IDENTIFIKATION OCH REGISTRERING AV BLOD, CELLER OCH VÄVNADER ENLIGT ISBT 128

Grundversion 3.0, utgiven 2021-03-16

1. Inledning

1.1 Bakgrund och nationell utveckling

Ett nationellt märkningssystem infördes i Sverige 1965 i samband med utvecklingen av nationellt datasystem för blodverksamhet och kraven på säker registrering och spårbarhet. Systemet reviderades 1983 för att bättre anpassas till framställning och användning av blodkomponenter.

Systemet fungerade länge bra i det praktiska arbetet, men eftersom en central administration saknades, kom efterhand en och samma blodkomponentkod att betyda olika saker vid olika blodcentraler. Under 1990-talet framstod byte till det nya internationella identifierings- och märkningssystemet ISBT 128 som angeläget.

1.2 Internationell utveckling

Kraven på enhetlig märkning (identifikation) och spårbarhet av blodkomponenter har under de senaste 20-30 åren ökat både nationellt och internationellt. Detta behov har understrukits vid flera tillfällen t ex där blodförsörjningen vid internationella insatser vid katastrofer och väpnade konflikter allvarligt hämmats p g a olika märkning av blodenheter från olika länder.

Ett nytt system för identifikation av blodtappningar och blodkomponenter samt märkning av blodenheter presenterades 1994 av en arbetsgrupp under International Society of Blood Transfusion (ISBT). Systemet accepterades av ISBT och fick benämningen ISBT 128. Namnet syftar på att en speciell form av streckkoden Code 128 används för maskinell läsning av informationen på blodenheterna.

Från juli 1997 har systemet införts vid olika blodcentraler i många länder. Systemet ägs och administreras av International Council for Commonality in Blood Banking Automation (ICCBBA). Systemet utvecklas fortlöpande bl.a. med ett flertal regionala och ämnesspecifika rådgivande arbetsgrupper. Det omfattar numera även standard för identifikation och märkning av vävnader, celler och organ för transplantation.

1.3 Global Registration Identifer for Donors (GRID)

Global Registration Identifier for Donors (GRID) är en kod för registrering av stamcellsdonatorer för att säkerställa identiteten internationellt. World Marrow Donor Association (WMDA) har i samarbete med ICCBBA utvecklat GRID och förvaltar tillsammans GRID Issuing Organisation (ION). Fr o m 2020-12-15 ska alla stamcellsdonatorer i register märkas med GRID.

1.4 Utvecklingen i Europa

ISBT 128 tillämpas i olika omfattning i de flesta av EU:s medlemsstater, ibland parallellt med andra system. I Sverige har systemet från 2001 successivt införts vid svenska blodcentraler och under senare år också vid vävnadsinrättningar.

För utveckling och underhåll av den svenska databasen svarar Arbetsgruppen för samordning av ISBT 128 komponentkoder i Sverige med Svenska Blodalliansen (SweBA) som huvudman.

EUROCODE - IBLS (International Blood Labeling Systems) utvecklades under 1990-talet i Tyskland. Systemet används allmänt i Tyskland och även i andra länder. Liknande nationella system har tillämpats i andra länder, t.ex. Italien och Spanien.

EUTC (European Coding System for Tissues and Cells) är ett kodsystem, som under italiensk ledning har utvecklats inom ett EU-projekt med syfte att skapa en ”enhetlig europeisk kod” för vävnader och celler.

1.5 The Single European Code, SEC – tre kodsystem i ett

Inom EU har behov av säker och enhetlig märkning och spårbarhet på ”gemenskapsnivå” uppmärksammats sedan seklets början, både för blodkomponenter och särskilt för vävnader och celler. Krav på en ”enhetlig europeisk kod” har formulerats i vävnadsdirektiv 2006/86/EG.

Under arbetet med ett sådant system utvecklades produktkodsystemet EUTC.  EU-kommissionen insåg dock att olika medlemsstaters redan fattade beslut om tillämpning av ISBT128 eller Eurocode måste respekteras. Man skapade därför Single European Code, SEC, ett kodsystem där ISBT128, Eurocode och EUTC kan ingå. Användare av ISBT 128 kan således fortsätta att använda det systemet. SEC är ett kodsystem som utarbetats på uppdrag av EU av EUROCET128, ett konsortium under ledning av italienska hälsoministeriet och med medverkan av ICCBBA och Artman Technologies. EUROCET-kod används ibland synonymt med SEC.

