Handbok för Blodverksamhet

Kapitel B

Blodgivning

Version 1.0  |  utgiven 2020-03-01

Huvudansvarig: Maria K. Kvist
Medförfattare: xxxxxx

1.1 Allmänt

De rutiner som används i Blodverksamheten, de kriterier som används för att välja blodgivare och de laboratorieundersökningar som utförs i samband med nyanmälan och vid blodgivning, ska ge blodgivare och blodmottagare största möjliga säkerhet.

Blodgivning ska vara organiserad och utföras på ett sådant sätt att föreskrivna kvalitetskriterier kan uppnås. Blodgivning ska vara frivillig och obetald. 

Detta kapitel avser att underlätta användandet av författningarna i Blodverksamheten vad gäller blodgivning. Anvisningarna i kapitlet Blodgivning grundar sig på gällande lagar, föreskrifter, EG-direktiv och rekommendationer (länk) 

Dokumenterade lokala rutiner och tillämpliga författningar för Blodverksamheten ska finnas och vara tillgängliga samt välkända av all berörd personal.

1.2 Organisation och personal

1.2.1 Principer

Grundläggande krav för ledning, kvalitet, organisation och personal finns beskrivet i Kapitel A Blodverksamhet – stöd och krav.
För personal som arbetar med blodgivning gäller särskilt: 

    • All personal på blodcentral omfattas av Offentlighets- och sekretesslagen och har tystnadsplikt.
    • Allmänhetens uppfattning om blodcentralen påverkas av den service och det bemötande blodgivarna får. Det är viktigt att personalen agerar konsekvent och visar vänlighet, kunnighet och är ansvarstagande i sitt yrkesutövande.
    • Personalstyrkan ska vara dimensionerad efter verksamhetens omfattning. Ensamtjänstgöring vid blodtappning får inte förekomma. 
    • Personalen ska vara välutbildad i omhändertagande av komplikationer i samband med blodtappning. En gång per år bör hjärt-lungräddning tränas.
    • Under pågående blodtappning ska alltid legitimerad sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker finnas i tappningslokalen. Läkare ska direkt kunna kontaktas.
    • På mobil enhet ska finnas minst två personer, varav minst en ska vara legitimerad sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker. 
    • GMP/GPG-utbildning för god tillverkningssed ska genomföras regelbundet (Good Manufacturing Practice/Good Practice Guidelines). Även städpersonal som arbetar i blodverksamhetens lokaler samt personal som utför sållningstester ska genomgå GMP/GPG-utbildning. Utbildningen ska dokumenteras. 

1.2.2 Behörighet

En persons lämplighet som ny givare avgörs av läkare vid blodcentralen eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal som har utbildning och behörighet för uppgiften, och som fått ansvaret för uppgiften överlåten till sig.

Beslut om blodtappning får fattas av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid blodcentralen som har utbildning och behörighet för uppgiften. Beslutet ska dokumenteras.

Behörighet att utföra blodtappning får tilldelas sjukvårdspersonal med relevant utbildning för uppgiften. 

Personer under utbildning till biomedicinsk analytiker, sjuksköterska eller läkare kan, vid tillfällig anställning och med relevant utbildning för uppgiften, erhålla personlig behörighet att utföra blodtappning.

1.3 Lokaler, inklusive mobil enhet och miljö

1.3.1 Allmänt om lokaler

Grundläggande krav för lokaler finns beskrivet i kapitel A Blodverksamhet – stöd och krav (länk). För lokaler där blodgivning sker gäller särskilt de krav som definieras nedan. 

Utrymmen dit blodgivare har tillträde ska vara skilda från andra lokaler. 

Lokalerna för olika arbetsmoment såsom givning, framställning av blodkomponenter, kontroll och förvaring ska vara anpassade till verksamheten och utformade så att arbetet kan utföras i en logisk följd för att minimera riskerna för misstag och kontaminering.

Arbetsplatser för blodgivning ska vara utformade så att arbetet kan utföras med tillfredsställande säkerhet för såväl blodgivare som personal. Risk för förväxling av material och dokument, t.ex. mellan olika blodgivare, får inte föreligga.

I mobil enhet ska samtliga funktioner som behövs vid blodgivning finnas.

1.3.2 Reception och uppehållsrum

Mottagande ska kunna ske på ett sätt som medger sekretesskydd för blodgivaren.

Blodgivaren ska kunna besvara hälsodeklarationen enskilt och kunna göra det insynsskyddat.

Personalen ska kunna övervaka uppehållsrum för blodgivare för snabbt omhändertagande av givare som mår dåligt.

Enklare förtäring och dryck bör erbjudas. Vid tillagning, förvaring och servering ska gällande livsmedelshygieniska föreskrifter följas.

1.3.3 Lokaler för enskilt samtal, provtagning och vila

Det ska finnas ett utrymme där personliga intervjuer och samtal kan äga rum enskilt och ostört med en person som vill ge blod för att bedöma om hen kan godkännas för blodgivning. Samma lokal kan också användas för provtagning och vila.

Lokalen bör vara belägen nära reception och blodgivningslokal så ytterligare personal lätt kan tillkallas, men ska vara avskild från blodcentralens utrymmen för framställning av blodkomponenter.

1.3.4 Tappningslokaler

Lokalen för blodtappning ska vara utformad för säker givning.

Det ska finnas tillgång till lämplig utrustning för initial behandling av blodgivare som drabbas av biverkningar vid blodtappning.

Stolarna eller britsarna för blodgivning ska vara ändamålsenliga och utformade med tanke på blodgivarnas säkerhet och bekvämlighet, samt vara förenliga med ergonomiskt arbete för personalen.

Temperaturen i lokalen för blodgivning bör vara 20–24oC.

I tappningslokalen ska finnas dokumenterad rutin för att påkalla hjälp vid hjärtstopp eller annan allvarlig reaktion.

1.3.5 Miljö

Lokalernas utformning och utrustning ska medge effektiv städning.

Dokumenterad rutin för städning och rengöring ska finnas. Rengöring och underhåll av lokalerna ska dokumenteras.

Vid leverans av plasma för läkemedelstillverkning ska bakteriologiska miljökontroller utföras regelbundet och uppfylla krav enligt Läkemedelsverkets föreskrifter om blodverksamhet. 

Sopor tas omhand enligt lokal rutin för avfallshantering. Stickande eller skärande material, t.ex. använda kanyler, läggs i därför avsedd behållare och behandlas som riskmaterial.

Lokala rutiner ska följas vid stickskada och blodstänk.

Engångsskyddshandskar ska användas om händerna riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor 

Det ska finnas dokumenterade rutiner för hygien och arbetarskydd utformade i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter, Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

1.4 Utrustning och material 

1.4.1 Principer

Grundläggande krav för utrustning och material, och verifiering innan deras användande, finns beskrivet i kapitel A Blodverksamhet – stöd och krav (länk). För utrustning som används vid blodgivning ska följande iakttas. 

Utrustning ska valideras, kalibreras och underhållas med hänsyn tagen till den blodverksamhet som bedrivs. Bruksanvisningar ska finnas tillgängliga och relevant dokumentation ska arkiveras.

Loggböcker eller motsvarande ska användas för dokumentation där datum och ansvarig person anges.

Dokumenterad rutin för rengöring och underhåll av utrustning ska finnas.

Avvikelser avseende utrustning ska dokumenteras, utredas och rapporteras i syfte att liknande händelser och tillbud ska kunna undvikas.

Vid leverans av plasma för läkemedelstillverkning ska utrustning och material uppfylla kraven för medicintekniska produkter i Läkemedelsverkets föreskrifter. 

1.4.2 Blodvagga

Funktionskrav:

    •  inställbarhet för tappning till önskad vikt eller volym,
    • säker fastsättningsanordning för påsar,
    • vaggningen ska säkerställa tillräcklig omblandning,
    • varningssignal för dåligt blodflöde,
    • automatisk avstängning,
    • ljudsignal vid fullbordad tappning.

Kontroll av att samtliga blodvaggor ger signal eller stänger av blodflödet vid inställd vikt eller volym bör ske minst en gång per månad. 450 mL blod väger i medeltal 472 gram. Avvikelse från inställd vikt bör inte överskrida 5 gram.

Om en vagga är försedd med funktion för att ange tappningstid bör kontroll av tiden ske minst en gång per år.

1.4.3 Hemoglobinmätare

Övervakning av att Hb-mätare ger korrekt värde ska utföras genom regelbunden kontroll och deltagande i kontrollprogram.

1.4.4 Övrig utrustning

Slangsvets ska rengöras vid behov och minst en gång per månad. 

Sax får inte användas för att hantera slangar för blodpåsar. Om möjligt används påssystemets slangklämmor respektive slangsvetsar.
Plastpeanger kan användas och bör kontrolleras regelbundet så att de inte riskerar att skada påssetets slangar.

För att klippa förband ska avsedd sax användas.

Om plastpeang, sax eller rulltång används ska rengöring och underhåll genomföras enligt dokumenterad rutin.

Blodtrycksmätare ska kontrolleras avseende funktion minst en gång per månad. 

1.4.5 Blodpåsar

De system med sterila blodpåsar som används för insamling och framställning av blod och blodkomponenter ska vara CE-märkta. Certifikat från leverantör kan efterfrågas av plasmafraktionerare.

En blodpåses satsnummer (batch nr/lot nr) ska kunna spåras till varje blodenhet.

Blodcentralen ska noga kontrollera de uppackade påssystemen, framför allt med avseende på läckage. Eventuella fel i påssystemet ska reklameras till leverantören.

Vid uppackning av kartong/ ytterförpackning ska:

    • använt satsnummer, tillverkare och datum fortlöpande registreras,
    • utgångsdatum kontrolleras,
    • ytterförpackningens insida inspekteras med avseende på mögel, avvikande lukt och onormala vätskemängder,
    • innerförpackningen kontrolleras avseende skada.

Då förpackningar öppnats tilldelas påsarna en begränsad hållbarhet enligt tillverkarens anvisningar.

Direkt före tappning kontrolleras att: 

    • blodpåssetet är oskadat, 
    • text på blodpåssetet är tydlig,
    • vätskan i blodpåsen är klar och ofärgad, och fri från partiklar,
    • nålskyddet sitter på,
    • slangar är öppetstående utan kraftiga veck,
    • alla klämmor är öppna,
    • läckage inte uppstått vid kanylen, slangförbindelserna till påsen eller förbi brytstiften, t.ex. genom att påsarna är onormalt fuktiga. Vid tveksamhet kontrolleras påsarnas vikt.
    • provtagningspåsen är fri från vätska. Kassera påssystemet då provtagningspåsen innehåller vätska.

Defekter ska omgående rapporteras till tillverkaren. En rapporteringsinstruktion ska finnas tillgänglig.

