Publicerad 2019-05-23, flyttad till transfusion.se 2020-05-13. Uppdaterad senast 2024-03-22. Länk till Ändringsloggen
Svensk översättning i Google med redigering av Rut Norda och Maria Held.
Riktlinjer för god sed (Good Practice Guidelines, GPG) har utarbetats genom ett särskilt samarbete mellan Europarådets europeiska direktorat för läkemedelskvalitet och hälso- och sjukvård (EDQM/CoE) och Europeiska unionens kommission.
GPG publicerades första gången i den 19:e upplagan av Guide to the Preparation, Use and Quality Assurance of Blood Components, Appendix till ministerkommitténs rekommendation nr R (95) 15 om beredning, användning och kvalitetssäkring av blodkomponenter. Texten revideras vid varje senare upplaga.
EU:s medlemsstater ska i enlighet med direktiv 2005/62/EG se till att de kvalitetssystem som finns vid alla blodverksamheter uppfyller de standarder och specifikationer som anges i bilagan.
För att genomföra de standarder och specifikationer som anges i bilagan till direktiv 2005/62/EG ska artikel 2 i det direktivet, ändrat genom direktiv (EU) 2016/1214, ersättas med följande:
Medlemsstaterna skall, för att genomföra de normer och specifikationer som anges i bilagan till detta direktiv, se till att det finns riktlinjer för god sed som är tillgängliga för och används av blodverksamheter i deras kvalitetssystem, riktlinjer för god sed som, när det är relevant för blodverksamheterna, fullt ut beaktar de detaljerade principer och riktlinjer för god tillverkningssed, som avses i artikel 47 första stycket i direktiv 2001/83/EG. Medlemsstaterna ska därvid ta hänsyn till de riktlinjer för god sed som utarbetats gemensamt av kommissionen och Europarådets europeiska direktorat för läkemedelskvalitet och hälsovård och som offentliggjorts av Europarådet.
Europarådets medlemsstater bör vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra de bestämmelser om god sed som publiceras i denna 21:a upplaga av Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components. God sed publiceras i denna utgåva av Guiden och har ingen separat ordlista. När det gäller den terminologi som används hänvisas därför till de gemensamma definitionerna och förkortningarna i guiden.
Dokumentet god sed som offentliggörs i Guiden innehåller standarder och specifikationer för det kvalitetssystem som medlemsstaternas blodverksamheter ska använda. När kraven är hämtade från EU-direktiven används termen "måste" som ersättning för "ska". Detta återspeglar kravens rättsliga status i EU-länderna.
I enlighet med terminologin i uppförandekoder för god tillverkningssed definieras kraven i avsnittet om god sed i Guiden med hjälp av termen "bör". Avsikten är att kraven ska identifiera vad som behöver uppnås men inte specificera hur detta ska göras. Kraven enligt god sed kopieras också i andra kapitel i Guiden. När detta inträffar behålls termen "bör" för konsekvensens skull.
Riktlinjer för god sed har tagits fram av en Ad hoc-arbetsgrupp i ett samarbete mellan Europeiska direktoratet för läkemedelskvalitet & hälso- och sjukvård i Europarådet (EDQM/CoE) och Europeiska unionens kommission (EU).
1.1.1. Varje blodverksamhet måste utveckla och upprätthålla ett kvalitetssystem som grundar sig på EU: s direktiv 2003/94/EG om god tillverkningssed och uppfyller de krav som anges i direktiv 2005/62/EG och dess artikel 2. som ändrats i direktivet 2016/1214.
1.1.2. För blod och blodkomponenter som importeras från tredje land och är avsedda för distribution eller användning inom EU, måste vid den framställning som föregår importen, ett kvalitetssystem för blodverksamhet tillämpas som motsvarar det kvalitetssystem som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 2005/62/EG.
1.1.3. Alla personer som är verksamma på blodcentralen skall ansvara för kvaliteten, under en ledning som säkerställer ett systematiskt kvalitetsarbete och att kvalitetssystemet tillämpas och upprätthålls (direktiv 2005/ 62/EG/bilaga 1.1.1).
1.1.4. Ledningen ansvarar för att detta kvalitetsmål uppnås. Det kräver medverkan och engagemang av personal på många olika avdelningar och på alla nivåer inom organisationen och av organisationens leverantörer och distributörer. För att uppnå kvalitetsmålet på ett tillförlitligt sätt bör det finnas ett övergripande utformat och korrekt infört kvalitetssystem som innehåller god sed och riskhantering.
1.1.5. Ledningen ansvarar för att upprätta, dokumentera och införa ett heltäckande kvalitetssystem för att tillhandahålla kvalitetssäkring grundad på principerna om riskhantering genom att omfatta god sed och kvalitetskontroll. Kvalitetssystemet ska tillämpas av varje aktör i distributionskedjan.
1.1.6. De grundläggande begreppen kvalitetsstyrning, god sed och riskhantering hänger samman med varandra. De beskrivs här för att betona deras relationer och grundläggande betydelse för framställning av blod och blodkomponenter.
1.1.7 Kraven på införande av ett kvalitetssystem gäller även sjukhusblodbanker.
1.2.1. Kvalitetsledning är ett vittomfattande koncept som täcker alla frågor, som påverkar kvaliteten på blod och blodkomponenter. Det är summan av genomförda åtgärder i syfte att säkerställa att blodkomponenterna är av den kvalitet som krävs för avsedd användning. Kvalitetsstyrningen omfattar därför god sed.
1.2.2. Kvalitetssystemet omfattar kvalitetsstyrning, kvalitetssäkring, kontinuerlig kvalitetsförbättring, personal, lokaler och utrustning, dokumentation, insamling, kontroll och framställning, lagring, distribution, kvalitetskontroll, återkallande av blodkomponenter, extern och intern revision, hantering av avtal och överenskommelser, förfarande vid avvikelser och egeninspektion (direktiv 2005/62/EG/bilaga 1.1.2).
1.2.3. Kvalitetssystemet ska säkerställa att alla kritiska processer specificeras i instruktioner och utförs i enlighet med de standarder och specifikationer för god sed som publiceras i Guiden enligt artikel 2.1 i direktiv 2005/62/EG.
1.2.4. Kvalitetssystemet bör vara utformat för att garantera kvalitet och säkerhet för blod-och blodkomponenter, givares och personalens säkerhet och säker service till sjukhuspersonal och blodmottagare. Strategin kräver att tydliga riktlinjer, mål och ansvarsområden anges. Det kräver också kvalitetsplanering, kvalitetskontroll, kvalitetssäkring och kvalitetsförbättring för att säkra kvaliteten och säkerheten avseende blod och blodkomponenter och för säker användning vid transfusion.
1.2.5. Ledningen har det yttersta ansvaret för att säkerställa att ett adekvat och effektivt kvalitetssystem finns på plats samt att roller och ansvarsområden definieras, kommuniceras och implementeras i hela organisationen. Ledarskap och ett aktivt deltagande i kvalitetssystemet är viktigt. Detta ledarskap bör säkerställa stöd och engagemang för kvalitetssystemet hos personal på alla nivåer och platser inom organisationen.
1.2.6. Ledningen bör fastställa en kvalitetspolicy som beskriver de övergripande målen och riktlinjerna för kvalitet som ska gälla för blodverksamheten. Ledningen bör också säkerställa kvalitetssystemets förvaltning samt styrning enligt god sed genom regelbunden tillsyn för att säkerställa lämplighet och effektivitet.
1.2.7. Kvalitetssystemet bör definieras och dokumenteras. En kvalitetshandbok eller motsvarande dokument bör upprättas och innehålla en beskrivning av kvalitetssystemet (inklusive ledningsansvar).
1.2.8. Alla blodcentraler och sjukhusblodbanker måste i sitt arbete med kvalitetssäkring understödjas av en kvalitetssäkringsfunktion, som kan vara intern eller fristående. Den funktionen skall involveras i alla kvalitetsrelaterade frågor och se över och godkänna alla relevanta kvalitetsrelaterade dokument. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 1.2.1).
1.2.9. En oberoende funktion med ansvar för kvalitetssäkring bör upprättas. Denna kvalitetssäkringsfunktion kommer att ansvara för tillsynen av alla kvalitetsprocesser, men behöver inte nödvändigtvis vara ansvarig för att utföra verksamheten.
1.2.10. Alla de förfaranden, lokaler och den utrustning som påverkar kvaliteten och säkerheten på blod och blodkomponenter skall valideras innan de tas i bruk och sedan regelbundet med intervall som bestäms utifrån resultatet av dessa aktiviteter. (direktiv 2005/ 62/EG/bilaga 1.2.2).
1.2.11. En allmän policy för kvalificering av lokaler och utrustning samt validering av arbetsprocesser, automatiserade system och analyser bör vara på plats. Syftet med valideringen är att säkerställa följsamhet till kraven för avsedd användning och till andra regelverk.
1.2.12. Det bör finnas ett fastställt program för förändringsarbete för att planera, utvärdera och dokumentera alla förändringar som kan påverka blodkomponenternas kvalitet, spårbarhet, tillgänglighet eller effekt, eller säkerheten hos komponenter och säkerheten för blodgivare eller patienter. De möjliga konsekvenserna av den föreslagna ändringen måste bedömas, och behovet av eventuell ytterligare testning, kvalificering och validering måste fastställas.
1.2.13. Det bör finnas ett system för hantering av avvikelser. Orsaksanalys bör tillämpas vid utredning av avvikelser, misstänkta defekter och andra problem. Om den verkliga orsaken/orsakerna till avvikelsen inte kan fastställas, bör man överväga att identifiera den mest sannolika orsaken/orsakerna och ta itu med den/dem. Där mänskliga fel misstänks eller identifieras som orsak, får man inte förbise eventuella arbetsprocess- eller systemfel. Korrigerande och/eller förebyggande åtgärder bör identifieras och vidtas. Effektiviteten av åtgärderna bör följas upp enligt principer för riskhantering.
1.2.14. Kvalitetssystemet skall garantera att alla kritiska processer specificeras i lämpliga instruktioner och utförs i enlighet med de standarder och specifikationer som fastställs i den här bilagan. Ledningen skall regelbundet se över systemet för att kontrollera dess effektivitet och införa korrigerande åtgärder om det anses nödvändigt. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 1.1.3).
1.2.15. Ledningens genomgång av kvalitetssystemets effektivitet och tillämpning bör ske regelbundet för att utvärdera kvalitetssystemets funktion och identifiera möjligheter till förbättring av systemet samt av blodkomponenterna.
1.2.16. Ett program för genomgång av blodkomponenternas kvalitet bör finnas för att kontrollera stabiliteten i befintliga arbetsprocesser och specifikationer. Det bör ske enligt ett schema för att tidigt kunna upptäcka eventuella trender och vidta åtgärder.
1.2.17. Ett program för blodkomponenternas kvalitet kan också betraktas som ett instrument för att kartlägga den övergripande kvaliteten i blodverksamheten avseende blodgivning, framställning och hantering av blod och blodkomponenter. En sådan översyn bör normalt genomföras årligen och dokumenteras. Granskningen kan omfatta:
1.2.17.1. utgångsmaterial;
1.2.17.2. kontroller i arbetsprocesserna;
1.2.17.3. resultaten avseende kvalitetskontroll och kvalitetsövervakning.
1.2.17.4. alla ändringar;
1.2.17.5. utrustningens kvalificeringsstatus.
1.2.17.6. tekniska avtal och överenskommelser.
1.2.17.7. alla allvarliga avvikelser och effektiviteten av de korrigerande åtgärderna.
1.2.17.8. resultaten av interna och externa revisioner och inspektioner och effektiviteten av de korrigerande åtgärderna som genomförts.
1.2.17.9. klagomål och återkallelser.
1.2.17.10. kriterierna för godkännande av givare.
1.2.17.11. givares karensregler;
1.2.17.12. smittspårning eller annan look-back.
1.3.1. God sed är den del av kvalitetsstyrningen som säkerställer att blod och blodkomponenter framställs och kontrolleras i enlighet med lämpliga kvalitetsnormer. God sed gäller insamling, framställning, kontroll och förvaring (nedan inkluderat i den generiska termen "framställning") och kvalitetskontroll. De grundläggande kraven är:
1.3.1.1. Alla arbetsprocesser beskrivs och granskas systematiskt mot den beprövade erfarenhet som visat sig kunna leverera blod och blodkomponenter av den kvalitet som krävs och uppfyller givna specifikationer. I strategin ingår att se till att:
1.3.1.1.1. kritiska steg och betydande ändringar i processen valideras
1.3.1.1.2. krav anges för:
1.3.1.1.2.1. personalens kvalifikationer och utbildning.
1.3.1.1.2.2. lokaler och utrymmen.
1.3.1.1.2.3. utrustning och dess användning,
1.3.1.1.2.4. material, påsset och etiketter;
1.3.1.1.2.5. förfaranden och instruktioner,
1.3.1.1.2.6. förvaring och transport;
1.3.1.1.3. instruktioner är skrivna på ett klart och tydligt sätt och anpassade för verksamheten.
1.3.1.1.4. personalen är utbildade för att utföra arbetet korrekt;
1.3.1.1.5. under arbetet dokumenteras, manuellt och/eller via instrumenten, att alla de steg som krävs enligt definierade förfaranden och anvisningar faktiskt har vidtagits och att antalet och kvaliteten på blod eller blodkomponenter är som förväntad
1.3.1.1.6. avvikelser registreras och utreds,
1.3.1.1.7. spårbarhet för allt blod eller blodkomponent vad gäller insamling, framställning och distribution
1.3.1.1.8. distributionen av blod och blodkomponenter sker så att kvalitetsrisker minimeras
1.3.1.1.9. ett system finns för att återkalla blod eller blodkomponenter (inklusive sådana som bereds med kritiska material som har använts eller distribuerats);
1.3.1.1.10. klagomål om blod och blodkomponenter undersöks, orsakerna till kvalitetsbrister utreds och åtgärder vidtas för att förhindra upprepning.
1.3.1.2. Kvalitetskontroll är den del av god sed som gäller provtagning, testning enligt specifikationer samt organisation och dokumentation av frisläppningsförfaranden som säkerställer att blod och blodkomponenter inte släpps ut för distribution förrän deras kvalitet har bedömts vara tillfredsställande och de nödvändiga och relevanta testerna har utförts och bedömts. De grundläggande kraven är att:
1.3.1.2.1. lämpliga lokaler, utbildad personal och godkända förfaranden finns tillgängliga för provtagning, inspektion/testning av utgångsmaterial, förpackningsmaterial, blod-och blodkomponenter samt, i förekommande fall, för övervakning av miljöförhållanden.
1.3.1.2.2. prover på utgångsmaterial, förpackningsmaterial och blodkomponenter tas av behörig personal och med godkända metoder.
1.3.1.2.3. testmetoderna har validerats.
