Författare: Helena Lindblom, Magnus Nordström, Cecilia Pardi, Jill Storry, Isabella Visuri och Aseel Alshamari
Publicerad: 2026-04-09
Förenlighetsprövning utförs inför transfusion av erytrocyter för att säkerställa att förenlighet föreligger mellan blodmottagaren och blodenheten.
Blodmottagarens blodgrupp ska vara bestämd.
Det finns två varianter av förenlighetsprövning: BAS-test och MG-test. I båda ingår en blodgruppskontroll.
Blodgruppskontroll och antikroppsscreening utförs på blodprov från patient, som kan behöva erytrocyttransfusion. I undersökningen ingår kontroll av resultaten mot tidigare registrerade uppgifter. Tillämpningen av BAS-test förutsätter att mottagaren aldrig haft påvisade kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar.
Datoriserad utlämningskontroll ska säkerställa ABO-förenlighet och bevaka att RhD-positiv erytrocytenhet inte lämnas ut till RhD-negativ mottagare, såvida inte särskilda omständigheter föreligger i det enskilda fallet. Vid datorstopp ska lokal validerad och väl inarbetad reservrutin för kontroll av blodgruppsförenlighet.
Blodgruppskontrollen ska minst omfatta test för antigenen A och B med en uppsättning antisera och en jämförelse mot registrerad blodgrupp i bloddatasystemet ska göras. Avsikten är att upptäcka eventuell förväxling av blodmottagare och/eller blodprov. Avvikelse fordrar utredning. Kontroll av RhD kan ingå enligt lokal rutin.
I regel används endast en serologisk teknik. Denna måste då minst ha känslighet motsvarande IAT/LISS. Bredspektrigt AHG och anti-IgG har utvärderats som likvärdiga. Testerytrocyter ska väljas så att de täcker in de flesta antigen mot vilka antikroppar av klinisk betydelse förekommer, se Bakgrund och principer, Tabell: Minimikrav på testerytrocyter för antikroppsscreening. Om testerytrocyter ska användas till gravida eller nyförlösta kvinnor som har fått RhD-profylax, kan enbart RhD-negativa testerytrocyter väljas. Testerytrocyternas antigenuppsättning bör i övrigt uppfylla kraven ovan, frånsett att celler som uttrycker C samt E tillåts vara heterozygota för dessa antigen. Vid blodtransfusion bör då erytrocyter negativa för C och E väljas.
Vid positivt resultat ska antikroppsidentifiering utföras och utlämning enligt BAS-test blockeras åtminstone tills utredningen är klar. Bekräftas fynd av kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar ska mottagaren spärras från vidare BAS-test och fortsättningsvis hänvisas till MG-test.
Hinner man inte invänta utredningssvar ska patientansvarig läkare informeras om riskerna och möjligheterna. Dokumentera den information som lämnats och mottagits. Kvarstår önskemål om transfusion kan de MG-testade erytrocytenheter som visar minst reaktivitet reserveras och utlämnas.
BAS-testen är godkänd om blodgruppskontrollen är identisk med uppgiften i bloddatasystemet och kliniskt betydelsefulla antikroppar ej påvisas vid antikroppsscreening.
Godkänd BAS-test innebär att blodgruppsförenliga erytrocytenheter får lämnas ut för transfusion efter datoriserad kontroll, eller likvärdig reservrutin, under högst 5 kalenderdygn. Provtagningsdagen räknas som dag 1.
(Se flödesschema: Ej godkänd blodgruppskontroll vid BAS-test)
Om blodprovets blodgrupp inte stämmer med uppgift från bloddatasystemet och avvikelsen inte kan förklaras av blandbild eller massiv transfusion:
Om blodprovets blodgrupp vid omkörning fortfarande ej överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet, begär nytt blodprov:
Om nytt blodprovs blodgrupp ej överensstämmer med uppgift från bloddatasystemet:
Vid autovalidering från instrument skickas resultat direkt över till bloddatasystemet. Manuellt resultat ska signeras och dataregistrering utförs om möjligt av den som utfört laborationen. Bloddatasystemet ska generera ett svar som anger att giltig BAS-test föreligger under definierad period. Att en erytrocytenhet har utlämnats efter BAS-test ska framgå av dess transfusionsdokument.
Om mottagaren har eller har haft kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar ska MG(Mottagare-Givare)-test utföras, där erytrocytenheten testas mot plasma från mottagaren inför transfusion. Blodgruppskontroll ska utföras.
Blodgruppskontroll och antikroppsscreening ska utföras enligt samma princip som vid BAS-test. Detta kan lämpligen kombineras i en laboration som utförs en gång på provet för förenlighetsprövning.
Provet ska vara högst tre dygn gammalt vid undersökningstillfället. Erytrocytenheter kan reserveras i upp till fyra dygn. Provtagningsdagen räknas som dag 1. Vid blodbeställningar under denna tid utförs test mot valda erytrocytenheter, MG-test, med plasma från provet för förenlighetsprövning.