Defekter som inneburit att en blodgivare, användare eller patient drabbats av eller riskerat att drabbas av en allvarlig skada ska rapporteras till Socialstyrelsen och eventuellt Läkemedelsverket/plasmafraktionerare. Dokumenterad rutin för rapportering ska finnas.

2.1 Allmänna regler om blodgivare

2.1.1 Frivillighet

Rekrytering och urval av blodgivare ska ske med iakttagande av god etik. Särskild uppmärksamhet bör ägnas risken för grupptryck i rekryteringsprocessen.

Blodgivning ska vara frivillig och ingen ekonomisk vinning ska uppstå. Ersättning vid en blod- och plasmagivning får ske enligt nationell praxis.

2.1.2 Generellt om blodgivare 

Med blodgivare menas person som är registrerad vid en blodcentral och uppfyller kraven för att ge blod eller blodkomponenter t.ex. erytrocyter, trombocyter och plasma. 

En persons lämplighet för blodgivning ska bedömas med ledning av en ifylld hälsodeklaration, en personlig intervju, en visuell bedömning av allmäntillstånd samt resultat av laboratorieundersökningar. Om det behövs ska relevanta kompletterande uppgifter inhämtas från patientjournal, med blodgivarens 

samtycke.

För att vara blodgivare måste personen: 

    • ha ett svenskt personnummer. Identiteten ska kunna styrkas med en godkänd och giltig identitetshandling (länk till ”faktarutan Leg”)
    • vara myndig, dvs minst 18 år gammal. Ingen övre gräns för blodgivning finns angiven, lokala regler gäller. Förstagångsblodgivare över 60 år får godkännas efter att ansvarig läkare vid blodcentralen gjort en bedömning. För givare som fortsätter att ge blod efter 65 års ålder ska en utökad kontroll av hälsan göras (se Seniorgivare länk).
    • kunna förstå blodcentralens information, dvs språkbarriär får inte föreligga. Blodgivare måste ha förmåga att förstå innebörden av frågorna och smittskyddsinformationen. 
    • ha god hälsa, dvs. vara frisk enligt bedömning av ifylld hälsodeklaration och efterföljande intervju, samt uppfylla definierade krav för eventuella sjukdomar (länk) och läkemedel (länk). 
    • vara smittfri och inte vara utsatt för risk för blodsmitta av betydelse för blodgivning.
    • ha icke-reaktiva smittester (se Provtagning).

2.1.3 Femårsregeln

En blodgivare som återkommer för blodgivning efter ett uppehåll längre än fem år ska prövas som ny blodgivare. Givare måste ha en registrerad tappning eller nyanmälan inklusive godkända virustester under de senaste fem åren för att kunna ge blod utan att betraktas som ny givare.

2.1.4 Samverkande blodsystem – Gästblodgivning

En blodgivare som är aktiv vid en blodcentral ansluten till ”Samverkande blodsystem, SBS”, får byta till och registreras vid en annan blodcentral ansluten till SBS utan att genomgå prövning som ny blodgivare. Detta gäller under förutsättning att personuppgifter om blodgivaren och tappningshistorik hämtas (med blodgivarens medgivande) från den blodcentral där blodgivaren tidigare varit aktiv. Se www.sweba.se, rubrik SBS.

2.2 Välkomnande och information till blodgivare

Alla personer som vill ge blod ska först läsa blodcentralens information om blodgivarens ansvar och om skyldighet att avstå från blodgivning när det finns risk för blodsmitta. De ska tidigt under besöket informeras om blodcentralens regler om ålder, krav på svensk legitimation och språkkunskaper.

Den information som ska ges till blodgivare finns definierad av Socialstyrelsen och är sammanfattad i ”Information till den som vill ge blod” (länk). Skriftlig information om regler för blodgivning och om att personer som kan ha utsatt sig för blodsmitta är olämpliga som givare ska lämnas, exempelvis broschyren ”Viktigt att veta vid blodgivning”. Detta gäller både nya och registrerade givare.

I samband med nyanmälan ska blivande givaren ges såväl skriftlig som muntlig information. Informationen bör vara utformad så att personer som har utsatts för risk för blodsmitta inte anmäler sig till blodgivning.

Allmän information om risker vid givning ska finnas tillgänglig samt information om att dryck före givning minskar risken för vasovagal reaktion.

Hänvisning bör göras till internetadressen www.Geblod.nu. Information om lokala öppettider, parkeringsregler etc. bör finnas.

2.3 Legitimering

Vid nyanmälan och inför varje blodgivning ska blodgivarens identitet styrkas och identitetskontrollen dokumenteras. Den som har kontrollerat givarens identitet ska signera för godkänd identitetshandling i datorsystemet eller på hälsodeklarationen.

Vid nyanmälan ska godkänd giltig legitimation visas, vid följande besök kan identiteten styrkas med antingen legitimationen eller med biometriskt identifieringssystem som är kopplat till giltig identitetshandling.

Givare med skyddad identitet kan godkännas som givare, men med tanke på spårbarhet måste givaren kunna nås med adress eller telefonnummer. Lokala rutiner ska finnas. Identifikation ska ske med respekt för givarens skyddade identitet.

Giltig identitetshandling  ska innehålla:

  • fotografi,
  • personnummer,
  • fullständigt namn,
  • namnunderskrift,
  • giltighetstid.

Exempel på identitetshandlingar som kan godtas:

  • id-kort utfärdat av Skatteverket,
  • svenskt pass med vinröd pärm,
  • svenskt nationellt id-kort,
  • svenskt körkort,
  • svenskt SIS-märkt id-kort utfärdat av t.ex. en bank, ett företag eller en myndighet,
  • svenskt tjänstekort utfärdat av en statlig myndighet.

Den som har bytt efternamn, och saknar legitimation med nytt namn, ska förutom legitimation med det tidigare namnet uppvisa personbevis med både tidigare och nytt efternamn.

3.1 Hälsodeklaration

Alla blodgivare ska besvara en hälsodeklaration och intervjuas vid nyanmälan och inför varje givning. Hälsodeklarationen ska omfatta de frågor som anges i ”Hälsodeklarationer” (länk). Olika hälsodeklarationer finns för nya givare och för registrerade blodgivare. Seniorgivare, dvs givare över 65 år, besvarar ytterligare ett antal frågor. Frågeformulär finns även för kontroll av Hb och/eller järnförråd. Under perioder när till exempel den epidemiologiska situationen så kräver, kan formuläret för hälsodeklaration kompletteras med ytterligare frågor. 

3.2 Undertecknande, intygande och samtycke

Hälsodeklarationen med intygandet måste undertecknas av blodgivaren. Med sin underskrift ger givaren också sitt samtycke enligt motsvarande punkter i ”Undertecknande, intygande och samtycke” (länk). Samtycket och intygandet ska undertecknas då personen anmäler sig som blodgivare. Intygandedelen ska undertecknas före varje blodgivning. Giltiga metoder för undertecknande finns angivna i ”Undertecknande, intygande och samtycke” (länk).

3.3 Intervju och muntlig information

Vid nyanmälan och inför varje givning ska en personlig intervju genomföras. Intervjun ska genomföras med respekt för givarens integritet och utan närvaro av anhörig eller tolk. Intervjuaren bör inte vara personligt bekant med den som intervjuas.

Under intervju vid nyanmälan ska muntlig information lämnas om riskbeteenden och riskhändelser som kan medföra att en person inte får godkännas för blodgivning, permanent eller tillfälligt. Under alla intervjuer ska det med lämpliga frågor säkerställas att givaren har läst och förstått blodcentralens information, frågorna i hälsodeklarationen samt innebörden av frågorna. Vid oklarheter ska kompletterande frågor ställas. Förslag på lämpliga frågor finns i handledningen till hälsodeklarationerna (länk).

Givaren ska ges möjlighet att ställa frågor om blodgivning och få dessa besvarade på ett tillfredsställande sätt.

Om en blodgivare inte har givit blod på 2 år ska det under intervjun kontrolleras att givaren är införstådd med gällande regler för blodgivning. 

När givaren är godkänd ska allmän information om blodgivning lämnas till nya givare och bör omfatta uppgifter om:

  • hur lång tid det tar innan blodcentralen kallar till första blodgivningen och rutiner för kallelse till fortsatt givning,
  • att man ska vara frisk, må bra och ha druckit ordentligt före blodgivningen,
  • hur blodgivningen går till och hur lång tid man bör ta på sig för blodgivning och efterföljande vila och förtäring,
  • att tillfälligt uppehåll med blodgivning kan bli aktuellt efter sjukdom, kirurgiskt ingrepp och annan behandling i sjukvården, medicinering, akupunktur, tatuering, piercing, utlandsresa, kontakt med ny sexualpartner etc.,
  • intervall mellan blodgivningar.

3.4 Blodgivarens lämplighet

3.4.1 Allmänt

För att skydda blodgivarens och blodmottagarens hälsa bör en person antingen inte godkännas som blodgivare eller tillfälligt avstå från blodgivning om vissa sjukdomar eller tillstånd föreligger (länk), eller i samband med viss läkemedelsbehandling (länk) eller vaccination (länk). För att skydda blodmottagare från transfusionsöverförda infektioner ska en blodgivare som utsätts för ökad risk för blodsmitta (länk till 3.7) inte godkännas, tillfälligt eller permanent.

3.4.2 Blodtryck 

Blodtrycket ska mätas vid nyanmälan och en gång årligen för seniorgivare. Blodtrycket kan påverkas av stress, otillräcklig vila m.m. före blodtryckskontrollen. Blodgivare bör upplysas om att det uppmätta värdet är osäkert och kan vara tillfälligt förhöjt på grund av att blodtryckskontroll inte kan utföras under standardiserade förhållanden på blodcentralen. 

Om blodtrycket är över 180/100 mm Hg bör det övervägas om blodtappning kan ske. Om blodtrycket vid upprepade kontroller överstiger 140/90 mm Hg bör blodgivaren rekommenderas att ta kontakt med sin vårdcentral, företagshälsovård eller motsvarande för kontroll och uppföljning. 

Lågt blodtryck (<110/60 mm Hg) ökar inte risken för vasovagal reaktion. Förutsatt att givaren mår bra och inte har förhöjd puls (>100) kan blodgivning därför tillåtas vid lågt systoliskt- och/eller diastoliskt blodtryck. 

3.4.3 Droger 

Personer som har injicerat illegala droger är permanent avstängda från blodgivning på grund av risk för blodsmitta. Intag av illegala droger oralt, via rökning eller slemhinnor, kan påverka blodkomponenternas kvalitet negativt. Sådan droganvändning ger två veckors uppehåll från sista användning. Tiden är inte relaterad till substansernas halveringstid som varierar stort. Syftet är att vanemissbrukare inte ska vara blodgivare, då regelbundet drogmissbruk kan påverka kognitiva funktioner, t.ex omdöme och minne.