Detaljerade krav för märkning inom EU av vävnader och celler med en ” enhetlig europeisk kod, SEC”, finns i direktiv 2006/86/EG, ändrat genom direktiv (EU) 2015/565. Kommissionen förvaltar en kodplattform med register över vävnadsinrättningar med tillstånd att bedriva verksamhet, register över EUTC produktkoder och ett program som ger information om vilken EUTC-kod som motsvarar en kod inom ISBT128- eller Eurocode -systemen.

Kodplattformen, EU Coding Platform, finns tillgänglig på EUs hemsida fr o m oktober 2016. Sökväg "EU Coding Platform".

Bestämmelserna om en "enhetlig europeisk kod ( SEC) " ska tillämpas i hela  EU fr om 29 april 2017. Motsvarande krav gäller inte för blodkomponenter.

2. ISBT 128 SYSTEMETS STRUKTUR OCH FUNKTION

2.1 Allmänt

ISBT 128 systemet är ett kodsystem som gör det möjligt att ge varje enskild blodenhet en unik identitet samt information om bl.a. blodcentralsorganisation som har ansvarat för blodtappningen, blodenhetens framställningssätt, innehåll och hållbarhet, blodgrupp och ev. uppgifter om blodtyper, samt förvaringsanvisning. Motsvarande gäller för vävnader och celler.

Den unika identiteten för varje enskild blodenhet ges av Tappningsnummer och komponentkod. Tappningsnumrets konstruktion gör det unikt för de närmaste 100 åren. För vävnader och celler används begreppen Donationsnummer och komponentkod eller produktkod.

För detaljerade uppgifter om ISBT 128 systemets konstruktion och standarder hänvisas till ICCBBA:s hemsida, där det även finns information om koppling till den enhetliga europeiska koden, SEC och det internationella kodsystemet för stamcellsdonatorer, GRID.

2.2 Streckkod för maskinell registrering

ISBT 128 standardens streckkod är en variant av streckkoden Code 128, avsedd för användning vid blodcentraler (enligt överenskommelse mellan ICCBBA och den organisation som svarar för Code 128). Den innehåller två dataidentitetstecken, varav det första visar att det rör sig om ISBT 128 standarden. Det andra dataidentitetstecknet anger vilken sorts information streckkoden innehåller (t.ex. symbolerna =% för ABO och RhD blodgruppsinformation).

Systemets uppbyggnad innebär dessutom att större datamängder kan ”inrymmas” jämfört med tidigare använda streckkodsystem.

Både numeriska och alfabetiska tecken används och är ”självcheckande”. Ett kontrolltecken är inbyggt i en liten ruta efter tappningsnumret och används vid manuell registrering av data. Försök till felaktig inmatning i systemet innebär därför att avläsningen blir omöjlig.

Systemet är inte låst till viss symboltyp och kan därför understödja framtida nya symbolkoder och datateknologier. All viktig information kan således finnas både i streckkodform och i annan maskinläslig form, t.ex. i 2-D streckkod eller med RFID-teknologi (Radio Frequency ID, med ”datachip” i etiketten).

2.3 Märkning

ISBT 128 standarden omfattar regler för hur blodenheterna ska märkas. All viktig information finns kodad. Koderna anges i form av streckkoder för maskinell registrering. Koder som innehåller viktig information för den som ska ansvara för blodtransfusionen, anges också i visuellt läslig form. Standarden anger också streckkodernas placering på etiketten; svensk anpassning, se bilaga Etiketter.

Eftersom varje blodenhet i streckkoderna bär med sig all viktig information, kan en blodcentral var som helst i världen läsa in informationen och framställa en ny etikett med visuellt läsbar text på landets eget språk.

Obligatoriska streckkoder på etiketten är enligt ISBT-standarden: Tappningsnummer, Blodgrupp, Komponentkod och Utgångsdatum. I den skandinaviska standarden ingår även Tappningsdatum och Speciell antigentypning.

På fabrikantens etiketter på blodpåsarna ska katalognummer (fabrikat och påstyp) och satsnummer anges som streckkoder och i klartext.

Den skandinaviska standarden omfattar även en Journaletikett med uppgifter om blodenhetens identitet. Etiketten är avsedd att vid transfusion infogas i transfusionsjournalen och fungerar även för kontroll av klistring av komponentetikett, samt som reservrutin.

2.4 Spårbarhet

Blodcentralen ska enligt bloddirektiv och svenska författningar bevara spårbarhet mellan blodgivare via blodkomponent till blodmottagare, och omvänt, i minst 30 år. Detta sker genom att tappningsnummer kopplas i bloddatasystemet till blodgivaren och den blodcentral som framställer blodenheten, samt koppling av tappningsnummer-komponentkod till mottagaren av blodenheten och transfunderande vårdenhet.

