Författare: Jesper Bengtsson, Hanna-Stina Ahlzén, André Brylid och Johannes Karlsson
Publicerat: 2024-11-20
Detta kapitel avser att underlätta användandet av författningarna vid blodkomponentframställning. Anvisningarna i kapitlet grundar sig på gällande lagar, föreskrifter, EU-förordning och rekommendationer.
De rutiner som används vid blodkomponentframställning skall syfta till största möjliga säkerhet för blodmottagaren. Framställningen skall vara organiserad och utföras på ett sådant sätt att föreskrivna kvalitetskriterier kan uppnås. Lokala instruktioner för blodkomponentframställning ska finnas och vara tillgängliga för och kända av berörd personal.
Grundläggande krav för ledning, kvalitet, organisation och personal finns beskrivet i Stöd och krav.
Dokumenterade rutiner för städning och rengöring ska finnas. Rengöring och underhåll av lokaler ska dokumenteras. Bakteriologiska miljökontroller ska utföras regelbundet och uppfylla krav enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om blodverksamhet.
Det ska finnas dokumenterade rutiner för hygien- och arbetsmiljö utformade i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter, Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.
Vid smittoriskhändelse som t ex stickskada och blodstänk skall lokala rutiner följas.
Framställning av blodkomponenter utförs vanligtvis i slutna system, d.v.s. sammanhängande obrutna system av blodpåsar och filter, för att minimera risk för kontaminering med mikroorganismer. Olika system av blodpåsar kan normalt sterilsvetsas, vilket gör att slutna system kan upprätthållas igenom hela produktionskedjan.
I undantagsfall kan ett slutet system inte upprätthållas, t.ex. om en kanyl måste sättas in i blodpåsens utloppsport för överföring till en annan blodpåse. Då övergår hanteringen till ett öppet system. Detta sker främst i samband med framställning av specialkomponenter. Vid användning av öppna system begränsas hållbarheten. Vid förvaring av blodkomponenter vid 2 – 6 o C begränsas hållbarheten till max. 24 timmar. Vid förvaring vid högre temperatur inkl. rumstemperatur 20 – 24 o C till max. 6 timmar. För hantering av öppna system är miljökraven hårdare än för slutna system.
Alla slutförvaringspåsar och transferpåsar eller delar av påssystem som innehåller helblod eller blodkomponenter och används under produktion ska vara märkta med tappningsnummer och blodgrupp. Märkningen ska ansluta till ISBT 128-specifikationen utgiven av International Council for Commonality in Blood Banking Automation (ICCBBA). Det är viktigt att kontrollera att alla delar av påssystemet är korrekt märkta med tappningsnummer innan förbindelsen via transferslang bryts.
En blodkomponent är en enhet blodceller och/eller plasma producerad från blod från en eller flera givare. Ursprungsmaterial för blodkomponentproduktion kan vara helblod alternativt plasma eller blodceller som avskilts med aferesteknik.
Blodkomponenter framställs med olika grad av automatisering. Den första separationen av helblodets beståndsdelar bygger normalt på centrifugering, antingen direkt vid aferesgivning eller vid centrifugering av helblod.
Utgångskomponenten är vanligen helblod, dvs blod från blodgivning med tillsatt antikoagulans, som är uppsamlat i ett blodpåssystem. Blodkomponenter kan framställas ur helblodet samma dag som tappning, vilket ger högre erytrocyt- och plasmakvalitet, eller efter förvaring över natt, vilket ger högre utbyte av trombocyter. Om trombocyter ska framställas från helblodet får detta inte vid något tillfälle vara kallare än 18°C.
Under centrifugering av helblod skiktar sig blodet med erytrocyter längst ner, plasma högst upp och merparten av trombocyter och leukocyter i ett skikt mitt emellan. Skiktet med trombocyter och leukocyter kallas buffy coat. I ett blodpåssystem kan därefter de olika blodkomponenterna via slangar föras över till olika förvaringspåsar.
Vid centrifugering av helblod ska centrifugkopparna och hållarna (liners) vara anpassade för blodpåsar för att förhindra att påsarna går sönder och underlätta bra separation. Eftersom densiteten är temperaturberoende måste påsarna centrifugeras vid samma temperatur varje gång.
Utrustning för separation av blodkomponenter kan vara separat eller integrerad i centrifugen. Den styr genom klampar och detektorer automatiskt varje komponent till rätt transferpåse. För att undvika fel bör separationsutrusningen indikera om överföringsslangarna ligger rätt placerade i klampar och svetsar. Efter separation svetsar separationsutrustningen av transferslangar.