3.4.4 Könsbekräftande behandling 

Givare som ska genomgå eller har genomgått könsbekräftande behandling bedöms utifrån sitt aktuella personnummer, dvs sin juridiska identitet, då författningar och datorsystem bygger på en binär indelning av kön. Stöd för medicinska ställningstaganden finns i ”Könsbekräftande behandling” (länk).

3.4.5 Hemokromatosgivare

En person med genetiskt påvisad hemokromatos kan vara blodgivare efter utredning, och därpå följande godkännande av blodcentralens läkare. Hemokromatosgivare får godkännas om organpåverkan ej föreligger och blodgivarkriterier i övrigt uppfylls. Hemokromatosgivare kan ha förkortade tappningsintervall och kan få ge blod mer än 4 gånger per år efter godkännande av blodcentralens läkare enligt dokumenterade lokala rutiner.

3.5 Sjukdomar, tillstånd och åtgärder som påverkar lämplighet för blodgivning

En god hälsa är en förutsättning för att vara blodgivare. En blodgivare ska känna sig frisk inför blodgivning. Vissa sjukdomar kan vara förenliga med blodgivning, andra inte. Förteckning finns över sjukdomar, tillstånd, åtgärder och risk för blodsmitta av betydelse för blodgivning (länk). Blodgivarens eventuella sjukdom, tillstånd, åtgärd eller risk för blodsmitta ska bedömas först och om detta är godkänt ska eventuella läkemedel bedömas.

3.6 Läkemedel och vaccinationer

3.6.1 Generellt om blodgivning och läkemedel

Läkemedelsförekomst i blodgivarblodet kan i sällsynta fall utgöra en risk för blodmottagaren. Blodgivarblodet får därför inte innehålla ämnen med fosterskadande effekt om blodet ges till gravida kvinnor eller för intrauterin transfusion. 

Blodgivaren kan på grund av vissa läkemedel få svårt att kompensera för volymsförlusten.

Vissa läkemedel kan ogynnsamt påverka funktionen hos någon komponent av blodet, vilket också bör beaktas. 

Förteckningar finns över läkemedel (länk) och vaccinationer (länk) med angivande av eventuell påverkan på blodgivare, blodmottagare eller blodkomponent.

3.6.2 Hypofyshormon 

Personer som har behandlats med tillväxthormon eller andra hypofyshormoner av humant ursprung godkänns inte som blodgivare enligt Socialstyrelsens föreskrifter, pga teoretisk risk för prioner. Tillväxthormon som användes i Sverige under åren 1971–86 var från humana hypofyser men tillverkas sedan dess med rekombinant teknik. De gonadotropiner som numera utvinns ur human urin och som är godkända av Läkemedelsverket för användning, bedöms inte utgöra någon risk.

3.7 Åtgärder mot blodöverförd smitta

3.7.1 Allmänt 

För att undvika att smittämnen (virus, bakterier, parasiter, prioner eller okända agens) i blod överförs vid blodtransfusion ska personer inte godkännas som blodgivare, permanent eller tillfälligt, om de: 

    • bär på blodsmitta, 
    • genom sitt levnadssätt utsätts för ökad risk för blodsmitta, 
    • har vistats i områden där det finns ökad risk för blodsmitta, eller 
    • har råkat ut för en händelse som innebär risk för blodsm

Infektioner och händelser, som kan medföra risk för överföring av blodsmitta, kan medföra permanent eller tillfällig avstängning. Se v.b. ”Sjukdomar, tillstånd, åtgärder och risk för blodsmitta av betydelse för blodgivning”.

3.7.2 Sexuella riskhändelser

Smittämnen som kan överföras med blod kan också ofta överföras sexuellt. För personer med ett beteende som medför en ökad risk för sexuellt överförbara infektionssjukdomar som kan överföras via blod finns särskilda regler (”Sexuella riskhändelser” länk). Med sexuellt umgänge menas vaginalt, oralt eller analt samlag, oavsett om kondom eller andra skyddsmedel använts.

3.7.3 Smittämnen i vissa geografiska områden

Vistelse i vissa geografiska områden kan innebära ökad risk för malaria eller Chagas sjukdom, eller infektion med West Nile Virus, zikavirus, m fl. Se ”Smittämnen som kan överföras vid transfusion” (länk). 

Personer som tillfälligt vistats utanför Europa i malariafritt område, där det endemiskt förekommer andra sjukdomar som kan överföras med blod, får godkännas som blodgivare tidigast 28 dagar efter att de har lämnat sådant område. Detta område ska finnas definierat i lokal rutin, där minsta området är ”området mellan vändkretsarna”, samt områden med känd endemisk risk för smitta. 

Efter vistelse i malariaendemiskt område gäller minst 6 månaders uppehåll från blodgivning. För detaljer se ”Sjukdomar, tillstånd, åtgärder och risk för blodsmitta av betydelse för blodgivning”.

3.8 Övriga risker för blodmottagare

Om det föreligger andra förhållanden som kan bedömas innebära en ökad risk för blodsmitta får ansvarig läkare vid blodcentralen bestämma att blod inte ska tappas. Riskbedömning och beslut ska dokumenteras och signeras. Vid särskilda utbrott av infektionssjukdom som kan överföras genom blodtransfusion kan Socialstyrelsen utfärda tillfälliga bestämmelser om avstängning från blodgivning av personer som kan ha utsatts för risk.

3.9 Seniorgivare 

Fortsatt blodgivning efter 65 års ålder kräver ett årligt tillstånd från ansvarig läkare vid blodcentralen. Beslutet ska dokumenteras. För att besluta om ett årligt tillstånd för fortsatt blodgivning krävs utökad bedömning. Frågor till seniorblodgivare för årligt godkännande ska adderas till de vanliga frågorna på hälsodeklarationen (länk till Hälsodeklarationer/seniorgivarfrågor) och ska följas upp i en strukturerad intervju utförd av behörig medarbetare. För seniorgivare ska blodtryck och puls kontrolleras årligen. Förhöjt blodtryck eller oregelbunden puls kan vara tecken på sjukdom som kan innebära ökade risker vid blodgivning. 

4.1 Nyanmälan

I Sverige gäller för närvarande praxis att blodgivning inte sker vid nyanmälan. Undantag finns vid byte av blodcentral inom landet samt vid gästgivning, där dokumentation för tidigare analyssvar för smittämnen finns tillgängligt. 

Blodcentralens medicinskt ansvariga läkare kan göra undantag i samband med t.ex. katastrofsituation.

Godkännande av ny blodgivare baseras på godkänd hälsodeklaration, godkända analyssvar för mikrobiologiska analyser, Hb och järnförråd, samt blodgruppsserologiska analyser. Beslutet ska dokumenteras och signeras.

En persons lämplighet som ny givare avgörs av läkare vid blodcentralen eller annan hälso- och sjukvårdspersonal som har utbildning och behörighet för uppgiften, och som fått ansvaret för uppgiften överlåten till sig. 

Första givning bör ske tidigast 2 veckor efter nyanmälan, under förutsättning att provsvar har inkommit och är godkända samt att smittester är icke reaktiva. Kort tid mellan nyanmälan och första givning ökar motivationen till blodgivning.

4.2 Godkänna registrerad givare för blodgivning   

En sammanvägd bedömning av svaren på hälsodeklarationen och under intervjun, tillsammans med tidigare provsvar, ligger till grund för beslut om blodgivning. Beslutet ska dokumenteras och signeras. 

Bedömning om det är lämpligt att en registrerad givare ger helblod eller blodkomponenter aktuell dag får utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid blodcentralen som har utbildning och behörighet för uppgiften. Annan personal får ta ställning till lämplighet i enlighet med dokumenterade lokala rutiner och neka, men inte godkänna, blodgivare. 

4.3 Avregistrera blodgivare

Blodgivare kan avregistreras permanent eller tillfälligt. Orsaken ska dokumenteras. Personer som efter intervju vid nyanmälan inte godkänns som blodgivare, och registrerade blodgivare som avregistreras, ska personligen och enskilt informeras om orsaken till att de inte kan vara blodgivare. Blodgivare som avregistreras tillfälligt ska informeras om förutsättningar för att de ska kunna återuppta blodgivning.

Om inget hinder framkommit vid granskning av hälsodeklarationen och vid intervjun utförs blodprovstagning. 

5.1 Allmänt om provtagning

Före provtagning ska armveck kontrolleras avseende venernas lämplighet för blodgivning samt förekomst av eventuella stickmärken eller eksem/utslag, vid nyanmälan ska båda armvecken kontrolleras. Tatuering i armvecket utgör inget hinder för provtagning eller tappning, under förutsättning att det går att utesluta stickmärken och eksem/utslag. Punktion genom icke tatuerad hud föredras.

Identitetskontroll ska ske i direkt samband med provtagningen genom att fråga personen om namn och personnummer. Om givaren inte vill uppge personnummer inför andra givare kan kontroll ske av legitimation. Vid nyanmälan ska personen dock uppge sitt eget namn och personnummer muntligt. Identitetskontrollen ska signeras av provtagaren. Om elektronisk signering används, ska den uppfylla samma säkerhetskrav som den manuella.

Provtagning ska alltid ske i förmärkta rör. Vid blodtappning ska det kontrolleras att tappningsnummer stämmer mellan rör och blodpåsar innan provtagning får ske.

Engångsskyddshandskar ska användas om händerna riskerar att komma i kontakt med kroppsvätskor.

5.2 Obligatoriska analyser 

Blodprov ska tas vid varje provtagning i samband med nyanmälan eller blodgivning. Prov tas för undersökning av:

  • hemoglobinvärde, eventuellt blodstatus enligt lokal rutin
  • blodgrupp, initialt med kontroll av antikroppar mot erytrocyter
    Fullständig blodgruppering, inklusive erytrocytantikroppsscreening, utförs vid nyanmälan. Vid samtliga följande givningar kontrolleras att blodgruppen överensstämmer med tidigare uppgifter om blodgivarens blodgrupp samt märkningsuppgiften på blodenheten. Efter graviditet eller blodtransfusion ska nytt prov tas för erytrocytantikroppsscreening.
  • kontroll av vissa smittämnen
    Kontroll av hepatit B-antigen (HBsAg), HIV-antigen och -antikroppar, hepatit C-antikroppar samt antikroppar mot syfilis-spiroketer ska göras vid varje blodgivning.
    Vid nyanmälan ska dessutom antikroppar mot HBc, HTLV I och HTLV II kontrolleras. Om givaren bosatt mer än 5 år i följd i område där Chagas sjukdom är endemiskt (Syd- och Mellanamerika inkl. Mexiko) ska prov för antikroppar mot Trypanosoma Cruzi kontrolleras vid nyanmälan.
  • kontroll av järnförråd enligt lokal rutin
    Järnförråd ska kontrolleras vid nyanmälan samt regelbundet för alla blodgivare t.ex. genom bestämning av ferritin. Kontroll av järnförråd bör även genomföras i samband med att blodgivning återupptas efter en graviditet.