1.3.1.2.4. att register förs, manuellt och/eller via instrumenten, som visar att alla erforderliga provtagnings-, inspektions-och testningsförfaranden har utförts. Alla avvikelser registreras och utreds;
1.3.1.2.5. blodet och blodkomponenterna överensstämmer med specifikationerna och är korrekt märkta,
1.3.1.2.6. resultaten från inspektioner och provning av material, blod och blodkomponenter bedöms mot specifikationerna,
1.3.1.2.7. inget blod eller inga blodkomponenter frisläpps för distribution utan att uppfylla kraven för godkännande.
1.3.1.3. En kvalitetskontroll av alla blodkomponenter (inklusive blodkomponenter som endast levererats till annan blodverksamhet) bör genomföras i syfte att kontinuerligt kontrollera att arbetsprocessen är konsistent, att specifikationerna för både utgångsmaterial och färdiga blodkomponenter är utformade för att belysa eventuella trender och identifiera produkt-och processförbättringar.
1.4.1. Riskhantering är den del av kvalitetssystemet som särskilt beaktar risker i arbetsprocesserna. Både granskningssystem och kvalitetsövervakning ska vara baserade på riskvärdering och lämpliga statistiska verktyg bör användas.
1.4.2. Kvalitetssystemet bör säkerställa att processer finns på plats för att kontrollera leverantörers verksamhet och kvaliteten på inköpta material. Dessa processer bör inbegripa principerna om riskhantering och systematiskt se till att:
1.4.2.1. utvärderingen av kvalitetsrisken grundar sig på beprövade metoder, erfarenhet av processen och ska kopplas till skydd av givare och patient;
1.4.2.2. resursåtgången ska stå i proportion till risknivån.
2.1. Det skall finnas tillräckligt med personal på blodcentralerna som kan arbeta med insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av blod och blodkomponenter. Personalen skall vara utbildad och bedömd som kompetent att utföra sina uppgifter. (direktiv 2005/ 62/EG/bilaga 2.1).
2.2. Det bör finnas ett tillräckligt antal anställda med erforderlig kompetens och erfarenhet. Ledningen ansvarar för att fastställa och tillhandahålla adekvata och lämpliga resurser (mänskliga, finansiella, material, hjälpmedel och utrustning) för att införa och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem och fortlöpande förbättra dess lämplighet och effektivitet. Det ansvar som ställs på en enskild individ bör inte vara så omfattande att det utgör en kvalitetsrisk.
2.3. Det bör finnas ett organisationsschema där ansvarsfördelningen mellan nyckelpersoner tydligt visas. Nyckelpersoner omfattar följande funktioner och deras ersättare:
2.3.1. en Ansvarig person i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/98/EG.
2.3.2. en framställningsansvarig som ansvarar för all framställning;
2.3.3. en kvalitetskontrollansvarig, som ansvarar för all kvalitetskontroll;
2.3.4. en kvalitetssäkringsansvarig som ansvarar för att det finns lämpliga kvalitetssystem och protokoll för säker frisläppning av allt material, all utrustning, alla reagenser samt blod och blodkomponenter,
2.3.5. en läkare med ansvar för blodgivares säkerhet.
2.4. All personal på blodcentralerna skall ha en uppdaterad arbetsbeskrivning som tydligt redogör för deras uppgifter och ansvarsområden. Blodcentraler skall ge ansvaret för framställning och kvalitetssäkring till olika och av varandra oberoende personer. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 2.2).
2.5. Nyckelpersoner bör ha tillräcklig befogenhet för att kunna fullgöra sina skyldigheter. Deras uppgifter kan delegeras till namngivna ersättare med reell kompetens. Det får inte finnas några luckor eller överlappningar i ansvarsområdena för den personal som berörs av tillämpningen av god sed.
2.6. Befattningshavares individuella ansvarsområden ska tydligt anges och att befattningshavare förstår dem rätt ska bedömas och dokumenteras. Signaturlistor bör finnas tillgängliga.
2.7. All personal på blodcentraler skall få inledande och fortlöpande utbildning som är relevant för arbetsuppgifterna. Det skall finnas utbildningsprogram och de skall omfatta god sed. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 2.3). Dokumentation av utbildning bör bevaras.
2.8. Utbildning bör ges till all personal som utför arbete i lokaler för insamling och framställning av blodkomponenter eller laboratoriearbete (inklusive teknisk personal, underhålls-och städpersonal).
2.9. Det bör finnas dokumenterade riktlinjer för utbildning, inklusive ett register över genomförd utbildning och dess innehåll. Utbildningens effektivitet bör bedömas.
2.10. Innehållet i utbildningen och personalens kompetens skall utvärderas regelbundet. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 2.4).
2.11.. Utbildningsprogrammet bör utvärderas inför varje kritisk förändring av arbetsmiljö, utrustning eller arbetsprocesser. Utbildningsbehovet bör identifieras, planeras och utföras på lämpligt sätt för att upprätthålla valideringen av system och utrustning.
2.12. Endast personer med behörighet för uppgifterna får delta i insamling, framställning, analyser och distribution samt kvalitetskontroll och kvalitetssäkring.
2.13. Det skall finnas skriftliga säkerhets- och hygieninstruktioner som är anpassade till verksamheten och som uppfyller kraven i rådets direktiv 89/391/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG (direktiv/2005/62/EG/bilaga 2.5).
2.14. Besökare eller obehörig personal bör inte vistas i lokaler avsedda för komponentframställning. Om sådana besök måste genomföras, ska de ske under uppsikt och besökarna bör få information i förväg och bära skyddskläder.
2.15. Det är ledningens ansvar att informera personalen om betydelse av adekvat hygien (särskilt handhygien) och enskildas hälsotillstånd för blodkomponenters kvalitet (t.ex. vid tappning). Ledningen ska säkerställa att personalen rapporterar relevanta hälsoproblem. Dessa bestämmelser bör förstås och följas av alla anställda. Parsonalen bör instrueras när och hur de ska tvätta händerna.
2.16. Åtgärder bör vidtas för att så långt det är praktiskt möjligt säkerställa att ingen personal med smittsam sjukdom eller öppna sår arbetar med komponentframställning. Personalen uppmanas rapportera sådana tillstånd. Läkarundersökning bör erbjudas vid behov.
2.17. Det bör finnas riktlinjer för bärande av skyddsplagg inom de olika områdena.
2.18. Det är förbjudet att äta, dricka, snusa eller röka samt att förvara privata livsmedel eller drycker i lokalerna för blodgivning, komponentframställning eller analyser.
3.1.1. Lokaler, inbegripet mobila enheter, skall anpassas och underhållas så att de passar verksamheten. Lokalerna skall vara utformade så att arbetet kan utföras i logisk följd för att minimera riskerna för misstag. De skall vara lätta att städa och underhålla för att minimera risken för kontaminering. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.1).
3.1.2. Lokalernas belysning, temperatur, luftfuktighet och ventilation bör vara sådan att blodkomponenter inte påverkas (direkt eller indirekt) och att utrustningen kan fungera korrekt.
3.1.3. Lokalerna bör utformas och utrustas så att de skyddas mot insekter eller andra djur.
3.1.4. Obehöriga ska ej äga tillträde. Lokaler för framställning, förvaring och kvalitetskontroll av blodkomponenter samt laboratorier bör inte vara genomgångsrum.
3.1.5. Det ska vara lätt att underhålla och rengöra lokalerna. Öppna avlopp bör undvikas.
3.1.6. De krav som ställs på temperatur och fuktighet i framställningsutrymmena måste vara avpassade efter de arbetsmoment som utförs och ta hänsyn till den yttre miljön.
3.1.7. Lokalerna bör ha lämplig belysning.
3.1.8. Provtagning av komponent får utföras i framställningslokalen förutsatt att det inte medför någon risk för andra komponenter.
3.2.1. Det skall finnas ett utrymme där personliga intervjuer och samtal för att bedöma om individen kan accepteras som blodgivare kan äga rum enskilt och ostört. Denna plats skall vara avskild från alla utrymmen för framställning av blodkomponenter. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.2).
3.2.2. Lokalerna bör uppfylla kraven för att säkerställa både blodgivares och personalens (gäller även verksamhet med mobila team) hälsa och säkerhet i enlighet med gällande författningar.
3.3.1. Utrymmet där insamling av blod utförs skall vara utformat för säker tappning och med lämplig utrustning för initial behandling av blodgivare som drabbas av biverkningar eller skador i samband med blodgivningen. Lokalerna skall vara utformade så att blodgivarnas och personalens säkerhet garanteras och så att fel undviks under insamlingsförfarandet. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.3).
3.3.2. Lokalers lämplighet för mobila tappningar bedöms enligt följande kriterier:
3.3.2.1. tillräcklig storlek för att garantera givarnas integritet och tillåta effektivt arbete;
3.3.2.2. säkerhet för personal och givare.
3.3.2.3. förekomst av ventilation, elförsörjning, belysning och tillhörande toalett.
3.3.2.4. tillförlitlig kommunikation, utrymme för tillfällig lagring av blod och transport.
3.3.2.5. tillräckliga förrådsutrymmen.
3.3.3. Tappningslokalen och arbetsflödena bör säkerställa att blodgivningen sker i en säker och ren miljö så att risken för fel och mikrobiell kontamination minimeras.
3.3.4. Hanteringen av blodpåsar, tappningsunderlag, etiketter och provrör bör vara rationell och säker.
3.4.1. Det skall finnas ett särskilt utrymme för laboratorieundersökningar som är avskilt från utrymmena för blodgivare och för framställning av blodkomponenter och dit endast behörig personal äger tillträde. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.4).
3.4.2. Laboratorier bör utformas så att de passar för verksamheten så att förväxlingar och föroreningar kan undvikas. Lämpliga förvaringsutrymmen bör finnas för prover och arkivering av relevant information för spårbarhet.
3.4.3. Särskilda bestämmelser kan vara nödvändiga för att skydda känsliga instrument mot vibrationer, elektriska störningar, fukt och extrema temperaturer.
3.5.1. Förvaringsutrymmen skall möjliggöra säker och separat förvaring av olika typer av blod och blodkomponenter och material, inklusive material i karantän, frisläppt material och helblodsenheter och blodkomponenter som tappats enligt särskilda kriterier (t.ex. autolog blodgivning). (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.5.1).
3.5.2. Det skall finnas en handlingsplan i händelse av fel på utrustningen eller strömavbrott i förvaringslokalen. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.3.5.2).
3.5.3. Lagringsutrymmen bör vara rena och fria från skräp, damm och skadedjur (t.ex. insekter, gnagare).
3.5.4. Lagringsutrymmen bör ha tillräcklig kapacitet för att möjliggöra en ordnad lagring av blodkomponenter och material. Karantänställda, frisläppta, returnerade, kasserade eller återkallade blodkomponenter måste kunna åtskiljas. Material, inklusive förpackningsmaterial, bör kunna förvaras på lämpliga sätt.
3.5.5. Lagringsutrymmen bör utformas eller anpassas för att säkerställa goda förvaringsförhållanden. I synnerhet bör de vara rena och torra och temperaturen hållas inom fördefinierade gränser. När särskilda förvaringsanvisningar krävs (t.ex. temperatur, fuktighet) bör dessa uppfyllas, kontrolleras och övervakas. Ett larmsystem bör varna användarna i tid till vid avvikelser från de fördefinierade gränserna.
3.5.6. Mottagnings-och leveransområden bör skydda material och produkter vid olika väderleksomständigheter. Leveransbehållare ska vid behov kunna rengöras före förvaring. Mottagningsområdet ska vara skilt från förvaringsutrymmet.
3.5.7. Karantänområden bör vara tydligt markerade och enbart tillgängliga för behörig personal. De system som kompletterar den fysiska karantänställningen (t. ex. ett datoriserat system) bör ha likvärdig säkerhet.
3.5.8. Kasserade eller återkallade blodkomponenter eller material bör identifieras, separeras och förvaras i åtskilda utrymmen.
3.5.9. Det bör finnas åt säker förvaring av förtryckt förpackningsmaterial och förtryckta etiketter för märkning av blod, blodkomponenter och blodprov.
3.6.1. Personalutrymmen bör vara åtskilda från alla andra rum.
3.6.2. Utrymmen för klädombyte, dusch- och toalettrum bör vara lättillgängliga och anpassade till antalet användare. Toaletter bör inte vara placerade i direkt anslutning till framställningsrummen.
3.6.3. Utrymmen för underhåll av utrustning bör så långt det är möjligt ej vara placerade i framställningslokalen. Om reservdelar och specialverktyg måste förvaras i framställnings- eller laboratorieutrymmet bör de förvaras på en plats som är reserverad för denna användning.
3.7.1. Det skall finnas ett särskilt utrymme för säker hantering av avfall, engångsartiklar som använts under insamling, kontroll och framställning och för blod och blodkomponenter som kasserats (direktiv/2005/62/EG/bilaga 3.6).
3.7.2. Det bör finnas rutiner för att hantera potentiellt smittfarligt avfall.
4.1.1. All utrustning skall valideras, kalibreras och underhållas för att passa avsedd verksamhet. Bruksanvisningar skall finnas tillgängliga och relevant dokumentation skall arkiveras (direktiv/2005/62/EG/bilaga 4.1).
4.1.2. Sådan utrustning skall väljas som minimerar risker för givare, personal eller blodkomponenter (direktiv/2005/62/EG/bilaga 4.2).
4.1.3. Kvalificerad utrustning bör användas i alla validerade processer. Resultaten av kvalificeringen bör dokumenteras. Regelbundet underhåll och kalibrering bör utföras och dokumenteras enligt vedertagna rutiner. Underhållsstatus bör vara tillgänglig för varje utrustning.
4.1.4. All kritisk utrustning bör genomgå regelbundet underhåll för att upptäcka eller förhindra onödiga fel och bibehålla i optimal funktion. Tillverkarens instruktioner bör beaktas. Det bör finnas ett fastställt intervall för underhåll och åtgärder för varje utrustning.
4.1.5. Ny eller reparerad utrustning bör uppfylla kvalificeringskraven när den installeras och den bör godkännas före användning.
4.1.6. Alla förändringar (modifieringar, förbättringar eller kompletteringar) av validerade system och utrustningar bör ske med förändringskontroll. Effekten av varje förändring av systemet eller utrustningen samt dess inverkan på kvalitet och säkerhet bör bedömas för att fastställa omfattningen och bedöma utfallet av den nödvändiga re-valideringen.
4.1.7. Instruktioner för användning, underhåll, service och rengöring bör finnas tillgängliga.
4.1.8. Instruktioner som specificerar de åtgärder som ska vidtas när fel eller brister uppstår, bör vara tillgängliga för varje typ av utrustning.
4.1.9. Endast reagens och material från godkända leverantörer som uppfyller dokumenterade krav och specifikationer bör användas. Kritiska material bör frisläppas av en person som är kvalificerad för uppgiften.
När det är relevant, måste material, reagens och utrustning uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter (som upphäver direktiv 93/42/EEG) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (IVDR) (som upphäver direktiv 98/79/EG) eller uppfylla likvärdiga krav vid införskaffande från länder utanför EU (direktiv 2005/62/EG bilaga 4.3).