Spårbarhet till det gamla märkningssystemet behöver finnas för att kraven på spårbarhet minst 30 år ska kunna uppfyllas.

Den hantering som blodenheten har undergått från tappning fram till frisläppning till fritt lager och ev. ytterligare beredning före utlämning för transfusion, finns lagrat i datasystemet genom komponentkodens ”historik”.

3. TAPPNINGSNUMRET

3.1 Tappningsnumrets uppbyggnad

Tappningsnumret ska unikt identifiera en blodtappning, utförd var som helst i världen under 100 år. Det består av 13 tecken, omfattande kod för blodcentral, årtal för tappning och löpnummer.

• Blodcentralskoden innehåller 5 tecken. ICCBBA reserverar för varje nation koder som består av en bokstav eller siffra samt en fyrsiffrig kod. För Sverige gäller bokstaven S samt ett intervall (f.n. 0001 till 0290). Dessa fem tecken inleder tappningsnumret.
• Årtal anges med 2 siffror i position 6 och 7 i tappningsnumret.
• Löpnumret upptar de sista sex positionerna i tappningsnumret. Tillgången till 999 999 nummer per år innebär att flertalet organisationer kan klara sig med en nummerserie. Denna kan delas upp i flera intervall för olika ändamål t.ex. för att spara 900 000 serien för reservändamål, t.ex. vid datorproblem.

Önskemål om tilldelning av organisations/blodcentralskod framförs till ICCBBA genom ordförande för Arbetsgruppen för Samordning av ISBT komponentkoder i Sverige. I Sverige används f.n. 25 av de tilldelade koderna.

Koder, blodcentralsorganisationer och kontaktpersoner: se www.sweba.se/ISBT 128/Koddatabasen/Kontaktpersoner databasen.

3.2 Kontrollfunktioner vid användning av tappningsnumret

Nummermarkörer (”flags”) utgörs av två siffror som är specifika för var tappningsnumret är placerat (på etiketter på olika typer av blodpåsar och provrör eller på blanketter). Observera att nummermarkörerna inte ingår i tappningsnumret, utan används för kontroll av att rätt etikett eller blankett har lästs maskinellt. Siffrorna vrids 90 grader vid utskrift och skrivs ut direkt efter tappningsnumrets 13 tecken.

Användningen av nummermarkörer vid streckkodsavläsning ger optimal säkerhet vid hantering av olika blodpåsar, t.ex. vid märkning med ny etikett och märkning av ny blodpåse. Utifrån nummermarkören registrerar datorn från vilken etikett man har gjort sin avläsning och kan varna om man har gjort fel.

Under arbete med blodpåsesystem används nummermarkörer för kontroll att de olika blodpåsarnas tappningsnummer är korrekt inlästa. Exempel: för påse nr 1 till 4 anges 01 till 04. Nummermarkörer används också för andra ändamål: märkning av t.ex. provrör (provrör till smittester, bakterieodling) och blanketter (Transfusionsdokument). För närmare information, se Bilaga Nummermarkörer.

Kontrolltecken. Detta tecken ingår inte i tappningsnumret utan relaterar matematiskt härtill som en kontrollsumma av tappningsnumret i form av ett alfanumeriskt tecken. Kontrolltecknet anges i en ruta placerad efter nummermarkörerna. Det fungerar som en säkerhetskontroll, när tappningsnumret registreras via tangentbordet.

4. KOMPONENTKODEN

4.1 Komponentkodens struktur

Komponentkoden ger tillsammans med tappningsnumret blodenheten en unik identitet. Den definierar typ av blodkomponent och ger information om preparationssteg och förvaringstemperatur.

I och med att ISBT128-kodsystemet utökats kontinuerligt och ett stort antal koder skapats, förutsåg ICCBBA att den ursprungliga utformningen av databasen inte skulle vara tillräcklig i framtiden. Av det skälet skapades en ny struktur för kodbyggstenarna, som möjliggör fler kombinationer av byggstenar, som infördes 2015, och under en övergångsperiod existerade parallellt med kodbyggstenar enligt den ursprungliga strukturen. De kodtabeller för kodsträngens byggstenar, som tillämpades från 1997 och som efterhand utökats, upphörde fr.o.m. 2017. Förändringen berörde inte komponentkoderna, som förblev desamma, utan enbart kodsträngen som är kopplad till dem.

Komponentkoden består av 5 + 3 tecken. De fem första tecknen (en bokstav och fyra siffror) anger blodkomponentens preparation och innehåll. Siffrorna i koden har inget logiskt samband med innehållet i blodkomponenten, utan kopplas till en kodsträng, som är uppbyggd av följande byggstenar: komponentklass-modifierare, kärnegenskaper och särskilda egenskaper.