Fler undersökningar kan bli obligatoriska om epidemiologiska förhållanden visar att behov finns. Folkhälsomyndigheten övervakar det epidemiologiska läget och Socialstyrelsen beslutar om tester.

Antikroppar mot leukocyter (HLA) bör kontrolleras för kvinnor om deras plasma ska användas till patient. Leukocytantikroppar bör även kontrolleras efter graviditet och transfusion hos givare vars plasma går till patient.

Plasmaköpare kan ställa ytterligare krav på testning.

Testerna ska utföras av ett ackrediterat laboratorium och de test som används ska vara validerade för ändamålet i enlighet med aktuella vetenskapliga rön.

Nyanmälan

  • Hb
  • Fullständig blodgruppering inkl erytrocytantikroppar
  • HIV-Ag, anti-HIV1+2
  • HBsAg, anti-HBc
  • anti-HCV
  • Syfilis antikroppar
  • anti-HTLV I+II
  • Trypanosoma cruzi, om vistats mer än 5 år i följd i område med Chagas sjukdom

Blodgivning

  • Hb
  • Kontrollgruppering
  • Erytrocytantikroppar efter graviditet eller transfusion
  • HIV-Ag, anti-HIV1+2
  • HBsAg
  • anti-HCV
  • Syfilis antikroppar

Utöver de obligatoriska testerna rekommenderas att järnförråd kontrolleras, t.ex. med ferritin, vid nyanmälan, efter graviditet samt med viss regelbundenhet.

6.1 Hemoglobin och järnförråd

För att godkännas som blodgivare och för fortsatta blodtappningar ska hemoglobinkoncentrationen (B-Hb) vara lägst 125 g/L för kvinnor och 135 g/L för män. Vid aferesgivning och autolog givning kan andra Hb-gränser vara tillämpliga enligt beslut av blodcentralens läkare.

Hb ska mätas vid varje blodgivning. Dokumenterad lokal rutin ska finnas för handläggning av avvikande Hb-värden. Ändring av Hb-värde mer än 20 g/L mellan två blodgivningar eller signifikant sjunkande eller ökande Hb under en längre period bör utredas. Upprepade Hb-värden över 165 g/L hos kvinnor och 185 g/L hos män bör utredas för att utesluta eventuell bakomliggande sjukdom t.ex. malignitet. Ett lågt eller sjunkande Hb-värde beror ofta på järnbrist, men kan också orsakas av infektioner, malignitet mm. och förekomst av eventuell sjukdom bör utredas. 

Provsvar för kontroll av järnförråd handläggs enligt dokumenterade lokala rutiner. För att godkännas som ny blodgivare ska provsvar för analys av järnförråd, t.ex ferritinvärdet, vara över det lägre referensvärdet. Referensvärden varierar med val av analys och metod. Värdet för godkännande av kvinnor kan med fördel ligga över det lägre referensvärdet, då detta speglar en population där järnbrist är vanligt förekommande. 

Sjunkande järnförråd kan leda till blodbrist vid fortsatt blodgivning. Järnförrådet kan vara vägledande för tappningsintervallets längd som kan förlängas individuellt.

Lämplig information om järntillskott (järntabletter) ska ges till blodgivare. Personer med påvisat anlag för genetisk hemokromatos ska inte erhålla järntillskott. 

6.2 Bedömning av mikrobiologiska svar

6.2.1 Provsvar för sållningstest och bekräftande test av obligatoriska smittämnen 

Mikrobiologisk analys benämns sållningstest när det är en screeningundersökning. Benämningen bekräftande test används för de utförligare analyser som behövs för utredning av ett reaktivt sållningstest. 

Om sållningstest uppvisar reaktivitet för ett prov, ska provet testas ytterligare två gånger med samma metod. Om minst en av de upprepade sållningstesterna utfaller med reaktivitet ska alla blodenheter kopplade till aktuellt tappningsnummer kasseras. Blodprovet ska undersökas med bekräftande test för det aktuella smittämnet. 

Resultatet av de obligatoriska sållningstesterna ska avvaktas och vara utan anmärkning innan blodenheterna får frisläppas för användning.

I akuta fall, om synnerliga skäl finns för användning av blodenheter, får den ansvariga läkaren besluta att blodenheterna får lämnas ut innan resultaten av sållningstesterna föreligger. I så fall ska testerna ha utförts på blodprov från samma blodgivare under de senaste 4 veckorna och varit utan anmärkning. Beslutet ska dokumenteras. Den läkare som ansvarar för vården av blodmottagaren ska informeras om att resultat från de aktuella sållningstesterna ännu inte föreligger.

6.2.2 Utredning av reaktiva testresultat

Förslag till utredning av blodprov som varit upprepat reaktiv i sållningstest, se ”Förslag till utredningsgång vid reaktivitet i sållningstest” (länk).

Blodgivare som vid upprepade tillfällen har reaktiva sållningstester och som är negativa i bekräftande tester kan återkomma som blodgivare efter lämplig tid. Alternativt kan de direkt fortsätta som blodgivare efter byte till annan sållningstest, om blodverksamheten har sådan möjlighet. Lokala skriftliga rutiner kring alternativa sållningstest ska i sådana fall finnas. 

6.2.3 Misstänkt transfusionsöverförd smitta

Vid misstanke om transfusionsöverförd smitta ska blodverksamheten meddelas och samtliga inblandade blodenheter ska spåras. De inblandade blodgivarna ska kontrolleras för att klarlägga eventuell smittväg, se ”Utredning vid misstänkt transfusionsöverförd smitta” (länk). Om någon blodgivare befinns vara smittad, ska läkare vid blodcentralen ansvara för att blodgivaren remitteras till infektionsklinik för omhändertagande och behandling.

Tillsammans med smittskyddsläkare ska andra troliga smittkällor värderas.

6.3 Bedömning av blodgruppsserologiska svar

Vid förekomst av irreguljära erytrocytantikroppar får en person godkännas som blodgivare, men plasma bör inte användas för framställning av komponent för transfusion till patient om antikropparna tillhör kategori I–III enligt handbokskapitel 9, bilaga 1 (länk). Eventuell trombocytpreparation från blodgivaren ska ha försumbar volym av plasma.

Om antikroppar mot leukocyt- eller trombocytantigen har påvisats får blodgivning godkännas, men plasma ska inte användas för framställning av komponent för transfusion till patient. Eventuell trombocytpreparation från blodgivaren ska ha försumbar volym av plasma.

Om det hos en person har påvisats klasspecifikt anti-IgA eller antikroppar mot andra plasmaproteiner t.ex. haptoglobin, får blodgivning godkännas, men plasma ska inte användas för transfusion till patient.

Direkt antiglobulintest (DAT) bör bedömas tillsammans med B-Hb, och utredas om B-Hb eller eventuella hemolysprover visar avvikande svar. Personer med positiv DAT och normalt B-Hb bör kontrolleras efter 3-4 månader eller i samband med nästa blodgivning. Om positiv DAT kvarstår, bör personen utredas. Personer med upprepat positiv DAT godkänns inte som blodgivare till patient, även om medicinsk utredning friat från sjukdom. 

7.1 Principer

Dokumenterad rutin för blodtappning, inklusive vid datastopp, ska finnas. 

Alla kontrollmoment vid blodtappning ska dokumenteras och vara spårbara. 

Tappningen ska organiseras på ett sådant sätt att risk för förväxling eller mikrobiell kontamination minimeras.

7.2 Förberedelser innan blodtappning

7.2.1 Tappningsunderlag, märkning av påsar och rör

Tappningsdokument, dvs. tappningsunderlag och tappningsnummeretiketter från elektronisk hälsodeklaration alternativt hälsodeklaration på papper, iordningställs efter godkänd intervju med godkänd hälsodeklaration. 

Om manuella rutiner använts för framställning av tappningsdokument, t.ex. i samband med datorstopp, ska det kontrolleras att tappningsetiketternas blodgrupp stämmer överens med blodgruppen på tappningsdokument. 

Innan blodtappning kontrolleras:

    • att tillräcklig tid gått sedan förra blodgivningen, dock ej längre än 5 år, 
    • att godkänt B-Hb finns från föregående blodgivning eller kontroll. Om inte kan prov tas för Hb-bestämning före beslut om blodgivning,
    • att blodgivaren är godkänd för blodtappning efter intervju, om extra prover ska tas eller eventuell puls- och blodtryckskontroll ska göras.

Före blodtappningen ska alla påsar i blodpåssystemet samt de provtagningsrör som ska användas märkas med tappningsnummer, samt eventuella dokument t.ex. vid datastopp. Blodgivarens blodgrupp måste finnas på blodpåssystemet innan tappning inleds.

Märkning av blod och blodkomponenter ska ansluta till ISBT 128 specifikationen utgiven av International Council for Commonality in Blood Banking Automation (ICCBBA). 

Tappningsunderlag, etiketterat blodpåssystem och etiketterade rör utgör en sammanhållen enhet och ska finnas intill givaren från identitetskontroll till avslutad givning så att förväxling med material avsedda för annan givare inte ska ske.

Om förväxling har skett ska blodet kasseras och händelsen dokumenteras samt utredas.

7.2.2 Kontroll inför blodgivning

I direkt samband med blodgivning ska blodgivarens identitet kontrolleras och kopplingen till blodpåssystem, provrör och dokumentation säkerställas genom:

    • att blodgivaren själv uppger personnummer och namn och att uppgifterna på tappningsunderlaget överensstämmer med blodgivarens uppgifter,
    • att tappningsnummer på tappningsunderlag överensstämmer med tappningsnummer på blodpåssystem och provrör.

Den som utför venpunktionen ansvarar för att ovanstående är utfört och överensstämmer samt intygar detta genom att signera enligt dokumenterade rutiner.

7.2.3 Tappningsvolymer och tappningsintervall

Från en blodgivare som ger helblod tappas 450 mL ± 10 %. Maximalt får 500 mL tappas inklusive blodprov. Tappad volym får inte överstiga 13 % av blodgivarens blodvolym beräknad efter kön, längd och kroppsvikt.

Kvinnor får ge helblod högst tre gånger och män högst fyra gånger per år, enligt Socialstyrelsens författning. 

Intervallet mellan: 

    • helblodsgivningar ska vara minst 12 veckor, 
    • plasmaferesgivningar ska vara minst 2 veckor,
    • trombocytaferesgivningar ska vara minst 2 veckor.

