Författare: Helena Lindblom, Magnus Nordström, Cecilia Pardi, Jill Storry, Isabella Visuri och Aseel Alshamari
Publicerad: 2026-04-09
Det ska finnas dokumenterade rutiner för hur blodenheter för transfusion beställs och hur blodcentralen tar emot, hanterar och registrerar blodbeställningar.
Blodenheter för transfusion ordineras av läkare. Den ordinerande läkaren ansvarar för att ”rätt” blodkomponent beställs. Blodbeställningen bör även omfatta uppgift om transfusionsorsak.
Varje beställning av blodenheter ska innehålla blodmottagarens fullständiga identitetsuppgifter:
Blodenheter beställs via elektroniskt formulär alternativt på beställningsblankett.
Beställningen ska också innehålla uppgifter om:
Om blodenheter för transfusion beställs via telefon, ska blodcentralen ha dokumenterad rutin som säkerställer att minst följande uppgifter registreras:
Den som har tagit emot och registrerat en telefonbeställning ska signera beställningen enligt fastställd rutin.
Vid reservation av blodenheter kopplas de för en viss blodmottagare avsedda blodenheterna i bloddatasystemet till patient-ID. För erytrocytenheter skrivs transfusionsdokumentet ut när resultat av förenlighetsprövningen föreligger. För plasmaenheter och trombocytenheter samt vid akut utlämning av erytrocytenheter skrivs transfusionsdokumentet ut vid reservationen i datasystemet.
Av transfusionsdokumentet, som fästs på respektive blodenhet, framgår bl.a. till vilken tidpunkt blodenheten är reserverad. Blodenheter, som reserveras för blodmottagare, ska vara frisläppta till fritt lager. Undantag får medges när behov av färsktappade blodenheter behövs och resultat av sållningstester för smittmarkörer avvaktas – blodenheterna får då reserveras, men inte lämnas ut för användning innan testresultaten föreligger. (Om undantag vid synnerliga skäl, se §4.4).
Vid val av erytrocytenheter för reservation ska eventuella specialkrav beaktas, t.ex. ’bestrålad blodenhet’ eller erytrocyter som är lagrade kort tid.
Föreligger speciella krav för viss patient, t.ex. bestrålade blodenheter, kan blodcentralen hjälpa till genom att registrera kravet i bloddatasystemet. Det är viktigt att ej längre aktuella krav också meddelas så att de kan avlägsnas.
Vid kroniskt transfusionsbehov bör minst Rh- och K-fenotyp matchas i förebyggande syfte. Vid hemoglobinopatier ska Rh- och K-fenotyp matchas och Jk/Fy/Ss antigenen bör matchas. OBS: Hos Fy(a-b-)-patienter, behöver inte Fyb-antigenet matchas.
Vid utlämning av blod då full match inte kan erbjudas bör man prioritera matchning enligt etablerade riktlinjer, t.ex NHSBT Guidelines.
För att undvika K-immunisering rekommenderas enbart K-negativa erytrocytenheter till flickor och kvinnor i fertil ålder.
Föreligger lokal brist på RhD-negativa erytrocyter kan RhD-positiva erytrocyter ges till RhD-negativ mottagare förutsatt att:
Fastställd rutin för utlämnande av RhD-positiva erytrocyter ska finnas, alternativt kan beslut tas av ansvarig läkare på blodcentralen från fall till fall. När RhD-positiva erytrocytenhet reserveras till RhD-negativ blodmottagare ska bloddatasystemet varna och kräva klargörande.
Transfusionsdokument kopplar samman blodenhetens identitet (tappningsnummer + komponentkod) med patients identitet och innehåller de uppgifter som krävs vid kontroll innan blodtransfusion påbörjas.
Att transfusionsdokumentet har fästs på rätt blodenhet bör kontrolleras mot bloddatasystemet.
Vid transfusionen kan transfusionsdokumentet kompletteras med uppgifter om transfusionen för att bli underlag för transfusionsrapportering.
Transfusionsdokumentet ska ange till vilken tidpunkt blodenheten är reserverad till blodmottagaren samt vilken blodcentral som har lämnat ut blodenheten.
Avsnitt ”Följesedel till blodenhet” ska innehålla uppgifter om:
Avsnitt ”Blodmottagare, identitet och blodgruppsuppgift” ska innehålla uppgifter om blodmottagaren:
Avsnitt ”Information från blodcentralen” kan t.ex. innehålla särskilda krav rörande transfusionen.
Avsnitt ”Transfusionsjournal” kan användas för registrering av transfusionen.
Utlämning av blodenheter innebär att blodenheter med tillhörande transfusionsdokument fästa vid sig lämnar blodcentralen.
Aktiv utlämning ”över disk” bör tillämpas, där blodenheter lämnas ut till personal från patientvårdande enhet mot skriftlig uppgift om patientens fullständiga identitet. Alternativt får blodenheter placeras i låst förvaringsutrymme, tillgängligt för behörig sjukvårdspersonal för hämtning.