4.1.10. Tillverkare av sterila material (t.ex. blodpåsar, anti-koagulantia) bör tillhandahålla ett frisläppningscertifikat för varje parti. Blodverksamhet bör fastställa skriftliga acceptanskriterier för sådana certifikat. De bör innehålla åtminstone namnet på materialet, tillverkaren, överensstämmelse med relevanta krav (t.ex. farmakopén eller föreskrifter för medicintekniska produkter) och bekräftelse på att materialet är sterilt och pyrogenfritt.
4.1.11. Status för material (i karantän, frisläppt, kasserat) ska anges tydligt.
4.1.12. Material och reagens ska förvaras enligt tillverkarens anvisningar och på ett ordnat sätt som möjliggör batch-vis uppdelning och lagerrotation.
4.1.13. Lagring och användning av material bör följa principen "först in först ut" med hänsyn till utgångsdatum.
4.1.14. Inventarieförteckningar skall bevaras för en period som godkänts av den behöriga myndigheten. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 4.4).
4.1.15. Inventarieregister bör vara uppbyggt för att säkerställa spårbarhet om en blodkomponent måste återkallas.
4.1.16. Reparations-och underhållsåtgärder bör inte utgöra någon fara för blodgivaren, personalen eller kvaliteten på blod och blodkomponenterna.
4.1.17. Utrustningen bör utformas eller väljas så att den kan rengöras grundligt (och vid behov saneras). Detta bör ske i enlighet med instruktioner. Utrustningen ska endast förvaras i rent och torrt tillstånd.
4.1.18. Tvätt/rengöringslösningar och utrustning bör väljas och användas så att de inte förorenar.
4.1.19. Utrustningen bör installeras på ett sådant sätt att risk för fel eller kontaminering minimeras.
4.1.20. Delar av utrustning och material som kommer i kontakt med blod och blodkomponenter får inte vara reaktiva, additiva eller adsorberande i sådan utsträckning att blodkomponentens kvalitet påverkas och utgör fara för blodmottagaren.
4.1.21. Vågar och mätutrustning av lämpligt omfång och precision bör finnas tillgängliga. Utrustning för mätning, vägning, registrering och kontroll ska kalibreras och kontrolleras med bestämda mellanrum med hjälp av lämpliga metoder. Lämpliga register över sådana tester bör hållas, inklusive de värden som erhållits före eventuella justeringar. Kalibreringsrapporterna bör ange noggrannheten hos eventuell provningsutrustning och spårbarhet till en nationell standard. Rapporten och/eller kalibreringsintyget bör granskas och beslut om godtagande ska dokumenteras med spårbarhet till den som fattat beslutet. Varje misslyckad kalibrering måste beskrivas i en avvikelserapport och utredas.
4.1.22. Defekt utrustning bör märkas tydligt som sådan och, om möjligt, avlägsnas.
4.2. System för databehandling
4.2.1 När datoriserade system används ska programvara, hårdvara och förfaranden för säkerhetskopiering kontrolleras regelbundet för att säkerställa tillförlitligheten. Systemen ska valideras före användning och upprätthållas i ett validerat tillstånd. Hårdvara och programvara måste skyddas mot obehörig användning eller obehöriga ändringar. Säkerhetskopieringen ska förhindra förlust av eller skada på data vid förväntade och oväntade driftsstopp eller funktionsfel (bilaga till direktiv 2005/62/EG 4.5).
4.2.2. Riskhantering bör tillämpas under datasystemets hela livscykel med hänsyn till patientsäkerhet, dataintegritet och produktkvalitet. I riskhanteringssystemet bör även beslut om val av leverantörer, omfattning av validering och kontroll av dataintegritet ingå, vilket ska grundas på en riktig och dokumenterad riskanalys av datasystemet.
4.2.3 Den behörige användaren bör vidta alla rimliga åtgärder för att säkerställa att systemet utvecklats i enlighet med ett ändamålsenligt kvalitetsledningssystem. Leverantören bör bedömas på lämpligt sätt.
4.2.4 Det bör finnas en aktuell förteckning över alla relevanta system och hur deras funktion uppfyller kraven på god sed. För kritiska system bör en uppdaterad beskrivning av fysiska och logiska arrangemang, dataflöden och gränssnitt med andra system eller processer, förutsättningar för hård- och mjukvara, och säkerhetsåtgärder finnas tillgänglig.
4.2.5 Valideringsdokumentationen och rapporterna bör omfatta de relevanta stegen i datasystemets livscykel. Baserat på den egna riskbedömningen bör den behörige användaren kunna motivera standarder, protokoll, acceptanskriterier, förfaranden och dokumentation.
4.2.6 Vid validering av skräddarsydda eller kundanpassade datoriserade system bör en process tillämpas som säkerställer formell bedömning och rapportering av kvalitet och prestanda för alla stadier i systemets livscykel.
4.2.7 Stöd för lämpliga testmetoder och testscenarier bör uppvisas. I synnerhet bör systemets parametergränser, datagränser och felhantering beaktas. För automatiserade testverktyg och testmiljöer bör det finnas dokumenterad bedömning av deras tillräcklighet.
4.2.8 När data överförs till ett annat dataformat eller system bör valideringen omfatta kontroll av att data inte ändras i värde och/eller betydelse under överföringen.
4.2.9 För att minimera risker bör datoriserade system för elektroniskt utbyte av uppgifter med andra system innehålla lämpliga inbyggda kontroller för korrekt och säker mottagning och behandling av data.
4.2.10 För kritiska data som matas in manuellt bör ytterligare en kontroll utföras av att uppgifterna är korrekta. Denna kontroll kan utföras av en annan användare eller med en validerad elektronisk rutin. De potentiellt allvarliga konsekvenserna av felaktiga eller felaktigt registrerade data i ett system ska täckas av riskhanteringen.
4.2.11 Systemen bör alltid underhållas korrekt. Underhållsplaner för hårdvara och mjukvara bör utvecklas, implementeras och dokumenteras.
4.2.12 Alla relevanta uppgifter bör säkerhetskopieras regelbundet. Förmågan att säkerhetskopiera data med bibehållen integritet och noggrannhet samt förmågan att återställa data bör kontrolleras (valideras) och övervakas regelbundet.
4.2.13 Efter en riskbedömning kan man överväga att bygga in ett register över ändringar och strykningar som är relevanta för god sed, att generera ett ”verifieringsspår” i systemet.
Ändring eller radering av sådana relevanta data ska dokumenteras. Verifieringsspår måste vara tillgängliga, kunna konverteras till ett allmänt begriplig format och regelbundet granskas.
4.2.14 Ändringar i datoriserade system bör valideras. Tillämplig dokumentation bör revideras och relevant personal utbildas på lämpligt sätt, innan någon ändring införs för rutinmässig användning. Datoriserade system bör bibehållas i ett validerat skick. Det innebär användartester för att visa att systemet fungerar korrekt för alla specificerade funktioner, både efter installationen och efter eventuella systemändringar.
4.2.15 Alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att säkerställa skyddet av data. Skyddsåtgärder mot obehöriga tillägg, radering eller ändringar av uppgifter och överföring av information ska finnas. Detta behövs för att analysera avvikande data och för att förhindra obehörigt röjande av information.
4.2.16 Data bör skyddas mot både fysiska och elektroniska skador. Lagrade data bör kontrolleras avseende tillgänglighet, läsbarhet och korrekthet. Datatillgången bör säkerställas under hela lagringsperioden.
4.2.17. Fysiska och/eller logiska kontrollsystem bör finnas, så att enbart behöriga personer har tillgång till datasystemen. Lämpliga metoder för att förhindra obehörigt tillträde till systemet kan innefatta användning av nycklar, passerkort, personliga koder med lösenord, biometri eller begränsad tillgång till datorutrustning och datalagringsområde.
4.2.18 Det bör finnas en användarhierarki för åtkomst till att mata in, ändra, läsa eller skriva ut data.
4.2.19 Förvaltningssystem för data och dokument bör utformas så att det registrerar uppgifter om de användare som för in, ändrar, bekräftar eller raderar uppgifter, inklusive datum och klockslag.
4.2.20 Skapande, ändring och annullering av åtkomstbehörigheter bör registreras.
4.2.21 Elektroniska register får undertecknas elektroniskt. Elektroniska signaturer förväntas:
4.2.21.1. ha samma betydelse som handskrivna signaturer inom företagets gränser,
4.2.21.2 vara permanent kopplade till sina respektive register,
4.2.21.3 ange tid och datum då de tillämpades.
4.2.22 För att garantera tillgänglighet till datoriserade system som stöder kritiska processer bör åtgärder vidtas för att säkra ett kontinuerligt stöd för dessa processer vid systemhaveri (t.ex. ett manuellt eller alternativt system). Den tid som krävs för att reservrutinen ska vara i drift beror på risken och måste vara tillämplig för det system och den process som stöds. Åtgärderna bör vara tillräckligt väl dokumenterade och testade.
4.2.23 Data bör arkiveras. Data bör kontrolleras avseende tillgänglighet, läsbarhet och integritet. När relevanta ändringar ska göras i systemet (t.ex. datorutrustning eller program), ska förmågan att hämta data vara tryggad och testad.
4.2.24 Datasystem för att kontrollera beslut om inventering och frisläppning av blodkomponenter ska förhindra att karantänställt blod eller blodkomponenter frisläpps. Det bör finnas mekanismer för att förhindra framställning och frisläppning av blodkomponenter från en avstängd givare.
4.3.1.1. Lokaler och utrustning måste vara kvalificerade innan de tas i bruk. System, arbetsprocesser och tester bör valideras, vilket innebär en bredare genomgång. I detta dokument används termen validering i en generisk bemärkelse och omfattar även kvalificering.
4.3.1.2 Principerna för kvalificering och validering är tillämpliga för framställning, distribution och utlämning av blodkomponenter. Det är ett krav enligt god sed att blodverksamheter och sjukhusblodbanker, under blodkomponenternas livscykel, kontrollerar de kritiska aspekterna av hanteringen och tillhörande processer. Alla planerade förändringar av anläggningar, utrustning, verktyg och processer bör vara formellt dokumenterade, och all inverkan på blodkomponenternas kvalitet bör vara validerad.
4.3.1.3 Riskhantering, som är en systematisk process för bedömning, kontroll, granskning och rapportering av kvalitetsriskerna under blodkomponentens livscykel, bör tillämpas. Omfattningen av validering av lokaler, utrustning, verktyg och arbetsprocesser bör grundas på en dokumenterad riskbedömning.
4.3.1.4 Data som erhållits från externa källor får användas i valideringsstudier under förutsättning att tillvägagångssättet för datainsamlingen varit rimlig och säker och att tillräckliga kontroller har genomförts.
4.3.2.1. Alla valideringsaktiviteter bör planeras med hänsyn till lokalernas, utrustningens, verktygens, arbetsprocessens och blodkomponentens livscykel.
4.3.2.2. Valideringsaktiviteter bör endast utföras av behörig personal som följer godkända förfaranden och rapporterar enligt kvalitetssystemet. Det bör finnas lämplig tillsyn över valideringsobjektets hela livscykel.
4.3.2.3. De viktigaste delarna av programmet för blodverksamhetens validering bör definieras och dokumenteras i en valideringsmasterplan (VMP) eller motsvarande dokument.
4.3.2.4. VMP eller motsvarande dokument ska ange valideringssystemet och inkludera följande:
4.3.2.4.1. valideringspolicy;
4.3.2.4.2. organisationen, med roller och ansvar för valideringsverksamhet;
4.3.2.4.3. beskrivning av lokaler, utrustning, system, arbetsprocesser och aktuellt status avseende validering;
4.3.2.4.4. ändringskontroll och avvikelsehantering för validering;
4.3.2.4.5. vägledning för utveckling av acceptanskriterier.
4.3.2.4.6. hänvisningar till befintliga dokument.
4.3.2.4.7. valideringsstrategi, inklusive re-kvalificering, i tillämpliga fall.
4.3.2.5. Separata valideringsplaner kan behövas för stora och komplexa projekt Dokumentationen bör vara spårbar i VMP.
4.3.2.6. Riskhantering bör användas i valideringsarbetet. Med ökad kunskap och förståelse för eventuella förändringar under valideringsfasen bör riskbedömningarna upprepas vid behov. Det sätt på vilket riskbedömningaranvänds för att stödja valideringsarbetet bör dokumenteras.
4.3.2.7 Kontroller bör ingå i valideringsarbetet för att säkerställa datakvaliteten.
4.3.3. Dokumentation inklusive VMP
4.3.3.1 Bra dokumentationspraxis (Good documentary practice, GDP) är viktig under hela arbetsprocessens, blodkomponentens livscykel och hela perioden för lagstadgad spårbarhet. Valideringsprotokoll bör utarbetas som anger hur validering ska utföras och som definierar kritiska system, parametrar och acceptanskriterier.
4.3.3.2. Alla dokument som upprättas under arbetet bör godkännas av behörig personal.
4.3.3.3. Kvalifikationshandlingar kan kombineras, i förekommande fall, t. ex. installationskvalifikation (installation qualification, IQ) och operationell kvalifikation (operational qualification, OQ).
4.3.3.4. Varje viktig ändring av protokollet, t. ex. acceptanskriterier, driftsparametrar etc., bör dokumenteras som en avvikelse och motiveras enligt beprövade metoder.
4.3.3.5. Sambandet mellan dokument i komplexa valideringsprojekt bör vara klart definierat.
4.3.3.6. Om valideringsprotokoll och annan dokumentation tillhandahålls av en tredje part som levererar valideringstjänster, bör behörig personal vid blodverksamheten bekräfta lämplighet och överensstämmelse med interna förfaranden före godkännandet. Leverantörsprotokoll kan kompletteras med ytterligare dokumentation/testprotokoll före användning.
4.3.3.7. Resultat som inte uppfyller fördefinierade acceptanskriterier bör registreras som en avvikelse och undersökas i enlighet med lokala rutiner. Eventuella konsekvenser för valideringen bör diskuteras i en rapport.
4.3.3.8. Granskningen och slutsatserna av valideringen bör rapporteras och de resultat som erhållits jämföras med acceptanskriterierna. Eventuella senare ändringar av acceptanskriterierna bör vara beprövade och resultatet av valideringen ska sammanfattas.
4.3.3.9. Fortsättning till nästa steg i kvalificerings-och valideringsprocessen bör godkännas av behörig personal, antingen som en del av godkännandet av valideringsrapporten eller som ett separat sammanfattande dokument. Begränsat godkännande att gå vidare till nästa kvalificeringsfas kan ges även om vissa acceptanskriterier eller avvikelser ännu inte har uppfyllts eller granskats och utretts och om bedömningen är att det inte medför någon betydande negativ inverkan på nästa aktivitet. Bedömning och beslut ska dokumenteras.
4.3.4.1. I kvalificeringsarbetet bör alla steg beaktas alltifrån den första specifikationen av användarkrav fram till att den rutinmässig användning av utrustningen, lokalerna eller systemet avslutas. De viktigaste stegen och vissa nyckelkriterier (även om dessa kriterier kan skilja sig mellan enskilda projekt) som kan ingå i varje steg anges nedan.
