IMMUNHEMATOLOGI

Bakgrund och principer

Författare: Helena Lindblom, Magnus Nordström, Cecilia Pardi, Jill Storry, Isabella Visuri och Aseel Alshamari

Publicerad: 2026-04-09


Inledning

Immunhematologi beskriver underliggande principer för pretransfusionstestning och omfattar blodgruppsbestämning (ABO/RhD), antikroppsscreening och identifiering, förenlighetsprövning, titrering och utvidgad fenotypning. Immunhematologiska (även kallade blodgruppsserologiska) undersökningar baserade på hemagglutination kan utföras med kolonnagglutination, rörteknik eller på plattor. Genomisk teknik kan användas för bestämning av antigen när hemagglutinationsteknik inte är lämplig. Se också Tabell: NPU/SWE-koder för immunhematologi analyser.

1. Blodprover för immunhematologiska undersökningar

1.1 Provtagning

Vid provtagning ska riktlinjerna i gällande föreskrifter om transfusion av blodkomponenter från Socialstyrelsen avseende såväl märkning av rör och remiss som identitetskontroll följas, SOSFS 2009:29.

Om namn saknas såsom vid okänd identitet, skyddad identitet eller hos ett nyfött barn, ska rör och remiss märkas enligt lokal rutin eller med:

  • Okänd man/okänd kvinna eller
  • Skyddad identitet
  • Nyfödd pojke/nyfödd flicka
 

Om namn ändras, t.ex. efter giftermål eller ett nyfött barn som initialt fått moderns efternamn sedan ändras till faderns, kan namnet ändras i bloddatasystemet efter kontroll av personnummer/unikt nummer mot befolkningsregistret. För spårbarhet i bloddatasystemet mellan ett tillfälligt unikt nummer och ett personnummer (t.ex. koppling), kan uppgifter i patientjournalsystemet alternativt ett signerat underlag från provtagaren (t.ex. remiss) där både det unika numret och personnumret framgår, användas.

  • Av säkerhetsskäl ska blodprov för förenlighetsprövning vara taget vid annat tillfälle än blodprov för blodgruppering – detta för att kunna upptäcka förväxling. I vissa medicinskt akuta fall är denna regel inte möjlig att tillämpa.
  • Om förenlighetsprövning behövs inför en transfusion till ett barn under fyra månaders ålder, får blodgruppsbestämning och förenlighetsprövning utföras på samma blodprov.

1.2 Hantering och förvaring

  • Prov ska förvaras vid 2-8ºC då undersökning inte pågår.
  • Prov för blodgruppering och antikroppsundersökning bör vara högst 5 dygn vid undersökningstillfället.
  • Prov för förenlighetsprövning ska vara nytaget, vilket innebär inom 3 dygn från undersökningstillfället.
  • Prov bör sparas en vecka efter utförd undersökning.
 

För blodgruppering rekommenderas prov med EDTA-tillsats. För automatiserad blodgruppering och antikroppsscreening/-identifiering är detta ett krav. Vid manuell blodgruppering kan prov utan tillsats accepteras då bestämning av ABO-antikroppar och antikroppsscreening/-identifiering kan utföras såväl på plasma som på serum. Fortsättningsvis anges endast plasma.

2. Reagens

2.1 Blodgrupperingsreagens

Blodgrupperingsreagens ska vara CE-märkta enligt enligt EU förordning 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Rutiner för kravspecifikation vid inköp och validering av reagens ska finnas.

2.2 Fenotypningsreagens

Fenotypningsreagens för vanligt undersökta blodgruppsantigen, inklusive C, E, c, e, K, k, M, N, S, s, Fya, Fyb, Jka, Jkb ska vara CE-märkta enligt EU förordning 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.  Rutiner för kravspecifikation vid inköp och validering av reagens ska finnas. Alla andra fenotypningsreagens bör vara CE-märkta om möjligt.

2.3 Egenframställda testerytrocyter

Hantering såsom infrysning, tining och förvaring i tinat tillstånd av testerytrocyter ska valideras/verifieras. Se även Läkemedelsverkets nationella rekommendationer avseende egenframställda testerytrocyter enligt IVDR.

2.3.1 För plasmagruppering

Som testerytrocyter för plasmagruppering ska A1- respektive B-erytrocyter väljas.