Tillämpad utlämningsrutin ska vara dokumenterad och säkerställa att förväxlingsfel undviks. Transport av blodenheter, inom det egna sjukhuset och till andra sjukhus, se Blodkomponenter: Förvaring och transport.
Vid utlämning av blodenheter för transfusion ska kontrolleras att:
Vid utlämning av erytrocytenheter ska även kontrolleras att:
Vid utlämning av plasmaenheter ska även kontrolleras att:
Vid utlämning av trombocytenheter ska även kontrolleras att enheten:
Alla avvikelser ska utredas och blodenheten tas i retur, ställas i karantän eller kasseras. Alla åtgärder ska dokumenteras.
Undantag från bestämmelserna om transfusionsdokumentets märkning med viss blodmottagares identitet och kravet på godkänd förenlighetsprövning vid utlämning av erytrocytenheter får göras om det föreligger en överhängande och allvarlig fara för blodmottagarens liv och hälsa.
För val av erytrocytenheter i brådskande situationer när transfusion inte kan avvakta blodgruppering eller förenlighetsprövning se §4.5 nedan: Brådskande situationer.
Plasma- och trombocytenheter kan i brådskande situationer lämnas ut enligt lokalt förankrad rutin.
Om det finns synnerliga skäl får i enskilda fall blodenheter användas innan sållningstesterna har avslutats. I sådana fall ska testerna ha utförts på blodprov från samma givare under de senaste fyra veckorna och varit utan anmärkning. Den ansvarige läkaren vid blodcentralen ska informera den läkare som ansvarar för vården av blodmottagaren om att resultaten av sållningstesterna inte föreligger. Beslutet skall dokumenteras.
I brådskande situationer, då patientansvarig läkare bedömer att blodmottagaren inte kan vänta på blodtransfusion tills blodgruppering/förenlighetsprövning hinner slutföras, gäller följande:
Förenlighetsprövningen utförs/slutförs. Blodcentralen ska dokumentera den information som mottagits och lämnats.
De patientvårdande enheterna ska ha fastställda anvisningar för utförande och dokumentation av transfusion av blodkomponenter. Anvisningarna ska överensstämma med bestämmelserna om transfusion i gällande föreskrifter.
Efter avslutad transfusion bör blodenheten sparas 4 timmar i kylskåp eller enligt lokala rutiner för att kunna undersökas om transfusionsreaktion inträffar.
Transfusionsreaktioner ska rapporteras till blodcentralen och handläggas utan onödiga dröjsmål. (se §7 nedan: Utredning av misstänkt transfusionsreaktion).
Transfunderade blodenheter ska registreras i patientjournalen, t.ex. genom att infoga blodenhetens transfusionsdokument med:
Av transfusionsdokumentet framgår också resultat av förenlighetsprövning av erytrocytenhet.
Om transfusionen registreras i patientjournalen på annat sätt, ska uppgifter motsvarande dem i transfusionsdokumentet ingå.
Uppgifter om varje använd blodenhet ska rapporteras till blodcentral. Rapporteringen ska göras i nära anslutning till den slutliga användningen.
Rapporteringen kan ske elektroniskt direkt från användaren eller i undantagsfall genom att till blodcentralen returnera kopia (eller kopior) av ifyllt (ifyllda) transfusionsdokument.
För att uppfylla kravet på spårbarhet ska uppgift om transfunderad blodenhets identitet, blodmottagarens identitet samt datum för transfusionen respektive transfunderande vårdenhet lagras minst 30 år i blodcentralens register.
Beställande avdelning ska utan dröjsmål anmäla misstänkta eller bekräftade allvarliga biverkningar vid transfusion till blodcentralen. Avdelningens rapport ska innehålla en beskrivning av patientens symtom vilka bör styra den fortsatta utredningen.
Blodcentralen ska utfärda anvisning för provtagning och hantering av blodenheter när transfusionskomplikation uppstår.
Blodcentralens akuta utredning syftar i första hand till att utesluta eller bekräfta hemolytisk transfusionsreaktion. Symtom som kan vara uttryck för detta ska därför alltid utredas.
Eventuella andra blodkomponenter från samma givare och tappningstillfälle ska inte lämnas ut innan utredningen är klar.
Se också Klinisk användning av blodkomponenter: Transfusionskomplikationer
|
FAKTARUTA: Transfusionsreaktioner
|
Vid transfusion av erytrocyter, beroende på om reaktionen är akut eller fördröjd, kan utredningens utformning variera. Då misstanke om hemolys saknas på grund av patientens symtom och/eller komponentens typ kan en mindre omfattande utredning utföras.
Vid behov kan utredningen kompletteras med riktade undersökningar, t.ex. odling från blodkomponenten, undersökning av förekomst av HLA-, granulocyt-, trombocyt- eller anti-IgA-antikroppar hos blodgivare eller blodmottagare.
NHS Guidelines: INF437/5 - Guidelines for red cell transfusion in urgent situations and when serological compatibility cannot be assured
NHS Guidelines SPN214/5 – The Clinical Significance of Blood Group Alloantibodies and the Supply of Blood for Transfusion
Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components, EDQM, senaste upplagan (Blood Guide).
