotyp (i perifert blod från den gravida kvinnan) vid maternell immunisering mot motsvarande antigen.
Fetal genotyp vid maternell immunisering inom FY, JK och eventuella andra kliniskt betydelsefulla system (prov från amniocentes eller chorionvillibiopsi).

20.2. Material och metoder

I vanliga fall, extraheras DNA/RNA från antikoagulerade blodprover (helblod eller plasma). I situationer när det är svårt att få blodprover, t.ex. från patienter med dålig venös kärltillgång eller små barn, kan epitelceller (kindskrap eller urinsediment) användas som DNA-källa. Amniocentes- och chorionvilli-material kan även användas för att bestämma fetal genotyp i sällsynta fall.

CE-märkta reagens och kit för genotypningsanalyser samt fetal RHD-bestämning bör användas. För indikationer där CE-märkta reagens inte finns, ska lokalt utvecklade analyser vara validerade och dokumenterade.

De genomiska undersökningarna utförs vid ett fåtal universitetslaboratorier i Sverige. Inför beställning av genomisk typning ger respektive laboratorium anvisningar om hur prov eller preparerat DNA ska hanteras och skickas.

Nationellt referenslaboratorium för genomisk typning i Sverige är Klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Lund. Internationella referenslaboratorier kan anlitas för specialundersökningar som inte utförs nationellt.

21. Kontrollrutiner

21.1. Princip

Interna och externa kvalitetskontroller används för att kvalitetssäkra undersökningsmetoder och regelbundet utvärdera, övervaka och förbättra processerna. Se Tabell 4 och Tabell 5 för en sammanfattning av alla kontroller vid immunhematologiska analyser.

21.2. Externa kontroller

Alla bör om möjligt delta i externa kvalitetskontrollprogram motsvarande den egna verksamhetens omfattning med syfte att säkerställa metodöverensstämmelse mellan flera laboratorier.

Om certifierat referensmaterial inte finns att tillgå kan minst tre laboratorier organisera utbyte av provmaterial.

21.3. Interna kontroller

Interna kontroller är alla kontroller som utförs inom den egna verksamheten med syfte att nå en hög bestämningssäkerhet.

Dokumenterade rutiner ska finnas för krav på användning av positiv respektive negativ kontroll.
Kriterier för godkänd reaktionsstyrka och vilka åtgärder som ska vidtas vid avvikande kontrollresultat ska definieras och dokumenteras.
Reagensets utgångsdatum vid ankomstkontroll av kommersiella reagens och hållbarhet vid beredning av egenframställda reagens ska tydligt framgå.
Frekvensen av interna kontroller skall kunna medge att ett fel snabbt blir upptäckt och att korrigerande åtgärder sätts in i rimlig tid.
Metodkontroll ger en helhetsbild av att alla i metoden ingående moment fungerar och dess frekvens skall vara beroende på metodens stabilitet.
Uppföljning av kontrollresultat skall utföras för att dokumentera eventuella variationer och trender över tiden.

Tabell 1: Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsscreening

System	Antigenuppsättning	Förkortning	Minsta antal testerytrocyter
Rh	D+C+c−E−e+	*R₁R₁	1
	D+C−c+E+e−	*R₂R₂	1
Kell	K+k+		1
	K−k+		1
Duffy	Fy(a+b−)		1
	Fy(a−b+)		1
Kidd	Jk(a+b−)		1
	Jk(a−b+)		1
MNS	^#S+		1
	^#s+		1
	M+		1
	N+		1

*Zygositet på RHD bör bekräftas genomiskt. C^w, Kp^a och Lu^a bör vara representerade.

^#= testerytrocyter som saknar det antitetiska antigenet bör väljas.

Tabell 2: Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsidentifiering

System	Antigenuppsättning	Förkortning	Minsta antal paneltesterytrocyter
Rh	D+C+c−E−e+	*R₁R₁	1
	D+C+C^W+c−E−e+	*R₁^wR₁	1
	D+C−c+E+e−	*R₂R₂	1
	D−C+c+E−e+	r′r	1
	D−C−c+E+e+	r″r	1
	D−C−c+E−e+	rr	3
Kell	K+k+		2
	K−k+		1
Duffy	Fy(a+b−)		1
	Fy(a−b+)		1
Kidd	Jk(a+b−)		1
	Jk(a−b+)		1
MNS	S+s−		1
	S−s+		1
	M+N−		1
	M−N+		1

*Zygositet på RHD bör bekräftas genomiskt. C^w, Kp^a och Lu^abör vara representerade.