Testerytrocyternas A1- och B-antigen ska vara bestämda på två vid olika tillfällen tagna prov.

Hållbarheten för erytrocytsuspension i isoton koksaltlösning eller LISS är två dygn vid 2-8ºC. Vid användning av CE-märkta förvaringslösningar gäller tillverkarens anvisningar. Förvaring på andra sätt måste valideras.

2.3.2 För antikroppsscreening och identifiering

  • Antigenbestämning av testerytrocyter ska utföras på två vid olika tillfällen tagna prov och om möjligt med olika testreagens. Genotypning bör utföras för de kliniskt viktigaste antigenen vid det ena tillfället för att identifiera ovanliga fenotyper och för att utesluta nullalleler och andra vanliga polymorfismer som undertrycker antigen t.ex. Fyx. Testerytrocyterna bör ej uttrycka HLA-associerade antigen (Bg).
  • Testerytrocyterna som används för antikroppsscreening ska komma från minst två blodgivare med blodgrupp O och den totala sammansättningen av antigen hos testerytrocyterna ska möjliggöra upptäckt av de vanligast förekommande erytrocytantikropparna. Erytrocyter från flera givare ska inte blandas. Se Tabell: Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsscreening.
  • Testerytrocyterna som används i panel för antikroppsidentifiering ska komma från minst åtta blodgivare av blodgrupp O och ska för var och en av de vanligaste kliniskt betydelsefulla erytrocytantikropparna innehålla minst två antigenpositiva och två antigennegativa testerytrocyter. Sammansättningen av antigen hos testerytrocyterna bör dessutom möjliggöra identifiering av de vanligast förekommande erytrocytantikropparna utan kompletterande undersökningar. Erytrocyter från flera givare ska inte blandas. Se Tabell: Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsidentifiering.

3. Immunhematologisk testmiljö och tolkning

3.1 Princip

Immunhematologiska tester utförs i regel med kolonnagglutination, rörteknik eller på plattor. Alla tekniker ger tillräcklig känslighet men rörteknik kan vara svår att avläsa och rekommenderas inte som rutinmetod för blodgruppering och antikroppsscreening/-identifiering. Mikroplattor är bäst anpassade till automatiserade metoder men kan även användas manuellt. Kolonnagglutination har blivit en standardteknik för manuella immunhematologiska tester. Kolonnen innehåller gel eller glaskulor (gelkort/kassetter) som används som storleksfilter för agglutinat. Kolonnerna kan vara förfyllda med blodgrupperings- eller fenotypningsreagens, eller med anti-IgG alternativt bredspektrigt AHG (anti-IgG + anti-C3d).

Se Tabell: Övriga tekniker vid antikroppsidentifiering för övriga tekniker som kan vara till nytta vid antikroppsidentifiering.

Gelkort/kassetter och mikroplattor ska förvaras enligt leverantörens anvisningar. Se Tabell: Kontrollrutiner immunhematologi.

Alla ändringar i metoder ska valideras och dokumenteras.

3.2 Automatiserade metoder

I helautomatiserade instrument är hela proceduren från inläsning av prov och reagens till avläsning av resultat automatiserad. Testerna utförs oftast i mikrokolonnsystem eller mikrotiterplattor.

Med semiautomatiserade system avses vanligen pipetteringsrobotar där mikrokolonnreagens eller mikrotiterplattor efter pipettering manuellt flyttas till centrifug och avläsningsinstrument.

Automatiserade system har en ökad säkerhet jämfört med manuella rutiner. Den ökade säkerheten består i att förväxlingsrisken av prov och reagens är minskad och att avläsning och gradering av reaktioner är standardiserad. Reagens i duplikat är inte nödvändig. En person kan svara för både laboration och godkännande av resultaten.

Dataprogram som används i instrumentet och för överföring till och från bloddatasystemet ska vara godkända och validerade för ändamålet. Vid uppgradering av dataprogram ska adekvat revalidering/verifiering göras. Det ska finnas dokumenterade rutiner för back-up av analysresultat. Dataprogram ska vara CE-märka enligt EU förordning (EU 2017/745).