Komponentkodens inledande bokstav betecknar typ av komponent (blod, celler eller vävnad). De nästa fyra positionerna definierar den specifika komponenten. Följande inledande bokstäver används internationellt:

• för blod: E; för framtida behov har bokstaven F reserverats,
• för celler: S
• för vävnader: T för benvävnad, kärl och hud , P för regenererad vävnad, V för ögonvävnad, R för reproduktiva vävnader och celler (könsceller), N för organ
• för övrigt biologiskt material: M för bröstmjölk och serum som ögondroppar, W för fekal mikrobiota
• för blodprodukter klassade som läkemedel, t.ex. S/D-plasma, samt för radioaktivt märkt biologiskt material för diagnostik: X

I framtiden kan vid behov ytterligare bokstäver tillkomma.

ICCBBA fastställer komponentkoder som får användas internationellt. Ansökan om internationell kod för en ny komponent kan sökas hos ICCBBA via Arbetsgruppen för Samordning av ISBT 128 koder i Sverige.

Under utveckling och utprövning av nya blodkomponenter kan en lokal komponentkod A användas. För blodkomponenttyper, som endast används i Sverige, kan nationella komponentkoder D användas. Arbetsgruppen för Samordning av ISBT 128 koder i Sverige fastställer komponentkoder D, medan den enskilda blodcentralsorganisationen ansvarar för lokala komponentkoder A (ev. efter konsultation med ovanstående arbetsgrupp).

Blodenhet märkta med komponentkod A får endast användas lokalt och inte sändas till annan blodcentral. Blodenhet märkt med komponentkod D får inte sändas utanför Sverige.

4.2 Kodsträngens innehåll

En komponentkod är kopplad i datasystemet till en s k kodsträng, som beskriver typ av blodkomponent, innehåll, kritiska moment i framställningen, m.m. Krav på vilka byggstenar som ska ingå i kodsträngen är olika för blod, celler och vävnader.

Komponentklass anger typ av komponent (erytrocyter, trombocyter, plasma, hematopoetiska stamceller, ben, hornhinna etc.). Komponentklass ska alltid ingå i kodsträngen för blod, celler och vävnader. Koden består av bokstaven C och fyra siffror, t ex C0001.

Modifierare är en uppgift om viss modifiering av komponenten, när det är tillämpligt. Modifierare används endast för blod, inte för celler och vävnader. Koden består av bokstaven M och fyra siffror, t ex M0001.

Kärnegenskaper beskriver den lösning som finns i den aktuella komponenten, ursprunglig tappningsvolym (för blodtappning anges standardvolym, för aferes XX mL), samt rekommenderad förvaringstemperatur. Kärnegenskaper ska ingå kodsträngen för blod och celler, men används inte för vävnader. Koden består av bokstaven V och fyra siffror samt tre följande siffror som betecknar olika varianter, t ex V0001 024.

Särskilda egenskaper. Om en komponent har undergått en särskild framställningsprocedur (t.ex. blivit leukocytreducerad eller bestrålad) anges det i kodsträngen genom att använda ”Särskilda egenskaper”. Dessa indelas i flera olika kategorier. Särskilda egenskaper ur olika kategorier kan kombineras.

Särskilda egenskaper behöver inte ingå kodsträngen för blod, celler och vävnader, men när de behövs, kan en eller flera ingå, dock högst en ur varje kategori. Koden består av bokstaven V och fyra siffror samt tre följande siffror som betecknar olika varianter, t ex V0014 005.

För att undvika ett oöverskådligt antal komponentkoder, har man i Sverige begränsat utnyttjandet av de koder som finns tillgängliga.

Exempel på kodifiering av en blodkomponent:

Erytrocyter i SAGMAN lösning, från en normal tappning av 450 mL blod, kylförvarade och leukocytreducerade:

Komponentnamn: Erytrocyter (modifierare: ingen)→ C0002-M0000 Kärnegenskaper: SAGM/450mL/refg, → V0001 024                                            Särskilda egenskaper: Leukocytreducerad→V0014 005

Kodsträngen skrivs som C0002-M0000-V0001024-V0014005

Exempel på kodifiering av en HSC-komponent:

Hematopoetiska celler från en aferesskörd, skördade med citrat som antikoagulans:

Komponentnamn: HSC, aferes (modifierare:ingen)→ C0046-M0000 Kärnegenskaper: Citrat/XX/refg→ V0002 034 Särskilda egenskaper: Mobiliserad→ V0051 002

Kodsträngen skrivs som C0046-M0000-V0002034-V0051002

Kodsträngen översätts till de fem första tecknen i komponentkoden, i exemplen ovan till E3846 för erytrocyterna och S1128 för de hematopoetiska stamcellerna.