Tabell 3: Övriga tekniker vid antikroppsidentifiering

Teknik/Princip	Indikation
37 ^oC: Celler och plasma värms innan de blandas	Används för att eliminera antikroppar av köldtyp
Låg temperatur: Inkubering 4-20 ^oC, direkt agglutination	Används för att upptäcka erytrocytantikroppar med lågt temperaturoptimum, då dessa ger ospecifika reaktioner med rutinteknik, oftast erytrocytantikroppar av IgM-typ
Rörteknik (IAT/direkt agglutination)	Används för att identifiera förekomst av myntrullar Kan vara till hjälp med svaga autoantikroppar för att utesluta alloantikroppar utan att adsorbera patientens plasma Används även med svaga köldantikroppar
IAT/enzym, enzymbehandlade testerytrocyter (papain/ficin; Se tabell 5)	Används för att förstärka svaga Rh- och Kidd-antikroppar Används även för att utreda förekomst av flera specificiteter av antikroppar då t. ex. MNS och Fy^a/Fy^b blodgruppsantigen förstörs av papain och ficin
IAT/enzym, enzymbehandlade testerytrocyter (trypsin/chymotrypsin; Se tabell 5)	Används för att utreda specificitet hos sällsynta antikroppar
Neutralisering av patientplasma med pool av plasma från blodgivare	Används vid misstanke om erytrocytantikroppar mot antigen inom blodgruppssystemen Chido/Rodgers och Lewis (kliniskt ej betydelsefulla, antigenen finns lösligt i plasma)
Neutralisering av patientplasma med kommersiell substans	Används vid misstanke om erytrocytantikroppar mot antigen inom blodgruppssystemet Lewis, samt mot P1 (kliniskt ej betydelsefulla, antigenen finns lösligt i plasma) Obs: andra lösliga proteiner finns, t.ex. Knops, Yt, Lutheran, CD38 som kan vara till nytta både vid antikroppsidentifiering och när antikroppar har fastställts för att utesluta andra antikroppar av klinisk betydelse
PEG lösning	Används som tillsats för att förstärka svaga IgG-antikroppar
Eluering	Eluering av antikroppar från DAT-positiva erytrocyter kan användas till: Utredning av hemolytisk transfusionsreaktion Utredning av hemolytisk sjukdom hos nyfödd Utredning av oklar DAT-positivitet Rening av antikroppar från en blandning
Auto-/alloadsorption	Används för att ta bort autoantikroppar från patientplasma för vidare utredning Kan användas för att utreda anti-G Kan användas vid en utredning av multipla antikroppar eller antikroppar till en högfrekvensantigen
DTT behandling av erytrocyter (200 mM) Se även Tabell 5	Används vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD38 (behandling vid myelom). Kan användas vid utredning vid misstanke om erytrocytantikroppar mot högfrekvent antigen då det förstör bl. a. Kell och Lutheran blodgruppsantigen.
DTT behandling av plasma (10 mM)	Används för att förstöra antikroppar av IgM-klass och att diskriminera mellan IgG och IgM komponent av en antikroppspecificitet, t.ex. anti-A, -B eller anti-M
Användning av navelsträngsceller	Används för att identifiera köldantikroppar Kan användas vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD38 (behandling vid myelom)
Anti-IgG utan IgG4-specificitet	Kan användas vid misstanke på erytrocytantikroppar mot JMH, Yt^a (som oftast är IgG4-antikroppar). Kan användas vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD47 (behandling vid malignitet) av subklass IgG4.