3.3 Avläsning

3.3.1 Principer

  • Det ska finnas kriterier för gradering, tolkning och godkännande av reaktioner. Både okulär och maskinell avläsning förekommer. Vid okulär avläsning bör den som satt provet avläsa, dokumentera reaktionsmönstret, datera och signera undersökningen. Vid maskinell avläsning ska full spårbarhet finnas till utrustning, reaktionsmönster, datum samt ansvarig för undersökningen. Gradering av agglutinationsreaktioner måste vara noga fastställd och enhetlig inom laboratoriet och inom regionen.
  • Maskinell avläsning: Vid maskinell avläsning är en visuell inspektion nödvändig vid resultat som inte uppfyller givna kriterier, t.ex. vid blandbild. Systemet ska vara validerat, både avseende reaktionsgradering vid avläsning och eventuell elektronisk överföring av resultat till bloddatasystemet.
  • Manuell avläsning: För att minimera risken för fel vid manuell avläsning av blodgruppering och tolkning bör två personer göra olika delar av proceduren. Proceduren kan t.ex. indelas i resultatregistrering och tolkning av de registrerade resultaten alternativt registrering och tolkning av erytrocytgruppering respektive plasmagruppering. Bestämning av andra erytrocytantigen (fenotypning): Avläsning kan göras av en
  • Gradering och godkännande ska följa tillverkarens anvisningar eller vara validerade. Se Avläsning av immunhematologiska reaktioner.

3.4 Manuell resultatregistrering

Manuell resultatregistrering i bloddatasystemet av blodgrupperingar ska utföras av två olika personer. Fenotypningar av blodgivare bör göras av två olika personer eller två gånger. I en akut situation kan resultat av fenotypning av erytrocytenheter registreras av en person. Resultatregistrering av fenotypningar av patienter kan göras av en person.

4. Kontrollrutiner

4.1 Princip

Interna och externa kvalitetskontroller används för att kvalitetssäkra undersökningsmetoder och regelbundet utvärdera, övervaka och förbättra processerna. Se Tabellen Kontrollrutiner immunhematologi och Kontrollrutiner molekylärbiologiska analyser för en sammanfattning av alla kontroller vid immunhematologiska analyser.

4.2 Externa kontroller

Alla bör om möjligt delta i externa kvalitetskontrollprogram motsvarande den egna verksamhetens omfattning med syfte att säkerställa metodöverensstämmelse mellan flera laboratorier.

Om externt kontrollprogram inte finns att tillgå kan minst tre laboratorier organisera utbyte av provmaterial.

4.3 Interna kontroller

Interna kontroller är alla kontroller som utförs inom den egna verksamheten med syfte att nå en hög bestämningssäkerhet.

  • Dokumenterade rutiner ska finnas för krav på användning av positiv respektive negativ kontroll.
  • Kriterier för godkänd reaktionsstyrka och vilka åtgärder som ska vidtas vid avvikande kontrollresultat ska definieras och dokumenteras.
  • Reagensets utgångsdatum vid ankomstkontroll av kommersiella reagens och hållbarhet vid beredning av egenframställda reagens ska tydligt framgå.
  • Frekvensen av interna kontroller skall kunna medge att ett fel snabbt blir upptäckt och att korrigerande åtgärder sätts in i rimlig tid.
  • Metodkontroll ger en helhetsbild av att alla i metoden ingående moment fungerar och dess frekvens skall vara beroende på metodens stabilitet.
  • Uppföljning av kontrollresultat skall utföras för att dokumentera eventuella variationer och trender över tiden.