4.3 Typ av tappning eller donation

För blod och celler: Typ av tappning och avsedd användning beskrivs av det sjätte tecknet (siffra eller bokstav) i komponentkoden. V står för Frivillig obetald tappning, 1 står för Tappning, endast autolog användning och 2 står för riktad givning. Ytterligare tecken finns för speciella användningssätt. Om inget annat är tillämpligt anges 0 (= default-värde).

För vävnader: Enligt ISBT128-standarden är positionerna 6-8 avsedda att beteckna delade enheter (1-999 delenheter), inte typ av tappning eller donation.

4.4 Delning av komponenter

För blod och celler: När man önskar dela en enhet i mindre enheter (”första split”), t.ex. enheter för pediatrisk användning, måste varje delenhet få en unik identitet. Tecken nr 7 i komponentkoden används för att ge denna unika identitet: delenheterna märks med olika bokstäver, versaler används (t.ex. A, B, C, D). Antal delenheter kan vara maximalt A-Z.

Vid ytterligare uppdelning av de nu delade enheterna (”andra split”) används tecken nr 8 med gemener (a, b, c, etc.). De två sista tecknen skrivs då som t.ex. Aa, Ab, Ac eller Ba, Bb, Bc osv.). Delade enheter behåller samma tappningsnummer och komponentkodens sex första tecken. Antal delenheter kan vara maximalt a-z.

För vävnader: Enligt ISBT128-standarden är positionerna 6-8 avsedda att beteckna delade enheter (1-999 delenheter). För de blodcentraler som använder ProSang tillämpas dock tills vidare samma sätt som beskrivs ovan för blod och celler.

5. ÖVRIGA UPPGIFTER KODADE ENLIGT ISBT 128 SYSTEMET

5.1 Blodgrupp

Blodgrupper enligt ABO-systemet och RhD är kodade och anges i streckkod och visuellt läslig form. Möjlighet finns att i koden infoga uppgift om vissa ovanliga varianter inom ABO-systemet. För vissa vävnader är uppgift om blodgrupp inte obligatorisk.

För blod: Vissa fenotyper (C, c, E, e, K) kan också infogas i blodgruppskoden. Detta utnyttjas inte i Sverige.

5.2 Utgångsdatum och tappningsdatum

Utgångsdatum (”Använd senast”) ska anges i streckkod och i visuellt läslig form.

Tappnings-/donationsdatum är inte en obligatorisk uppgift i ISBT 128 systemet, men används i Skandinavien.

I streckkoden ingår årtalet med tre siffror och dag under året med tre siffror samt vid behov tidpunkt med fyra siffror.

I den visuellt läsliga texten anges dag (två siffror), månad (tre bokstäver) och år (fyra siffror).

5.3 Resultat av speciell typning

Koden för antigentypning består av 18 tecken och kan användas för att ange erytrocytantigen (för erytrocytkomponenter), IgA-brist eller HLA- och HPA-antigen (för trombocytkomponenter). ISBT 128 standarden innehåller olika kodtabeller med erytrocytfenotyper som är anpassade för olika etniska befolkningar. I Skandinavien använder man en och samma kodtabell (med fenotyper som är vanliga i Europa), medan t.ex. Finland använder andra.

I Sverige är det en etablerad praxis att endast skriva ut de negativa fenotypresultaten i klartext.

Möjlighet att ange enkelt eller dubbelt typade antigen finns i ISBT 128 systemet.

Standard finns för att ange att fenotyper baserats på genomisk typning.

6. DEN SKANDINAVISKA ISBT 128 ETIKETTEN

I ISBT 128 systemet ingår en etikett, som innehåller samlad information om komponenten i streckkod: tappningsnummer, tappningsdatum, blodgrupp, fenotyper eller annan speciell typning, utgångsdatum (senaste användningstidpunkt), komponentkoden samt rekommenderad lagringstemperatur.

All relevant information från databasen finns således tillgänglig via streckkoderna.

Nationellt definierade delar av streckkodernas innehåll skrivs ut som läsbar text på etiketten. Beslutet om vad och på vilket sätt utskrift genereras vilar på ICCBBA:s rekommendationer, EU-krav samt nationell standard och rekommendation.

Visuellt läslig text ska vara klar, kortfattad, lättläslig och vara begränsad till den information, som den som sätter blodet behöver för att ge rätt blodenhet till rätt patient, även i en akutsituation.

Den utformning och användning av etiketten som beskrivs i bilaga Etiketter, uppfyller kraven på märkning i europeisk och nationell lagstiftning.

