Smittämnen som kan överföras vid transfusion
Här beskrivs endast smittämnen blodverksamheten i Sverige testar för (hepatit B, hepatit C, hiv, HTLV och syfilis) samt West Nile-virus, zikavirus, malaria, Chagas sjukdom och Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (CJD och vCJD).
Hepatit B-infektion
Hepatit B-virus (HBV) är ett DNA-virus. HBV finns i blod och i vissa andra kroppsvätskor som t ex saliv. Smittöverföringen sker vanligen vid sexuell kontakt eller via kontaminerade injektionssprutor. Andra smittvägar kan förekomma. Efter akut HBV-infektion blir 5-10% kroniska bärare av smittämnet. Infektion tidigt i livet är ofta asymtomatisk och medför större risk för kroniskt bärarskap.
Hepatit B-virus överlever lagring i samtliga blodkomponenter. Enstaka transfusionsöverförda fall har rapporterats de senaste decennierna.
Hepatit C-infektion
Hepatit C-virus (HCV) är ett RNA-virus och tillhör gruppen Toga-virus. Smittöverföringen sker vanligen med kontaminerade injektionssprutor. Sexuell smitta är ovanlig. HCV-infekterade personer kan vara bärare av virus mycket länge. Smittämnet förekommer oftast samtidigt med anti-HCV i blodet och kan påvisas med NAT.
Hepatit C-virus överlever lagring i samtliga blodkomponenter. Med nuvarande testning är risken för HCV-infektion mycket liten. Sedan testning infördes 1992 har enstaka fall av transfusionsöverförd smitta dokumenterats från givare i inkubationsskede (fönsterfas) av HCV-infektion, innan antikroppstest blivit positiv.
Hiv-infektion
Humant immunbristvirus (hiv) är ett retrovirus. Två varianter är för närvarande kända, hiv-1 och hiv-2. Smittöverföring sker sexuellt, vid injektion eller transfusion av infekterat blod samt från mor till nyfött barn. Hiv-2 förekommer speciellt i Västafrika. Asymtomatiskt bärarskap kan med dagens mediciner vara livslångt.
Hiv-virus överlever lagring i samtliga blodkomponenter. Sedan anti-hiv testning infördes 1985 har inget känt fall av transfusionsöverförd smitta inträffat i Sverige.
HTLV-infektion
Humant T-lymfotropt virus (HTLV) är ett retrovirus. HTLV-I finns framförallt i Afrika, södra Japan och Mellanamerika, speciellt Karibiska övärlden. Smittöverföring sker sexuellt, med kontaminerade injektionssprutor och från mor till barn, huvudsakligen vid amning. HTLV-II har framför allt påvisats hos personer som injicerat narkotika. Sannolikt livslångt bärarskap.
HTLV överförs med största sannolikhet endast med leukocytinnehållande blodkomponenter. Dock liten risk för smitta, eftersom alla blodenheter leukocytreduceras. Risken för smitta är störst med blod som förvarats kortare än 2 veckor.
Syfilis
Treponema pallidum är en spiroket, som inte överlever i blodenheter mer än 4-5 dygn vid 4o C. Smitta kan överföras från givare i seronegativ fas (antikroppar saknas), i primärt och sekundärt stadium av sjukdomen. Sållningstest för syfilissmitta blir oftast reaktivt inom 3-6 veckor efter smittotillfället.
Liten risk för transfusionsöverförd smitta, eftersom incidensen av syfilis är låg samt att bakterien ej tål kylförvaring och inte heller hög syrgastension.
West Nile feber
West Nile Virus (WNV) tillhör gruppen flavivirus. Virus överförs till människa via myggor och ett stort antal fågelarter kan fungera som reservoar. Under utbrott i USA har humansmitta via blodtransfusion och organtransplantation inträffat. 3-14 dygns inkubationstid. Sjukdomen är ofta lindrig med influensaliknande symtom som feber, huvud- och muskelvärk och ibland uppträder inga symtom. I ungefär hälften av fallen ses också ett rödflammigt utslag. Ibland är sjukdomen allvarlig med tecken på hjärnhinneinflammation (meningit) eller hjärtmuskelinflammation (myocardit). De flesta tillfrisknar inom en vecka men årligen förekommer dödsfall.
Europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC, bevakar smittläget och informerar när tillfälliga uppehållsregler måste tillämpas.
Zika
Zikavirus tillhör gruppen flavivirus. Det finns en asiatisk och en afrikansk variant och de är släkt bland annat med dengue och West Nile virus. Viruset överförs till människa via myggor, men kan även smitta från mor till barn via moderkakan eller vid förlossning, via blodtransfusion och transplanterade organ samt vid sexuell kontakt.
Inkubationstid 3-12 dagar efter bett av infekterad mygga. De flesta infektionerna är symtomlösa. Om symtom förekommer är de oftast milda och varar mellan 2-7 dagar utan svåra komplikationer. De vanligaste symtomen är hudrodnad, som kan klia, lätt feber, trötthet, ögoninflammation, ledvärk, muskelvärk och huvudvärk.
Hos kvinnor infekterade under graviditet finns ökad risk för missfall samt att fostret drabbas av skador på centrala nervsystemet.
