Till innehåll

KLINISK ANVÄNDNING AV BLODPRODUKTER

Kris och Katastrofplanering

Författare: Linda Bodecker Zingmark, Norbert Lubenow, Roland Fiskesund, Jesper Bengtsson, Sofia Frändberg

Publicerat: 2026-10-12


Inledning

Detta kapitel beskriver hur regionala blodverksamheter bör planera och agera vid särskild händelse, till exempel masskadesituation med många skadade. Arbetssätt vid krig kräver andra ställningstaganden och omfattas inte av detta kapitel.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30, 7 kap. 2 § tredje stycket) ska alla regioner planera för hantering av katastroftillstånd och händelser som medför ett stort antal skadade eller sjuka. I denna plan ska det framgå hur nödvändiga funktioner i hälso- och sjukvården, inklusive blodförsörjning, ska larmas och aktiveras vid särskild händelse eller risk för sådan händelse.

Det ska finnas en tjänsteman i beredskap med uppgift att ta emot larm, verifiera uppgifter, larma vidare, initiera och samordna det inledande arbetet samt informera om händelsen. Förutom direkta vårdinsatser, såsom kirurgi, måste övriga delar av vårdkedjan ingå i planeringen, bland annat blodgivning, produktion och distribution av blodkomponenter.

I de regionala katastrofplanerna ska det ingå bedömning av tillgängligt blodlager, hur stöd kan erhållas från närliggande enheter och hur patienter fördelas mellan sjukhus i regionen. Små sjukhus har andra utmaningar än större enheter, vilket bör beaktas. Tidig behandling med blodprodukter redan prehospitalt och en balanserad ersättning med plasma, erytrocyter och trombocyter minskar dödligheten hos blödande patienter [1]. I relation till detta kommer andra typer av blodkomponenter, som helblod och frysta trombocyter, att efterfrågas i högre grad.

Att upprätthålla ett tillräckligt och robust blodlager är i sig ett löpande beredskapsarbete.

Internationella erfarenheter

Sammanvägningar av internationella erfarenheter [4,5] visar att man bör räkna med cirka tre erytrocytenheter, en plasmaenhet och 1/4 trombocytenhet per skadad patient som tas emot för akutvård under det första dygnet. Trenden på senare år är högre åtgång av plasma och trombocyter. Initial triagering på skadeplatsen kan användas för preliminär bedömning av antalet patienter med transfusionsbehov. Akuta insatser för att öka blodtappning är oftast ej nödvändigt och breda anrop till allmänheten avråds utan avvägning relativt blodlager och estimerat blodbehov. Det blod som behövs för dagens katastrof donerades igår.

Socialstyrelsens arbete relativt nya humanmaterialförordningen

Från 7 augusti 2027 tillämpas EU:s nya humanmaterialförordning (SoHO). Förordningen ersätter EU-direktiv för blod, vävnader och celler. Syftet är att stärka tillgången, säkerheten och beredskapen kring humanmaterial. En central del av arbetet är att identifiera kritiska livräddande humanmaterial och kritiska s.k. SoHO-enheter. Kritisk SoHO-enhet ska inneha en egen beredskapsplan, sk. SoHO försörjningsplan. Samtliga lokala SoHO försörjningsplaner ska samordnas i en nationell SoHO-beredskapsplan. Socialstyrelsen har tagit fram ett templat för beredskapsplan, som utgår från SoHOs och EDQMs mallar för B-SCEP, som skall kunna användas av samtliga kritiska SoHO-enheter och för samtliga kritiska humanmaterial [6].

Regionala beredskapsplaner

Det är viktigt att blodverksamheten deltar i framtagandet av den regionala katastrofmedicinska beredskapsplanen och att planen implementeras i den egna verksamheten. I detta ingår att delta i katastrofövningar och verka för att blodverksamheten inkluderas i relevanta övningsscenario.