7. ÖVRIG INFORMATION

7.1 Behörigheter till ISBT 128 systemet

Varje blodcentral eller blodcentralsorganisation som inför ISBT 128 systemet måste vara registrerad hos ICCBBA och tilldelad en kod för blodcentral (s.k. Facility identification number, FIN), t.ex. S0045, samt få tillgång till koderna i ISBT 128 systemet.

Leverantörer av mjukvara (dataprogram) för blodverksamhet måste vara registrerade för att få tillgång till koder och uppdateringar.

Fabrikanter av blodpåsar behöver också vara registrerade hos ICCBBA. Önskvärt är att leverantörer av annan blodcentralsutrustning också är registrerade hos ICCBBA.

7.2 Avgifter

Registreringsavgift för blodcentralsorganisationer är USD 200 (år 2021), vilket ger en blodcentralskod (FIN). Ytterligare blodcentralskoder betalas med USD 182. Därefter betalas en årlig licensavgift, baserad på antalet tappningsnummer, dock med en minimiavgift på USD 265 (år 2021). För aktuell information om priser, se www.iccbba.org.

Leverantörer av mjukvara och fabrikanter av blodpåsar betalar också registrerings- och årlig licensavgift för att nyttja systemet.

7.3 Nationell koddatabas

Den sökbara web-baserade förteckningen ”Databasen för ISBT 128 komponentkoder i Sverige” omfattar alla komponentkoder som finns i ICCBBAs databas. Den första versionen publicerades 2006, och därefter har en ny version som anpassats efter ICCBBAs nya kodstruktur publicerats december 2019.

Koddatabasen uppdateras regelbundet med de koder som publiceras i ICCBBAs databas. Under fliken ”Svenska koder” finns de koder som används i Sverige, ett urval av alla internationella koder samt nationella koder som enbart används i Sverige.

Koddatabasen är lösenordskyddad. Inloggningsuppgifter kan erhållas för de blodcentraler och vävnadsinrättningar som är registrerade hos ICCBBA, från”Arbetsgruppen för samordning av ISBT 128 komponentkoder i Sverige”, se information på SweBAs hemsida http://www.sweba.se.

8. REFERENSER

ICCBBA: International Council for Commonality in Blood Banking Automation. Hemsida: http://www.iccbba.org

Technical Specification, version 6.0, Dec 2020, ICCBBA-ST 001

Standard Terminology for Medical Products of Human Origin, for use with Product Description Code Database, ICCBBA ST-002 (uppdateras varje månad i samband med att nya koder lags till i ICCBBAs koddatabas)

Product Description Code Database, version 7.1.0, Mar 2018, ICCBBA ST-010

ISBT128 and the Single European Code (SEC), version 1.3.1, Nov 2016, ICCBBA ST-012

Information från ”Arbetsgruppen för samordning av ISBT 128 komponentkoder i Sverige” finns tillgänglig på SweBA:s hemsida http://www.sweba.se

BILAGOR

Bilaga NUMMERMARKÖRER

ICCBBA har definierat nummermarkörer (nm) för specificerad information i tappningskoden utöver blodcentral, år och löpnummer.

Det finns tre typer av nm, vilka används för: 1. processkontroll med nm som definierats av ICCBBA (nr 00-19, 97-99), 2. processkontroll med nm som definieras lokalt (nr 20-59), 3. kontroll av dataöverföring (nr 60-96; detta alternativ tillämpas inte i Sverige). Nummermarkörer enligt 1. och 2. identifierar den blodpåse, det provrör eller den blankett som är märkt med tappningsnummer.

I tabellerna nedan anges förslag till standard i Sverige för nummermarkörer  (nm)  avseende påsarna i blodpåsesystemet, journaletiketter, omklistring av blodenheter och övriga nummermarkörer.

Nummermarkörer på blodprov och blanketter:

Referenser: ISBT128 Standard Technical Specification version 6.0, Dec 2020, ST-001, table 3.1. Use of Flags in the Donation Identification Number for Process control of Critical Points during Processing and Distribution, Version 1.0.2, Maj 2017, IG-010. What is an ISBT128 Donation Identification Number? Version 1.4.0 TB-006.

Bilaga ETIKETTER FÖR BLOD, CELLER OCH VÄVNADER

Den skandinaviska etiketten för blodkomponenter

ICCBBA standarden anger storleken 100 x 100 mm, som uppdelas i fyra jämnstora kvadranter (50 x 50 mm). På varje kvadrant finns en primär streckkod, som anger:

• tappningsnummer,
• blodgrupp (ABO, RhD),
• komponentkod,
• senaste användningstidpunkt.