Tabell 4: Kontrollrutiner immunhematologi

Typ av kontroll	Frekvens: Manuell metod	Frekvens: Automatiserad metod	Kommentar
Ankomstkontroll av reagens från tillverkare, ny batch och ny leverans	Vid ankomst	Vid ankomst	Relevant kontroll skall utföras vid ankomst. Reagens för typning av ABO och RhD: kända A, B, AB, RhD pos/neg skall användas. Övriga reagens: Positiv kontroll: testerytrocyt som har antigenet och det antitetiska antigenet. Negativ kontroll: testerytrocyt som saknar antigenet
Beredningskontroll: egna testerytrocyter	Vid beredning	Vid beredning	Förväxlingskontroll, suspensionsstyrka (EVF)
Stabilitetskontroll: egna testerytrocyter	Minst en gång per vecka	Minst en gång per vecka	Positiv kontroll: ”Svag” antikropp som ger maximalt ++ reaktioner. Anti-Fy^a rekommenderas.
Blodgruppering och antikroppsscreening
Metodkontroll blodgruppering	Vid manuell gruppering i serie ska metodkontroll inkluderas i varje serie.	Minst vid uppstart av instrument och alltid vid byte av reagens.	En känd A RhD neg/pos och en känd B RhD neg/pos ska användas
Metodkontroll antikroppsscreening	Positiv kontroll minst en gång/dag Negativ kontroll behöver ej utföras	Positiv kontroll minst vid uppstart av instrument och vid byte av testerytrocyter Negativ kontroll behöver ej utföras	Antikroppsspecificiteter bör väljas så att varje screeningscell ger förväntat positivt och negativt resultat
Antikroppsidentifiering
IAT-LISS	Enligt lokala rutiner	Metodkontroll minst 1 g/vecka
IAT-PEG	Varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin	Ej tillämpligt	Positiv kontroll som kräver PEG för att visa förstärkt reaktivitet
Med enzymteknik	Varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin	Ej tillämpligt	Positiv kontroll som kräver enzym för att visa förstärkt reaktivitet
Kontroll med autologa erytrocyter	Vid genomgående positiva reaktioner i aktuell metod	Vid genomgående positiva reaktioner i automatiserad antikroppsidentifiering	Plasma och autologa erytrocyter testas med samma metod som gett genomgående positiva reaktioner
Fenotypsbestämning
Vid rörteknik	Varje laboration		Positiv kontroll: Testerytrocyt som har antigenet och det antitetiska antigenet. Negativ kontroll: Testerytrocyt som saknar antigenet
När reagens tillsätts i t.ex. mikrokolonn	Enligt leverantörens anvisning, och dokumenterad lokal rutin	Minst enligt tillverkarens rekommendationer, och dokumenterad lokal rutin
Reagens tillsatta av tillverkaren	Enligt leverantörens anvisning, och dokumenterad lokal rutin	Minst enligt tillverkarens rekommendationer, och dokumenterad lokal rutin
Titerbestämning
Kontroll vid titerbestämning	Prov med känd titer analyseras parallellt vid varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin	Enligt tillverkarens rekommendationer. Metodkontroll minst 1g/vecka
DAT och IAT
Kontroll vid DAT mikrokolonn	Vid positiv reaktion: Som negativ kontroll analyseras autologa erytrocyter mot aktuellt diluent (kontrollbrunn)	Vid positiv reaktion: Som negativ kontroll analyseras autologa erytrocyter mot aktuellt diluent (kontrollbrunn)
Kontroll vid IAT och DAT med rörteknik	Varje laboration	Ej tillämpligt	Till rör med negativ reaktion sätts sensibiliserade kontrollerytrocyter
Förenlighetsprövning
Metodkontroll förenlighetsprövning (A, B, ev. D, och screeningsceller)	Enligt lokala rutiner.	Vid uppstart av instrument och vid byte av reagens.	En känd A RhD neg/pos och en känd B RhD neg/pos ska användas Antikroppsspecificiteter bör väljas så att varje screeningscell ger förväntat positivt och negativt resultat