4.3.4.2. Användarkraven för utrustning, lokaler, verktyg eller system bör definieras i en specifikation. Väsentliga kvalitetskrav måste byggas in i detta skede. Risker som identifieras måste bedömas för att mildras till en acceptabel nivå. Denna specifikation bör vara en referenspunkt under hela valideringens livscykel.
4.3.4.3. Nästa steg i valideringen av nya lokaler, system eller utrustningar är kvalificering av föreslagen design (design qualification, DQ), dvs. ritningar, modeller och beskrivningar. Detta innefattar genomgång och dokumentation av att konstruktionen överensstämmer med god sed (dvs. konstruktionen är lämplig för det avsedda ändamålet). Specifikationen för användarkrav bör kontrolleras under konstruktionens kvalificering.
4.3.4.4. Factory AcceptansTest (FAT)/Site AcceptansTest (SAT): utrustning, särskilt om den innehåller ny eller komplicerad teknik, kan utvärderas, om tillämpligt, hos säljaren före leverans. Före en installation bör det bekräftas att utrustningen uppfyller de specificerade användarkraven. Detta får göras hos leverantören. När så är lämpligt och motiverat, kan dokumentationsgranskning och vissa tester utföras som FAT eller i andra kvalifikationssteg hos leverantören utan att behöva upprepa hos blodverksamheten om det kan visas att funktionen inte påverkas av transport och installation. FAT kan kompletteras med utförandet av en SAT efter mottagandet av utrustningen på blodverksamheten.
4.3.4.5. IQ bör utföras på nya eller modifierade lokaler, system och utrustningar. IQ bör inkludera, men är inte begränsat till, följande:
4.3.4.5.1. installationer av moduler, utrustningar, rörledningar, underhåll och instrument, vilka kontrolleras mot aktuella tekniska ritningar och specifikationer,
4.3.4.5.2. kontroll av installationen mot fördefinierade kriterier.
4.3.4.5.3. insamling och sammanställning av leverantörens drifts-och arbetsinstruktioner samt underhållskrav.
4.3.4.5.4. kalibreringskrav.
4.3.4.5.5. verifiering av material.
4.3.4.6. Slutförandet av en lyckad OQ bör möjliggöra överlåtande och ibruktagande av kalibrerings-, drifts-och rengöringsrutiner, operatörsutbildning och förebyggande underhåll. OQ följer normalt IQ men beroende på komplexiteten i utrustningen, kan det utföras som en kombinerad installation/operationell kvalificering (IOQ). OQ bör inkludera, men är inte begränsat till, följande:
4.3.4.6.1. tester som baseras på kunskap om arbetsprocesserna, systemen och utrustningarna för att säkerställa att systemet fungerar som avsett;
4.3.4.6.2. tester för att identifiera övre och nedre gränser för avsedd drift inklusive "worst-case"-scenarios.
4.3.4.7. Driftskvalificering (Performance Qualification, PQ). Även om PQ beskrivs som en separat aktivitet, kan det i vissa fall vara lämpligt att utföra den tillsammans med OQ eller processvalidering. PQ bör följa framgångsrik avslutning av IQ och OQ. PQ bör inkludera, men är inte begränsat till, följande:
4.3.4.7.1. tester med användning av material, substitut eller simulerade blodkomponenter med likvärdiga egenskaper under normal drift och ”worst-case” scenarios. Antalet tester bör vara rimligt.
4.3.4.7.2. testerna bör omfatta åsatt referensområde, såvida det inte finns dokumentation som kan styrka att referensområdet är korrekt.
4.3.3.1 Bra dokumentationspraxis (Good documentary practice, GDP) är viktig under hela arbetsprocessens, blodkomponentens livscykel och hela perioden för lagstadgad spårbarhet. Valideringsprotokoll bör utarbetas som anger hur validering ska utföras och som definierar kritiska system, parametrar och acceptanskriterier.
4.3.3.2. Alla dokument som upprättas under arbetet bör godkännas av behörig personal.
4.3.3.3. Kvalifikationshandlingar kan kombineras, i förekommande fall, t. ex. installationskvalifikation (installation qualification, IQ) och operationell kvalifikation (operational qualification, OQ).
4.3.3.4. Varje viktig ändring av protokollet, t. ex. acceptanskriterier, driftsparametrar etc., bör dokumenteras som en avvikelse och motiveras enligt beprövade metoder.
4.3.3.5. Sambandet och länkarna mellan dokumenten i komplexa valideringsprojekt bör vara klart definierade.
4.3.3.6. Om valideringsprotokoll och annan dokumentation tillhandahålls av en tredje part som levererar valideringstjänster, bör behörig personal vid blodverksamheten bekräfta lämplighet och överensstämmelse med interna förfaranden före godkännandet. Leverantörsprotokoll kan kompletteras med ytterligare dokumentation/testprotokoll före användning.
4.3.3.7. Resultat som inte uppfyller fördefinierade acceptanskriterier bör registreras som en avvikelse och undersökas i enlighet med lokala rutiner. Eventuella konsekvenser för valideringen bör diskuteras i en rapport.
4.3.3.8. Granskningen och slutsatserna av valideringen bör rapporteras och de resultat som erhållits jämföras med acceptanskriterierna. Eventuella senare ändringar av acceptanskriterierna bör vara beprövade och resultatet av valideringen ska sammanfattas.
4.3.3.9. Fortsättning till nästa steg i kvalificerings-och valideringsprocessen bör godkännas av behörig personal, antingen som en del av godkännandet av valideringsrapporten eller som ett separat sammanfattande dokument. Begränsat godkännande att gå vidare till nästa kvalificeringsfas kan ges även om vissa acceptanskriterier eller avvikelser ännu inte har uppfyllts eller granskats och utretts och om bedömningen är att det inte medför någon betydande negativ inverkan på nästa aktivitet. Bedömning och beslut ska dokumenteras.
4.3.5.1 Utrustning, lokaler och system bör utvärderas med lämplig frekvens för att bekräfta att ställda krav uppfylls.
4.3.5.2 Re-kvalificering bör utföras enligt plan med i förväg bestämda utvärderingskrav. Riskerna med små förändringar över tid bör bedömas.
4.4.1.1. De krav och principer som beskrivs i detta avsnitt är tillämpliga på framställning och frisläppning av blodkomponenter. De omfattar valideringen av nya och modifierade processer eller nya lokaler. I detta avsnitt förutsätts att det finns en stabil rutin som en förutsättning för en processvalidering.
4.4.1.2. Processerna bör visa sig vara stabila och säkerställa en jämn blodkomponentkvalitet före distribution och rutinmässig klinisk användning. Processerna bör valideras prospektivt, där så är möjligt. Retrospektiv validering är inte längre ett acceptabelt tillvägagångssätt.
4.4.1.3. Processvalidering av nya blodkomponenter bör omfatta alla framställningssteg och -ställen. En beprövad valideringsmetod som också omfattar riskbedömning, kunskap från utvecklingsarbete och kontinuerlig statistisk processkontroll kan vara lämplig för nya blodkomponenter. Designen förutsätter att den utförda valideringen är representativ för alla framställningssätt och - ställen.
4.4.1.4. När man flyttar framställningen av blodkomponenter från en lokal till en annan eller inom samma lokal, kan man reducera antalet blodkomponenter som ska användas för processvalidering. Beslutet grundar sig på befintlig processkunskap och underlagen från tidigare genomförda valideringar. Samma resonemang kan användas för blodpåsar med nya storlekar/volymer, om det är motiverat.
4.4.1.5. Processvalideringen bör säkerställa att alla kvalitetskriterier och processparametrar, som är viktiga för blodkomponenters kvalitet konsekvent kan tillgodoses. Ett kritiskt kvalitetskriterium (critical quality attribute, CQA) är en fysikalisk, kemisk, biologisk eller mikrobiologisk egenskap som bör ligga inom en godkänd gräns, intervall eller fördelning för att säkerställa önskad komponentkvalitet. En kritisk processparameter (critical process parameter, CPP) är en processparameter vars variabilitet påverkar ett kritiskt kvalitetskriterium och som därför bör övervakas eller kontrolleras för att säkerställa att processen ger önskad kvalitet. Grunden för bedömningen av vilka processparametrar och kvalitetskriterier som kan anses vara kritiska eller icke-kritiska bör dokumenteras, efter genomförd riskbedömning.
4.4.1.6. De lokaler, system och utrustningar som ska användas bör vara kvalificerade före användning och analytiska testmetoder bör valideras. Lokaler, system, utrustning och processer bör regelbundet utvärderas för att säkerställa att de fortfarande fungerar som avsett.
4.4.1.7. Kunskap från utvecklingsarbetet eller från andra källor bör ligga till grund för valideringen.
4.4.1.8. Under processen kan en mängd olika personer bli inblandade i framställningsarbetet. Framställningspersonal bör delta i valideringsprocessen.
4.4.1.9. Leverantörer av kritiskt material bör vara kvalificerade före processvalideringens början. Om så inte är fallet, bör detta motiveras och dokumenteras i en riskbedömning.
4.4.1.10. Om blodkomponenter som framställts under processvalideringen ska kunna frisläppas för klinisk användning bör detta vara bestämt på förhand. De förhållanden under vilka de framställts bör uppfylla kraven på god sed och kriterierna för godkännande. Man måste kunna ta hänsyn till eventuella ytterligare kriterier.
4.4.2.1. I undantagsfall och om det finns ett starkt nytta-riskförhållande för patienten och systematisk kontroll att varje blodkomponent till patienten uppfyller ställda krav, kan det vara acceptabelt att utföra samtidig validering och inte först göra en verifiering före rutinproduktion. Beslutet att genomföra samtidiga valideringar bör godkännas av behörig personal och dokumenteras i VMP.
4.4.2.2. När man startar samtidig validering måste man säkerställa att det kommer att finnas tillräckliga data för att kunna dra slutsatsen att en given blodkomponent uppfyller de fastställda acceptanskriterierna. Resultaten och slutsatserna bör dokumenteras och vara tillgängliga för ansvarig person innan de frisläpps för klinisk användning.
4.4.3.1. Med hjälp av detta tillvägagångssätt kan ett antal blodkomponenter framställas enligt de föreslagna nya villkoren. Antalet framställda komponenter, antalet prov för tester och antalet iakttagelser bör grundas på principer för riskhantering och vara tillräckligt stort för att fastställa det normala intervallet för variationer och trender och för att ge tillräckliga data för utvärdering. Varje blodverksamhet bör fastställa och motivera det antal blodkomponenter som behövs för att visa att det är möjligt att på ett konsekvent sätt leverera blodkomponenter av hög kvalitet.
4.4.3.2 Framställning av blodkomponenter under valideringsfasen bör återspegla det antal som avses produceras under normala förhållanden.
4.4.3.3 Ett valideringsprotokoll bör utarbetas som definierar de kritiska processparametrarna (critical process parameters, CPP), kritiska kvalitetskriterier (critical quality attributes, CQA) och tillhörande acceptanskriterier som bör baseras på utvecklingsdata eller dokumenterad processkunskap.
4.4.3.4 Valideringsprotokollet bör inkludera, men är inte begränsade till följande:
4.4.3.4.1. kort beskrivning av arbetsprocessen;
4.4.3.4.2. funktioner och ansvarsområden.
4.4.3.4.3. sammanfattning av de kvalitetskriterier som ska undersökas.
4.4.3.4.4. sammanfattning av kritiska processparametrar och tillhörande gränser.
4.4.3.4.5. sammanfattning av andra (icke-kritiska) kriterier och parametrar som kommer att undersökas eller övervakas under valideringsaktiviteten och skälen till att de tas med.
4.4.3.4.6. förteckning över utrustning/lokaler/personal som ska användas (inklusive utrustning för mätning/övervakning/registrering) tillsammans med kalibreringsstatus.
4.4.3.4.7. förteckning över analytiska metoder och metodvalidering, vid behov.
4.4.3.4.8. föreslagna processkontroller med acceptanskriterier med motivation
4.4.3.4.9. ytterligare tester med acceptanskriterier.
4.4.3.4.10. provtagningsplan och logiken bakom den,
4.4.3.4.11. metoder för att registrera och utvärdera resultat;
4.4.3.4.12. process för frisläppning
4.4.3.4.13. slutsats.
4.4.4.1. Vid rutinmässig komponentframställning bör kvalitetskontroller, utförda enligt statistisk processkontroll, ge bevis för att processen är under kontroll.
4.4.4.2. Alla kritiska processer bör ständigt övervakas och regelbundet utvärderas för att bekräfta att de fortfarande är giltiga. Om ingen betydande förändring har gjorts, kan en genomgång som visar att processen uppfyller de föreskrivna kraven anses godtagbar i stället för att utföra en re-validering.
4.4.4.3. Blodverksamheterna bör övervaka blodkomponenterna med komponentkontroller med användning av statistisk processkontroll för att säkerställa att kvaliteten upprätthålls och för att utvärdera relevanta trender.
4.4.4.4. Omfattningen och frekvensen av processvalideringen bör ses över regelbundet. Det vara lämpligt att ändra kraven med hänsyn till erfarenhet och utfall.
4.4.4.5. Processkontrollen bör genomföras enligt ett godkänt protokoll eller motsvarande och resultaten dokumenteras i en rapport eller motsvarande. Statistiska verktyg bör vid behov användas för att stödja eventuella slutsatser när det gäller variabilitet och förmåga för att säkerställa att en viss process är under kontroll.
4.4.4.6. Följande rutiner är nödvändiga för att upprätthålla kontroll:
4.4.4.6.1. kalibrering och monitorering.
4.4.4.6.2. förebyggande underhåll.
4.4.4.6.3. kompetensbevarande utbildning;
4.4.4.6.4. re-kvalificering av leverantörer;
4.4.4.6.5. periodisk granskning.
4.4.4.6.6. övervakning av prestanda.
4.4.4.6.7. nedläggning av system.
4.4.4.7. Bedömningen av att framställningsprocessen konsekvent uppfyller fastställda krav dokumenteras i ett system för kvalitetskontroll. Förändringar över tid (trender) bör bedömas och vid behov åtgärdas.
4.4.4.8. Förändringskontroll, dokumentgenomgång och kvalitetskontrollförfaranden är hjälpmedel för att se till att processen är under kontroll.
4.5.1. Alla analytiska testmetoder som används vid kvalificering eller validering bör valideras med lämpliga detektions-och kvantifieringsgränser enligt definitionen i 11.2 när så krävs
4.5.2. När mikrobiell testning av blodkomponenter utförs, bör metoden valideras för att bekräfta att komponenten eller resterna, t. ex. antibiotika, inte påverkar analysen och påverkar påvisandet av mikroorganismer.
4.6.1. Förändringskontroll bör säkerställa att man tar fram tillräckliga uppgifter för att visa att den reviderade processen resulterar i en blodkomponent av önskad kvalitet i enlighet med godkända specifikationer. Stödjande data, t. ex. kopior av handlingar, bör granskas för att bekräfta att effekterna har bedömts före godkännandet.