Utöver dessa streckkoder innehåller de fyra kvadranterna ytterligare uppgifter i form av streckkod och klartext.

I den skandinaviska standarden har lagts till en s.k. journaletikett (25 x 100 mm), avsedd att fästas på transfusionsdokumentet med uppgifter om transfunderad blodenhets identitet.

Enligt nu tillämpad svensk rutin klistras innan blodtappningen en Tappningsetikett med de två övre kvadranterna. I samband med framställningen av blodkomponenter klistras Komponentetiketten, bestående av de två nedre kvadranterna, tillsammans med journaletiketten.

Tappningsetiketten

Tappningsetiketten består av de två övre kvadranterna och fästs på blodpåsen före tappning.

Övre vänstra kvadranten innehåller tappningsnummer såväl i streckkod som i klartext och ger datamässig spårbarhet till all information om blodtappningen och därmed spårbarhet till givaren. I klartext finns uppgift om tappställe eller organisation, som ansvarar för tappningen.

I streckkod och klartext finns också uppgift om tappningsdatum.

Övre högra kvadranten innehåller uppgift om givarens blodgrupp i streckkod och i klartext (ABO, RhD). Vid autolog tappning minskas bokstavsstorleken, givarens identitet och texten ”ENDAST FÖR AUTOLOG TRANSFUSION” skrivs ut. Vid riktad transfusion skrivs mottagarens identitet ut här.

Komponentetiketten

Komponentetiketten består av de två nedre kvadranterna. Den skrivs ut tillsammans med journaletiketten och fästs på blodpåsen i samband med komponent-framställningen.

Nedre vänstra kvadranten innehåller komponentkoden både i streckkod och i klartext. I klartext skrivs dessutom det officiella komponentnamnet samt viktiga särskilda egenskaper, i synnerhet sådana som ordinerande läkare anger vid sin beställning. Övriga särskilda egenskaper är spårbara via komponentkoden. Kärnegenskaper anges i klartext som volym eller cellantal, namn och volym på antikoagulanslösning eller suspensionslösning samt förvaringstemperatur.

Nedre högra kvadranten innehåller information om utgångsdatum och tidpunkt i såväl streckkod som klartext samt formuleringen: Använd senast. Resultat av ev. speciella typningar är inkorporerat i den underliggande streckkoden för Speciell typning.

Fullständig förteckning över svenska komponentkoder finns tillgänglig via SweBA:s hemsida under fliken ISBT 128/Koddatabasen.

Journaletikett

Journaletiketten är ett tillägg till den internationella ISBT 128 standarden. Den används vid kontroll av märkningen av blodenheter och används för dokumentation i transfusionsdokumentet av utförd transfusion.

Journaletiketten sitter nedanför komponentetiketten och mäter 100 × 25 mm. Den är avtagbar för att kunna inklistras i patientens transfusionsdokument vid transfusionen.

På vänstra delen finns tappningsnumret i streckkod och klartext och med den nummermarkör, som är specifik för journaletiketten. Högra hälften rymmer information om komponentkoden i streckkod och klartext. Komponentens namn och viktiga särskilda egenskaper skrivs också i klartext. I Sverige anges även blodenhetens blodgrupp i klartext.

Fabrikantetiketten på blodpåsen

Spårbarhet till blodpåsarnas katalognummer (fabrikat och påstyp) samt satsnummer finns i streckkoder och klartext längst ned på fabrikantens etikett. ICCBBA har fastställt koder som kopplas till aktuella fabrikanter av blodpåsar.

Blodpåsens katalognummer och satsnummer inläses i blodcentralens datasystem tillsammans med blodpåsens tappningsnummer före tappningen. På detta sätt erhålls spårbarhet för de använda blodpåsesystemen.

Märkning med tappningsetikett, komponentetikett och journaletikett

Tappningsetiketten ska klistras överst på fabrikantens etikett, rakt och kant i kant.

Komponentetiketten ska klistras kant i kant nedanför tappningsetiketten. Rätt klistrad komponentetikett kommer att täcka de streckkoder som anger fabrikantens katalognummer och satsnummer, men inte dessa koders klartext.

Journaletiketten med skyddspapper ska sitta kvar tills transfusion påbörjas.

Standard för utskrift av etiketter på komponenter innehållande celler och vävnader

I den mån utrymmet på behållaren tillåter bör etikettens utformning vara densamma som för blodkomponenter. Om behållarens storlek är liten finns möjlighet att skriva ut en mindre etikett, som dock som minimum ska innehålla tappningsnummer och komponentkod, i streckkod (linjär eller 2D) och klartext. I dessa fall ska övrig information finnas i medföljande dokumentation.