Undantag kan göras för hemokromatosgivare som kan få ge helblod oftare. 

Regler för intervall mellan givningar av olika typer blodkomponenter ska finnas dokumenterat. 

7.2.4 Huddesinfektion och venpunktion

Dokumenterad rutin ska finnas på blodcentralen för utförande av huddesinfektion och venpunktion.

Före blodtappning ska armveck kontrolleras avseende venernas lämplighet för blodgivning samt förekomst av eventuella stickmärken eller eksem/utslag. Tatuering i armvecket utgör inget hinder för blodtappning, under förutsättning att det går att utesluta stickmärken och eksem/utslag. Punktion genom icke tatuerad hud föredras.

En lämplig ven i armvecket väljs ut före desinfektion. Nervus medianus och arteria brachialis löper relativt ytligt när armen är helt utsträckt och venen ska därför alltid palperas innan huddesinfektion och punktion utförs. Pulsationer indikerar en omedelbar närhet till en artär och där bör punktion undvikas. Översträckning av armbågsleden bör undvikas då venerna kan komprimeras, vilket försvårar venpunktionen.

Huddesinfektion utförs enligt antiseptisk standardiserad metod. Ett handflatestort område kring stickstället ska desinficeras med klorhexidinsprit eller annat beprövat desinfektionsmedel. Rikligt indränkta torkar eller kompresser ska användas och bytas 3–5 gånger. Huden ska vara våt, sedan lufttorka och vara helt torr före venpunktionen. Stickstället får inte beröras efter desinfektionen.

Bakterier och andra mikroorganismer som finns på och i blodgivarens hud, på tappningspersonalens händer eller på blodpåsarnas utsida, kan vid venpunktion medfölja blodströmmen och kontaminera påsens innehåll. Blodpåssystem där den första blodportionen efter venpunktionen leds in i provtagningspåse bör användas.

Före venpunktionen placeras en stas på blodgivarens överarm för att underlätta punktionen och blodflöde under tappningen. Trycket bör vara 40–60 mm Hg.

Om första venpunktionsförsöket misslyckas, och givaren förlorat mindre än totalt 50 ml blod, kan givaren tillfrågas om ny punktion får utföras. Efter medgivande utförs punktion i andra armen med nytt påssystem och ny identitetskontroll. Vid misslyckad venpunktion ska lokal rutin finnas som beskriver hantering av redan märkt material. Om båda punktioner misslyckats avslutas punktionsförsöken.

Risk för skada på nerv, kärl eller annan vävnad är speciellt stor om nålen förs fram och tillbaka i försök att träffa venen, varför detta ska undvikas. Vid symtom utöver normal sticksmärta bör blodgivningen avbrytas. Se ”Komplikationer vid blodgivning” (länk)

7.3 Utförande av blodtappning

Vid påbörjad blodtappning och start av blodvaggan kontrolleras att blodet genast blandas med antikoagulantialösningen i blodpåsen. Blodpåsen ska blandas regelbundet och försiktigt under hela blodtappningen. Visuell kontroll av blodtappningen bör utföras kontinuerligt.

Tiden för blodtappningen får inte överstiga:

  • 15 minuter för att plasma ska få användas för transfusion eller som råvara för läkemedelstillverkning,
  • 12 minuter för att trombocyter ska få framställas. Om lokal kvalitetsstudie finns som visar att kan kvaliteten kan upprätthållas kan 15 min tillåtas.

Samtal bör föras med blodgivaren under givningen. Särskilt förstagångsgivare mår bra av att distraheras från själva blodgivningen. Tappningspersonal ska vistas i omedelbar närhet av blodgivningsbritsarna och vara uppmärksam på givarens välbefinnande.

7.4 Avslutning av blodtappning

Kontrollera att blodvaggan avslutar blodtappningen vid önskad volym.

Försegla tappningsslangen med handsvets och kontrollera svetsfogen noggrant.

Resultatet av blodtappningen ska registreras.

Efter avslutad blodgivning kontrolleras att givaren mår bra. Ett tryckförband sätts över insticksstället.
Dryck och annan förfriskning ska rekommenderas och erbjudas.
Järntabletter erbjuds enligt lokal rutin.

Blodgivaren observeras så länge hen finns kvar i lokalen. Samtliga biutrymmen, såsom toalett och liknande, ska kontrolleras efter avslutat arbete samt innan personalen lämnar blodtappningslokalen.

Tappningsresultatet ska dokumenteras enligt lokal rutin. Dokumentationen ska omfatta eventuella avvikelser avseende tappningstid och tappningsvolym samt uppgift om eventuell komplikation och ska signeras av den som avslutat blodtappningen.

Blodenheterna ska hanteras och eventuellt transporteras på ett sådant sätt att blodets kvalitet bibehålls. Tillämpningsråd av temperatur, tidsintervall, transportbehållare och transportförfarande ska finnas enligt dokumenterad rutin.

7.5 Komplikationer till provtagning eller blodtappning

Den vanligaste komplikationen/biverkan av blodgivning är järnbrist, som kan förebyggas med järnsubstitution. För handläggning av övriga komplikationer, t.ex. stickskador eller vasovagal reaktion, var god se ”Komplikationer vid blodgivning”. (länk)

Avsnittet beskriver ff.a. aferesgivning av plasma, trombocyter och s.k. dubbelblod (två standardenheter erytrocyter vid samma tillfälle). För granulocytgivning finns ett kortare avsnitt nedan.

8.1 Lokaler, personal och hälsodeklaration

Lokal för aferesgivning ska uppfylla samma krav som lokal för traditionell blodgivning. Givarna ska informeras, intervjuas och godkännas på samma sätt som vanliga blodgivare och samma krav på spårbarhet och säkerhet gäller. 

Personal som handhar aferesutrustning och omhändertagande av givaren ska ha relevant utbildning och ha bedömts kompetenta för uppgiften. 

Vid aferes av plasma för läkemedelstillverkning kan krav från plasmaköpare och Läkemedelsverket skilja sig från de regler som gäller vid vanlig blodgivning. Vid aferesbaserad plasmagivning för tillverkning av läkemedel får därför, i enlighet med lokal rutin, särskilt utformad hälsodeklaration användas.

8.2 Tappningsvolymer och tappningsintervall

Vid aferestappning av två standardenheter erytrocyter vid samma tillfälle ska blodgivarens beräknade blodvolym vara lägst 5 L och B-Hemoglobin lägst 140 g/L. Tappningsmetoden ska säkerställa att givarens B-Hemoglobin inte sjunker under 110 g/L. Högst fyra standardenheter får tappas per år och intervallet mellan givningarna av två standardenheter ska vara minst 16 veckor.

Plasma- och trombocytgivare får inte tappas oftare än varannan vecka. Tappad plasmavolym ska utgöra maximalt 16% av beräknad blodvolym (alternativt 550 mL vid kroppsvikt 50-80 kg och 600 mL vid kroppsvikt >80 kg). 

Kvinnor som anmäler sig som aferesgivare, där komponenten är avsedd för patient, bör testas för leukocytantikroppar. Leukocytantikroppar bör även kontrolleras efter graviditet och hos både män och kvinnor som, sedan senaste givning, mottagit blodtransfusion. 

Plasmagivare ska kontrolleras årligen avseende plasmaproteiner. P-Albumin och P-IgG (Immunglobulin G) inom respektive metods referensintervall alternativt P-Protein ≥60 g/L indikerar en adekvat proteinnivå.

Trombocytaferesgivare ska ha en trombocytkoncentration på minst 150×109/L.

Enskilda undantag avseende tappningsvolym- och frekvens samt tappning vid låg trombocytkoncentration kan beslutas av aferesansvarig läkare. Skäl till undantaget ska då dokumenteras. 

8.3 Dokumentation vid aferesgivning

Förutom sedvanlig spårbarhetsmärkning ska aferestid, mängd använd antikoagulanslösning, eventuell mängd annan infusionslösning samt produktens volym eller förväntat cellinnehåll dokumenteras. 

8.4 Komplikationer och biverkningar

Förutom de komplikationer som kan uppstå vid blodgivning kan aferesgivare även få besvär vid lågt kalcium, se ”Komplikationer vid blodgivning” (länk). 

8.5 Granulocytgivning

Beslut om givning och transfusion av granulocyter bör fattas i samråd mellan blodcentralens och patientens ansvariga läkare. 

Granulocytgivaren bör vara kompatibel avseende AB0, RhD samt antigenmatchad vid irreguljära-erytrocytantikroppar hos mottagaren. Granulocytgivare bör rekryteras och informeras om procedurens risker i god tid innan givning kan bli aktuell. Inför givning ska samtycke inhämtas, dokumenteras och sparas. Samtycke ska i tillämpliga fall innehålla ett godkännande till läkemedelsbehandling.

Lokala rutiner ska finnas för provtagning, läkemedelsordination och relevant uppföljning av givaren. En granulocytgivare bör, på livstidsbasis, inte erhålla mer än 4 doser G-CSF.

9.1 Indikation

Riktad givning utförs för möjliggöra transfusion till en på förhand definierad patient. Det kan vara indicerad då kompatibla blodprodukter saknas eller riskerar att saknas i ordinarie blod-/trombocytlager. Brist på kompatibla enheter kan bero på erytrocytantikroppar mot ett publikt antigen, multipla erytrocytantikroppar, HPA- eller HLA-antikroppar hos mottagaren. Även granulocytgivning utgör en riktad givning (se granulocytgivning).

9.2 Utförande

Beslut om riktad givning bör fattas efter kommunikation med läkare ansvarig för mottagaren. Extra märkning (exempelvis mottagaruppgifter), lagerhållning samt instruktioner för utlämnande av riktad enhet fastställs i lokal rutin.

Om mottagarens tillstånd motiverar snar transfusion kan givaren tappas redan vid nyanmälan. Beslut om sådant undantag ska fattas av blodcentralens läkare och motiv till beslutet ska dokumenteras.   

10.1 Indikationer

Blodgivning för autolog transfusion kan vara aktuell i följande fall:

  • Om patienten har erytrocytantikroppar mot ett publikt antigen eller mot flera erytrocytantigen som medför stora svårigheter att finna kompatibla blodgivare.
  • Inför planerad benmärgsdonation.
  • Inför planerade operationer som beräknas kräva 1–4 enheter erytrocyter och där patientens hälsotillstånd bedöms medge blodgivning kort tid före operationen.

10.2 Kontraindikationer

En person får inte godkännas för givning av blod för autolog transfusion om hen har:

  • aktiv bakterieinfektion,
  • aktiv infektion med HBV,
  • infektion med HCV,
  • infektion med HIV 1 eller HIV 2, 
  • infektion med HTLV I eller HTLV II,
  • förhöjd risk att drabbas av komplikationer efter tappning (exempelvis vid aortastenos eller annan kardiovaskulär sjukdom).