I regel framställs två eller tre blodkomponenter: erytrocyter i tillsatslösning och plasma (med antikoagulans), samt eventuellt buffy coat eller interimtrombocyter som kan användas för vidare framställning av trombocytkoncentrat.
Olika blodkomponenter kräver olika förvaringsbetingelser, bland annat vad det gäller temperatur och tillsatslösning, se BILAGA förteckning över blodkomponenter.
Utgångskomponenten är vanligen buffy coat eller interimtrombocyter (IPU interim platelet unit, dvs en trombocytrik plasma). Trombocyter aktiveras vid blodgivning och efterföljande blodkomponentproduktion, vilket kan medföra att det bildas aggregat. För att undvika aggregatbildning bör utgångskomponenten vila innan fortsatt trombocytframställning påbörjas.
Utgångskomponenter från flera blodgivare poolas för framställning av en transfusionsdos trombocytkoncentrat. Ofta används utgångskomponenter från 4-6 givare för varje framställd trombocytenhet och tillsatslösning tillsätts till poolen. Trombocytkoncentratet från buffy coat framställs genom att övriga blodceller avskiljs, genom ytterligare centrifugering och separation, och att trombocytkoncentratet därefter filtreras genom ett leukocytfilter. Vid framställning av trombocytkoncentrat från interimtrombocyter behövs endast filtrering efter poolning. Detta ger trombocyter som förvaras i en kombination av tillsatslösning och plasma. Produktionen av trombocytkoncentrat kan vara manuell eller helt eller delvis automatiserad.
På grund av trombocyternas metabolism är det är viktigt att förvaringspåsarna för trombocytkoncentrat har tillräcklig förmåga att släppa igenom syre och koldioxid. Påsarna har ofta större yta än andra slutförvaringspåsar.
Blodkomponenter som doneras via aferesteknik framställs med hjälp av centrifugering eller centrifugförstärkt filtrering av helblod.
Vid plasmaferes avskiljs plasma och antikoagulans tillsätts. Beroende på totalvolym delas plasman upp i två till tre transfusionsenheter, eller säljs till läkemedelsindustrin.
Vid trombocytaferes används antikoagulans med lågt pH för att förhindra aggregatbildning. Trombocyterna suspenderas vanligen i en blandning av plasma och tillsatslösning.
Vid erytrocytaferes avskiljer man röda blodkroppar motsvarande två helblodsgivningar. Även om den större delen av plasman återförs till givaren är den tappade blodvolymen större än vid helblodstappning. Metoden kräver därför givare med stor blodvolym. Hemoglobinförlusten, och därmed järnförlusten, blir dubbelt så stor som vid en vanlig blodgivning.
Vid granulocytaferes har givaren ofta förbehandlats med G-CSF (granulocyte colony-stimulating factor) och kortikosteroider.
Alla blodkomponenter utom granulocyter är idag leukocytreducerade. Gränsvärden för tillåtna mängder leukocyter är <1x106 leukocyter/enhet. Leukocytreducering sker normalt med hjälp av filtrering genom leukocytfilter, men andra tekniker kan förekomma. Filtrering kan ske i olika steg av blodkomponentframställningen, antingen innan eller efter komponentseparation.
Vid filtrering av helblod med icke-trombocytsparande filter kan helblodet inte användas för framställning av trombocytkoncentrat.
Vid aferesframställning av blodkomponenter sker leukocytreduktion direkt vid tappning.
Mikroorganismer kan i sällsynta fall kontaminera helblod och blodkomponenter. Dessa kan komma in i blodpåssystemet i samband med blodgivning eller blodkomponentproduktion, men även finnas i blodet från givaren i sällsynta fall. Vanligast förekommande är hudbakterier från blodgivarens arm som kommit in i helblodspåsen via tappningsnålen. Vid förvaring av blodkomponenter kan tillväxt av dessa mikroorganismer ske och medföra allvarliga konsekvenser för den patient som transfunderas.
Bakteriell tillväxt är vanligast i trombocytkoncentrat eftersom de förvaras vid rumstemperatur. Patogenreducering används idag i första hand för trombocyter, men finns även för plasma. Metodiken bygger på att inaktivera mikroorganismernas DNA eller RNA och därmed hindra fortsatt tillväxt. Patogenreducering innefattar ett eller flera av följande steg: (1) tillsats av reagens, (2) belysning med UV-ljus och (3) adsorption av fotokemiska ämnen och överskott av reagens.
Trots att alla blodkomponenter förutom granulocytkoncentrat är leukocytreducerade kan kvarvarande lymfocyter orsaka transfusionsassocierad graft-versus-host sjukdom (TA-GvHD) hos bl.a. vissa immunsupprimerade patienter, se indikation för specialkomponenter. För att förebygga TA-GvHD hos riskpatienter ska dessa få blodkomponenter som bestrålats med joniserande strålning, vilket förhindrar lymfocyternas förmåga att dela sig.