4.6.2. Skriftliga förfaranden bör finnas för att beskriva de åtgärder som ska vidtas när en planerad ändring föreslås för ett utgångsmaterial, specifikation av blodkomponenter, process, utrustning, lokal, produktsortiment, produktions-eller provningsmetod eller andra förändringar som kan påverka givarnas säkerhet, kvaliteten på blodkomponenter eller processens reproducerbarhet.
4.6.3. Ändringar bör godkännas av ansvarig person eller annan relevant befattningshavare i enlighet med blodverksamhetens kvalitetssystem.
4.6.4. Riskbedömning bör användas för att utvärdera planerade förändringar för att fastställa dess potentiella inverkan på blodkomponenternas kvalitet, blodverksamhetens kvalitetssystem, dokumentation, validering, tillstånd, kalibrering, underhåll och på alla andra system för att undvika oavsiktliga konsekvenser och planera för alla nödvändiga processvaliderings-, verifierings- eller re-kvalificeringsinsatser.
4.6.5. Efter genomförandet bör, där så är lämpligt, en utvärdering göras av hur effektiv ändringen genomförts och för att bekräfta att ändringen har lyckats.
4.6.6. Vissa ändringar kan kräva anmälan eller tillstånd från en nationell tilsynsmyndighet.
4.7.1.1. Det ska finnas rutiner för inköp av utrustning och material. I rutinerna bör krav anges för att upprätta och granska avtal om leverans av utrustning och material.
4.7.1.2. Avtalsprocessen bör omfatta följande:
4.7.1.2.1. kontroller innan kontraktet tilldelas för att säkerställa att leverantörerna uppfyller blodverksamhetens behov.
4.7.1.2.2. kontroller av mottagna varor för att bekräfta att de uppfyller specifikationerna.
4.7.1.2.3. krav på att tillverkarna tillhandahåller ett analyscertifikat för kritiskt material,
4.7.1.2.4. kontroller för att säkerställa att varorna i bruk fortsätter att uppfylla specifikationerna.
4.7.1.2.5. regelbunden kontakt med leverantörer för hjälp med att förstå och lösa problem;
4.7.1.2.6. regelbundna revisioner.
4.7.1.3. Kvalificering eller rekvalificering av utrustning bör ske i följande situationer:
4.7.1.3.1. när ny utrustning ska tas i bruk bör bedömningen omfatta konstruktion, installation, drifts-kvalifikation och prestanda samt fullständiga valideringsuppgifter från tillverkaren,
4.7.1.3.2. efter eventuella omlokaliseringar, reparationer eller justeringar som kan påverka utrustningens funktion,
4.7.1.3.3. alltid när det uppstår tvivel om utrustningen någonsin fungerat korrekt.
4.7.1.4. Om kvaliteten, säkerheten eller effekten av blodkomponenten bedöms påverkas av fel eller avvikande hantering bör en riskbedömning utföras för att fastställa inverkan på komponenter som redan distribuerats eller lagras och som kan ha påverkats av respektive fel eller avvikelse. Beslut och åtgärder bör vidtas i enlighet med resultatet av riskbedömningen och bör dokumenteras.
4.7.2.1. Det är nödvändigt att ha en rutin för att säkerställa att kalibrerings- och övervakningsprogrammen är adekvata och att kvalificerad personal finns tillgänglig för genomförandet. En kalibrerings-och övervakningsplan bör användas för att fastställa kraven för att upprätta och genomföra ett kalibreringsprogram inkluderande övervakningsfrekvensen.
4.7.2.2. Trendanalyser av kalibrerings-och övervakningsresultat bör utföras fortlöpande. Intervall för kalibrering och övervakning bör fastställas för varje utrustning för att uppnå och upprätthålla en önskad noggrannhets- och kvalitetsnivå. Kalibrerings-och övervakningsrutinen bör baseras på en ¬internationell standard. Kalibreringsstatus för all utrustning som kräver kalibrering ska vara lätt tillgänglig.
4.7.2.3. För att säkerställa prestanda hos ett system eller en utrustning bör en övervakningsplan¬ implementeras. Planen bör ta hänsyn till systemets eller utrustningens kritiska betydelse och bör beskriva övervakning, felmeddelande och förslag till problemlösning. När en ovanlig händelse inträffar bör personalen följa felmeddelandet. Det bör beskriva åtgärder som ska vidtas av berörd personal och eventuellt ytterligare åtgärder för att lösa problemet och göra en riskbedömning av berörda blodkomponenter. Beroende på hur allvarligt problemet är och hur kritiskt systemet eller utrustningen är kan ett back-up system behövas för att hålla processen eller systemet i drift.
4.7.2.4. Förutom tester som utvärderar lämpligheten av de genomförda ändringarna, bör tillräcklig validering utföras på hela systemet för att visa att delar av systemet som inte berörts av förändringen inte påverkats negativt.
4.7.2.5. Utbildningsprogrammet bör kritiskt omprövas för eventuella förändringar i lokaler, utrustning eller processer. Utbildningsdokumentation (inklusive planer och protokoll för utbildningsstatus) bör säkerställa att utbildningsbehoven identifieras, planeras, levereras och dokumenteras för underhåll av validerade system och utrustning.
4.7.2.6. En leverantörs förmåga att upprätthålla stödet för ett system eller en utrustning bör regelbundet bedömas, särskilt för att förutse svagheter i tjänsterna eller eventuella förändringar i systemet, utrustningen eller leverantörsbyte. Periodiciteten och detaljerna i ¬kvalificeringsprocessen beror på risknivån för systemet eller utrustningen och bör planeras för varje leverantör.
4.7.2.7. Man bör säkerställa att dokumentationen för systemet eller utrustningen är fullständig, aktuell och korrekt. Bedömningen bör dokumenteras. När avvikelser eller problem upptäcks bör åtgärder identifieras, prioriteras, planeras och genomföras.
5.1.1. Dokumentation utgör en väsentlig del av kvalitetssystemet och är en nyckelfaktor för arbete i enlighet med kraven på god sed. De olika typer av dokument och media som används bör definieras i blodverksamhetens kvalitetssystem.
5.1.2. Dokumentationen kan finnas i olika former: pappersbaserade, elektroniska eller som foton. Huvudsyftet med systemet¬ bör vara att dokumentera, kontrollera, övervaka och registrera all verksamhet som direkt eller indirekt påverkar alla aspekter av kvalitet och säkerhet för blod och blodkomponenter samt alla härledda läkemedel. Kvalitetssystemet bör vara tillräckligt detaljerat för att underlätta gemensam förståelse av kraven, adekvat registrering inom de olika arbetsprocesserna och bedömning av observationer, så att den löpande tillämpningen av kraven kan påvisas.
5.1.3. Det finns två huvudtyper av dokument: instruktioner (anvisningar, krav) och rapporter. Man bör välja rätt dokumenttyp för arbetet. Kontroller bör genomföras för att säkerställa dokumentens riktighet, integritet, tillgänglighet och läsbarhet. Instruktionerna ska vara korrekta och tillgängliga skriftligt. Termen "skriftlig": registrerad eller dokumenterad i läsbart format.
5.2.1. Dokument som fastställer specifikationer, förfaranden och protokoll för all verksamhet som utförs på blodcentralen skall finnas tillgängliga och uppdateras. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 5.1).
5.2.2. Instruktioner (anvisningar eller krav)
5.2.2.1. Instruktionerna beskriver i detalj de krav som blod och blodkomponenter eller det material som används vid komponenternas framställning och distribution bör uppfylla. De tjänar som underlag för kvalitetsbedömning (de specifikationer som finns i kapitel 5 Monografier i Guiden får användas).
5.2.2.2. Instruktionerna ska specificera alla utgångsmaterial, utrustning och datoriserade system (när sådana finns) som ska användas och ange alla provtagnings- och testmoment. När så är lämpligt bör processkontroller anges, tillsammans med acceptanskriterier.
5.2.2.3. Instruktioner ger anvisningar för att utföra vissa åtgärder.
5.2.2.4. Protokoll ger stöd för att utföra vissa begränsade åtgärder och registrera resultaten (t.ex. valideringsprotokoll).
5.2.2.5. Avtalsparternas tekniska avtal för extern verksamhet.
5.2.3. Rapporter
5.2.3.1. I rapporter kan följsamheten med instruktioner bedömas, till exempel aktiviteter, händelser, utredningar och, för framställda blodkomponenter, varje enhets historik (inklusive dess distribution). Posterna innehåller rådata som kan användas för att generera andra rapporter. För elektroniska register bör behöriga användare definiera vilka uppgifter som ska användas som rådata. Alla uppgifter som ligger till grund för kvalitetsbeslut bör definieras som "rådata".
5.2.3.2. Analyscertifikat ger en sammanfattning av testresultaten på stickprov av reagens, produkter eller material, tillsammans med en utvärdering av överensstämmelsen med angiven specifikation.
5.2.3.3. Rapporter dokumenterar genomförandet av projekt eller utredningar, tillsammans med resultat, slutsatser och rekommendationer.
5.3.1. Alla typer av dokument bör definieras och följas. Samma krav gäller för alla former av dokument. Komplexa system måste kunna förstås, vara väl dokumenterade och validerade, och adekvata kontroller bör vara på plats. Många dokument (instruktioner och/eller rapporter) kan finnas i hybridformer (dvs. vissa delar är elektroniska och andra är pappersbaserade). Relationer och kontrollåtgärder för samlings(master-)dokument, officiella kopior, datahantering och register måste anges för både hybrid-¬ och homogena dokument¬system.
5.3.2. Ett system för dokumentkontroll måste upprättas för granskning, revideringshistorik och arkivering. Lämpliga kontroller för elektroniska dokument, såsom mallar, formulär och samlingsdokument, bör införas. Lämpliga kontroller bör införas för att säkerställa dokumentationens integritet under hela arkiveringsperioden.
5.3.3. Dokumenten bör utformas, förberedas, granskas och distribueras omsorgsfullt. Vid framställning av arbetsdokument från samlingsdokumenten får inte fel uppstå i kopieringsprocessen.
5.3.4. Handlingar som innehåller instruktioner bör godkännas, undertecknas och dateras av behöriga befattningshavare. Detta kan också ske elektroniskt. Dokumenten ska ha otvetydigt innehåll och vara unikt identifierbara. Giltighetstid bör anges.
5.3.5. Dokument som innehåller instruktioner bör publiceras på ett ordnat sätt och vara lättåtkomliga. Dokumentens format och språk bör passa deras avsedda användning. Instruktioner och metoder bör skrivas i en tvingande obligatorisk stil.
5.3.6. Dokument inom kvalitetssystemet bör regelbundet granskas och uppdateras.
5.3.7. Alla förändringar av betydelse i dokumenten skall behandlas omedelbart och granskas, dateras och undertecknas av någon som är behörig att utföra uppgiften. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 5.3).
5.3.8. Rapporter bör inte vara handskrivna; men när det krävs att uppgifter ska skrivas in, bör det finnas tillräckligt med utrymme för sådana åtgärder.
5.4.1. Protokollen skall vara läsliga och kan vara handskrivna, överförda på ett annat medium såsom mikrofilm eller dokumenterade i ett datoriserat system. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 5.2).
5.4.2. Rapporter bör upprättas eller fyllas i vid den tidpunkt då en åtgärd vidtas och på ett sådant sätt att alla betydande aktiviteter som rör donation, insamling, bearbetning, testning och distribution av blod och blodkomponenter är spårbara.
5.4.3. Det bör finnas en kontinuerlig dokumentation av alla steg som utförs från blodgivaren till mottagaren. Detta innebär att varje betydande steg bör registreras på ett sätt som gör det möjligt att spåra en komponent eller ett förfarande, i endera riktningen, från det första steget till slutlig användning/kassation.
5.4.4. Alla ändringar som görs i ett dokument ska vara signerade och daterade. Ändringen bör möjliggöra läsning av den ursprungliga informationen. I förekommande fall bör skälet till ändringen registreras.
5.5.1. Det bör tydligt anges hur en rapport är knuten till en aktivitet och var rapporten finns. Rapporternas integritet bör kontrolleras och säkerställas under hela arkiveringsperioden. Dessa kontroller bör vid behov valideras.
5.5.2. Särskilda arkiveringskrav kan krävas för viss dokumentation.
5.5.2.1. Register bör hållas under period som bestäms enligt lokala, nationella eller EU-krav, beroende på vad som är de strängaste kraven.
5.5.2.2. Uppgifter som behövs för fullständig spårbarhet i enlighet med vad som anges i denna artikel måste bevaras i minst 30 år (direktiv 2002/98 artikel 14.3).
5.5.2.3. Dokumentation av allvarliga händelser och allvarliga biverkningar bör behållas i minst 15 år.
5.5.2.4. Kvalitetssystemets dokumentation och tillhörande register bör behållas i minst 10 år.
5.5.2.5. För andra typer av dokument bör arkiveringstiden definieras på grundval av den aktivitet som dokumentationen gäller. Dessa arkiveringstider bör anges.
5.6.1. Det bör finnas certifikat för tappnings- och framställningsmaterial inklusive etiketter, samt beskrivning av färdiga blod-och blodkomponenter.
5.6.2. Förteckningarna för tappnings- och framställningsmaterial inklusive etiketter, bör i förekommande fall innehålla eller hänvisa till följande:
5.6.2.1. en beskrivning av materialet, inklusive:
5.6.2.1.1. det angivna namnet och eventuell intern kod;
5.6.2.1.2. de godkända leverantörerna och, om det är rimligt, den ursprungliga producenten av materialet.
5.6.2.1.3 ett prov av etikettmaterialet;
5.6.2.2. anvisningar för provtagning och analys.
5.6.2.3. kvalitativa och kvantitativa krav med acceptansgränser.
5.6.2.4 förvaringsanvisningar och försiktighetsåtgärder.
5.6.2.5. den längsta förvaringstiden före förnyad bedömning, om tillämpligt.
5.6.3. Förteckning över alla typer av blodkomponenter bör finnas tillgängliga (de specifikationer som finns i kapitel 5 Monografier i Guiden får användas). Komponenterna ska märkas i enlighet med direktiv 2002/98/EG.
5.7.1. Det bör finnas godkända instruktioner för framställning av varje typ av blodkomponent som framställs. Dessa bör omfatta:
5.7.1.1. varje steg i framställningen av komponenten, även var det utförs och all kritisk utrustning som används,
5.7.1.2. metoder (eller hänvisning till metoder) som ska användas för att starta och underhålla kritisk utrustning (t.ex. för rengöring, montering, kalibrering).
5.7.1.3. kravet att kontrollera att tidigare hanterade blodenheter, dokument eller material som inte behövs för det planerade arbetet har tagits bort från utrustningen och arbetsplatsen samt att utrustningen är ren och redo att använda.
5.7.1.4. detaljerade stegvisa instruktioner (t.ex. kontroller av material, förbehandlingar, arbetsföljden och kritiska processparametrar såsom tid och temperatur).
5.7.1.5. instruktioner för alla processkontroller med gränser,
5.7.1.6. krav för förvaring av blodkomponenter och eventuella kritiska material och förbrukningsvaror.