Tabell 5: Kontrollrutiner molekylärbiologiska analyser

Typ av kontroll	Frekvens: Manuell metod	Frekvens: Automatiserad metod	Kommentar
Ankomstkontroll av reagens från tillverkare, ny batch och ny leverans	Vid ankomst	Vid ankomst	En kontroll bestående av DNA med känd genotyp, ska alltid analyseras vid ibruktagande efter ankomst av reagens och vid byte av lotnummer.
Interna kontroller: Genomisk blodgruppstypning på cellulärt DNA
Vid CE-IVD märkta reagens sätts interna kontroller enligt tillverkarens anvisning och dokumenterad lokal rutin. En kontroll som inte innehåller målsekvens, men som består av buffert/spädningsmedium eller vatten bör inkluderas vid varje analystillfälle för att utesluta kontamination.
Interna kontroller: Fetal RHD-bestämning på cellfritt DNA
Vid CE-IVD märkta reagens sätts interna kontroller enligt tillverkarens anvisning och dokumenterad lokal rutin.
Vid in-house metoder bör följande kontroller inkluderas: Positiv kontroll: RHD pos DNA eller pool av plasma från RhD negativa gravida med RHD positivt foster. Negativ kontroll: RHD neg DNA eller pool av plasma från RhD negativa individer. Kontroll för DNA extraktion och amplifiering: en referensgen analyseras parallellt. En kontroll som inte innehåller målsekvens, men som består av buffert/spädningsmedium eller vatten inkluderas för att utesluta kontamination.
Externa kontroller
Ett program för externa kvalitetskontroller bör om möjligt följas med syfte att säkerställa metodöverensstämmelse mellan flera laboratorier.

Tabell 6: Effekt av olika enzymer och DTT-behandling på blodgruppssystem och vissa högfrekventa antigen

Papain eller Ficin		Trypsin	α-chymotrypsin	200 mM DTT	Blodgruppssystem/Antigen
-	-		-	+	Ch/Rg, Xg^a
-	-		-	-	In, JMH
-	-		+	+	MN, En^aTS, Ge2, Ge4
+/-	+		-	+	‘N’, Ss
-	+		-	+	Fy^a/Fy^b, Fy6
+/-	+		-	-	Yt^a
-	+		+	+	En^aFS
+	-		-	+^sv	Lu, MER2, Knops
+	+		+	-	Kell, Sc
+	-		+^sv	-	Do, Ge3
+	+		-	+^sv	Cromer
+	+		+^sv	-	LW
+	+		+	+	Jk3, Fy3, Di^b ,Co^a, Ge3; Ok^a, P, LKE, At^a, Cs^a, Emm, Er^a, Jr^a, Lan, PEL
+	+		+	+/-	Vel
+	+		+	++	Kx

- = känslig; + =resistent; +/- = variabel; sv = försvagad jämfört med ursprunglig reaktion

Tabell 7: Översikt av alla blodgruppssystem samt immunglobulinklass och klinisk betydelse av antikroppar som oftast ses på ett transfusionsmedicinskt laboratorium