Diagnostik kan göras genom påvisande av viralt RNA, de första 3-7 dagarna efter symtomens uppträdande. Virus har upptäckts i sädesvätska upp till 62 dagar efter symtomdebut.
Europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC, bevakar smittläget och det finns i dagsläget inga bevis för spridning av zikavirus i Europa.
Malaria
Malaria orsakas av en protozo av släktet Plasmodium och överförs till människa via infekterade myggor. Flera olika arter malariaplasmodier finns. En smittad person kan vara symtomfri bärare mycket länge, med Plasmodium malariae i flera decennier och övriga arter sällan mer än 3 år. Plasmodium falciparum resulterar dock i allmänhet i sjukdom inom 3 månader.
Inkubationstiden varierar för de olika plasmodiearterna och med mängden överförda parasiter: för Pl. falciparum i regel 8-13 dygn (max 29 dygn), för Pl. malariae (den vanligaste formen av transfusionsöverförd malaria) upp till 3,5 månader.
Smittöverföring mellan människor sker via infekterade erytrocyter men är mycket ovanligt i Europa. Endast ett transfusionsöverfört fall beskrivet i Sverige (1980, Pl. falciparum). Smittöverföring förekommer ej med fraktionerade plasmaprodukter då de inte innehåller några erytrocyter. Plasmodierna överlever i transfusionsblod vid 4 oC upp till 21 dygn. Patienter med sänkt immunförsvar kan få livshotande infektion.
Aktuell information om i vilka områden malaria förekommer ska finnas på varje blodcentral.
Chagas sjukdom (amerikansk trypanosomiasis)
Trypanosoma cruzi är en protozo och överförs till människa genom bett av skinnbaggar (”kissing bugs”). Vanligen 20-40 dagars inkubationstid. Sjukdomsdebuten är ofta obemärkt, men karakteriseras av feber som kan vara i 6-8 veckor och som inte påverkas av antibiotika. Symtom kommer oftast efter många år och då i form av tilltagande hjärtförstoring och hjärtinsufficiens.
Trypanosomerna kan överleva i blodkomponenter i 14 -21 dygn. Överföring via trombocytenheter finns dokumenterad. Inget fall av Chagas sjukdom efter behandling med fraktionerade plasmaprodukter finns beskrivet. Folkhälsomyndigheten utför analys i de fall tester behövs för godkännande av blodgivare.
Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (CJD)
Sjukdomen orsakas av ett förändrat protein (prion), som efter en inkubationstid på flera år ger tilltagande neurologisk sjukdom med demensutveckling och dödligt förlopp. Creutzfeldt-Jacobs sjukdom finns i tre olika former: sporadisk, familjär (ärftlig) och iatrogen (överförd vid sjukvård). Sporadisk CJD utgör 85% och har rapporterats från olika delar av världen, även Sverige, med en incidens av 1 fall på 1 miljon människor årligen. Familjär CJD utgör 15% av CJD och i Sverige finns familjer med nedärvd prionsjukdom.
Iatrogen CJD har drabbat ett fåtal patienter som behandlats med tillväxthormon eller gonadotropin tillverkat från hypofysextrakt, dock inga överföringar i Sverige. 1986 upphävdes registreringen i Sverige av tillväxthormon från hypofysextrakt, som då hade givits till 150 – 250 patienter. CJD har även överförts vid transplantation av hård hjärnhinna (dura mater) och i ett par fall vid transplantation av hornhinna.
Inget fall av transfusionsöverförd CJD finns beskrivet någonstans i världen.
Variant Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (vCJD)
Smittämnet för vCJD är ett förändrat protein (prion) och sjukdomen har sannolikt samma genes som BSE (Bovine Spongiform Encephalopathy, ”galna kosjukan”). BSE förekom som en epidemi i Storbritannien på 80- och 90-talet. vCJD anses orsakas av förtäring av produkter från nötkreatur som har burit på det förändrade proteinet. vCJD drabbar yngre personer och har ett mer utdraget förlopp än CJD. I Sverige har inget fall av vCJD inträffat, inte heller något fall av BSE. Enstaka fall av transfusionsöverförd vCJD finns beskrivna i Storbritannien.
Som försiktighetsåtgärd har många länder samt plasmaköpare infört åtgärder för att minska risken för transfusionsöverförd vCJD, fr.a. genom uteslutning av givare som vistats sammanlagt >6 månader i Storbritannien under åren 1980-1996.
Referenser
Svensk förening för transfusionsmedicin, ”Blodverksamheten i Sverige: omfattning, kvalitet och säkerhet.”
Information om smittrisk i olika länder kan sökas på dessa länkar:
– Storbritannien: http://www.transfusionguidelines.org.uk/dsg/gdri/guidelines,
– CDC:s hemsida Malaria Information by Country
Svenska infektionsläkarföreningen. ”Rekommendationer för malariaprofylax 2019”
ECDCs uppdaterade information om geografisk förekomst av infektioner med West Nile Virus: http://ecdc.europa.eu/en/healthtopics/west_nile_fever/West-Nile-fever-maps/pages/index.aspx
Socialstyrelsens information om CJD https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/sallsynta-halsotillstand/creutzfeldt-jakobs-sjukdom/