5.7.1.7. eventuella särskilda försiktighetsåtgärder som ska iakttas.
5.8.1. I alla stadier av framställningen bör etiketterna tydligt identifiera de enskilda blodenheterna och deras egenskaper.
5.8.2. Etiketten på en intermediär blodenhet bör alltid tillåta att framställningsstadiet framgår och alltid omfatta:
5.8.1.1. blodenhetens beteckning.
5.8.1.2. det unika numeriska eller alfanumeriska tappningsnumret;
5.8.1.3. beteckningen på blodverksamheten.
5.8.2 framställningsprocessen: varje blodenhet anses vara en unik sats, men framställningsdokumentationen bör ge tillräcklig information för att bygga upp varje blodenhets historia och spårbarhet. Vanligtvis samlas denna information in i blodverksamhetens datoriserade system. I allmänhet bör blodverksamhet ha tillgång till följande data för varje blodenhet:
5.8.2.1. blodenhetens beteckning och unika identitet.
5.8.2.2. datum och tidpunkt för starten av komponentberedningen samt frisläppningen
5.8.2.3. identitet på den eller de befattningshavare som utfört varje kritiskt steg i processen (inklusive processkontrollerna) och, i förekommande fall, också den som verifierat processen.
5.8.2.4. satsnummer för allt framställningsmaterial och alla kontrollundersökningar
5.8.2.5. en förteckning över de kontroller som utförs i processen och identiteten hos den eller de befattningshavare som utför dem, samt de resultat som erhållits,
5.8.2.6. resultaten av de tester som genomförts på donationen och/eller blodenheten (med undantag av kvalitetsövervakning),
5.8.2.7. anmärkningar om eventuella medvetna avvikelser, inklusive uppgifter om godkännande.
5.8.2.8. information om icke-standardiserade blodenheter med godkännande.
5.9.1. Följesedel
5.9.1.1. Det bör finnas skriftliga förfaranden och register för mottagande av varje leverans av material och reagenser som kan påverka kvaliteten och säkerheten för blod och blodkomponenter. Följesedeln ska innehålla följande uppgifter:
5.9.1.1.1. beteckning på material och behållare.
5.9.1.1.2. kod (lokal kod, om tillämpligt) för materialet;
5.9.1.1.3. datum för mottagandet.
5.9.1.1.4 leverantörens och tillverkarens namn.
5.9.1.1.5. tillverkarens sats- och/eller referensnummer.
5.9.1.1.6 den totala kvantiteten och antalet mottagna artiklar.
5.9.1.1.7. det partinummer som tilldelas efter inleverans (om tillämpligt);
5.9.1.1.8. namn/ID för den befattningshavare som mottagit försändelsen.
5.9.1.1.9. alla relevanta kommentarer.
5.9.1.2. Det bör finnas skriftliga förfaranden för intern märkning, karantän och lagring av utgångsmaterial, förpackningsmaterial och andra material.
5.10.1. Det bör finnas skriftliga förfaranden för provtagning som omfattar de metoder och den utrustning som ska användas, de provmängder som ska tas och eventuella försiktighetsåtgärder som ska iakttas för att undvika kontaminering av materialet eller försämring av dess kvalitet.
5.10.2. Det bör finnas skriftliga förfaranden för att testa ¬material och blodkomponenter vid olika framställningsstadier, som beskriver de metoder och den utrustning som ska användas. De utförda testerna bör dokumenteras.
5.11.1. Det bör finnas rutiner för frisläppning-och kassation.
5.11.2. Distribuerade blodenheter bör vara spårbara, bl. a för att vid behov kunna återkalla en blodenhet.
5.11.3. Det bör finnas skriftliga riktlinjer, förfaranden, protokoll, rapporter och tillhörande uppgifter om vidtagna åtgärder eller slutsatser (om tillämpligt) för följande frågor:
5.11.3.1. validering och kvalificering av processer, utrustning och system;
5.11.3.2. montering och kalibrering av utrustning;
5.11.3.3. underhåll, rengöring och sanitet;
5.11.3.4. personalfrågor, inbegripet förteckningar över signaturer, utbildning i god sed och tekniska frågor, kläder och hygien samt kontroll av utbildningens effektivitet.
5.11.3.5. miljöövervakning.
5.11.3.6. skadedjursbekämpning.
5.11.3.7. klagomål
5.11.3.8. återkallelse
5.11.3.9. returer
5.11.3.10. förändringskontroll;
5.11.3.11. undersökningar av avvikelser.
5.11.3.12. revisioner av överensstämmelse med intern kvalitet/god sed.
5.11.3.13. sammanfattning av data, i förekommande fall (t.ex. granskning av blodkomponenters kvalitet).
5.11.3.14. kvalificering och revisioner av leverantörer.
5.11.4. Dokumentation för kritisk testning, framställning och lokaler där blodkomponenter har framställts bör bevaras. Den bör i kronologisk ordning redovisa all användning av lokaler, utrustning/metod, kalibreringar, underhåll, rengöring eller reparationer (inklusive datum och identitet för de befattningshavare som utfört dessa åtgärder).
6.1.1. Det skall finnas uppdaterade förfaranden för säker identifiering av blodgivaren, intervjuer angående lämplighet och urvalsbedömning. Dessa skall göras före varje blodgivning och uppfylla kraven i bilagorna II och III till
direktiv 2004/33/EG. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.1.1).
6.1.2. Det bör finnas en säker och unik identifikation, liksom registrering av kontaktuppgifter för blodgivare. Tillförlitliga rutiner bör länka givarna till var och en av deras donationer.
6.1.3. Vid ankomsten till blodverksamhetenbör givarna styrka sin identitet. Alla givare bör genomgå en systematisk screening för att bedöma lämpligheten.
6.1.4. Endast friska personer med invändningsfri sjukdomshistoria kan accepteras som givare av blod eller blodkomponenter.
6.1.5. Urvalsprocessen bör omfatta en bedömning av varje blodgivare. Bedömningen utförs av en befattningshavare med adekvat kompetens som har utbildats och som arbetar under en ansvarig läkare. Denna bedömning innefattar ett frågeformulär, en intervju, och ytterligare direkta frågor, om nödvändigt.
6.1.6. Frågeformuläret bör utformas för att erhålla information som är relevant för blodgivarens medicinska anamnes, hälsa och andra kända eller sannolika riskfaktorer. Det bör vara utformat för att vara begriplig för givaren och ges till alla givare varje gång. Frågeformuläret bör undertecknas av givaren.
6.1.7. Relevanta kriterier för godkännande eller avstängning bör finnas för att styra godkännande eller avstängning, tillfällig eller permanent, för blodgivaren.
6.1.8. Intervjun med blodgivaren skall ske på ett sådant sätt att sekretess kan garanteras. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.1.2).
6.1.9. Den konfidentiella intervjun bör utföras av adekvat utbildad personal för att ställa ytterligare direkta frågor för att komplettera uppgifterna i frågeformuläret. Den person som utför bedömningen bör intyga att de relevanta frågorna har ställts.
6.1.10. Uppgifter om givarens lämplighet och slutliga bedömning skall undertecknas av behörig hälso- och sjukvårdspersonal. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.1.3).
6.1.11. Alla steg i urvalsprocessen ska dokumenteras. Beslutet att godkänna givaren bör fattas med hänsyn till sjukdomshistoria, karenser, intervjuer, och resultaten av undersökningar samt dokumenteras. Karens för en blodgivareoch orsaken till denna bör registreras. Ett system bör finnas för att säkerställa att givaren inte kan tappas under en karensperiod.
6.1.12. Givarna bör instrueras att meddela inrättningen för blodverksamhet om eventuellt viktig information som inte uppgivits tidigare, eller om tecken eller symtom uppträder efter blodgivningen. Detta scenario skulle kunna tyda på att blodet är smittsamt, eller att information som inte framkommit vid hälsoundersökningen medför att blodkomponenter från den senaste blodgivningen är olämpliga för transfusion.
6.1.13. Förfaranden bör finnas för att säkerställa att alla onormala resultat som uppstår vid urvalsprocessen för givaren granskas av en behörig hälso-och sjukvårdspersonal och att lämpliga åtgärder vidtas.
6.2.1. Insamlingen av blod skall ske på ett sådant sätt att givarens identitet kan kontrolleras och säkert dokumenteras och så att det finns en tydlig koppling mellan givare och blod, blodkomponenter och blodprov. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.1).
6.2.2. Givarens identitet bör bekräftas före varje kritiskt steg i processen, men åtminstone före godkännandet inför tappning respektive omedelbart före venpunktionen.
6.2.3. Ett system med unika tappningsnummer bör användas för att identifiera varje givares donation och alla tillhörande komponenter, prover och uppgifter, samt för att länka ihop dessa med varandra.
6.2.4. Under eller direkt efter donationen ska kontrolleras att alla dokument, blodpåsar och laboratorieprov är märkta med samma tappningsnummer. Samtliga etiketter som inte har använts bör kasseras enligt en kontrollerad procedur.
6.2.5. Systemet med sterila blodpåsar som används för insamling och framställning av blod och blodkomponenter skall vara CE-märkt eller uppfylla motsvarande standarder om blodet och blodkomponenterna insamlas i tredjeländer. Blodpåsens satsnummer skall kunna spåras för varje blodkomponent. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.2).
6.2.6. All hantering av material och reagens, såsom mottagning och karantän, provtagning, lagring, märkning, bearbetning, paketering och transport, bör ske i enlighet med skriftliga förfaranden eller instruktioner och dokumenteras.
6.2.7. Endast reagens och material från godkända leverantörer som uppfyller dokumenterade krav och specifikationer bör användas.
6.2.8. Förfaranden för insamling av blod skall minimera risken för mikrobiell kontamination. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.3).
6.2.8.1. Sterila system för insamling och behandling av blod bör användas för blod och blodkomponenter. Systemen bör användas i enlighet med tillverkarens anvisningar.
6.2.8.2. Före venpunktion bör en kontroll göras för att säkerställa att påssystemet som ska användas inte är skadat eller kontaminerat och att det är lämpligt för den avsedda tappningen. Onormal fukt eller missfärgning kan tyda på en defekt.
6.2.8.3. Hygienföreskrifter inklusive handdesinfektion bör finnas på plats och tillämpas före varje donation.
6.2.8.4. Huden på platsen för venpunktion bör vara fri från lesioner, inklusive eksem.
6.2.8.5. Huden bör rengöras med en godkänd desinfektionsmetod. Den antiseptiska lösningen bör tillåtas torka helt innan venpunktion. Det rengjorda området bör inte vidröras med fingrarna innan nålen sätts i.
6.2.8.6. Desinfektionsmetodens effektivitet bör kontrolleras och korrigerande åtgärder vidtas när så är indicerat.
6.2.8.7. Desinfektionsmedlets utgångsdatum bör följas. Tillverkningsdatum och datum för öppnande av behållaren för desinfektionsmedel ska anges på etiketten.
6.2.8.8. Helblodspåsen bör kontrolleras för eventuella defekter efter tappningen. Tappningsslangen bör förslutas så nära påsen som möjligt.
6.2.8.9. Det bör finnas rutiner som beskriver de åtgärder som ska vidtas efter en misslyckad tappning. Dessa bör ange hur man ska hantera redan märkt material och under vilka omständigheter en ny venpunktion kan vara möjlig.
6.2.9. Laboratorieprover skall tas i samband med blodgivningen och lagras på föreskrivet sätt före kontroll (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.4).
6.2.10. Märkning av dokumentation, blodpåsar och laboratorieprov med tappningsnummer skall ske på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för fel och förväxling vid identifieringen. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.5).
6.2.11. Efter blodtappning skall blodpåsarna hanteras så att blodets kvalitet bibehålls och vid en lagrings- och transporttemperatur som uppfyller kraven för den fortsatta hanteringen. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.2.6).
6.2.12. Blod och blodkomponenter ska placeras under kontrollerade och validerade betingelser så snart som möjligt efter tappningen. Blodpåsar och prov ska transporteras till framställnings- eller testningslokalen i enlighet med förfaranden som säkerställer en godkänd temperatur och säker avskildhet. Det bör finnas valideringsdata som visar att blodet förvarats inom angivet temperaturområde under hela transporttiden. Alternativt kan bärbara temperaturloggar användas för att registrera temperaturen under transport av blod till framställningslokaler.
6.2.13. Om en temperaturavvikelse inträffar ska den bedömas, åtgärdas och dokumenteras av en behörig person.
6.2.14. Om blodet inte transporteras av blodverksamheten, bör transportföretagets ansvar vara definierat och regelbundna revisioner utföras för att säkerställa efterlevnad.
6.2.15. Det skall finnas ett system som säkerställer att varje blodgivning kan kopplas till det insamlings- och framställningssystem där insamlingen eller framställningen utfördes. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.2.7).
6.3.1. Alla bloddonationer bör testas för att säkerställa att de uppnår specifikationerna och för att säkerställa en hög säkerhetsnivå för mottagaren.
6.3.2. Alla metoder för laboratorieundersökningar skall valideras före användning. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.3.1).
6.3.3. Förutom att tillverkaren validerar testsystemet krävs en validering på plats av innan det används vid rutinmässig testning. Denna validering bör visa att:
6.3.3.1. laboratoriet uppfyller de prestanda som specificerats av tillverkaren.
6.3.3.2. laboratoriepersonal är instruerade, utbildade och kompetenta att använda testsystemet.
6.3.4. All testning av blodgivningar, hantering av givarprov, utförande och databehandling bör utföras skilt från hanteringen av patientprov.
6.3.5. Varje steg i hanteringen och bearbetningen av proverna bör beskrivas, liksom villkoren för pre-analytisk hantering (t.ex. centrifugering), lagring och transport (varaktighet, temperatur), typ av provrör samt förvaring efter analys.
6.3.6. Vid mottagandet av prover i laboratoriet bör en kontroll av mottagna mot förväntade prover utföras.
6.3.7. Det skall finnas uppgifter som bekräftar att de laboratoriereagens som används för kontroll av prover från blodgivning och blodkomponenter är lämpliga. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.3.4).
6.3.8. Innan blodkomponenterna frisläpps, måste testning av blodkomponenterna utföras i enlighet med rekommendationerna från tillverkare av reagens och testsatser (såvida inte en validerad alternativ metod används).
6.3.9. Batcher av kommersiella reagens ska vara testade med blodprov och godkända före inköp. Presumtiva köpare bör kräva att potentiella leverantörer förser dem med ett analysintyg eller bevis på att enskilda partier uppfyller fastställda acceptanskriterier för det avsedda ändamålet. Varje reagensbatch bör kvalificeras av köparen för att påvisa lämpligheten för avsett ändamål inom analyssystemet.
6.3.10. Det bör finnas en tillförlitlig process för att överföra, sammanställa och tolka resultat.
6.3.11. Laboratorieundersökningarnas kvalitet skall regelbundet utvärderas genom ett formellt system för kvalitetsbedömning, som t.ex. ett externt kvalitetssäkringsprogram. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.3.5).