ISBT Nummer	ISBT System symbol		Gen namn (HGNC)	Vanliga antigen	Antikropp klass	Klinisk betydelse av antikroppar
						Transfusion	HDFN
001	ABO	ABO		A, B	IgM>IgG	Ja	Ja
002	MNS	GYPA, GYPB		M, N, S, s, U	M/N IgM S/s/U IgG	Nej Ja	M - sällan Ja
003	P1PK	A4GALT		P1	IgM	Nej	Nej
004	RH	RHD; RHCE		D, C, E, c, e, C^W	IgG	Ja	Ja
005	LU	BCAM		Lu^a, Lu^b	IgG	Ja	Ja - Lindrig
006	KEL	KEL		K, k, Kp^a, Kp^b	IgG	Ja	Ja
007	LE	FUT3		Le^a, Le^b	IgM>IgG	Nej	Le^a - sällan
008	FY	ACKR1		Fy^a, Fy^b	IgG	Ja	Ja
009	JK	SLC14A1		Jk^a, Jk^b	IgG	Ja	Ja
010	DI	SLC4A1		Di^a, Di^b, Wr^a	IgG	Ja	Ja
011	YT	ACHE		Yt^a, Yt^b	IgG	Sällan	Nej
012	XG	XG; CD99		Xg^a	IgG	Nej	Nej
013	SC	ERMAP		Sc1, Sc2	IgG	Ja	Nej (DAT+)
014	DO	ART4		Do^a, Do^b	IgG	Ja	Nej (DAT+)
015	CO	AQP1		Co^a, Co^b	IgG	Ja	Ja
016	LW	ICAM4		LW^a, LW^b	IgG	Ja	Ja - Lindrig
017	CH/RG	C4A, C4B		Ch, Rg	IgG	Nej	Nej
018	H	FUT1; FUT2		H	IgM>IgG	Nej Oh fenotyp - Ja	Nej
019	XK	XK		Kx	IgG	Ja	i.a.
020	GE	GYPC		Ge2, Ge3	IgG	Ja	Ge2 - Nej (DAT+) Ge3 - Ja
021	CROM	CD55		Cr^a, WES^a, WES^b	IgG	Sällan	Nej
022	KN	CR1		Kn^a, McC^a, Sl^a	IgG	Nej	Nej
023	IN	CD44		In^a, In^b	IgG	Ja	Nej (DAT+)
024	OK	BSG		Ok^a	IgG	Ja	Nej
025	RAPH	MER2		MER2	IgG	Nej	-
026	JMH	SEMA7A		JMH	IgG	Nej	Nej
027	I	GCNT2		I	IgM>IgG	Nej (autoak)	Nej
028	GLOB	B3GALNT1		P	IgM>IgG	Ja	Ja
029	GIL	AQP3		GIL	IgG	Ja	Nej (DAT+)
030	RHAG	RHAG		Duclos, Ol^a	IgG	-	-
031	FORS	GBGT1		FORS1	IgM	Nej	Nej
032	ABCG2	ABCG2		Jr^a	IgG	Ja	Ja
033	ABCB6	ABCB6		Lan	IgG	Ja	Ja
034	SMIM1	SMIM1		Vel	IgG	Ja	Ja
035	CD59	CD59		CD59.1	IgG	-	-
036	AUG	SLC29A1		At^a	IgG	Ja	Nej (DAT+)
037	KANNO	PRNP		KANNO	IgG	Nej	Nej
038	SID	B4GALNT2		Sd^a	IgG	Nej	Nej
039	CTL2	SLC44A2		Rif, Ver	IgG	-	-
040	PEL	ABCC4		PEL	IgG	Nej	Nej
041	MAM	EMP3		MAM	IgG	Ja	Ja
042	EMM	PIGG		EMM	IgM>IgG	Sällan	-
043	ABCC1	ABCC1		WLF	IgG	-	-
044	ER	PIEZO1		Er^a, Er^b	IgG	Ja	Ja
045	CD36	CD36		CD36.1	IgG	Nej	fetalanemi
046	LIL	ATP11C		LIL	IgG	-	-
047	MAL	MAL		AnWj	IgG	Ja	Nej