Tabell 1. NPU/SWE-koder för immunhematologiska analyser

NPU/SWE-kod Förkortad svensk IFCC/IUPAC-definition Måttenhet Rekommenderat rapportnamn Kommentar
Blodgruppering
NPU60301 B—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;lista;proc) Blodgruppering
NPU01945 Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;proc) Erc(B)—Blgr ABO RhD
NPU26690 P—Erytrocyt(ej ABO)-antikropp;arb konc(proc) P—Erytrocyt-ak screen
SWE05068 Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;utan plasmagruppering;proc) Erytrocytgruppering T.ex. spädbarnsgruppering eller akutgruppering
NPU26678 Erc(B)—Erytrocyt-antigen;kategori(ABO RhD;verif;proc) Erc(B)—Blgr ABO RhD ktrl Kontrollgruppering
Förenlighetsprövning
NPU60302 B—Erytrocyt-ak;förenlighet(Erc;donationsID;lista;proc) Förenlighetsprövning
NPU21406 B—förenlighet(elekt);utgång(dat o kl;proc) B—BAS-test
NPU21913 P—Erytrocyt-ak;förenlighet(Erc;donationsID;proc) MG-test
NPU26696 Erytrocyt-ak(P)—förenlighet;utgång(dat o kl;proc) Prov för MG giltig tom BK(S)-test
Antikroppar
NPU21747 P—Erytrocyt-ak;arb konc(lista) Erytrocyt-ak undersökning
NPU20496 P—Erytrocyt D-ak;arb konc(37°C;proc) P—anti-D
NPU26688 P—Erytrocyt-okänd-antikropp;arb konc(37°C;proc) P—Erytrocyt-okänd-ak Ospecifika eller ej bestämbara fynd
NPU26691 P—Erytrocyt auto-ak;kategori P—Erytrocyt auto-ak
SWE05552 P—Erytrocyt-ak;egensk(proc) P—Erytrocyt-ak, bedömning Utlåtande i fritext
NPU21328 P—HPA-antikropp;arb konc(lista;proc) P—HPA-ak (lista)
NPU21329 P—HPA-1a-antikropp;arb konc(proc) P—HPA-1a-ak
NPU21764 P—HNA-antikropp;arb konc(lista;proc) P—HNA-ak (lista)
NPU21769 P—HNA-3a-antikropp;arb konc(proc) P—HNA-3a-ak
Titrering
NPU26765 P—Erytrocyt-ak;arb subst konc(lista;proc) Erytrocytantikropp titer
NPU20947 P—Erytrocyt D-ak;arb subst konc(20°C;proc) (pde) P—anti-D 20°C
NPU20948 P—Erytrocyt D-ak;arb subst konc(37°C;proc) (pde) P—anti-D
NPU57468 P—Erytrocyt A-ak och erytrocyt B-ak;arb subst konc(lista;proc) Titer anti-A, anti-B
NPU20880 P—Erytrocyt A-ak;arb subst konc(20°C;proc) (pde) P—anti-A 20°C
NPU20879 P—Erytrocyt A-ak;arb subst konc(37°C;proc) (pde) P—anti-A
NPU20889 P—Erytrocyt B-ak;arb subst konc(20°C;proc) (pde) P—anti-B 20°C
NPU20890 P—Erytrocyt B-ak;arb subst konc(37°C;proc) (pde) P—anti-B
Fenotypning
NPU20200 Erc(B)—Erytrocyt-antigen;arb ant(lista;proc) Erytrocytantigen lista
NPU21917 Erc(B)—Erytrocyt D-ag;arb ant(proc) Erc(B)—Blgr-ag D
NPU57742 Erc(B)—Erytrocyt partiellt D-ag;arb ant(proc) Erc(B)—Blgr-ag partiell D
NPU21341 Trc(B)—HPA-antigen;arb ant(lista;proc) Trc(B)—HPA-ag (lista)
NPU21342 Trc(B)—HPA-1a-antigen;arb ant(proc) Trc(B)—HPA-1a-ag
(koder för HNA-antigen saknas på svenska)
Genotypning
NPU27386 DNA(P)—RHD-gen;arb inneh(proc) Fetal RHD Fetal RHD-screening
NPU61133 DNA(spec)—ABO-gen;kategori(proc) DNA—ABO-gen
NPU61131 DNA(spec)—ACKR1-gen;kategori(proc) DNA—ACKR1-gen
NPU61128 DNA(spec)—GYPA-gen;kategori(proc) DNA—GYPA-gen
NPU61129 DNA(spec)—GYPB-gen;kategori(proc) DNA—GYPB-gen
NPU61130 DNA(spec)—KEL-gen;kategori(proc) DNA—KEL-gen
NPU61126 DNA(spec)—RHCE-gen;kategori(proc) DNA—RHCE-gen
NPU61127 DNA(spec)—RHD-gen;kategori(proc) DNA—RHD-gen
NPU61132 DNA(spec)—SLC14A1-gen;kategori(proc) DNA—SLC14A1-gen
NPU19305 DNA(spec)—RHD-gen;ent ant(0 1 2) DNA—RHD-gen RHD-zygositet
DAT
NPU20024 Erc(B)—Komplement+immunglobulin;arb ant(lista;proc) DAT
NPU20025 Erc(B)—Komplement+immunglobulin;arb ant(proc) Erc(B)—DAT kompl+Ig Polyspecifik DAT
NPU04070 Erc(B)—Immunglobulin G;arb ant(proc) Erc(B)—DAT IgG
NPU20027 Erc(B)—Komplement C3d;arb ant(proc) Erc(B)—DAT C3d
NPU26800 Erc(B)—Komplement C3c;arb ant(proc) Erc(B)—DAT C3c
NPU20028 Erc(B)—Immunglobuli A;arb ant(proc) Erc(B)—DAT IgA
NPU20034 Erc(B)—Immunglobulin M;arb ant(proc) Erc(B)—DAT IgM
Övrigt
NPU01966 P—Hemolysin, bifasisk;arb konc(proc) Donath-Landsteiner test
NPU01714 P—Köldagglutinin;arb konc(proc) P—Köldagglutinin
NPU08070 P—Köldagglutinin;arb subst konc(proc) (pde) P—Köldagglutinin Titer
SWE05554 Erc(B)—Th-antigen;arb ant(proc) Ery(B)—Th-ag
NPU61085 Erc(B)—Thomsen-Friedenreich-antigen;arb ant(proc) Ery(B)—T-ag
SWE05553 Erc(B)—Tk-antigen;arb ant(proc) Ery(B)—Tk-ag
NPU61086 Erc(B)—Tn-antigen;arb ant(proc) Ery(B)—Tn-ag
SWE05555 Erc(B)—Tx-antigen;arb ant(proc) Ery(B)—Tx-ag
Tabellen är ett utdrag från Equalis NPU-databas i november 2023. Kommentaren preciserar i utvalda fall vad koden avser. För listkoder har vanliga exempel på ingående koder listats men fler finns tillgängliga.