Viktiga aspekter att identifiera:

  • Nyckelpersoner och nyckelverksamheter (till exempel tjänsteman i beredskap, akutmottagningar, akutkirurgi)
  • Tydliga informationsvägar (exempelvis telefoni, IT-system)
  • Hur blodkomponenter ska distribueras inom och mellan sjukhus (till exempel rörpost, kurirtransporter med hänsyn tagen till trafiksituation)
  • Hur patienter fördelas mellan sjukhus i regionen

Kommunikation

Kommunikation till medarbetarna

Verksamheten ska upprätta och kontinuerligt uppdatera kontaktlistor där medarbetarnas kompetens och inställelsetid framgår. Det ska vara tydligt vem som ansvarar för att kalla in personal, hur detta görs praktiskt (till exempel kontaktlistor, SMS-tjänst).

I beredskapsplanen ska framgå vilka roller som ska bemannas och vilket ansvar dessa har, särskilt vad som förväntas av läkare i beredskap. Insatsledaren leder och fördelar arbetet. Pågående rutinuppgifter ska avslutas i möjligaste mån och personal som fortsätter med rutinuppgifter ska arbeta åtskilt från beredskapsarbetet för att minska risken för misstag och förväxling.

Kommunikation till blodgivare

Masskadesituationer leder ofta till ökad tillströmning av blodgivare, vilket kräver planerad hantering. Det rekommenderas att verksamheten har färdiga kommunikationsplaner där det exempelvis framgår:

-att man initialt prioriterar tappning av registrerade blodgivare och eventuellt särskilda blodgrupper (t.ex. O RhD neg)

-vilka tappningsställen som kommer att bemannas vid kris

-att blod behövs både de första dygnen och under en längre tid efter händelsen

-att tappning tillfälligt kan behöva begränsas de första dygnen om resurserna kräver det

Verksamheten bör i förväg ha övervägt vilka kommunikationskanaler som är lämpliga i den lokala kontexten, inklusive nationella resurser som geblod.nu (lokala sidor).

Kommunikation till övriga vårdgivare

Masskadesituationer innebär att övrig vård får minskade resurser och planerad vård med blodbehov kan behöva ställas in eller skjutas upp. Detta ska kommuniceras till berörda verksamheter i dialog med tjänsteman i beredskap eller motsvarande, via de interna kommunikationskanaler som anges i beredskapsplanen.

Blodkomponenter

Logistik

Blodkomponenter kan behöva förflyttas mellan sjukhus utifrån hur skadade fördelas. Regional omfördelning bör initieras så tidigt som möjligt när ett ökat behov identifieras. Mindre belastade enheter kan tilldelas ansvar för att köpa in blod från omgivande regioner.

Rutin för akut utlämnande av blodkomponenter ska finnas, inklusive hantering av tillfälliga identiteter på patienter. Transport av blod mellan blodcentral, akutmottagningar och operationsavdelningar ska planeras så att fördröjning minimeras; det ska exempelvis vara bedömt om rörpost kan användas säkert vid katastrof.

Då många patienter samtidigt kan ha blodbehov bör rutiner utformas för att minska förväxlingsrisk, både vad gäller provtagning och utlämning. Vid möjlighet till produktion av blodkomponenter under pågående händelse bör man i förväg ha övervägt vilka givare och blodgrupper som ska prioriteras, till exempel manliga givare med blodgrupp O.

Om tillverkning av helblodskomponenter från redan tappade blodenheter övervägs ska det finnas rutiner för detta, inklusive tillgång till helblodsfilter och genomförd titrering av aktuella O-givare. Rutiner för kommunikation med laboratorier som utför smittester ska vara fastställda gällande akuta analyser och prioritering av donationer.

Val av komponenter

Initialt saknar de flesta patienter blodgruppering och blod lämnas då ut enligt universalprincip. Detta innebär en hög förbrukning av erytrocyter blodgrupp O och AB-plasma. Livstidsrisken för fertila kvinnor att drabbas av svår hemolytisk sjukdom av foster och nyfödd (HDFN) efter RhD-positiv transfusion i en krissituation anses liten och kan beaktas vid val av komponent [2].