6.4.1. Testning av donationer för markörer för smittämnen är en nyckelfaktor för att säkerställa att risken för överföring av sjukdomar minimeras och att blodkomponenterna är lämpliga för avsett ändamål.
6.4.2. Varje blodgivning skall kontrolleras i enlighet med de krav som fastställs i bilaga IV till direktiv 2002/98/EG. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.3.2).
6.4.3.Där det är tillämpligt, och i enlighet med nationella rättsliga krav, kan ytterligare testning för andra agens eller markörer krävas, med beaktande av epidemiologisk situation i en viss region eller i ett visst land och den individuella risken för överföring av infektionssjukdomar.
6.4.4. Serologiska tester bör utföras på provmaterial som överförs direkt till analysatorn från det ursprungliga provröret eller som dispenserats i ett helautomatiskt system. Sekundära provrör kan användas vid NAT testning av mini-pooler av enskilda prov.
6.4.5. När NAT-testning utförs på poolade prov måste det finnas ett validerat system för märkning/identifiering av proverna i poolen, en validerad strategi och poolningsprocess, och en validerad algoritm för att spåra resultaten i poolen till enskilda donationer.
6.4.6. Det bör finnas tydligt definierade förfaranden för att hantera avvikelser.
6.4.7. Blod och blodkomponenter som har gett upprepat reaktiva resultat vid sållningstest avseende infektion med de virus som nämns i bilaga IV till direktiv 2002/98/EG, skall exkluderas från terapeutisk användning och lagras separat på härför avsedd plats.
6.4.8. Adekvata bekräftande test skall utföras. I de fall då positivt utfall bekräftas skall lämpliga åtgärder vidtas, däribland information till blodgivaren och uppföljande åtgärder. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.3.3).
6.4.9. Algoritmer för sållningstester bör definiera hur initialt reaktiva provresultat ska hanteras och hur upprepade analyser ska bedömas och svaras ut.
6.5.1. Blodgruppsserologiska undersökningar skall innefatta förfaranden för testning av speciella grupper av blodgivare (t.ex. förstagångsgivare eller givare som har erhållit blodtransfusion. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.3.6).
6.5.2. Varje donation bör testas för ABO och RhD. Första gången en blodgivare testas bör test för irreguljära erytrocytantikroppar ingå. Detta behöver inte normalt utföras för plasma avsedd för fraktionering.
6.5.3. ABO och RhD bör kontrolleras på varje efterföljande blodgivning.
6.5.4. Jämförelse bör göras med den fastställda blodgruppen vid nyanmälan. Om en avvikelse konstateras bör blodkomponenterna inte frisläppas förrän avvikelsen har utretts och åtgärdats.
6.5.5. Blodgivare med anamnes på transfusioner eller graviditet sedan deras senaste donation bör testas för irreguljära erytrocytantikroppar. När kliniskt signifikanta antikroppar upptäcks bör fyndet registreras och beslutas om eventuell användning och fortsatt blodgivning.
6.5.6. Endast testreagens som har licensierats eller utvärderats och som anses lämpliga av en ansvarig nationell myndigheten/den behöriga myndigheten bör användas. I EU anses dessa reagenser vara in vitro-diagnostik och bör vara CE-märkta.
6.5.7. I EU-direktiv 98/79/EG klassificeras ABO, Rh (C, c, D, E, e) och anti-Kell reagens i förteckning A i Annex II. Tillverkare av sådana reagenser bör ha ett fullständigt kvalitetssystem som certifierats av ett godkänt organ och bör lämna in en ansökan som innehåller alla kontrollresultat för varje parti.
6.5.8. Förfaranden för kvalitetskontroll bör finnas för utrustning, reagens och tekniker som används för ABO RhD blodgruppsbestämning och fenotypning samt detektion och identifiering av erytrocytantikroppar. Kontrollfrekvensen är beroende av vilken metod som används.
6.6.1. All utrustning och apparatur skall användas i enlighet med validerade förfaranden. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.4.1).
6.6.2. Framställningen av blodkomponenter skall utföras enligt lämpliga och validerade metoder för att undvika risk för kontaminering och mikrobtillväxt i de framställda blodkomponenterna. (direktiv/2005/62/EG/bilaga 6.4.2).
6.6.3. Användning av slutna system rekommenderas starkt för alla steg i bearbetningen. Öppna system kan undantagsvis vara nödvändiga på grund av lokala begränsningar och bör användas i en miljö som är särskilt utformad för att minimera risken för bakteriell kontaminering. När öppna system används bör noggrann uppmärksamhet ägnas aseptiska förfaranden. I de lokaler som används ska ytor helst vara av klass A med luftkvalitet klass B. En mindre strikt luftkvalitet kan godtas i kombination med ytterligare säkerhetsåtgärder som att framställa blodkomponenten direkt inför transfusionen enligt på förhand fastställda specifikationer, eller att omedelbart efter framställningen tillämpa lagringsförhållanden som är ogynnsamma för mikrobiell tillväxt.
6.6.4. Validering av infrysningsprocesser bör överväga sämsta tänkbara scenarier som tar hänsyn till lägsta och högsta belastning och positioner i frysen.
6.6.5. System för sterilkopplingar böra användas i enlighet med ett validerat förfarande. Validerade och godkända system likställs med slutna system. Den resulterande svetsen bör kontrolleras och dess integritet bör bekräftas.
6.7.1. I alla led skall samtliga behållare märkas med relevanta identitetsuppgifter. Om det inte finns något validerat datasystem för att kontrollera status skall märkningen tydligt skilja frisläppta från icke-frisläppta helblodsenheter och blodkomponenter. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.5.1).
6.7.2 Den typ av etikett som ska användas, liksom etiketteringsmetoden, bör definieras och fastställas.
6.7.3. Etiketter som används på blodpåsar och utrustning ska vara tydliga och i utformade enligt blodverksamhetens bestämmelser.
6.7.4. Märkningssystemet för tappat blod, mellan- och slutprodukter av blodkomponenter och prover måste otvetydigt identifiera typ av innehåll och uppfylla de krav på märkning och spårbarhet som avses i artikel 14 i direktiv 2002/98/EG och kommissionens direktiv 2005/61/EG (1). Märkningen av den framställda blodkomponenten skall uppfylla kraven i bilaga III till direktiv 2002/98/EG (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.5.2).
6.7.5. Etiketten för den slutligt färdigställda blodkomponenten måste uppfylla kraven i Annex III, direktiv 2002/98/EG (direktiv 2002/62/EG/Annex6.5.2.).
6.7.6. Blodverksamheter som ansvarar för framställningen av blodkomponenter bör förse kliniska användare av blodkomponenter med information om deras användning, sammansättning och eventuella särskilda villkor som inte finns angivna på blodenhetens etikett.
6.7.7. När det gäller autologt blod och autologa blodkomponenter skall märkningen också uppfylla kraven i artikel 7 i direktiv 2004/33/EG och de tilläggskrav för autolog blodgivning som fastställs i bilaga IV till det direktivet (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.5.3).
6.8.1. Det skall finnas ett säkert system som hindrar att blod och blodkomponenter frisläpps innan alla obligatoriska krav som fastställs i det här direktivet har uppfyllts. Varje blodcentral skall kunna visa att allt blod och alla blodkomponenter är formellt godkända för frisläppning av en behörig person. Dokumentation skall visa att alla aktuella ifyllda formulär, erforderliga medicinska journaler och testresultat uppfyller samtliga kriterier för godkännande innan en blodkomponent frisläpps (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.6.1).
6.8.2. Det bör finnas rutiner som specificerar de åtgärder och kriterier som avgör om blod eller blodkomponent kan frisläppas. Frisläppningskriterier och specifikationer för blodkomponenter bör definieras, valideras, dokumenteras och godkännas.
6.8.3. Det bör finnas ett förfarande för frisläppning av icke-standardiserat blod och blodkomponenter som en medveten avvikelse. Beslutet att tillåta sådan frisläppning bör motiveras, dokumenteras och följas upp.
6.8.4. I alla led skall samtliga behållare märkas med relevanta identitetsuppgifter. Om det inte finns något validerat datasystem för att kontrollera status skall märkningen tydligt skilja frisläppta från icke-frisläppta helblodsenheter och blodkomponenter. Innan de frisläpps skall blod och blodkomponenter hållas administrativt och fysiskt åtskilda från frisläppta produkter. Om det inte finns något validerat datorsystem för att kontrollera status skall det framgå av märkningen av en helblodsenhet eller en blodkomponent om produkten är frisläppt eller inte i enlighet med punkt 6.5.1 (direktiv 2005/62/EG/bilaga 6.5.1 och 6.6.2).
6.8.5. Det bör finnas ett system för administrativ och fysisk karantän för blod och blodkomponenter för att säkerställa att komponenterna inte kan frisläppas förrän alla obligatoriska krav har uppfyllts.
6.8.6. Varje blodgivning skall kontrolleras i enlighet med de krav som fastställs i bilaga IV till direktiv 2002/98/EG. Det skall finnas tydligt definierade förfaranden för att hantera avvikelser och säkerställa att blod och blodkomponenter som har gett upprepat reaktiva resultat vid sållningstest avseende infektion med de virus som nämns i bilaga IV till direktiv 2002/98/EG, skall exkluderas från terapeutisk användning och lagras separat på härför avsedd plats. Adekvata bekräftande test skall utföras. I de fall då positivt utfall bekräftas skall lämpliga åtgärder vidtas, däribland information till blodgivaren och uppföljande åtgärder. Om slutprodukten inte kan frisläppas på grund av bekräftat positivt utfall med avseende på infektion skall, i enlighet med de krav som fastställs i punkt 6.3.2 och 6.3.3, en kontroll göras för att säkerställa att övriga komponenter från samma tappning och komponenter som framställts från tidigare tappningar från samma givare kan identifieras. Blodgivarregistret skall omedelbart uppdateras (direktiv 2005/62/EG, bilaga 6.3.2, 6.3.3 och 6.6.3).
6.8.7. När en färdig komponent inte kan frisläpps på grund av en potentiell inverkan på patientsäkerheten, bör givarregistret omedelbart uppdateras för att i förekommande fall säkerställa att blodgivaren eller blodgivarna inte får ge blod.
7.1. Blodcentralens kvalitetssystem skall säkerställa att kraven angående förvaring och distribution enligt direktiv 2003/94/EG uppfylls för blod och blodkomponenter som är avsedda för tillverkning av läkemedel (direktiv 2005/62/EG/bilaga) för blod och blodkomponenter avsedda för tillverkning av läkemedel 7.1).
7.2. Förvaring och distribution skall ske enligt validerade metoder för att garantera kvaliteten på blod och blodkomponenter under hela förvaringsperioden och för att utesluta förväxling av blodkomponenter. All transport och förvaring, inklusive mottagning och distribution, skall ske enligt skriftliga instruktioner och specifikationer (direktiv 2005/62/EG/bilaga 7.2).
7.3. Förvaringsförhållandena bör kontrolleras och övervakas. Larm bör finnas och kontrolleras regelbundet. Alla kontroller bör dokumenteras. Åtgärder vid larm bör vara definierade. 7.4. Det bör finnas ett system för att säkerställa lagerrotation med täta kontroller att systemet fungerar korrekt. Blod och blodkomponenter bör avlägsnas från fritt lager efter utgångsdatum eller hållbarhetstiden har upphört.
7.5. Före distributionen bör blodkomponenterna vara visuellt inspekterade med godkänt resultat.
7.6. Autologt blod och autologa blodkomponenter samt blodkomponenter som tappats och framställts för specifika ändamål skall förvaras separat (direktiv 2005/62/EG/bilaga 7.3).
7.7. Erforderliga förteckningar över inventarier och distribution skall bevaras (direktiv 2005/62/EG/bilaga 7.4).
7.8. Distributionen av blodkomponenter mellan blodverksamheter dokumenteras och innehålla uppgifter om leveransdatum, komponentidentiteter, blodkomponentens beteckning, den mottagna eller levererade kvantiteten, leverantörens eller mottagarens namn och adress.
7.9. Förpackningar skall bevara blodet och blodkomponenterna intakta och behålla förvaringstemperaturen under distribution och transport. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 7.5).
7.10 Verifiering av transport
7.10.1 Blodkomponenter ska transporteras enligt definierade förhållanden.
7.10.2 Det är känt att verifiering av transport kan vara en utmaning på grund av olika faktorer. Transportsätt bör dock vara tydligt definierade. Säsongsvariationer och andra variationer bör också beaktas vid kontroll av transporten.
7.10.3 En riskbedömning bör göras för att beakta effekterna av olika variabler förutom de som kontinuerligt kontrolleras eller övervakas, exempelvis förseningar, fel på kylnings-och/eller övervakningsanordningar, blodkomponenters olika känslighet och andra relevanta faktorer.
7.10.4 På grund av de olika förhållanden som kan förväntas under transporter bör kontinuerlig övervakning och registrering utföras av alla kritiska förhållanden som blodkomponenten kan utsättas för, om inte annat motiveras.
7.11. Retur till lagret av blod och blodkomponenter för förnyad utlämning vid ett senare tillfälle får tillåtas endast när man uppfyller alla kvalitetskrav och förfarande som föreskrivs av blodcentralen för att säkerställa blodkomponenternas oförändrade tillstånd. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 7.6).
7.12. Retur av blodenheter till blodverksamheten får endast ske enligt en dokumenterad och överenskommen rutin. Blodenheternas kvalitet bedöms med ledning av uppgifter om lagringsvillkoren har uppfyllts. Inför fortsatt förvaring och ny utlämning bör blodenhetens hållbarhetstid bedömas och eventuellt förkortas.
8.1.1. Verksamhet som utförs externt skall definieras i ett speciellt skrivet kontrakt. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 8).
8.1.2. Åtgärder, utförda av externa leverantörer som kan påverka blodkomponenternas kvalitet, säkerhet och effekt bör definieras, överenskommas och kontrolleras för att undvika missförstånd som kan leda till en blodkomponent eller ett arbete av otillfredsställande kvalitet. Det bör finnas ett skriftligt avtal som omfattar de aktiviteter, de komponenter eller den verksamhet som leverantören utför och eventuella tekniska överenskommelser som gjorts i samband med detta avtal.
8.1.3. Alla åtgärder för blodgivning, framställning och kontroll, inklusive eventuella föreslagna förändringar, bör göras i enlighet med ett skriftligt avtal med hänvisning till produktspecifikationen för den eller de berörda blodkomponenterna.
8.1.4. Varje parts ansvar bör dokumenteras för att säkerställa att principerna för god sed upprätthålls.
8.1.5. Kontraktsgivaren är det företag eller den institution som har en underleverantör eller som köper tjänster av en annan institution. Kontraktsgivaren ansvarar för att upprätta ett avtal som definierar varje parts arbetsuppgifter och ansvar.
8.1.6. Kontraktshavaren är det företag eller den institution som utför särskilda arbeten eller tjänster enligt ett avtal med en annat företag eller institution.