Tabell 2. Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsscreening

System Antigenuppsättning Förkortning Minsta antal testerytrocyter
Rh D+C+c−E−e+ *R1R1 1
  D+C−c+E+e− *R2R2 1
Kell K+k+   1
  K−k+   1
Duffy Fy(a+b−)   1
  Fy(a−b+)   1
Kidd Jk(a+b−)   1
  Jk(a−b+)   1
MNS #S+   1
  #s+   1
  M+   1
  N+   1

Cw, Kpa och Lua bör vara representerade.

*Zygositet på RHD bör bekräftas genomiskt.

#= testerytrocyter som saknar det antitetiska antigenet bör väljas.

Tabell 3. Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsidentifiering

System Antigenuppsättning Förkortning Minsta antal paneltesterytrocyter
Rh D+C+c−E−e+ *R1R1 1
  D+C+CW+c−E−e+ *R1wR1 1
  D+C−c+E+e− *R2R2 1
  D−C+c+E−e+ r′r 1
  D−C−c+E+e+ r″r 1
  D−C−c+E−e+ rr 3
Kell K+k+   2
  K−k+   1
Duffy Fy(a+b−)   1
  Fy(a−b+)   1
Kidd Jk(a+b−)   1
  Jk(a−b+)   1
MNS S+s−   1
  S−s+   1
  M+N−   1
  M−N+   1

Cw, Kpa och Lubör vara representerade.

*Zygositet på RHD bör bekräftas genomiskt.