Vid brist på AB-plasma kan A-plasma enligt studier fungera som ett säkert alternativ [3]. Eftersom merparten av plasma förvaras fryst ska rutiner finnas för att snabbt kunna skala upp tiningskapaciteten.

Patienter med presumerat stort blodbehov ska prioriteras för akut blodgruppering, till exempel med stöd av triageringsinformation. Om komponentalgoritmer (traumapack) eller specialkomponenter som helblod eller frysta trombocyter planeras att användas, ska det finnas inövade rutiner för detta. Man ska beakta att de svårast skadade patienterna ofta lämnar akutmottagningen tidigt och flyttas till operations- eller intensivvårdsavdelningar, så att blod inte blir liggande på fel plats i vårdkedjan.

Laborativt arbete

Blodgrupperingar

Pågående rutinuppgifter ska avslutas i möjligaste mån och personal som fortsätter arbeta med rutinuppgifter ska göra detta separat från beredskapsarbetet. Patienter med presumerat stort blodbehov ska prioriteras för akut blodgruppering, till exempel utifrån triageringsnivå.

Övergång till blodgruppslikt blod ska göras med hänsyn till förväxlingsrisk i aktuell kontext, både vid provtagning och utlämning. Samtidigt måste förbrukningen av O-erytrocytenheter och AB-plasma beaktas. Det är lämpligt att dessa rutiner regelbundet övas inom ramen för katastrofövningar.

Flödesschema kommunikation

Exempel på mötesagenda och aktivitetsplan uppdateringsmöten

(referens Stockholm)

Ledningsmöte, agenda

Ledningsmöte vid katastrof, Bloddonation                    Datum/ev tid:
Ordförande:
Sekreterare:
Övriga medverkande:

Lägesbeskrivning, vad har hänt (initialt/sedan förra mötet) använd aktivitetsplan/fyrfält

Gradering av katastrofen

Antal skadade - Förväntad blodåtgång (E-konc/trc/plasma)

 

Lagerstatus, lokalt och nationellt

 

Önskad produktion, prioritering av komponenttillverkning

 

Klinisk mikrobiologi

 

Transporter

 

Kommunikationsplan media och givare

 

Kommunikationsplan internt

 

Behov av vila och utbyte av nyckelpersoner

 

Besluta tid för nästa återsamling:

 

Aktivitetsplan

FAKTA

Bekräftat

   

Obekräftat

 

ANTAGANDEN

Påverkar mycket

   

Påverkar lite

 

INRIKTNING/ÅTGÄRDER

Tidskritiska

   

Ej tidskritiska

 

KOMMUNIKATION

Internt

   

Externt

 

Referenser

  1. Blodförsörjning vid katastrofer – en nationell beredskap behövs. Läkartidningen. 2021;118:20149.

  1. Yazer MH, Panko G, Holcomb JB, et al. Not as “D”eadly as once thought – the risk of D-alloimmunization and hemolytic disease of the fetus and newborn following RhD-positive transfusion in trauma. Hematology. 2023;28:1, 2161215. DOI: 10.1080/16078454.2022.2161215

  1. de Roulet A. Group A emergency-release plasma in trauma patients requiring massive transfusion. J Trauma Acute Care Surg. 2020;89(6):1061–1067. doi:10.1097/TA.0000000000002903

  1. M. James Lozada. The Las Vegas mass shooting: An analysis of blood component administration and blood bank donations. Trauma Acute Care Surg, 2019; 86 128-133.

  1. Glenn Ramsey. Blood transfusions in mass casualty events: recent trends. Vox Sanguinis 2020; 115, 358–366.

  1. Förberedelser inför humanmaterialförordningen; Kritiskt humanmaterial, kritiska SoHO-enheter och beredskapsplaner Slutrapport, regeringsuppdrag S2024/ 01111
Innehållsförteckning