- ingen information om signifikans

Table 8. NPU/SWE-koder för immunhematologi analyser

NPU/SWE-kod	Förkortad svensk IFCC/IUPAC-definition	Måttenhet	Rekommenderat rapportnamn	Kommentar
Blodgruppering
NPU60301	B—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;lista;proc)		Blodgruppering
NPU01945	Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;proc)		Erc(B)—Blgr ABO RhD
NPU26690	P—Erytrocyt(ej ABO)-antikropp;arb konc(proc)		P—Erytrocyt-ak screen
SWE05068	Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;utan plasmagruppering;proc)		Erytrocytgruppering	T.ex. spädbarnsgruppering eller akutgruppering
NPU26678	Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;verif;proc)		Erc(B)—Blgr ABO RhD ktrl	Kontrollgruppering
Förenlighetsprövning
NPU60302	B—Erytrocyt-ak;förenlighet(Erc;donationsID;lista;proc)		Förenlighetsprövning
NPU21406	B—förenlighet(elekt);utgång(dat o kl;proc)		B—BAS-test
NPU21913	P—Erytrocyt-ak;förenlighet(Erc;donationsID;proc)		MG-test
NPU26696	Erytrocyt-ak(P)—förenlighet;utgång(dat o kl;proc)		Prov för MG giltig tom	BK(S)-test
Antikroppar
NPU21747	P—Erytrocyt-ak;arb konc(lista)		Erytrocyt-ak undersökning
NPU20496	P—Erytrocyt D-ak;arb konc(37°C;proc)		P—anti-D
NPU26688	P—Erytrocyt-okänd-antikropp;arb konc(37°C;proc)		P—Erytrocyt-okänd-ak	Ospecifika eller ej bestämbara fynd
NPU26691	P—Erytrocyt auto-ak;kategori		P—Erytrocyt auto-ak
SWE05552	P—Erytrocyt-ak;egensk(proc)		P—Erytrocyt-ak, bedömning	Utlåtande i fritext
NPU21328	P—HPA-antikropp;arb konc(lista;proc)		P—HPA-ak (lista)
NPU21329	P—HPA-1a-antikropp;arb konc(proc)		P—HPA-1a-ak
NPU21764	P—HNA-antikropp;arb konc(lista;proc)		P—HNA-ak (lista)
NPU21769	P—HNA-3a-antikropp;arb konc(proc)		P—HNA-3a-ak
Titrering
NPU26765	P—Erytrocyt-ak;arb subst konc(lista;proc)		Erytrocytantikropp titer
NPU20947	P—Erytrocyt D-ak;arb subst konc(20°C;proc)	(pde)	P—anti-D 20°C
NPU20948	P—Erytrocyt D-ak;arb subst konc(37°C;proc)	(pde)	P—anti-D
NPU57468	P—Erytrocyt A-ak och erytrocyt B-ak;arb subst konc(lista;proc)		Titer anti-A, anti-B
NPU20880	P—Erytrocyt A-ak;arb subst konc(20°C;proc)	(pde)	P—anti-A 20°C
NPU20879	P—Erytrocyt A-ak;arb subst konc(37°C;proc)	(pde)	P—anti-A
NPU20889	P—Erytrocyt B-ak;arb subst konc(20°C;proc)	(pde)	P—anti-B 20°C
NPU20890	P—Erytrocyt B-ak;arb subst konc(37°C;proc)	(pde)	P—anti-B
Fenotypning
NPU20200	Erc(B)—Erytrocyt-antigen;arb ant(lista;proc)		Erytrocytantigen lista
NPU21917	Erc(B)—Erytrocyt D-ag;arb ant(proc)		Erc(B)—Blgr-ag D
NPU57742	Erc(B)—Erytrocyt partiellt D-ag;arb ant(proc)		Erc(B)—Blgr-ag partiell D
NPU21341	Trc(B)—HPA-antigen;arb ant(lista;proc)		Trc(B)—HPA-ag (lista)
NPU21342	Trc(B)—HPA-1a-antigen;arb ant(proc)		Trc(B)—HPA-1a-ag
	(koder för HNA-antigen saknas på svenska)
Genotypning
NPU27386	DNA(P)—RHD-gen;arb inneh(proc)		Fetal RHD	Fetal RHD-screening
NPU61133	DNA(spec)—ABO-gen;kategori(proc)		DNA—ABO-gen
NPU61131	DNA(spec)—ACKR1-gen;kategori(proc)		DNA—ACKR1-gen
NPU61128	DNA(spec)—GYPA-gen;kategori(proc)		DNA—GYPA-gen
NPU61129	DNA(spec)—GYPB-gen;kategori(proc)		DNA—GYPB-gen
NPU61130	DNA(spec)—KEL-gen;kategori(proc)		DNA—KEL-gen
NPU61126	DNA(spec)—RHCE-gen;kategori(proc)		DNA—RHCE-gen
NPU61127	DNA(spec)—RHD-gen;kategori(proc)		DNA—RHD-gen
NPU61132	DNA(spec)—SLC14A1-gen;kategori(proc)		DNA—SLC14A1-gen
NPU19305	DNA(spec)—RHD-gen;ent ant(0 1 2)		DNA—RHD-gen	RHD-zygositet
DAT
NPU20024	Erc(B)—Komplement+immunglobulin;arb ant(lista;proc)		DAT
NPU20025	Erc(B)—Komplement+immunglobulin;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT kompl+Ig	Polyspecifik DAT
NPU04070	Erc(B)—Immunglobulin G;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT IgG
NPU20027	Erc(B)—Komplement C3d;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT C3d
NPU26800	Erc(B)—Komplement C3c;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT C3c
NPU20028	Erc(B)—Immunglobuli A;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT IgA
NPU20034	Erc(B)—Immunglobulin M;arb ant(proc)		Erc(B)—DAT IgM
Övrigt
NPU01966	P—Hemolysin, bifasisk;arb konc(proc)		Donath-Landsteiner test
NPU01714	P—Köldagglutinin;arb konc(proc)		P—Köldagglutinin
NPU08070	P—Köldagglutinin;arb subst konc(proc)	(pde)	P—Köldagglutinin	Titer
SWE05554	Erc(B)—Th-antigen;arb ant(proc)		Ery(B)—Th-ag
NPU61085	Erc(B)—Thomsen-Friedenreich-antigen;arb ant(proc)		Ery(B)—T-ag
SWE05553	Erc(B)—Tk-antigen;arb ant(proc)		Ery(B)—Tk-ag
NPU61086	Erc(B)—Tn-antigen;arb ant(proc)		Ery(B)—Tn-ag
SWE05555	Erc(B)—Tx-antigen;arb ant(proc)		Ery(B)—Tx-ag