Tabell 4. Övriga tekniker vid antikroppsidentifiering

Teknik/Princip Indikation
37 oC: Celler och plasma värms innan de blandas Används för att eliminera antikroppar av köldtyp
Låg temperatur: Inkubering 4-20 oC, direkt agglutination Används för att upptäcka erytrocytantikroppar med lågt temperaturoptimum, då dessa ger ospecifika reaktioner med rutinteknik, oftast erytrocytantikroppar av IgM-typ
Rörteknik (IAT/direkt agglutination) Används för att identifiera förekomst av myntrullar Kan vara till hjälp med svaga autoantikroppar för att utesluta alloantikroppar utan att adsorbera patientens plasma Används även med svaga köldantikroppar
IAT/enzym, enzymbehandlade testerytrocyter (papain/ficin) Används för att förstärka svaga Rh- och Kidd-antikroppar *Används även för att utreda förekomst av flera specificiteter av antikroppar då t. ex. MNS och Fya/Fyb blodgruppsantigen förstörs av papain och ficin.
IAT/enzym, enzymbehandlade testerytrocyter (trypsin/chymotrypsin) *Används för att utreda specificitet hos sällsynta antikroppar.
Neutralisering av patientplasma med pool av plasma från blodgivare Används vid misstanke om erytrocytantikroppar mot antigen inom blodgruppssystemen Chido/Rodgers och Lewis (kliniskt ej betydelsefulla, antigenen finns lösligt i plasma)
Neutralisering av patientplasma med kommersiell substans Används vid misstanke om erytrocytantikroppar mot antigen inom blodgruppssystemet Lewis, samt mot P1 (kliniskt ej betydelsefulla, antigenen finns lösligt i plasma) Obs: andra lösliga proteiner finns, t.ex. Knops, Yt, Lutheran, CD38 som kan vara till nytta både vid antikroppsidentifiering och när antikroppar har fastställts för att utesluta andra antikroppar av klinisk betydelse
PEG lösning Används som tillsats för att förstärka svaga IgG-antikroppar
Eluering Eluering av antikroppar från DAT-positiva erytrocyter kan användas till: Utredning av hemolytisk transfusionsreaktion Utredning av hemolytisk sjukdom hos nyfödd Utredning av oklar DAT-positivitet Rening av antikroppar från en blandning
Auto-/alloadsorption Används för att ta bort autoantikroppar från patientplasma för vidare utredning Kan användas för att utreda anti-G Kan användas vid en utredning av multipla antikroppar eller antikroppar mot ett högfrekvensantigen
DTT behandling av erytrocyter (200 mM)   Används vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD38 (behandling vid myelom). *Kan användas vid utredning vid misstanke om erytrocytantikroppar mot högfrekvent antigen då det förstör bl. a. Kell och Lutheran blodgruppsantigen.
DTT behandling av plasma (10 mM) Används för att förstöra antikroppar av IgM-klass och att diskriminera mellan IgG och IgM komponent av en antikroppspecificitet, t.ex. anti-A, -B eller anti-M
Användning av navelsträngsceller Används för att identifiera köldantikroppar Kan användas vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD38 (behandling vid myelom)
Anti-IgG utan IgG4-specificitet Kan användas vid misstanke om erytrocytantikroppar mot JMH, Yta (som oftast är IgG4-antikroppar). Kan användas vid utredning av patienter som behandlas med anti-CD47 (behandling vid malignitet) av subklass IgG4.

* Se även Tabell: Effekt av olika enzymer och DTT-behandling på blodgruppssystem och vissa högfrekventa antigen i Immunhematologiska analyser