Person som inte godkänns för autolog blodgivning ska informeras om varför det inte kan genomföras.

Blodcentralens läkare kan besluta om undantag om synnerliga medicinska skäl föreligger (dock inte om givaren har infektion med HIV 1 eller HIV 2). Beslutet ska dokumenteras. 

10.3 Järn

Inför autolog blodgivning bör normal Hb-koncentration och adekvata järndepåer eftersträvas. Eventuell järnbrist bör åtgärdas före givning. Järnförlusten vid autolog blodgivning bör ersättas.

10.4 Information 

Personer som avser att ge blod för autolog transfusion ska informeras om hälsorisker som utgör hinder för blodgivning, att de blodenheter som tappas kanske inte räcker och att eventuellt överblivna blodenheter inte får användas för transfusionsändamål till annan patient. 

10.5 Utförande

Blodgivning för autolog transfusion ska utföras i samråd med behandlande läkare. Det ska finnas lokala instruktioner för blodgivning inför autolog transfusion. Det blodpåssystem som ska användas för tappning ska före blodgivningen med tappningsnummer märkas i enlighet med standard ISBT 128, blodgivarens blodgrupp, givarens namn och personnummer och texten ”ENDAST FÖR AUTOLOG TRANSFUSION”. 

Enheter för autolog transfusion ska transporteras och förvaras åtskilt från allogena enheter. Lokal rutin ska finnas. 

Enheter som tappats för autolog transfusion får inte användas för allogen transfusion eller skickas till fraktionering.

Informationen syftar till att minimera risker för blodgivare och blodmottagare. Säker blodgivning förutsätter samarbete och god kommunikation mellan blodcentral och blodgivare. Därför är det viktigt att blodgivare är välinformerade och förstår de risker som föreligger, för både blodgivare och blodmottagare.  

Det finns tillfällen då det inte är lämpligt att ge blod och därför behöver blodgivaren berätta om sjukdomar, behandlingar, läkemedel, resor samt smittrisktillfällen, för sin egen hälsas skull och för blodmottagarens säkerhet. 

Blodgivaren ska förstå sitt ansvar i att blodet måste vara fritt från smitta. Tester kan inte upptäcka smitta när en person är helt nysmittad. Därför måste blodgivaren sanningsenligt besvara blodcentralens frågor. Blodgivaren ska själv avstå från att ge blod vid minsta misstanke på situation med ökad risk för smitta.

Vidare syftar informationen till att blodgivaren ska förstå sina rättigheter att när som helst fråga och avstå från blodgivning, vilka risker som finns vid blodgivning samt vilka formella krav på sekretess, samtycke och registreringar som föreligger.

Den som vill ge blod ska ges information om:

  1. blodtappning, blod och blodkomponenter samt betydelsen av att ge blod,
  2. vilka medicinska uppgifter som hämtas in, vilka laboratorieundersökningar och andra undersökningar som utförs inför och vid varje blodtappning samt att uppgifterna och resultaten av undersökningarna inte lämnas ut till obehöriga,
  3. hälsorisker för blodgivare och blodmottagare som utgör hinder för blodtappning, 
  4. på vilka grunder personer i vissa fall inte får ge blod under en viss period, t.ex. den tidsperiod, s.k. fönsterperiod, då smittämnet inte kan påvisas genom laboratorieundersökningar och infektionssjukdomar ändå riskerar att överföras via blod,
  5. händelser och beteenden som kan medföra risk för smitta genom virus, bakterier och parasiter som skulle kunna resultera i sjukdom hos en blodmottagare,
  6. att den som kan misstänkas ha blivit utsatt för risk för smittämnen, som kan överföras via blod, inte får godkännas för blodtappning, tidsbegränsat eller permanent,
  7. betydelsen av att avstå från att ge blod när blodgivningen skulle kunna medföra risk för den egna eller blodmottagarens hälsa,
  8. betydelsen av att genast underrätta blodcentralen om en händelse som kan medföra att blod som har tappats vid en tidigare blodgivning är olämpligt för transfusion,
  9. betydelsen av informerat samtycke,
  10. att den som anmält sig till blodgivning när som helst kan ställa frågor och också avstå från blodgivning utan att behöva redovisa skälen för detta,
  11. att blodcentralen kommer att underrätta den som har givit blod, om någon laboratorieundersökning visar avvikande resultat av betydelse för blodgivarens hälsa eller blodmottagarens säkerhet,
  12. vilka uppgifter som registreras om blodgivaren,
  13. vilka risker som finns förknippade med blodgivning, t.ex. järnbrist, stickskada och vasovagal reaktion. Information om hur järntabletterna ska tas, hur ofta de ska tas samt eventuella biverkningar bör ges till givaren.

Skriftlig information omfattande alla punkter ovan ska alltid finnas tillgänglig på blodcentralen. Den skriftliga informationen ska vara utformad så att blodgivaren kan förstå när hen inte ska ge blod eller bör ta kontakt med blodcentralen för rådgivning.

Information att ge vid nyanmälan

Ge muntlig och skriftlig information omfattande punkterna ovan vid nyanmälan. Blodgivaren ska före nyanmälan uppmanas att noggrant läsa den skriftliga informationen och rådfråga blodcentralen om något är oklart.

Information att ge inför varje blodgivning

Inför varje blodgivning ska blodgivaren ges skriftlig information omfattande minst punkterna 5, 6 och 8 ovan. Givaren ska uppmanas att läsa informationen innan hen fyller i sin hälsodeklaration. Om det behövs, ska information också ges muntligt.

Arbete med särskilda säkerhetskrav och riskfyllda fritidsaktiviteter

För person som arbetar som pilot, lokförare, kranförare, flygledare eller liknande kan det finns säkerhetsbestämmelser som gäller blodgivning viss tid innan arbete. För den som har arbete eller hobby som utsätter kroppen för extrem ansträngning bör blodgivning ske efter arbete eller hobby, eller med minst 12 timmars marginal innan.


Referenser:

Elektronisk hälsodeklaration

Hälsodeklarationerna utgår från formatet på de elektroniska hälsodeklarationerna (EHD) med fråga och följdfråga. I sista kolumnen finns förslag på frågor som kan ställas vid personlig intervju.

Följande frågeformulär finns för det elektroniska formatet:

  1. Hälsodeklaration för person som anmäler sig som ny blodgivare
  2. Hälsodeklaration, frågor att besvara före varje blodgivning
  3. Frågor till seniorgivare
  4. Frågor till givare vid Hb-kontroll

I de fall givaren har besvarat sin hälsodeklaration före besöket på blodcentralen, till exempel via internet med elektronisk signatur via BankID, måste kompletterande frågor A-D enligt nedan ställas för tidsperioden mellan besvarande och blodgivning.

  • A. “Har du sedan du besvarade hälsodeklarationen varit i kontakt med sjukvård eller tandvård?”
  • B. “Har du sedan du besvarade hälsodeklarationen haft feber eller andra sjukdomstecken?”
  • C. “Har du sedan du besvarade hälsodeklarationen använt läkemedel eller droger?”
  • D. “Har du sedan du besvarade hälsodeklarationen varit utsatt för risk för blodsmitta, t.ex. tatuerat dig, haft sexuellt umgänge med ny partner eller injicerat något preparat?”

Hälsodeklaration på papper

När Blodcentraler saknar EHD ska de istället erbjuda hälsodeklaration på papper med samma frågor och följdfrågor (ev. förenklade följdfrågor). Observera att vid användning av pappershälsodeklarationer ska OBS-koder läggas in manuellt som annars kan genereras av EHD.

Frågor vid särskilda epidemiologiska situationer

Vid särskilda epidemiologiska situationer, t.ex. utbrott av infektionssjukdom som kan överföras genom blodtransfusion, kan tilläggsfråga exempelvis enligt nedanstående förslag vara tillämplig:

”Har du senaste 4 veckorna kommit i kontakt med smitta för mässlingen?”

wdt_ID Nr. Frågor i hälsodeklarationen Följdfrågor vid JA-svar i EHD (undantag finns) Uppföljningsfrågor vid intervju
1 1 Har du idag läst Blodcentralens information om när man inte ska ge blod? Information vid Nej-svar:
Läs informationen innan du svarar på frågorna. Vänd dig till personalen om du har frågor.
NEJ:
Ge samma information muntligt.

JA:
Tycker du att informationen var tillräcklig? Undrar du över något? Vad tycker du är oklart?

BÅDA:
Försök kontrollera om blodgivaren har förstått. Den som inte förstår information om blodsmitta får inte godkännas för blodgivning enligt Socialstyrelsens föreskrift.
2 2 Har du tidigare givit blod, plasma, trombocyter eller tidigare anmält dig till blodgivning? När gav du blod, plasma eller trombocyter tidigare?

Vilket landsting/region?
Var det blod, plasma eller trombocyter?

Hände det något speciellt som gjorde att du slutade?

Har du någon gång uppmanats att inte ge blod?
3 3 Väger du över 50 kg? NEJ:
Förklara att eftersom alla ger lika mycket blod vid blodgivning, så blir det relativt sett en större blodförlust för personer med låg vikt.
4 4 Går du på läkarkontroller eller är du sjukskriven? För vad går du på kontroller eller är du sjukskriven? Ytterligare återbesök eller kontroller? Hur länge är du sjukskriven?
5 5 Har du, eller har du haft: - oregelbunden hjärtrytm - hjärtsjukdom - kärlkramp - hjärtinfarkt - hjärtsvikt - stroke - högt blodtryck som krävt behandling? Fråga vilken sjukdom, när, var och hur den behandlades.
6 6 Har du, eller har du haft:
- cancer
- ämnesomsättnings-
sjukdom
- diabetes
- reumatoid artrit
- epilepsi
- sjukdom i nervsystemet eller hjärnan?
Fråga vilken sjukdom, när, var och hur den behandlades.
7 7 Har du, eller har du haft någon blodsjukdom eller blödningsrubbning? Fråga vilken sjukdom, när, var och hur den behandlades.
8 8 Har du, eller har du haft någon allvarlig sjukdom i:
- mage-tarm
- njurar
- urinvägar
- underliv?
Fråga vilken sjukdom, när, var och hur den behandlades.
9 9 Har du eller någon i din familj haft Creutzfeldt-Jakobs sjukdom? Är det dina barn, syskon, föräldrar eller far/morföräldrar som haft Creutzfeldt-Jakobs sjukdom? Fråga om sjukdomen hittats hos nära släkting (föräldrar-barn-syskon, far/morföräldrar).

Förklara reglerna enligt sjukdomslistan.