Plasma från blodmottagaren testas mot erytrocyter från varje avsedd erytrocytenhet. Föreligger erytrocytantikroppar, som bedöms som kliniskt betydelsefulla, ska avsedd erytrocytenhet i regel vara fenotypad och sakna de antigen som erytrocytantikropparna är riktade mot.
MG-testen är godkänd om blodgruppskontrollen är identisk med uppgiften i bloddatasystemet och test mot enskild erytrocytenhet är negativ. Antikroppsscreening får inte ge reaktivitet utöver den som förklaras av tidigare identifierade antikroppar. Att en antigennegativ blodenhet används bör också kontrolleras när krav på fenotyp finns.
Erytrocytenheten bör transfunderas inom fyra kalenderdygn från provtagningsdagen. Provtagningsdagen räknas som dag 1.
För åtgärder vid ej godkänd blodgruppskontroll, se motsvarande avsnitt under BAS-test.
Om reaktivitet uppkommer utöver den som förklaras av tidigare identifierade antikroppar:
Utför ny antikroppsidentifiering. Påvisas därvid ytterligare erytrocytantikroppar väljs nya passande erytrocytenheter och ny MG-test utförs. Reaktioner mot och antigenmönster hos de fenotypmatchade erytrocytenheterna kan ge uppfattning om specificiteten hos de nytillkomna erytrocytantikropparna.
Hinner man inte invänta utredningssvar ska patientansvarig läkare informeras om riskerna och möjligheterna. Dokumentera informationen som lämnats och mottagits.
Kvarstår önskemål om transfusion reserveras och utlämnas de erytrocytenheter som visar minst reaktivitet. Utlämningen ska godkännas av blodcentralens läkare eller patientansvarig läkare. Dessa bör i komplicerade fall samråda.
Dataregistrering utförs om möjligt av den som utfört laborationen.
Kompletterande information bör anges i form av texter i standardiserat utförande.
I samband med transfusionen kan särskilda åtgärder behöva vidtas. Detta kan rekommenderas på transfusionsdokumentet, t.ex. ’Noggrann övervakning rekommenderas!’.
Vid datorstopp ska lokal validerad och väl inarbetad reservrutin användas för kontroll av blodgruppsförenlighet mellan blodmottagare och erytrocytenhet.
Om läkare skriftligen har intygat, att patienten inom de senaste tre månaderna före planerat ingrepp inte varit utsatt för risk att bli immuniserad, t.ex. genom graviditet eller blodtransfusion, får preoperativ screening tillämpas. Läkarens intyg ska dokumenteras för spårbarhet.
Erytrocyter får lämnas ut för transfusion utan att BAS-test har utförts på ett nytaget blodprov om erytrocytimmunisering ej påvisats tidigare och risk för pågående immunisering ej bedöms föreligga. Ett nytt BAS-test ska utföras i direkt anslutning till det operativa ingreppet eller annan planerad åtgärd.
Uppgifter som ger spårbarhet från blodgivare till blodmottagare och omvänt ska blodcentralen spara minst 30 år.
Resultatet av förenlighetsprövningen ska registreras i bloddatasystemet och redovisas på transfusionsdokumentet.
Enligt gällande föreskrifter SOSFS 2009:29: Socialstyrelsens föreskrifter om transfusion av blodkomponenter är förenlighetsprövning inte obligatorisk vid transfusion till spädbarn under 4 månaders ålder under förutsättning att kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar inte har påvisats hos modern under graviditeten.
Hur kontroll av moderns antikroppsstatus utförts ska dokumenteras. I de fall kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar påvisats hos modern, ska MG-test utföras på prov från barnet eller modern inför blodutlämning.
Massiv transfusion innebär transfusion motsvarande minst blodmottagarens blodvolym under en 24-timmarsperiod.
Under pågående massiv transfusion till patient med kliniskt betydelsefulla erytrocytantikroppar och inom det närmaste dygnet efteråt, används om möjligt antigennegativa erytrocyter, men MG-test behöver inte utföras inför transfusion i en brådskande situation när risken för en hemolytisk reaktion är mindre än risken med fördröjning av transfusion. I sådana lägen bör den patientansvarige läkaren informeras. Blodcentralen ska dokumentera den information som lämnats och mottagits.
Därefter utförs åter MG-test inför transfusion, om möjligt med blodprov taget före den massiva transfusionen.
Autologa transfusioner hanteras på samma vis som övriga transfusioner frånsett att MG-test ej behöver utföras, även om patienten ej accepteras för BAS-test, förutsatt att erytrocyterna förvaras i sin ursprungliga påse märkt med personnummer, namn, tappningsnummer, komponentkod och blodgrupp samt med texten ”ENDAST FÖR AUTOLOG TRANSFUSION”.
På fryst-tinad erytrocytenhet utförs blodgruppskontroll eller kontrolleras på annat sätt att ingen förväxling skett.