Tabell 5. Kontrollrutiner immunhematologi

Typ av kontroll Frekvens: Manuell metod Frekvens: Automatiserad metod Kommentar
Ankomstkontroll av reagens från tillverkare, ny batch och ny leverans Vid ankomst Vid ankomst Relevant kontroll skall utföras vid ankomst. Reagens för typning av ABO och RhD:
  • kända A, B, AB, RhD pos/neg skall användas.
Övriga reagens:
  • Positiv kontroll: testerytrocyt som har antigenet och det antitetiska antigenet.
  • Negativ kontroll: testerytrocyt som saknar antigenet
Beredningskontroll: egna testerytrocyter Vid beredning Vid beredning Förväxlingskontroll, suspensionsstyrka (EVF)
Stabilitetskontroll: egna testerytrocyter Minst en gång per vecka Minst en gång per vecka Positiv kontroll: ”Svag” antikropp som ger maximalt ++ reaktioner. Anti-Fya rekommenderas.
Blodgruppering och antikroppsscreening
Metodkontroll blodgruppering Vid manuell gruppering i serie ska metodkontroll inkluderas i varje serie. Minst vid uppstart av instrument och alltid vid byte av reagens. En känd A RhD neg/pos och en känd B RhD neg/pos ska användas
Metodkontroll antikroppsscreening Positiv kontroll minst en gång/dag Negativ kontroll behöver ej utföras Positiv kontroll minst vid uppstart av instrument och vid byte av testerytrocyter Negativ kontroll behöver ej utföras Antikroppsspecificiteter bör väljas så att varje screeningscell ger förväntat positivt och negativt resultat
Antikroppsidentifiering
IAT-LISS Enligt lokala rutiner Metodkontroll minst 1 g/vecka
IAT-PEG Varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin Ej tillämpligt Positiv kontroll som kräver PEG för att visa förstärkt reaktivitet
Med enzymteknik Varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin Ej tillämpligt Positiv kontroll som kräver enzym för att visa förstärkt reaktivitet
Kontroll med autologa erytrocyter Vid genomgående positiva reaktioner i aktuell metod Vid genomgående positiva reaktioner i automatiserad antikroppsidentifiering Plasma och autologa erytrocyter testas med samma metod som gett genomgående positiva reaktioner
Fenotypsbestämning
Vid rörteknik Varje laboration Positiv kontroll: Testerytrocyt som har antigenet och det antitetiska antigenet. Negativ kontroll: Testerytrocyt som saknar antigenet
När reagens tillsätts i t.ex. mikrokolonn Enligt leverantörens anvisning, och dokumenterad lokal rutin Minst enligt tillverkarens rekommendationer, och dokumenterad lokal rutin
Reagens tillsatta av tillverkaren Enligt leverantörens anvisning, och dokumenterad lokal rutin Minst enligt tillverkarens rekommendationer, och dokumenterad lokal rutin
Titerbestämning
Kontroll vid titerbestämning Prov med känd titer analyseras parallellt vid varje laboration eller enligt lokal dokumenterad rutin Enligt tillverkarens rekommendationer. Metodkontroll minst 1g/vecka
DAT och IAT
Kontroll vid DAT mikrokolonn Vid positiv reaktion: Som negativ kontroll analyseras autologa erytrocyter mot aktuellt diluent (kontrollbrunn) Vid positiv reaktion: Som negativ kontroll analyseras autologa erytrocyter mot aktuellt diluent (kontrollbrunn)
Kontroll vid IAT och DAT med rörteknik Varje laboration Ej tillämpligt Till rör med negativ reaktion sätts sensibiliserade kontrollerytrocyter
Förenlighetsprövning
Metodkontroll förenlighetsprövning (A, B, ev. D, och screeningsceller) Enligt lokala rutiner. Vid uppstart av instrument och vid byte av reagens.   En känd A RhD neg/pos och en känd B RhD neg/pos ska användas Antikroppsspecificiteter bör väljas så att varje screeningscell ger förväntat positivt och negativt resultat

Tabell 6. Kontrollrutiner molekylärbiologiska analyser

Typ av kontroll Frekvens: Manuell metod Frekvens: Automatiserad metod Kommentar
Ankomstkontroll av reagens från tillverkare, ny batch och ny leverans Vid ankomst Vid ankomst En kontroll bestående av DNA med känd genotyp, ska alltid analyseras vid ibruktagande efter ankomst av reagens och vid byte av lotnummer.
Interna kontroller: Genomisk blodgruppstypning på cellulärt DNA
  • Vid CE-IVD märkta reagens sätts interna kontroller enligt tillverkarens anvisning och dokumenterad lokal rutin.
  • En kontroll som inte innehåller målsekvens, men som består av buffert/spädningsmedium eller vatten bör inkluderas vid varje analystillfälle för att utesluta kontamination.
Interna kontroller: Fetal RHD-bestämning på cellfritt DNA
  • Vid CE-IVD märkta reagens sätts interna kontroller enligt tillverkarens anvisning och dokumenterad lokal rutin.
Vid in-house metoder bör följande kontroller inkluderas:
  • Positiv kontroll: RHD pos DNA eller pool av plasma från RhD negativa gravida med RHD positivt foster.
  • Negativ kontroll: RHD neg DNA eller pool av plasma från RhD negativa individer.
  • Kontroll för DNA extraktion och amplifiering: en referensgen analyseras parallellt.
  • En kontroll som inte innehåller målsekvens, men som består av buffert/spädningsmedium eller vatten för att utesluta kontamination.
Externa kontroller
Ett program för externa kvalitetskontroller bör om möjligt följas med syfte att säkerställa metodöverensstämmelse mellan flera laboratorier.