Om givaren inte vet vad det är för sjukdom, översätt till ett ”NEJ”-svar på frågan.
10 10 Har du, eller har du haft
allvarlig infektionssjukdom, t.ex.
- hepatit (gulsot)
- syfilis
- tuberkulos
- reumatisk feber
- benröta (osteit)?
Vilken sjukdom?

Om hepatit, vilken typ av hepatit?
wdt_ID Nr. Frågor i hälsodeklarationen Följdfrågor vid JA-svar i EHD (undantag finns) Uppföljningsfrågor vid intervju
1 1 Har du idag läst Blodcentralens information om när man inte ska ge blod? Information vid Nej-svar:
Läs informationen innan du svarar på frågorna. Vänd dig till personalen om du har frågor.
NEJ:
Ge samma information muntligt.

JA:
Tycker du att informationen var tillräcklig? Undrar du över något? Vad tycker du är oklart?

BÅDA:
Försök kontrollera om blodgivaren har förstått. Den som inte förstår information om blodsmitta får inte godkännas för blodgivning enligt Socialstyrelsens föreskrift.
2 2 Har du sedan förra blodgivningen hos oss givit blod på blodcentral i annat landsting/annan region? När hade du kontakt med annan blodcentral eller blodbuss?

Vilket landsting/region gäller det?
3 3 Mådde du bra efter förra blodgivningen? NEJ:
På vilket sätt mådde du inte bra?
4 4 Behandlas du eller följs du upp av läkare eller någon annan inom vården? För vad behandlas du eller följs upp av personal inom sjukvården?
5 5 Är du sjukskriven? För vad är du sjukskriven? Hur länge?
Ytterligare återbesök eller kontroller?
6 6 Har du varit magsjuk, förkyld eller haft någon annan infektion de senaste 2 veckorna? Vad hade du: magsjuka, förkylning eller annan infektion?
När blev du frisk?
Vilken sjukdom?
Behandlats med läkemedel?
Hur länge har du varit symtomfri?
7 7 Har du haft feber över 38 °C de senaste 2 veckorna?
8 8 Har du de senaste 2 veckorna behandlats av tandläkare eller tandhygienist? Vilken behandling gjorde tandläkaren/ tandhygienisten?
När behandlades du?
9 9 Har du sedan förra blodgivningen blivit undersökt eller behandlad för sjukdom, olycksfall eller av annan orsak varit i kontakt med sjukvården? Varför var du i kontakt med sjukvården: sjukdom olycksfall eller annan orsak?
Varför sökte du vård?
När sökte eller fick du vård?
Var sökte du vård?
Vad har behandlats? Läkemedel?
Återbesök?
10 10 Har du sedan förra blodgivningen fått blodtransfusion eller genomgått någon transplantation? Var det blodtransfusion eller transplantation?
När hände det?
I vilket land?
Varför? Transplantation från djur (ex grisklaffar?)?
Förklara blodcentralens regler.

Blodtransfusion i Storbritannien - plasma kan ej gå till läkemedelstillverkning.

Blodtransfusion i Syd- och Mellanamerika - tänk på Chagasrisken.

Följande frågor ska adderas till de vanliga frågorna i ”Hälsodeklaration, frågor att besvara före varje blodgivning”. De ska besvaras före blodgivning minst en gång per år av givare som vill fortsätta ge blod efter att de fyllt 65 år.

wdt_ID Nr. Frågor i hälsodeklarationen Följdfrågor vid JA-svar i EHD
1 1 Har du haft:
- bröstsmärtor
- kärlkramp
- hjärtinfarkt?
När hade du bröstsmärtor, kärlkramp i hjärtat eller hjärtinfarkt?
Har du sökt sjukvård?
Var?
2 2 Har du haft:
- hjärtrusning
- hjärtflimmer
- oregelbundna hjärtslag?
När hade du hjärtrusning, hjärtflimmer, oregelbundna hjärtslag eller oro i bröstet?
Har du sökt sjukvård?
Var?
3 3 Har du haft symtom på hjärtsvikt, t.ex. haft andnöd, tungt att andas, bensvullnad eller nedsatt kondition? När kände du av symtom på hjärtsvikt?
Har du sökt sjukvård?
Var?
4 4 Har du besvärats av yrsel, muskelsvaghet på ena sidan av kroppen eller episoder av mental frånvaro? När har du haft yrsel, muskelsvaghet eller episoder av frånvaro?
Har du sökt sjukvård?
Var?
5 5 Har du sedan senaste blodgivningen genomgått någon röntgenundersökning eller lämnat blodprover? Vad?
Varför?
wdt_ID Nr. Frågor Uppföljningsfrågor vid intervju
1 1 Känner du dig frisk? NEJ:
På vilket sätt känner du dig inte frisk?
Diskutera med givaren om annan lämplig tid för blodgivning.
2 2 Har du symtom från magtarmkanalen? Vad är det för symtom du har känt av från magen eller tarmen?
Hur länge har du haft de symtomen?
3 3 Har du noterat svart avföring (förutom när du tagit järntabletter)? När noterade du svart avföring?
Ofta?
4 4 Har du haft oönskad viktnedgång, dvs har vikten minskat trots att du inte ansträngt dig för det? Hur mycket har din vikt förändrats?
Är det en medveten förändring av vikten?
5 5 För kvinnor:

Har du, eller har du haft, stora blödningar från underlivet, t.ex. mensblödningar (behov av dubbla skydd eller byte under natten)?
När hade du blödningar?
Har du fortfarande blödningar?
6 6 Har du, eller har du haft, stora blödningar från tarmen, t.ex. från hemorrojder? När hade du blödningar från tarmen?
Har du fortfarande blödningar från tarmen?
7 7 Har du tagit dina järntabletter i samband med tidigare blodgivningar? Hur många järntabletter har du ätit?
8 8 Har du sedan förra besöket förändrat dina matvanor? På vilket sätt har du förändrat dina matvanor?
Sedan hur länge har du ändrade matvanor?
9 9 Utesluter du kött och animaliska produkter ur din kost? Vad är det du utesluter ur din kost?
Hur länge har du uteslutit det?
Kompenserar du med järnintag på annat sätt?
Är du vegetarian?
Är du vegan?
10 10 Känner du dig tröttare än vanligt? Hur länge har du känt dig tröttare än vanligt?

Socialstyrelsens föreskrift anger att den som vill bli blodgivare och den som vill ge blod ska underteckna sin hälsodeklaration och därigenom intyga samt ge sitt samtycke till flera punkter enligt nedan. Samtycket och intygandet ska undertecknas då personen anmäler sig som blodgivare. Intygandedelen ska undertecknas före varje givning av blod eller blodkomponenter.

Underskrift av hälsodeklaration ska ske med namnunderskrift på papper eller elektronisk signaturplatta, med BankID eller med biometriskt identifieringssystem kopplat till giltig identitetshandling (se nedan).

Vid anmälan till blodgivning finns punkter tillagda till Socialstyrelsens krav på samtycke. Det är för att försäkra att den blivande givaren är medveten om registrering av uppgifter enligt personuppgiftslagen och patientdatalagen samt medger insamling till blodbank. 

Samtycke

Jag anmäler mig som blodgivare och samtycker till att:

  • blodprover får tas och bevaras för kvalitetssäkring av transfusion*,
  •  blodcentralen får utföra de laboratorieundersökningar som behövs*,
  • blodcentralens läkare får ta del av relevanta uppgifter i min patientjournal, om det behövs*,
  • uppgifter om mig och mina blodgivningar får registreras med sekretess i blodcentralens datorsystem,
  • blodcentralen samlar in mitt blod eller blodets beståndsdelar i en blodbank för transfusion.

Intygande

Inför varje donation samt vid anmälan till blodgivning ska givaren intyga att risk för blodsmitta inte föreligger. 

Jag intygar att:

  • jag har läst och förstått informationen om smitta som kan överföras med blod*, 
  • jag inte varit utsatt för risk för smitta som kan överföras med blod,
  • jag har givits tillfälle att ställa frågor*,
  • min hälsodeklaration är sanningsenlig*.

*) Markerade punkter härrör ur SOSFS 2009:28. Vissa är modifierade för att passa verksamheten samt för att underlätta begripligheten för blodgivarna.

Utökat samtycke 

Ytterligare samtycke kan läggas till, för de blodcentraler som så önskar, som handlar om läkemedel, forskning, kvalitetsarbete, utbildning etc. Det utökade samtycket kan skrivas som separat fråga/frågor eller tillsammans med det övriga samtycket. 

Jag samtycker till att de delar av blodet som inte används direkt i sjukvården får användas för framställning av läkemedel, t.ex. för blödarsjuka. 

Jag samtycker till att de delar av blodet som inte används direkt i sjukvården får användas för utbildning, kvalitets- och utvecklingsarbete inom sjukvården samt även för klinisk prövning och forskning inom och utom landet som är godkänd av Etikprövningsmyndigheten.

Biometriskt identifieringssystem

Fastställd identitet enligt ovanstående identitetshandlingar får kopplas till ett biometriskt identifieringssystem, t.ex. fingeravtrycksavläsning, för identitetskontroller vid kommande blodgivningar. Det biometriska identifieringssystemet ska vara validerat och ge minst samma säkerhet som identifiering med hjälp av giltig identitetshandling.

Författare: Ann Strandberg, Maria Kvist, Per-Olof Forsberg, Marie Trinks och Fredrik Toss

Förslag till förändringar mailas till ann.strandberg@regionorebrolan.se
.