För utförligare information hänvisas till ICCBBA:s standarddokument (se Referenser).

Etikettens texter och stilstorlek

Typsnitt och utformning

Etikettexter ska skrivas i proportionalskrift. Typsnittet ska vara utan s.k. serifer. All text ska vara vänsterställd. Texten ska utformas så att den underlättar för den som ska utföra blodtransfusion att utföra föreskrivna säkerhetskontroller.

Utformningen måste också ta hänsyn till det begränsade utrymmet på etiketten, varför texternas storlek ska hållas inom nedanstående gränser. Texttyper som rekommenderas är t ex Univers, Arial Narrow, eller motsvarande. Stilstorlek och placering på etiketten, jfr. Figur 1.

Streckkoder ska vara 10 mm höga.

Under varje streckkod anges koden i visuellt läsbar text, fet stil, höjd 1,8 – 2,0 mm. Undantag: för tappningsnummer och för komponentkod gäller annan storlek på texten, se nedan.

Tappningsetiketten

Tappningsnummer (under streckkoden) bör vara (min-max) 3,2 – 3,7 mm hög. Samma storlek används vid utskrift på journaletiketten.

Producerande enhet. Namn på blodcentral eller blodcentralsorganisation skrivs ut med gemener, fet stil, höjd 2,3 – 2,7 mm.

Tappningsdatum anges med dag (två siffror), månad (tre bokstäver, versaler) och år (fyra siffror), fet stil, höjd 2,3 – 2,7 mm.

Blodgrupp: ABO skrivs ut med fet stil, höjd 17 –20 mm, och RhD (pos eller neg) i fet stil, höjd 4,7 – 5,0 mm.

Vid autolog och riktad tappning skrivs ABO ut med fet stil, höjd 9 – 12 mm, och RhD (pos eller neg) i fet stil, höjd 3,2 – 3, 7 mm. Ovanför blodgruppen skrivs på tre rader.

• vid autolog tappning: AUTOLOG (versaler) samt givaren-mottagarens personnummer och namn (gemener), fet stil, höjd 2,3 – 2,7 mm.
• vid riktad tappning skrivs Riktad till (gemener) samt mottagarens personnummer och namn (gemener), fet stil, höjd 2,3 – 2,7 mm.

På journaletiketten får blodgrupp skrivas ut efter streckkoden för komponentkod på en yta som begränsas till höjd 10 mm, bredd 5 mm.

Komponentetiketten

Komponentkoden skrivs ut direkt under streckkoden, fet stil, höjd 2,3 – 2,7 mm.

Komponentens benämning skrivs ut i klartext:

• Komponentklass skrivs på en rad med fet stil, versaler, höjd 3,2 – 3,7 mm.
• Modifierare skrivs på en rad med fet stil, versaler, höjd 2,3 – 2,7 mm.
• Särskilda egenskaper skrivs med fet stil och (oftast) med gemener, höjd 2,3 – 2,7 mm. Tre rader är reserverade för utskrift av särskilda egenskaper. Om fler än tre särskilda egenskaper ska skrivas ut, får de skrivas ut som löpande text.

Kärnegenskaper: volym, vikt eller cellantal, lösning, förvaringstemperatur skrivs ut med fet stil, höjd 1,8 – 2,0 mm.

För att öka läsbarheten bör finnas ett 2,5 - 3,5 mm långt avstånd mellan fälten för modifierare och särskilda egenskaper resp. mellan fälten för särskilda egenskaper och kärnegenskaper.

På journaletiketten skrivs komponentklass, modifierare och särskilda egenskaper med fet stil, höjd 1,8 – 2,0 mm.

Utgångsdatum (”Använd senast”) anges med dag (två siffror), månad (tre bokstäver, versaler) och år (fyra siffror), fet stil, höjd 3,2 – 3,7 mm.

Tidpunkt anges med timmar (två siffror), kolon (:), minuter (två siffror), fet stil, höjd 3,0 – 3,7 mm.

Fenotyper: enbart negativa fenotypsresultat skrivs ut, normal stil, höjd 1,8 – 2,0 mm

Referenser

Labeling of Human Tissues, version 1.1.0, Juli 2017, ICCBBA ST-003

Labeling of Cellular Therapy Products, version 1.2.0, Nov 2018, ICCBBA ST-004

Labeling of Blood Components, version 1.1.0, Nov 2016, ICCBBA ST-005

Labeling of Ocular Tissue, version 1.1.0, Sept 2016, ICCBBA ST-009

Figur 1: ISBT128-ETIKETT BLODKOMPONENTER