Bilaga: Avläsning av immunhematologiska reaktioner

Beskrivning

++++

I mikrokolonnteknik: Alla erytrocyter ligger överst i kolonnen.

I rörteknik: Ett enda agglutinat.

I fast fas: Alla erytrocyter kläder hela brunnen i ett jämt lager.

+++

I mikrokolonnteknik: De flesta erytrocyterna ligger överst i kolonnen.

I rörteknik: Flera stora agglutinat.

I fast fas: De allra flesta erytrocyterna kläder brunnens yta, några enstaka   kan ligga mitt i brunnens botten.

++

I mikrokolonnteknik: Erytrocyter spridda i kolonnen.

I rörteknik: Medelstora agglutinat och en del fria erytrocyter.

I fast fas: Övervägande delen av erytrocyterna kläder brunnens yta, men en mindre del ligger mitt i brunnens botten.

+

I mikrokolonnteknik: Huvudparten av erytrocyterna ligger i nedre tredjedelen av kolonnen.

I rörteknik: Ett flertal små agglutinat och många fria erytrocyter.

I fast fas: En knapp av erytrocyter framträder tydligt mitt i brunnens botten, men en del kläder brunnens yta.

(+)

I mikrokolonnteknik: Huvudparten av erytrocyterna ligger i kolonnens botten, med ett fåtal agglutinat som ligger en bit upp i kolonnen.

I rörteknik: Huvudparten av erytrocyterna är fria med få små agglutinat som oftast bekräftas under mikroskop.

-

I mikrokolonnteknik: Alla erytrocyter ligger i kolonnens botten.

I rörteknik: Alla erytrocyter fria i suspensionsmediet.

I fast fas: Alla erytrocyter ligger i en knapp mitt i brunnens botten.

Labbet bör kunna ange reaktion med blandbild enligt lokala instruktioner.

Kolonnagglutination

Reaktioner i kolonn får tolkas enligt tillverkares instruktioner.

Rörteknik

Grad Beskrivning Bild
++++ Ett enda agglutinat
+++ Flera stora agglutinat
++ Medelstora agglutinat och en del fria erytrocyter
+ Ett flertal små agglutinat och många fria erytrocyter
- Alla erytrocyter fria i suspensionsmediet

Referenser:

  • Klein HG and Anstee DJ. Mollison’s Blood Transfusion in Clinical Medicine, 12th edition, 2014.
  • Issitt, PD and Anstee DJ. Applied Blood Group Serology, 4th edition, 1998.
  • Daniels G and Bromilow I. Blodgruppsserologi, Studentlitteratur, 2008.
  • Reid ME, Lomas Francis C, Olsson ML. The Blood Group Antigen factsbook. 3:e upplagan 2012.
  • Technical Manual, AABB, senaste upplagan.
  • SHOT report, senaste upplagan (https://www.shotuk.org/shot-reports/).
  • Svensk standard · SS-EN ISO 15189:2022 (SIS: Standard för Kliniska laboratorier)
  • Swedacs policy för ackrediterade organs deltagande i kompetensprövningar och/eller andra jämförelser (SWEDAC DOC 06:9)
  • Guide to the preparation, use and quality assurance of blood components, EDQM, senaste upplagan (Blood Guide).
  • Daniels G, Poole J, de Silva M, Callaghan T, MacLennan S, Smith N. The clinical significance of blood group antibodies. Transfusion Medicine, 2002;12:287-295.
  • SPN214/5 – The Clinical Significance of Blood Group Alloantibodies and the Supply of Blood for Transfusion. NHSBT, senaste upplagan. (SPN214/5)
  • British Committee for Standards in Haematology, Milkins C, Berryman J, Cantwell C, Elliott C, Haggas R, Jones J, Rowley M, Williams M, Win N. Guidelines for pre-transfusion compatibility procedures in blood transfusion laboratories. British Committee for Standards in Haematology. Transfus Med. 2013; 23:3-35. PMID:23216974.
  • ISBT Working Party for Immunohematology (Immunohematology WP)
  • ISBT Working Party for Red Cell Immunogenetics and Blood Group Terminology (Red cell immunogenetics and blood groupterminology WP)
  • ISBT Working Party for Rare Donors (Rare donors WP)
  • Svensk Förening för Klinisk Immunologi och Transfusionsmedicin (kitm.se)
Innehållsförteckning