Instruktion om hur listan ska användas:

  1. Hjärtsjukdomar, kirurgiska ingrepp, njursjukdomar, skönhetsförbättrande åtgärder och sköldkörtelsjukdomar finns samlade under respektive kategori.
  2. Om information om aktuell sjukdom, tillstånd eller åtgärd ej finns att tillgå kan JPAC (Joint United Kingdom Blood Transfusion and Tissue Transplantation Services Professional Advisory Committee) användas.
  3. Standardformuleringar:
    • I vissa fall förklaras orsaken till regeln med fraser t.ex. ”För givarens skull” eller ”För mottagarens skull”. Det är alltid Blodcentralens medarbetare som tar beslut om tappning ska ske eller inte.
    • Fråga om läkemedelsbehandling, vid behov se läkemedelslista.  
  4. ”Plasma från givaren får inte ges till patient” används då det gjorts en bedömning att det finns risk för blodmottagaren. För att inte utsätta blodmottagare för potentiellt skadlig påverkan men ändå inte förlora blodgivare, kan dessa givare godkännas med spärr inlagd mot produktion av plasma till patient. För blodcentraler som deltar i Samverkande blodcentraler (SBS) motsvarar detta nationell OBS-kod K01 ”Plasma ej till patient” som även ger spärr vid komponentproduktion. Blodcentraler som inte deltar i SBS ska ha dokumenterade lokala rutiner för att förhindra att plasman går till patient.
wdt_ID Sjukdom, tillstånd, åtgärd och risk Betydelse för blodgivning
1 Abort Spontan eller läkemedelsinducerad - får godkännas efter lika lång tid som graviditeten har pågått, dock minst 3 månader. För givarens skull.
Prov för erytrocytantikroppsscreening ska tas.
Instrumentell (Exeres/Skrapning) - får godkännas 6 månader efter utförandet. Prov för erytrocytantikroppsscreening ska tas.
2 Abscess (Varböld) Får godkännas 2 veckor efter tillfrisknande.
Fråga om läkemedelsbehandling, vid behov se läkemedelslista.
3 Addisons sjukdom Sjukdom i binjurebarken. Godkänns inte. Permanent avstängning.
4 Akne Får godkännas om ej svår akne med sekundär hudinfektion.
Fråga om läkemedelsbehandling, även licenspreparat, vid behov se läkemedelslista.
5 Akupunktur Får godkännas om engångsnålar använts och utförts av personal inom nordisk
hälso- och sjukvård, annars 6 månader efter behandling.
6 Alfa-1-antitrypsinbrist Får godkännas om normal lungfunktion. Ärftlig sjukdom som kan påverka lungorna.
7 Alkoholberoende Godkänns inte om alkoholpåverkad eller har abstinens.
Godkänns inte vid skador på lever, bukspottkörtel eller andra organ. Fråga om läkemedelsbehandling, vid behov se läkemedelslista.
8 Allergi Får godkännas om för tillfället symtomfri eller med svaga symtom med eller utan behandling. För givarens skull.
Anafylaxi – plasma från givaren får inte ges till patient 6 månader efter anafylaxi. (OBS-kod K01) Vid anafylaxi orsakad av nötallergi eller sojaallergi – plasma från
givaren får aldrig ges till patient. (OBS-kod K01) För mottagarens skull.
9 Allergivaccination (hyposensibilisering, ASIT – allergenspecifik immunterapi) Får godkännas dagen efter injektion om besvärsfri. För givarens skull. Tablettbehandling – se läkemedelslista.
10 Alopeci (håravfall) Får godkännas om givaren är frisk och obehandlad eller endast får lokalbehandling.
Fråga om läkemedelsbehandling, vid behov se läkemedelslista.

Instruktion om hur läkemedelslistan ska användas

  1. I första hand ska orsaken till medicineringen klarläggas. Överväg om orsaken till läkemedelsbehandlingen gör blodgivning olämpligt. Permanent eller tillfälligt? 
  2. Om orsaken till behandling inte är ett hinder för blodgivning: kontrollera läkemedlets ATC-kod och slå upp i läkemedelslistan nedan. Blodgivaren kan godkännas för givning om vare sig behandlingsindikation eller läkemedel enligt listan utgör hinder.
    För ATC-kod: Gå in på www.fass.se, klicka i rutan ”Vårdgivare”. Skriv in läkemedelsnamnet i sökrutan, klicka sök, klicka på läkemedlet i listan som visas och där visas ATC-koden som består av sju tecken (bokstäver och siffror). Observera – när läkemedelslistan ger färre än sju tecken i ATC-koden, gäller listans regler för alla läkemedel vars ATC-kod börjar med dessa tecken.
  3. Listan gäller pågående medicinering. För vissa läkemedel krävs uppehåll även efter avslutat behandling. Tiden för uppehåll efter sista dos finns då specificerad i listan. För läkemedel där plasma inte ska användas till patient gäller detta även under eventuell uppehållstid efteråt. 
  4. Vissa läkemedel kan påverka blodgivarens förmåga att cirkulatoriskt kompensera volymsförlusten vid blodgivning, och blodgivaren bör då ha varit insatt på stabil dos en angiven period för att undvika givarkomplikationer.
  5. ”Plasma ej till patient” används då läkemedlet huvudsakligen finns i plasma och enbart mycket små mängder finns kvar i erytrocytsuspensionen. För att inte utsätta blodmottagare för läkemedel med potentiellt skadlig påverkan men ändå inte förlora blodgivare, kan dessa givare godkännas med spärr inlagd mot produktion av plasma till patient. För blodcentraler som deltar i Samverkande blodcentraler (SBS) motsvarar detta nationell OBS-kod K01 ”Plasma ej till patient” som även ger spärr vid komponentproduktion. Blodcentraler som inte deltar i SBS ska ha dokumenterade lokala rutiner för att förhindra att plasman går till patient.
  6. Blodcentralens läkare kan göra undantag från läkemedelslistans krav på ”Plasma ej till patient” vid speciella tillfällen, t.ex. vid riktad givning av trombocyter där mottagaren är känd och risk för teratogen biverkan inte föreligger, eller vid trombocytaferes med teknik där plasma utgör en mindre del av förvaringslösningen.
  7. Vid oklarhet fråga blodcentralens läkare.

Läkemedelsstudier

Blodgivare som deltar i läkemedelsstudie bör ej ge blod men undantag kan göras av blodcentralens läkare. Blodgivare som har deltagit i läkemedelsstudie bör ha en tids uppehåll efter avslutad studie. Tidsintervallet avgörs av blodcentralens läkare, men givaren kan också ha fått besked om intervall från studiedokument då blodgivning inte är tillåten.

Licenspreparat (står ej i FASS)

Grundregeln är att licenspreparat inte är godkända, kontakta blodcentralens läkare för beslut.

Observera att för följande licenspreparat gäller

  • Roaccutane® uppehåll 4 veckor efter sista dos
  • Toctino® (alitretionin) uppehåll 4 veckor efter sista dos
  • Puvamet® uppehåll 1 dygn efter sista dos

Internetapotek 

För internetapotek – webhandlare godkända av Läkemedelsverket hittas i lista

Läkemedel inhandlade i utlandet eller via utländskt internetapotek

  • Läkemedel inhandlade inom EU/EES* och där läkemedelsnamnet (generika) finns i FASS (t.ex. Alvedon köpt i Finland, Viagra köpt i Spanien) :
    Ska bedömas på samma sätt som läkemedel inhandlade i Sverige.
  • Läkemedel inhandlade inom EU/EES* och där läkemedelsnamnet (generika) inte finns i FASS samt Läkemedel inhandlade utanför EU/EES* (t.ex. penicillin köpt på resa i Thailand):
    Ska ha uppehåll minst 2 veckor efter sista dos, längre uppehåll i vissa fall t.ex. läkemedel inhandlade utanför EU/EES där motsvarande substans finns i läkemedelslistan och har längre uppehåll.

Observera:

  • Acitretin (Soritane®, Neotigason®):  Uppehåll tre år
  • Etretinat (Tegison®, Tigason®): Permanent avstängning

*) EU/EES = EU + Island, Liechtenstein och Norge. Samma regler gäller även för Schweiz.

Naturläkemedel och växtbaserade läkemedel

Naturläkemedel har sin aktiva komponent från djurriket, till skillnad från Växtbaserade läkemedel och Traditionella växtbaserade läkemedel. Dessa finns i FASS med ATC-kod och bedöms då enligt läkemedelslistans ATC-kodslista. 

För Naturläkemedel och Växtbaserade läkemedel bedömer Läkemedelsverket kvalitet, säkerhet och effekt innan preparaten godkänns för försäljning. För Traditionella växtbaserade läkemedel bedömer Läkemedelsverket kvalitet och säkerhet i ett förenklat registreringsförfarande.

För de preparat från naturen som inte har ATC-kod har vi inget regelverk att följa.

wdt_ID ATC KOD Gruppnamn i Fass / Betydelse för blodgivning
1 A01 Medel vid mun- och tandsjukdomar
- får godkännas om grundsjukdom tillåter blodgivning
2 A02 Medel vid syrarelaterade symtom
- får godkännas om grundsjukdom tillåter blodgivning
- risk för dålig järnabsorption vid långvarig användning, järndepåer bör kontrolleras
Undantag
- A02BB (misoprostol)
får godkännas med märkning ”Plasma ej till patient” (OBS-kod K01)
- A02BD innehåller antibiotika, får godkännas 1 vecka efter sista dos
3 A03 Medel vid funktionella magtarmsymtom
- får godkännas om grundsjukdom tillåter blodgivning
Undantag
- A03B Belladonnaalkaloider (atropin) får godkännas om givaren är välinställd på medicineringen, dvs. samma medicinering och dos i minst 4 veckor.
4 A04 Antiemetika
-ej godkända pga grundsjukdom
Observera
- A04AD01 skopolamin vid rörelsesjuka,
får godkännas 1 dygn efter senaste plåster avlägsnats med märkning ”Plasma ej till patient” (OBS-kod K01) 1 vecka därefter.
5 A05 Gall- och leverterapi
- ej godkända pga grundsjukdom
Undantag
- A05AA02 får godkännas för behandling av gallsten
6 A06 Medel vid förstoppning
- får godkännas om grundsjukdom tillåter blodgivning
7 A07 Antidiarroika, intestinala antiinflammatoriska och antiinfektiva medel
- ej godkända under pågående diarré eller om grundsjukdom inte är förenlig med blodgivning
Observera
- A07A Medel vid tarminfektioner
får godkännas tidigast 2 veckor efter sista dos om grundsjukdomen är förenlig med blodgivning
Undantag
- A07 Trevis® får godkännas som förebyggande behandling
8 A08AA Antiobesitasmedel, centralt verkande
- får godkännas 1 vecka efter sista dos
9 A08AB Antiobesitasmedel, perifert verkande
- får godkännas
10 A09 Digestionsmedel
- får godkännas om grundsjukdom tillåter blodgivning

En person som påbörjat eller genomgått vaccination får enligt Socialstyrelsens regelverk godkännas som blodgivare tidigast

  • fyra veckor efter vaccinering med ett försvagat levande bakteriellt eller viralt vaccin,
  • dagen efter vaccinering med ett avdödat eller inaktiverat bakteriellt eller viralt vaccin, toxoider, eller vacciner mot rickettsiae,
  • sex månader efter vaccinering på grund av exponering för hepatit A eller hepatit B, 
  • ett år efter vaccinering på grund av exponering för rabies.

Hepatit B

Vaccin mot hepatit B innehåller HBs-antigen som kan visa reaktivitet i HBsAg-tester. Av praktiska skäl godkännes därför givaren först 2 veckor efter vaccinationen när vaccinet givits profylaktiskt (om given pga. exponering uppehåll 6 månader).

PPD (Purified Protein Derivate), Tuberkulinprövning 

PPD används dels diagnostiskt vid misstänkt tuberkulossmitta, dels före tuberkulos-vaccination med BCG. För att tillåtas för blodgivning måste reaktionen vara avläst (tar 2–3 dygn) och godkänd, dvs. ingen misstanke på aktuell infektion ska finnas. Huden ska vara läkt.