Varje del av den bestrålade blodkomponenten ska få en stråldos mellan 25 – 50 Gy och varje bestrålad påse bör märkas för att kunna särskiljas från icke-bestrålade komponenter.
Plasma som varit fryst behöver inte bestrålas. Patogenreducerade blodkomponenter ska inte bestrålas, eftersom patogenreducering ger samma effekt som bestrålning. Granulocyter ska alltid bestrålas.
Tvättade blodkomponenter kan användas till patienter som haft anafylaktiska eller upprepade svåra allergiska transfusionsreaktioner, se indikationer för specialkomponenter. Tvätt av blodkomponenter sker genom centrifugering och avlägsnande av plasma och tillsatslösning, följt av tvättning med isoton lösning i ett eller flera steg. Tvätt kan ske manuellt eller i automatiserad celltvättningsutrustning och om möjligt i slutet system för att behålla blodkomponenternas sterilitet.
Behov av tvättade blodkomponenter kan också finnas för patienter med höga nivåer av antikroppar mot IgA. För dessa patienter kan plasma från givare som saknar IgA användas. IgA-bristplasma finns att tillgå från vissa universitetsblodcentraler.
Blodkomponenter (erytrocyter, plasma respektive trombocyter) kan delas upp i mindre enheter för transfusion till barn. Detta möjliggör transfusion från en och samma givare vid upprepade transfusioner till en patient.
Nationell högspecialiserad vård; remitteras till Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.
Utbytesblod består av erytrocytkoncentrat där tillsatslösningen avlägsnats efter centrifugering och ersatts med plasma. Erytrocyterna ska sakna de antigen som moderns antikroppar är riktade mot. Oftast används erytrocyter med blodgrupp O och plasma med blodgrupp AB.
Erytrocyterna ska vara så färska som möjligt (högst 5 dagar efter tappning) och suspenderade i plasma vanligen till EVF 0,50. Utbytesblod (eller erytrocytenheterna som används) ska i största möjliga utsträckning bestrålas och det ska alltid ske om barnet tidigare fått intrauterina transfusioner.
Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:28) om blodverksamhet
Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2021:54) om blodverksamhet
Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components. Council of Europe, Strasbourg, senaste upplagan
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1938 av den 13 juni 2024 om kvalitets- och säkerhetsstandarder för humanbiologiskt material avsett för användning på människa och om upphävande av direktiven 2002/98/EG och 2004/23/EG
ERYTROCYTER
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
| Erytrocyter i SAGM-lösning | 2-6°C | 42 dagar efter blodgivning | Ca 250 mL* fördelat på ca 150 mL erytrocyter ca 10-20 mL plasma 80-90 mL SAGM-lösning | Blodförlust och terapi vid anemi. |
EVF ca 0,5-0,7 * Stor variation i volym mellan olika enheter. |
| Erytrocyter, uppdelade i mindre enheter avsedda för barn | 2-6°C | Förkortad hållbarhet rekommenderas (många svenska blodcentraler tillämpar 14 dagar)och48 timmar efter bestrålning* | 40 – 80 mL | Blodförlust och terapi vid anemi hos små barn. |
Erytrocyter i SAGM-lösning från en givare delas upp i 3-6 mindre enheter. *Kan förlängas om man kan undvika att stora volymer transfunderas |
| Erytrocyter, tvättade, slutet system | 2-6°C | 14 dagar efter tvättning vid förvaring i SAGM-lösning | Varierar beroende på framställningsmetod | Om plasma måste undvikas vid erytrocyttransfusion tex pga tidigare anafylaktisk eller upprepad allvarlig allergisk transfusions-komplikation, tex IgA-brist med samtidig förekomst av antikroppar mot IgA. |
Erytrocyter som tvättas bör inte ha förvarats mer än 14 dagar efter blodgivning eftersom erytrocyternas ålder vid tvätt har betydelse för grad av hemolys orsakad av tvättprocessen. Om tvätt av erytrocyter sker i öppet system är hållbarheten 24 timmar efter tvätt. |
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
| Erytrocyter, frysta, glyceroliserade | -60 -80°C (35 – 40% glycerol) | 30 år efter blodgivning | Varierande beroende på framställningsmetod |
Svårighet att hitta förenliga erytrocytkoncentrat i blodlagret pga. att patienten har antikroppar mot publika erytrocytantigen eller multipla erytrocytantikroppar. Sällsynta blodenheter som saknar publika erytrocytantigen, eventuellt autologt givna, kan förvaras frysta i reserv till dessa patienter. |