Avläsning av immunhematologiska reaktioner

Beskrivning

++++	I mikrokolonnteknik: Alla erytrocyter ligger överst i kolonnen. I rörteknik: Ett enda agglutinat. I fast fas: Alla erytrocyter kläder hela brunnen i ett jämt lager.
+++	I mikrokolonnteknik: De flesta erytrocyterna ligger överst i kolonnen. I rörteknik: Flera stora agglutinat. I fast fas: De allra flesta erytrocyterna kläder brunnens yta, några enstaka kan ligga mitt i brunnens botten.
++	I mikrokolonnteknik: Erytrocyter spridda i kolonnen. I rörteknik: Medelstora agglutinat och en del fria erytrocyter. I fast fas: Övervägande delen av erytrocyterna kläder brunnens yta, men en mindre del ligger mitt i brunnens botten.
+	I mikrokolonnteknik: Huvudparten av erytrocyterna ligger i nedre tredjedelen av kolonnen. I rörteknik: Ett flertal små agglutinat och många fria erytrocyter. I fast fas: En knapp av erytrocyter framträder tydligt mitt i brunnens botten, men en del kläder brunnens yta.
(+)	I mikrokolonnteknik: Huvudparten av erytrocyterna ligger i kolonnens botten, med en fåtal agglutinat som ligger en bit upp i kolonnen. I rörteknik: Huvudparten av erytrocyterna är fria med få små agglutinat som bekräftas oftast under mikroskop.
-	I mikrokolonnteknik: Alla erytrocyter ligger i kolonnens botten. I rörteknik: Alla erytrocyter fria i suspensionsmediet. I fast fas: Alla erytrocyter ligger i en knapp mitt i brunnens botten.

Labbet bör kunna ange reaktion med blandbild enligt lokala instruktioner.

Kolonnagglutination

Reaktioner i kolonn får tolkas enligt tillverkares instruktioner.

Ej godkänd blodgruppskontroll vid BAS-test

Referenser

Klein HG and Anstee DJ. Mollison’s Blood Transfusion in Clinical Medicine, 12th edition, 2014.
Issitt, PD and Anstee DJ. Applied Blood Group Serology, 4th edition, 1998.
Daniels G and Bromilow I. Blodgruppsserologi, Studentlitteratur, 2008.
Reid ME, Lomas Francis C, Olsson ML. The Blood Group Antigen factsbook. 3:e upplagan 2012.
Technical Manual, AABB, senaste upplagan.
SHOT report, senaste upplagan (https://www.shotuk.org/shot-reports/).
SWEDAC DOC 01:31 Interna och externa kontroller (https://www.swedac.se/dokument/interna-och-externa-kontroller/).
Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components, EDQM, senaste upplagan (https://www.edqm.eu/en/news/20th-edition-edqm-blood-guide-now-available).
Daniels G, Poole J, de Silva M, Callaghan T, MacLennan S, Smith N. The clinical significance of blood group antibodies. Transfusion Medicine, 2002;12:287-295.
SPN214/5 – The Clinical Significance of Blood Group Alloantibodies and the Supply of Blood for Transfusion. NHSBT, senast upplagan. (https://hospital.blood.co.uk/clinical-guidelines/nhsbt-clinical-guidelines/)
British Committee for Standards in Haematology, Milkins C, Berryman J, Cantwell C, Elliott C, Haggas R, Jones J, Rowley M, Williams M, Win N. Guidelines for pre-transfusion compatibility procedures in blood transfusion laboratories. British Committee for Standards in Haematology. Transfus Med. 2013; 23:3-35. PMID:23216974.
ISBT Working Party for Immunohematology (http://www.isbtweb.org/working-parties/immunohaematology)
ISBT Working Party for Red Cell Immunogenetics and Blood Group Terminology (http://www.isbtweb.org/working-parties/red-cell-immunogenetics-and-blood-group-terminology)
ISBT Working Party for Rare Donors (http://www.isbtweb.org/working-parties/rare-donors)
Svensk Förening för Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin (kitm.se)