8.2.1. Kontraktsgivaren är ansvarig för att bedöma kontraktshavarens kompetens att framgångsrikt utföra det arbete som lagts ut på entreprenad och att genom avtalet säkerställa att principerna och riktlinjerna för god sed följs.
8.2.2. Kontraktsgivaren bör ge kontraktshavaren all nödvändig information för att utföra den kontrakterade verksamheten korrekt och i enlighet med specifikationen och andra rättsliga krav. Kontraktsgivaren bör se till att kontraktshavaren är fullt medveten om eventuella problem i samband med material, prover eller kontrakterade åtgärder som kan utgöra en fara för lokaler, utrustning, personal, andra material eller andra blodkomponenter hos kontraktshavaren.
8.2.3. Kontraktsgivaren bör se till att alla blod och blodkomponenter, analysresultat och material som levereras av kontraktshavaren uppfyller deras specifikationer och att de har godkänts i ett kvalitetssystem som godkänts av den ansvariga personen eller annan behörig person.
8.3.1. Kontraktshavaren bör ha tillräckliga lokaler, utrustning, kunskaper, erfarenheter och kompetent personal för att på ett tillfredsställande sätt kunna utföra det arbete som begärs av kontraktsgivaren.
8.3.2. Kontraktshavaren bör se till att alla produkter, material eller testresultat som levereras av kontraktsgivaren är lämpliga för deras avsedda ändamål.
8.3.3. Kontraktshavaren bör inte överlåta till en tredje part något av det arbete som anförtrotts enligt avtalet utan att kontraktsgivaren på förhand utvärderar och godkänner arrangemanget. Överenskommelser mellan kontraktshavaren och tredje part bör säkerställa att relevant information om insamling, bearbetning och testning av blod upprättas på samma sätt som mellan den ursprungliga kontraktsgivaren och kontraktshavaren.
8.3.4. Kontraktshavaren bör avstå från all verksamhet som kan inverka negativt på kvaliteten på det blod och de blodkomponenter som beretts och/eller analyserats för kontraktsgivaren.
8.4.1. Ett kontrakt bör upprättas mellan kontraktsgivaren och kontraktshavaren som specificerar deras respektive ansvar avseende de avtalade transaktionerna. Alla arrangemang för blodgivning, framställning och testning bör överensstämma med kraven på god sed och myndighetskrav och godkännas av båda parter.
8.4.2. Av kontraktet bör framgå de förfaranden och de nödvändiga krav som ska ställas på kontraktshavaren, så att den ansvariga personen eller annan behörig person som frisläpper blod och blodkomponenter för försäljning eller leverans kan se att varje komponent har framställts och/eller distribuerats i enlighet med kraven på god sed och myndighetskrav.
8.4.3. Kontraktet bör tydligt beskriva vem som ansvarar för inköp av material, provning och materialåtervinning, för insamling av blod och för bearbetning och testning (inklusive kontroller i processen). När det gäller analyser utförda av underleverantörer bör det i avtalet anges hur provtagningen ska utföras och kontraktshavaren bör förstå att den kan bli föremål för inspektioner av de behöriga myndigheterna.
8.4.4. Framställnings-och distributionsdokumentation, inklusive referensprov om tillämpligt, bör vara tillgängliga för kontraktsgivaren. Den dokumentation som är relevant för bedömningen av blodets eller en blodkomponents kvalitet bör vara specificerad och tillgänglig för kontaktsgivarens fel/återkallande förfarande i händelse av klagomål eller en misstänkt defekt.
8.4.5. Kontraktet bör göra det möjligt för kontraktsgivaren att granska kontrakthavarens lokaler.
8.4.6 När avtal fastställs på en administrativt högre nivå än blodverksamheten (t.ex. regionalt, nationellt) bör det finnas ett system som möjliggör utvärdering av lämpligheten (i fråga om kvalitet och säkerhet) och tillgången till det aktuella materialet och utrustningen.
9.1.1. Blodkomponenter som avviker från de standarder som föreskrivs i bilaga V till direktiv 2004/33/EG får frisläppas för transfusion endast i undantagsfall och efter dokumenterad överenskommelse från ordinerande läkare och blodcentralens läkare. (Direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.1).
9.1.2. Samma princip gäller för de komponenter som inte återfinns i bilaga V till direktiv 2004/33/EG och som avviker från angivna kvalitets-och säkerhetsstandarder.
9.1.3. Det bör finnas ett förfarande för frisläppning av icke-standardiserade blodkomponenter vid en planerad avvikelse. Beslutet om sådant utlämnande bör fattas av en behörig befattningshavare, och dokumenteras så att spårbarheten säkerställs.
9.1.4. Det bör finnas system för att säkerställa att avvikelser och biverkningar dokumenteras, utreds och vid behov följs upp med korrigerande åtgärder för att förhindra upprepning.
9.1.5. Systemet med korrigerande och förebyggande åtgärder bör säkerställa att befintliga komponentavvikelser eller kvalitetsproblem korrigeras och att upprepning kan förebyggas.
9.1.6. Avvikelser från etablerade förfaranden bör undvikas så långt som möjligt och bör dokumenteras och förklaras. Eventuella fel, olyckor eller signifikanta avvikelser som kan påverka kvaliteten eller säkerheten hos blod och blodkomponenter bör registreras och undersökas för att identifiera systematiska problem som kräver korrigerande åtgärder. Lämpliga korrigerande och förebyggande åtgärder bör fastställas och genomföras.
9.1.7. Utredningar som rör allvarliga brister, betydande avvikelser och allvarliga komponentfel bör inbegripa en bedömning av hur blodkomponent påverkas, inklusive en översyn och utvärdering av relevanta instruktioner och en bedömning av avvikelser från angivna förfaranden.
9.1.8. Det bör finnas förfaranden för att i tid informera ledningen rörande avvikelser eller bristande efterlevnad av åtaganden (t.ex. efter inspektioner), defekta komponenter eller produkter, analysfel eller andra händelser (t.ex. klagomål, återkallelser, myndighetsåtgärder osv.).
9.1.9. Ledningen och den ansvariga personen bör i tid underrättas om allvarliga brister, betydande avvikelser och allvarliga defekter i komponenter eller produkter och tillräckliga resurser bör göras tillgängliga för deras lösning.
9.1.10. En regelbunden genomgång av alla betydande avvikelser bör genomföras, inklusive tillhörande utredningar, för att kontrollera att de korrigerande och förebyggande åtgärder som vidtagits är effektiva.
9.2.1. Alla klagomål och övrig information, inbegripet allvarliga biverkningar och avvikande händelser, som kan tyda på att defekta blodkomponenter har utlämnats måste dokumenteras och noggrant undersökas för att finna orsaksfaktorer till defekten. Vid behov skall produkten återkallas och korrigerande åtgärder vidtas för att förhindra upprepning. Det skall finnas förfarande för att säkerställa att behöriga myndigheter vederbörligen meddelas om allvarliga biverkningar och avvikande händelser i enlighet med de föreskrivna kraven. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.2).
9.2.2. En befattningshavare bör ha ansvaret för klagomålshantering och besluta om vilka åtgärder som ska vidtas. Denna befattningshavare bör ha tillräckligt stöd och resurser. Om vederbörande inte är Ansvarig person, bör den senare informeras om klagomål, utredningar eller återkallelse.
9.2.3. Om defekter i blod eller blodkomponent eller avvikelser vid testning upptäcks eller misstänks, bör man överväga att kontrollera relaterade blod och blodkomponenter för att avgöra om de också påverkats.
9.2.4. Alla beslut och åtgärder som har vidtagits till följd av ett klagomål bör registreras. Klagomålsregister bör granskas regelbundet för indikationer på specifika eller återkommande problem som nödvändiggör åtgärder och eventuell återkallelse av blod och blodkomponenter.
9.2.5. De behöriga myndigheterna bör informeras om följder av felaktig komponentframställning, försämrade blodkomponenter eller andra allvarliga kvalitetsproblem, inbegripet upptäckt av medvetna felsteg.
9.3.1. Det skall finnas personal på blodcentralen som är behörig att bedöma om blod eller blodkomponenter måste återkallas och som kan inleda och samordna nödvändiga åtgärder (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.3.1).
9.3.2. Det skall finnas ett effektivt förfarande för återkallande med en beskrivning av ansvar och de åtgärder som skall vidtas. Detta innefattar rapportering till den behöriga myndigheten (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.3.2).
9.3.3. Åtgärder måste vidtas inom den tidsrymd man beslutat om och måste innefatta spårning av alla relevanta blodkomponenter och där det är tillämpligt även bakåtspårning. Syftet med undersökningen är att identifiera alla givare som kan ha bidragit till att orsaka transfusionsreaktionen och återkalla alla tillgängliga blodkomponenter från den givaren, samt att meddela de inrättningar och patienter som tagit emot komponenter från samma givare i den händelse de kan ha utsatts för risker (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.3.3).
9.3.4. Återkallelser bör kunna initieras snabbt och när som helst. I vissa fall kan återkallelser behöva initieras för att skydda folkhälsan före fastställandet av grundorsaken/erna och insikten om den fulla omfattningen av kvalitetsfelet.
9.3.5. De befattningshavare som har rätt att initiera och samordna återkallelser bör normalt vara oberoende av de nyckelpersoner som ansvarar för framställning och kvalitetskontroll av blodkomponenter. Den Ansvariga personen för blodverksamheten bör informeras om återkallelser.
9.3.6 Återkallade blodkomponenter eller produkter bör märkas och förvaras separat i väntan på ett beslut om fortsatt hantering.
9.3.7. Återkallelser bör dokumenteras och sammanfattas i en slutrapport, inklusive en summering av levererade och återkallade blod och blodkomponenter eller produkter samt alla vidtagna åtgärder.
9.3.8. Effektiviteten i rutinen för återkallelse bör utvärderas regelbundet.
9.4.1. Det skall finnas ett system för att säkerställa korrigerande och förebyggande åtgärder med avseende på eventuella avvikelser och kvalitetsproblem hos blodkomponenter. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.4.1).
9.4.2. Data skall analyseras rutinmässigt för att identifiera kvalitetsproblem som kan kräva korrigerande åtgärder eller för att identifiera oönskade tendenser som kan kräva förebyggande åtgärder. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.4.2).
9.4.3. Alla fel och olyckshändelser skall dokumenteras och undersökas i syfte att identifiera systemproblem som bör korrigeras. (direktiv 2005/62/EG/bilaga 9.4.3).
9.4.4. Avvikelser med potential att påverka kvaliteten bör undersökas, och undersökningen och dess slutsatser bör dokumenteras med alla de ursprungliga detaljerna. Giltigheten och omfattningen av alla rapporterade kvalitetsbrister bör bedömas i enlighet med principerna för riskhantering för att stödja beslut om graden av utredning och vidtagna åtgärder. Vid behov bör korrigerande åtgärder vidtas före distribution av blod och blodkomponenter eller rapportering av ett analysresultat. Den potentiella effekten av orsaken till avvikelsen på andra komponenter eller analysresultat bör också övervägas och förebyggande åtgärder bör vidtas för att eliminera orsaken till avvikelsen och därmed undvika upprepningar.
9.4.5. Undersökningar bör omfatta en granskning av tidigare rapporter eller annan relevant information för varje indikation på specifika eller återkommande problem som kräver ytterligare åtgärder. Processer och relevanta data bör granskas i syfte att vidta förebyggande åtgärder för att undvika eventuella avvikelser i framtiden. I förekommande fall bör statistiska eller andra verktyg användas för att bedöma och övervaka processkapaciteten. Eftersom tillräcklig information om kvalitetsbristens art och omfattning inte alltid är tillgänglig i ett tidigt skede, bör beslutsprocesserna fortfarande säkerställa att lämpliga riskreducerande åtgärder vidtas i tid.
9.4.6. Vid utredning av avvikelser bör en rimlig nivå för grundorsaksanalys tillämpas. I de fall där den verkliga grundorsaken/erna inte kan fastställas bör man överväga att identifiera den troligaste orsaken/orsakerna och ta itu med dessa. När mänskliga fel misstänks eller identifieras som orsaken till avvikelsen, bör detta kunna motiveras och försiktighet bör iakttas för att säkerställa att process- eller systemfel eller problem inte förbises, när sådana finns.
9.4.7. De beslut som fattas under och efter undersökningarna bör återspegla den risknivå som anges av avvikelsen samt hur allvarlig den bristande efterlevnaden är i fråga om kraven i specifikationerna för blodkomponenter eller god sed. Sådana beslut bör vara rimliga för att säkerställa att patientsäkerheten upprätthålls på ett sätt som står i proportion till den risknivå som dessa frågor ger.
9.4.8. Vid granskningar av kvalitetssäkringssystemen bör korrigerande och förebyggande åtgärder bedömas eller om en förnyad validering bör göras. Bedömning och beslut bör dokumenteras. Överenskomna ”corrective and preventive actions”, CAPA, bör slutföras i tid och på ett effektivt sätt. Det bör finnas förfaranden för den löpande hanteringen och granskningen av dessa åtgärder och effektiviteten bör kontrolleras vid egeninspektioner.
10.1. Det skall finnas system för egeninspektion eller revision för alla led i verksamheten för att kontrollera att de standarder som fastställs i den här bilagan följs. De skall utföras regelbundet av utbildade och behöriga personer på ett oberoende sätt i enlighet med godkända förfaranden (direktiv 2005/62/EG/bilaga 10.1).
10.2. Alla resultat skall dokumenteras och erforderliga korrigerande och förebyggande åtgärder skall vidtas på ett lämpligt och effektivt sätt (direktiv 2005/62/EG/bilaga 10.2).
11.1.1. Kriterier för godkännande av framställda blodenheter bör baseras på en definierad specifikation för varje typ av blodgivning och blodkomponent (specifikationerna i avsnittet Kapitel 5 Monografier i Guiden får användas).
11.1.2. Kvalitetsövervakningen av blodkomponenter bör stämma överens med de aktuella specifikationerna för intermediära eller slutframställda blodkomponenter.
11.2.1. Alla kvalitetskontrollförfaranden bör valideras före användning.
11.2.2. Resultaten av kvalitetskontroller bör utvärderas kontinuerligt och åtgärder vidtas för att korrigera defekta förfaranden eller utrustning.
11.2.3. Rutiner för kvalitetskontroll av blodkomponenter bör vara på plats. Analysernas lämplighet bör valideras.
11.2.4. Kvalitetskontroller av blod och blodkomponenter bör utföras enligt en provtagningsplan som är utformad för att ge avsedd information.
11.2.5. Kontrollerna bör utföras i enlighet med de anvisningar som rekommenderas av tillverkaren av reagenser och/eller testsatser.
11.2.6. Testningsmetodernas prestanda bör regelbundet bedömas genom deltagande i extern kvalitetskontroll.
11.2.7. Protokollen för kvalitetskontroll bör identifiera den eller de befattningshavare som utför provtagning och analyser. Alla korrigerande åtgärder som vidtas bör dokumenteras. När det krävs rättelser i dokumentationen bör den ursprungliga uppgiften inte utplånas utan bör förbli läsbar.