Erytrocyter för infrysning bör inte ha förvarats i mer än 7 dagar efter blodgivning pga risk för ökad hemolys vid tining-deglycerolisering. |
| Erytrocyter, frysta, tinade och deglyceroliserade, öppet system | 2-6°C | 24 timmar efter tining-deglycerolisering | |||
| Erytrocyter, frysta, tinade och deglyceroliserade, slutet system | 2-6°C | 4 dagar efter tining-deglycerolisering vid förvaring i SAGM-lösning |
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
|
Blod för utbytes-transfusion på nyfödda (erytrocyter suspenderade i plasma) |
2-6°C | 24 timmar efter bestrålning | Varierar beroende på framställnings-metod | Hyperbilirubinemi hos nyfödda, vanligen pga hemolys orsakad av erytrocytantikroppar från modern riktade mot barnets erytrocyter |
Vanligen EVF 0,5 Erytrocyter i SAGM-lösning ska inte vara äldre än 5 dagar efter blodgivning. SAGM-lösningen ska avlägsnas innan erytrocyterna sammanförs med plasma till blod för utbytestransfusion. Normalt sett bestrålas blodet innan transfusion. |
TROMBOCYTER
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
| Trombocyter från flera blodgivare, poolad | 20 – 24 °C |
5 dagar efter blodgivning eller 7 dagar efter blodgivning om trombocytenheten är patogenreducerad eller om den saknar påvisbar bakterietillväxt vid bakteriologisk kontroll |
Varierar beroende på framställningsmetod | Terapeutisk (vid blödning) eller profylaktisk (vid allvarlig trombocytopeni eller trombocytdysfuntion). | |
| Trombocyter från en blodgivare, framställd med aferesteknik | 20 – 24 °C |
Se ovan. Vid immuniserad patient, kan blodgivare för trombocyter framställda med aferesteknik väljas så att HLA- eller HPA-kompatibel trombocytenhet kan framställas. |
HLA-kompatibla trombocyter och trombocyter från nära släktingar ska bestrålas om trombocyterna inte är patogenreducerade. | ||
| Trombocyter uppdelade i mindre enheter avsedda för barn | 20 – 24 °C | Varierande beroende på typ av förvaringspåse | Varierar beroende på framställningsmetod | Vid behov av trombocyttransfusion till små barn. | Trombocyter, poolade eller framställda med aferesteknik, delas upp i mindre enheter i slutet system. |
| Trombocyter, tvättade | 20 – 24 °C | 24 timmar efter tvättning | Varierar beroende på framställningsmetod | Tidigare allvarlig transfusionsreaktion pga plasmaproteiner eller substanser i plasma vid behov av trombocyttransfusion. |
PLASMA
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
| Plasma för transfusion, fryst | -18°C – -25°C | 3 månader efter blodgivning | Från helblodgivning: 200 – 300 mLFrån aferesframställning: varierar beroende på framställningsmetod | Plasma kan användas vid massiv blödning, vid hemostasrubbningar tex DIC (disseminerad intravasal koagulation), vid behandling med plasmabyte t ex av TTP (trombotisk trombocytopen purpura) samt som del i blod för utbytestransfusion. | Infrysning bör ske i ett system som sänker temperaturen genom hela plasman till -25°C inom 60 min. |
| Plasma för transfusion, fryst | -25°C eller lägre | 36 månader efter blodgivning | |||
| Plasma för transfusion, efter upptining | 2 – 6°C | 5 dagar efter upptining, kan förlängas efter lokal validering och bedömning | Hållbarheten för de olika plasmaproteinerna varierar under förvaring. Bland annat Faktor VIII sjunker snabbt vid kylförvaring. | ||
| Plasma för transfusion, kylförvarad | 2 – 6°C | 5 dagar efter blodgivning, kan förlängas efter lokal validering och bedömning |
| Benämning | Förvarings-temperatur | Maximal förvaringstid | Volym | Indikation | Övrig information |
| Plasma uppdelad i mindre delar avsedda för barn, fryst | -18°C – -25°C | 3 månader efter blodgivning | 40 – 80 mL | Vid behov av plasmatransfusion till små barn. |
Plasma från en givare delas upp i 3-6 mindre enheter. Uppdelningen i mindre enheter bör utföras så snart som möjligt efter blodgivning. Infrysning bör ske i ett system som sänker temperaturen genom hela plasman till -25°C inom 60 min. |
| Plasma uppdelad i mindre delar avsedda för barn, fryst | -25°C eller lägre | 36 månader efter blodgivning | |||
| Plasma uppdelad i mindre delar avsedda för barn, efter upptining | 2 – 6°C | 1 dygn efter tining |
